På väg till Kåfalla

~ stefan

Nu är jag på väg till Kåfalla i Bergslagen för tre dagar tillsammans med New Wine-ledarskapet i Sverige. Det ser jag mycket fram emot.

Noterar att Världen Idag följer upp Piensoho-debatten idag, både Mikael Karlendal skriver bra som vanligt, och Anders Gerdmar skriver bra som vanligt, om att vi behöver en kroppens teologi istället för att tala blasfemiskt om underlivsetik, samma formuleringar jag använde i min ledare i fredags.

Jag drabbades ju av min mest intensiva debatt om kristen syn på sex och samlevnad redan 1978 när jag som 23-åring kom ut med boken ”Ungdomar och kärleksproblem”. Jag hamnade både på Expressens löpsedel och förstasida, hade en radiodebatt, förutom intensiv debatt i ett antal kristna tidningar. Vid den tidpunkten fanns det betydligt fler kristna tidningar än idag.

Jag står för samma värderingar som jag gjorde då, men skulle uttrycka mig mer nyanserat idag.

Boken var en reaktion på dåtidens enligt min mening dåliga sexualundervisning i kyrkorna. Normerna var då solklara, sambo fanns inte på kartan, man talade om föräktenskapliga förbindelser, som något som det varnades kraftfullt för. Skilsmässa fanns inte heller på kartan. Jag minns när de första skilsmässorna kom i min pingstförsamling i slutet av sjuttiotalet, det hanterats minst sagt ovant och klumpigt. Homosexualitet pratade man inte om i kyrkorna då, jag tror att man trodde att det inte existerade bland kristna.

Uteslutningar av gammaldags slag förekom inte då.

Det stora problemet enligt min mening var att det fanns tydliga normer men det sades ingenting om hur man skulle klara av att leva efter normerna.

Skulle man vänta med sex till bröllopsnatten krävde det en mycket öppet samtal om sin sexualitet, både för paret men också i församlingen. Hur ska man då umgås? Hur ska man då hantera varandras kroppar? Hur närgången får man vara innan vigseln, var exempel på en rak fråga som jag försökte ta upp i boken. Sådana frågor försökte jag som ung novis ta upp i boken för jag tyckte inte de äldre pastorerna pratade öppet om sex.

Och jag visste redan då att homosexualitet var en intensiv brottningskamp för enskilda kristna, men det pratade man inte om i kyrkorna. Jag snuddade i varje fall vid frågan i boken.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Jonasq

    Om man lägger sig till med vanan att enbart predika igenom bibelböcker så måste även de sexualetiska frågorna behandlas. Och kanske man då också har en modell där saker och ting hamnar i rätt proportition till varandra. Man får då helt enkelt lita på att Gud leder kyrkan genom Ordet och Anden och behöver inte vara så orolig över att man missar något väsentligt. Lectio Continua kallas den modellen och den har en lång historia i kyrkan, särskilt den reformerta grenen. Alternativet är kyrkoåret som är en form av Lectio Selecta, det vill säga utvalda texter som antas reflektera bibelns fullhet. Men då måste man släppa den här spontanmodellen där predikanten ”känner sig ledd av Anden” och predikar vad som faller honom in. Det är väl framför allt då det finns skäl att fråga sig om man faktiskt missar någon väsentlig del av bibelns undervisning.

    Det är väl ganska ironiskt att man, som ofta verkar vara fallet, ordar mycket och högt om vikten av att ha en hög bekännelse till bibeln som Guds Ord samtidigt som man inte undervisar församlingen igenom bibelns böcker på ett systematiskt sätt. Här finns stora luckor.

  • LarsGunther

    ”Blasfemiskt”…? Tog du inte i lite väl hårt där?

  • Robert Lindberg

    Bra!

  • SefastTronde

    Citat från Stefan Swärds artikel i ViD:
    ”Ibland hävdas att vi kristna talar för mycket om sex. Jag tror att det förhåller sig precis tvärtom. Det är inte kyrkan som lyft fram homosexfrågan, utan vi jagas med blåslampa av samhället för att ändra våra värderingar.”

    Huvudet på spiken!
    Det är inte kristenheten som kastat handsken, men måste likväl ta upp den och genomföra duellen på ett Bibliskt och rättfärdigt sätt för att kunna behålla trovärdigheten. Att ducka, tiga eller anpassa sig till världen hjälper ingen.

