Har tidigare (tror jag) nosat på Stefans blogg men glömt bort att den existerar. Blev idag påmind via Dagen.

Niklas P har förtydligat sig på ett bra sätt så jag går förbi den frågan. Det är en annan sak som handlar om åsikt- och yttrandefrihet som rör sig i skallen. Händelserna under VM i Moskva. Svensk press uppvisade en så pass magstark attityd mot oliktänkande att man bara baxnar. Världsmästarinnan i stavhopp tvingades göra avbön på grund av mediatrycket från väst med Sverige i spetsen för kopplet. Aregawi som drog hem den enda guldmedaljen för svensk del öppnade munnen och solen gick ner för kommentatorerna. Det psykologiska trycket över den stackars kvinnan pga hennes bekännelse kan hon bara själv avslöja i sinom tid. Självaste Usain Bolt blev i Sveriges ögon en förrädare pga vägran ta ställning.

Min fråga lyder – låter vi oss reflektionslöst fostras i samma riktning i kristna sammanhang? Samtalsklimatet och vår historia kan möjligen bekräfta farhågorna.

Att Niklas tackat nej till ett gästblogginlägg kan vara mycket vist av honom. Kanske har han familj och ett arbete att ta hand om. Ett liv efter predikan om man säger så. Det är inte bara att skriva ett inlägg. Det innebär att stå till svars hundra år efteråt också som det verkar. Du ,Stefan, kan ju tala med er inbjudne gäst om dennes kyrkas traditioner i stället. Har hört en predikan av NP och det var den han höll inför riksdagen. Som jag vill minnas var den mycket bra med rätt sorts anpassning till åhörarna. Mjölk till spädbarnet, fast föda till….ja till vem idag?

Stefan Swärd: ”Att vi som kristna ska vara vänliga, barmhärtiga, förstående och icke-dömande mot alla människor vi möter – det tycker jag är självklart. Att en kristen far inte skulle hjälpa sin sambo-boende dotter, låter för mig absurt. Jag har aldrig hört talas om något sådant i modern tid”.
Niklas P slår in ”Öppna dörrar” och strider mot sådant som knappt existerar, inom kristenheten. Problemet är inte att vara barmhärtig mot sådana som öppet strider mot Guds Ord, mot Guds vilja. Problemet är, att med Guds vishet berätta, helst för alla, vad Guds Ord säger i olika frågor, som t.ex. i homosex -och abortfrågan. Ytterst handlar ju det om omsorg om andra människors eviga välfärd, och det är vad Kristendomen egentligen handlar om.
JESUS gav Sitt liv för den saken.
Stefan Swärd, tack f.ö. för Din självständiga hållning, i en tid när vänskapskorruption mella kristna ledare inte är helt ovanlig.

I sin blogg kopplad till Världen idag skriver Tommy Dahlman: ”Jag är därför uppriktigt ledsen att behöva skriva att båda Niklas och Pelle inte har förstått den omfattande kritik som framkommit på olika dialektala sätt. Detta är min slutsats efter att ha läst ett debattinlägg av Niklas på dagen.se idag och även Pelles bloggpost på pingst.se. Det finns nämligen inte ett korn av självkritik i deras texter, vilket jag hade hoppats på”.
—————————
Men sanningen är den, vad gäller Pelle Hörnmark, att han är en betydligt bättre talare än lyssnare/hörare. Han har t.ex. inte lyssnat till sina egna, andliga fäder: som Lewi Pethrus, Georg Gustavsson och Bo Hörnberg, vad gäller deras undervisning om ”Den levande Gudens församling”. Tvärt om, har han rivit ned det dessa – och deras samtida församlingsledare inom Pingst – byggt upp. Och leder nu Sveriges största, och kanske mest välorganiserade, samfundskyrka. En styggelse – ett människoverk – enligt hans fäders synsätt, bibelsyn.

Matt 5:37

Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.

Det skulle vara befriande om Guds folk och kanske då speciellt kristna ledare vågade ta till sig denna sanning i Guds ord! Möjligen skulle man då undvika dessa oändliga diskussioner som tillslut ändå mynnar ut i intet.

Ja, det finns ett stort existentiellt vakuum i Ryssland efter både kommunismens, demokratins och kapitalismens mångfacetterade misslyckande i det landet. En reformation av den rysk-ortodoxa kyrkan skulle dock behövas. Den nyfascistiska rörelsen i Ryssland är oroande.