Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Idag söndag har jag avslutat semestern och åkt med bil från stugan norr om Skellefteå till Stockholm. Är glad över att vara tillbaka i Stockholm igen och ser fram emot att börja jobba på allvar, även om jag i ärlighetens namn har lite hållit igång både pastorsarbete och konsultbolag under semestern. Var egentligen inbjuden att medverka på Frizon denna vecka men hade inte möjlighet att få ihop sommarschemat, så var tvungen att tacka nej.

Noterar att det tydligen har uppstått debatt om mitt blogginlägg om trosförkunnelse och trosrörelse. Jag har tydligen svårt att säga någonting om någonting utan det blir debatt.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Ja, du är verkligen i en avundsvärd situation, Stefan! Och ansvarsfull. Kanske du någon gång – utan att göra det till världens enda fråga – skulle ta upp det här med könsbegreppen också? Se http://www.queerretorik.blogspot.se/ Själv kan jag ju skriva precis hur mycket som helst – och Gud sej förbarme, det är väl nästan det jag gjort! – utan att någon hakar på eller ”kommer ut” till de biologiska könsbegreppens försvar. (Det är nästan bara en viss, sympatisk transsexuell som verkar bry sej om att ta mina argument på allvar plus, kanske, Tuve och Anneli och andra ”extremister” i riksdagen). F.ö. hoppas jag fortfarande att du kan skriva ihop dej med Rfsl och/eller EKHO i asylfrågan.

    Vad beträffar trosförkunnelsen håller jag med jonasq (och Torbjörn Freij i ”Prästens lilla kråka”) att kristenheten skickligt positionerade sej i varsitt dike, där trosrörelsen och ”de etablerade samfunden” får dela ansvaret för många brända marker. Otrosförkunnelse och bibelförnekelse bredde ut sej samtidigt som delar av trosrörelsen utfäste hälsa och rikedom åt den troende på ett sätt som vida gick utöver den apostoliska undervisningen. Och ibland uppmuntrade ren osanning; jag har själv läst hos Hagin hur den sjuke skulle ”bekänna sej frisk” medan han fortfarande de facto var sjuk. (Och Ulf Ekman kände sej ju faktiskt manad att komplettera självaste Yonggi Cho med att eventuellt erhållna rikedomar inte främst är avsedda för den egna personens välbefinnande utan för andras bästa – ibland har ju kristna ledare närmast samlat på hög och låtit sin rikedom på något sätt bekräfta sin smörjelse).

    Men jag har kritiserat mitt eget EFS för att man på 80-talet gick så hårt åt trosrörelsen men sällan klarat av att offentligt gå åt den liberalteologi som florerat i Svenska kyrkans ledning (med K-G Hammar som det mest flagranta exemplet)

  • westinbo

    Det är nästan så att man ibland känner lite mindervärdeskomplex inför alla teologiskt insatta, somliga med fotografiskt minne som det verkar. En sak jag funderat över är huruvida, eller i vilken mån som man kan vara en Jesu efterföljare trots att man befinner sig i ett lärosystem som många betecknar som villfarelse osv. Som exempel kan man ju ta Svenska Kyrkans lära kring barndopet och den teologi och förkunnelse som detta förutsätter och medför och givetvis den teologi som tillämpas inom KK. Själv tycker jag att den nye Påven verkar leva kristligt. Vi bör, tycker jag, förkunna evangeliet också för de som inte kan se genom förvillelsens dimmor, med på ett ödmjukt sätt, eftersom vi kanske inte vet vad Gud tycker om alla våra egna ståndpunkter. Att skapa respektfulla relationer med kristna från andra samfunds- och kyrkosammanhang och givetvis presentera det evangelium vi tror på borde nog få ta mer plats än att bara ägna sig åt lärostrider, vilket tenderar att fjärma oss från varandra.

  • wildwest63

    Varvid, Stefan, det är hela charmen med Din blogg! Att den rör om, att det blir reaktioner, att den lever! Det finns namnkunniga svenska pastorer vars bloggar jag understundom slirar in på, där det inte finns någon diskussion. Så var glad för uppståndelsen. Här rätas många frågetecken ut (och säkert skapas en del nya också), det är så det är med en fri och öppen debatt – som snart inte finns någonstans i journalistikens högborgar.



Subscribe to Stefan Swärd