    Det handlar inte det minsta om någon ”moral-majority”, utan tvärt om att inte göra Guds nåd till frälsning i Jesus Kristus vår Herre verkningslös eller fruktlös.

  • Jonas Rosendahl

    Inte dåligt Stefan Swärd att du fått medhåll av en docent från Uppsala, men frågan är om du får medhåll av docenten från Örebro 😉
    Annars är väl otydlighet i dessa frågor inte nytt inom pingströrelsen utan har så varit åtminstone de 20 år bakåt jag kan referera till. Ett mönster är att de som fick del av bra bibelskolor ( på den tiden läs; livets ord och europaporten) eller var med i en församling med osedvanlig tydlighet är de som hållit fast vid äktenskapet såsom ramen för sexualiteten.
    Så, sådan predikan sådan församling…

  • Jonas Rosendahl

    Bra inlägg och påpekande!

  • Ulrika

    En vän reagerade på bloggens undertitel ”Allt mellan himmel och jord” vilket ledde mig till Ef2

    http://www.folkbibeln.net/vers/search?offset=0&bok=Ef&kapitel=2

    I texten står även att ingen blir frälst genom gärningar och att det enda som kan foga samman oss är Kristus. Låt oss lära känna Kristus.

  • wildwest63

    Är man ledd av Anden att predika något så är det inte något som faller predikanten in! Det är nåt som Anden lett predikanten att tala om. Det kan ju faktiskt hända att Anden vid någon predikan vill ha fram något annat än det som står angivet i kyrkoboken!

  • wildwest63

    Ett gäng vänner, inkl mig,från min kyrka som träffades ibland för ca 10 år sedan och där alla var singel (-killar) sa så här om sin barndoms samlevnadsundervisning: det var ett ständigt tjat och ett ständigt varnande för det man inte fick göra – men ingen talade om HUR man skulle bete sig istället! Många av oss då vågade överhuvudtaget inte göra något närmande till en kvinnlig varelse av risken för att begå synd.

  • Jonasq

    Jag förstår hur du tänker. Och visst kan väl så vara fallet. Men det här med att ”vara ledd av Anden” i sin predikan har ofta inneburit att församlingen fått höra det som predikanten för tillfället är intresserad av. lectio continua-modellen (att systematiskt predika igenom hela bibelböcker) som jag förespråkar ställer även predikanten under Ordet.

    Uppgiften är ju att predika allt Guds Ord och det gör man helt enkelt inte om man väljer det man känner för i stunden, jag tycker erfarenheten också visar detta. Gud har inte gett sitt ord i från varandra frikopplade verser som predikanter ska sätta ihop utifrån eget tycke utan hela böcker, brev, evangelier sov. som måste förstås i sin helhet. Då är det väl ganska rimligt att man presenterar dessa böcker i sin helhet för församlingen? Och då hoppar man inte över någonting och ger inte heller någonting större eller mindre betydelse än det har. Dock är det en svår konst och inget man snyter ur näven. Det är såklart enklare att predika över ett ämne man själv har valt och plocka ihop verser som man tycker behandlar detta ämne. Bättre än att predikanten bestämmer över texten är att texten bestämmer över predikanten.

  • Ulrika

    Din berättelse påminner mig om vad en man berättade för mig en gång. Han växte också upp i en frikyrkofamilj med omsorgsfulla föräldrar inkluderat de direktiv som du är inne på. Med ”facit” i hand har direktiven troligen både skyddat honom och förstört en del för honom. I mina spontana ögon kanske föräldrarna klarade av ”steg 1” men inte, som du är inne på ”steg 2 o 3” Så hur gör man i stället, för det man inte får?
    Mannen berättade för mig hur han vid 18-20 års åldern blev mycket förtjust i en flicka. Hon var inte bara underbar i sig själv utan bar dessutom på den tro de delade. En dag när mannen går in i en butik ser han att även hon är där. Flickan (eller unga kvinnan) hälsar glatt på honom och nämner hans namn. Vad tror du händer? (Nu börjar rysaren Wildwest…) Jo, mannen blir blockerad. Han svarar henne snabbt, kallt och kort och går direkt därifrån…
    Minns att jag frågade mannen om hon, ungefär 20 år senare fortfarande har en plats i hans hjärterot, men han önskade mest att få tillfälle att förklara vad som hände. Kvinnan har idag egen familj och min egna reflektion är att det finns anledning att vara tacksam över det, hon i sin tur kunde ju fått en blockad av mannens uppträdande.

