Som bloggare råkar man ut för att en del av det man skriver förbigås med fullständigt ointresse. Jag brukar råka ut för det när jag skriver om globala överlevnadsfrågor och om kristet pionjärarbete och församlingsplantering – alltså de frågor som intresserar mig mest, och som jag mest jobbar med, och kan mest om.
Men ibland tilldrar sig vissa bloggtexter absurt intresse. Jag kunde inte ana att mina reflektioner över Niklas Piensohos Nyhemspredikan skulle tilldra sig så stort intresse. Jag har haft över 10.000 besök på min blogg senaste dagarna och det är klart mer än jag brukar ha.
När jag läser vissa kommentarer, inte minst på twitter, låter det som om jag inte får skriva och recensera en predikan, och säga vad jag tycker om den. I ett samhälle med yttrandefrihet och religionsfrihet är det fullt tillåtet. Det är också fullt tillåtet att lyssna på mina predikningar och skriva bloggtexter om dem och säga vad man tycker, men det är aldrig någon som gör det. Man hittar dessa predikningar på Elimkyrkans hemsida.
Jag läser kommentarerna till bloggtexten med intresse men behöver fundera över dem innan jag skriver något svar. Jag återkommer med någon form av respons inom 1-2 dagar.
När jag skrev texten valde jag medvetet att inte utgå från homosexspåret. Det ämnet är uttjatat. Däremot menar jag att när kristna ledare uttrycker mer tillåtande attityder i samlevnadsfrågor än vad som präglar kristna kyrkans och de historiska kyrkornas traditionella hållning i synen på äktenskapet, beror det alltid på något annat, en förändrad bibelsyn och en teologisk omorientering. Det är då mer intressant att diskutera det som ligger bakom, än inställningen i en konkret sakfråga.
Därför tog jag upp ämnet som jag gjorde.
Att jag sedan gjorde min utvidgning till modern svensk kyrkohistoria och jämförde pingströrelsen och missionsförbundet, det var för att försöka visa att Niklas Piensohos hållning är en förändring i jämförelse med Pingströrelsens traditionella syn, och det hävdar han själv att det är så det är knappast kontroversiellt, men jag gör det också för att inte hamna i personkritik. Jag säger bara att Niklas hållning är helt naturlig utifrån den bakgrund han har. Jag problematiserar då mer pingströrelsens utveckling än vad Niklas Piensoho tycker och säger.
Det var så jag tänkte när jag skrev texten.
Men jag återkommer med en kommentar över kommentarerna och ska försöka göra en sammanställning av bloggtexter, jag ser att en del bloggar har uppmärksammat debatten.