    Tror inte att det går att ge en massa generella råd, var och en har sin verklighet men kanske ska jag ge en liten pusselbit ändå som jag tror på och det är att använda sig av ordet intresserad. När man börjar förstå att det är allvar, men ändå inte har en tillräcklig bild för att kunna växla ringar, är ordet intresserad ett seriöst uttryck utan förbindelser. Vi kan gott deklarera öppet för varandra när vi är intresserade av en seriös relation med den andre så att båda vet utgångsläget inför nästa steg i Guds ordning som innehåller frid, glädje, medhjälparfunktion och en massa gôtt.

  • wildwest63

    Jag håller helt med Dej om att man ska predika hela Bibeln. Det är här jag tror det kan ha varit enklare förr när åhörarna ganska ingående kunde Bibelns händelser och kunde anknyta till dessa utifrån eventuellt lösryckta verser som pastorn predikar över. Idag måste man vara tydligare, förankra det man säger med bevis, inte väja för det som står i versen före och efter.
    Och visst, jag har hört många predikningar, ingivna av Anden, som definitivt bara speglat det pastorn just då av eget intresse velat betona, t ex större kollekter till kyrkbygge eller liknande.
    Men lika fel tror jag det blir om man måste följa texterna i t ex en kyrkohandbok utan att ha möjlighet att ta upp något helt annat.

  • Jonasq

    Tack för din respons. Jag har inte hänvisat till någon kyrkhandbok utan till en systematisk utläggning av de bibliska texterna. Något annat än detta ser jag ingen anledning till att ta upp i gudstjänsten.

  • westinbo

    Jag ser ingen motsättning i systematisk bibelundervisning och andens smörjelse. Gud är ordningens Gud och andens vind blåser som vind, den är överordnad när den väl börjar blåsa. Betingade polemiska reflexer som skapar konstgjorda motsatsförhållanden kan vi dock klara oss utan.

    Abyssus abyssum invocat.

  • Jonasq

    Nej, det finns ingen motsättning mellan Ordets förkunnelse och Andes kraft. Tvärtom! Men det finns en svärmisk tradition där man mest går på känsla och kallar detta för Andens ingivelse. Det är det jag syftar på i mitt inlägg. Det här med ”betingade reflexer” begriper jag inte riktigt.

  • westinbo

    Det är nog bäst att jag drar mig tillbaka tills jag blir snäll igen.

  • Jonas Rosendahl

    Det skulle väl vara märkligt om det fanns en motsättning mellan Ordets förkunnelse och Andens kraft då Andens kraft förutsätter Ordets förkunnelse. Däremot skrev westinbo ”systematisk bibelundervisning” och här kommer vi lite i vad som kan tolkas som motsättning. Men är planeringen gjord under Andens ingivelse, så uppstår ju inte motsättningen, annars kan den ju göra det – faktiskt.

  • PeJohansson

    Hej Jonas, i 1 kor 12-14 står det talat om olika nådegåvor för olika sammanhang, är de relevanta för en förkunnelse och undervisning i dag överhuvudtaget? Hur skulle en systematisk utläggning av texten kring dessa se ut från ditt sätt att se det hela? Exempelvis andeurskiljningens gåva, är det något som är konkret gångbart idag? Om det enligt dig är det, hur skulle du definiera användandet av den?

  • Jonasq

    Hej!

    Det är fantastiska kapitel. Och inte helt enkla, det ska erkännas. Det är en diger uppgift att förstå och utlägga den texten. Och som du förstår är det inget jag kan försöka mig på här. Jag rekommenderar Gordon Fees fina kommentar över 1 kor. Där kan du få hjälp med dessa frågor.

  • PeJohansson

    Om vi utelämnar den systemastiska utläggningen och reducerar det hela till;
    Är de andliga nådegåvorna realiteter i din vardag?

    Det kanske är bäst att tillägga att jag inte alls har något emot att förkunnelsen sker med inriktning på helhet och som det uttrycks systematik men tycker det är intressant att ta del av hur systematikern ser på möjligheten att det skulle kunna finnas tillgångar i texten som inte är kontrollerbara.

  • Jonasq

    Jag gjorde ett inlägg om vikten av systematisk bibelutläggning. Jag är inte så intresserad av att prata om mig själv och mina personliga erfarenheter. Men jag tror, som du, att det finns en andlig realitet bakom texten.

  • PeJohansson

    Helt ok för min del, allt gott.

  • Jonasq

    Tack detsamma!