Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Min ledare om trosförkunnelse och trosrörelse har orsakat en hel del kommentarer på denna blogg.

Jag vill kortfattat kommentera en del av de frågor som ställts.

1. trosförkunnelse tror jag är ett genuint bibliskt fenomen. Att framhålla det fullbordade verket i Kristus, välsignelsen i Kristus, möjligheten till bönesvar, helande, att lyfta fram alla Guds löften i Bibeln – det är något alla kristna ska ägna sig åt, det är inte några konstigheter i detta. Vi pastorer och predikanter har ett särskilt ansvar att lyfta fram dessa frågor så att det skapas en trosmiljö i våra församlingar, inte en otrosmiljö.

2. Jag menar nog att essensen i den trosrörelse som kom på åttiotalet var just detta. Jag kan dock hålla med om att inte minst i amerikansk trosförkunnelse fanns det tendenser till överdrifter och att skapa lärosystem kring enstaka bibelversar. Tycker dock att svenska trosrörelsen i Livets ords tappning har bearbetat detta på ett bra sätt, en läsning idag av Keryx och de böcker Ulf Ekman skrivit som mer är av lärokaraktär, jag har svårt att se att det skulle finnas grund för denna kritik. Jag tycker att delar av åttiotalskritiken sköt över målet, man kritiserade en karikatyr av trosförkunnelse.

3. Vi ska kunna kritisera tendenser i kristenheten och i kristna sammanhang som vi upplever som felaktiga. Det är också viktigt att vi kristna har en välsignande attityd till varandra. Och en genuin respekt för goda insatser som görs i olika kristna sammanhang. Jag välkomnar de mer välsignande attityder och goda relationer som är vanliga i svensk kristenhet. Det måste också kombineras med en profetisk vaksamhet, det är mycket som inte är bra, och det måste kunna sägas, utan att man därför anklagas för att störa enheten. Profetröster får inte tystas.

4. Min artikel från 2003 har nämnts där jag argumenterar för normaliserade relationer med trosrörelsen och en genuin respekt för vad man faktiskt åstadkommit, vilket då var en inte alls självklar uppfattning, men där jag också lyfte fram problem som jag hade upplevt med trosrörelsen. Livets ord har ju omorienterat sig ganska påtagligt senaste tio åren, och sökt bredare kontakter, och gemenskap med hela kristenheten. Jag tycker det är en mycket positiv utveckling. När jag skrev artikeln 2003 hade jag inte haft någon direkt kontakt med Livets ord på 10 år, och insåg nog inte att den här utvecklingen redan hade börjat. Sedan tycks det ju vara så att i vissa kretsar blir Livets ord kritiserade vad man än gör. Förut för att man var för sekteristiska och isolerade, nu för att man är för breda och inkluderande, framförallt i förhållande till Katolska kyrkan. Jag tycker att Livets ords utveckling har varit mycket positiv när det gäller enhet och gemenskap. Har också haft möjligheten senaste 4-5 åren att sitta i flera styrelser tillsammans med Ulf Ekman vilket ökat möjligheter till kontakt och gemenskap. Att en ledande företrädare för Katolska kyrkan och tongivande personer från Svenska kyrkan idag medverkar på Europakonferensen ser jag som mycket positivt. Det var inte möjligt för 20-25 år sedan.

5. Jag hade en mycket speciell situation under 80- och 90-talet då jag var pastor för en pionjärsatsning i södra Stockholm, som av många uppfattades som en trosförsamling, som ändå eftersträvade att vara en del av den etablerade frikyrkligheten, vi uttryckte detta genom att gå med i Örebromissionen 1985, det som sedan blev Evangeliska Frikyrkan. Det medförde att jag hamnade i en märklig mellansituation där jag drabbades mycket av kritiken mot trosrörelsen, samtidigt som jag levde i nära kölvatten av framförallt Södermalmskyrkan men också Livets ord, och därmed kontakt med människor som på olika sätt kom i kläm. Man drabbades av trosrörelsekritiken, samtidigt som man inom trosrörelsen nog inte visste var man hade oss. Jag kom personligen i kläm under denna period. De problemen har jag inte upplevt på senare år. Mycket har förändrats i kristenheten sedan dess. Jag hamnade också i blåsväder under denna period då jag under ett par år i mitten av nittiotalet engagerade mig i en fristående bönegrupp i Uppsala, som bestod av en brokig skara kristna, vilket i media stämplades som en avhoppargrupp till Livets ord (vilket inte var en korrekt beskrivning).

6. Avhopparproblem har nämnts och det har ju lyfts fram mycket i debatten. Jag tycker dock att hela denna fråga måste nyanseras. Kristna församlingar är inte perfekta. I större församlingar med viss dynamik blir det alltid så att människor på olika sätt kommer i kläm, hur mycket man än försöker undvika detta. Det är beklagligt. Det beror på många faktorer. Men jag tycker att den debatten har förts på ett skevt sätt i svensk kristenhet, de mest växande och största församlingarna kritiseras för avhopparproblem, medan hela samfund som sjunker samman som korthus inte nämns med ett ord av kritik.

Ska vi tala om avhopparproblem så tycker jag att man ska prata om baptistförsamlingar i Stockholms innerstad. Eftersom jag själv representerar en sådan så kastar jag inte sten på någon annan när jag säger det. Elimkyrkan hade 1200 medlemmar på 1910-talet, i början av 1990-talet var nästan inga kvar (nu har vi lyckats vända trenden på grund av Guds nåd), Salem på söder har haft över 500 medlemmar, Ebeneser över 400, idag existerar inte dessa församlingar. Dagens Norrmalmskyrka i gamla Betel hade en gång i tiden över 2000 medlemmar, Tabernaklet över 1000 (som är fusionerad i dagens Norrmalmskyrkan), dessutom fanns det en baptistförsamling som hette Saron, Norrmalmskyrkan i Stockholms gudstjänstfirande församling är idag en åldrande rest av vad det har varit. Var har alla dessa människor tagit vägen? Nedgången i de äldre samfunden är den stora avhopparproblematiken i svensk kristenhet. Vi försöker bara fly från egna problemen genom att prata om avhoppare från Livets ord, eller raljera över Karisma centers konkurs. Det kan säkert dyka upp avhopparintervjuer med Hillsongmedlemmar snart. Vi som representerar etablerad kristenhet bör tala om avhopparproblem med viss ödmjukhet.

 

 

  • westinbo

    Du använder dig ofta av formuleringar som: ”tendenser till överdrifter” och ”… kritisera tendenser inom kristenheten”. Varför inte säga helt enkelt hoppa över ordet ”tendenser” ibland? Det finns goda skäl att göra detta. Ordet tendens betyder ”utveckling eller strävan i en viss riktning och tendentiös kan översättas som ”tillrättalagd”. Om du jämn använder ordet tendenser tenderar du nämligen att bli tendentiös.

  • Ulrika

    Gud har en ordning som går ut på att ära Honom.

    Svensk kristenhet är oordning.

    I morse kallade en kvinna på mig för att göra en inbjudan. Ett samtal inleddes och hon berättade att hon varit katolik innan hon blev en kristen, observera hennes egna ordval.

    Jag har lämnat min bardoms kyrka och även klivit ur Svk. Inte som en avhoppare utan enligt min uppfattning med en sorgfull motvilja då jag inte längre kunde blunda för verklighet och sanning. Mitt samvete tvingade mig att göra detta. Med ljus och lykta har jag sökt en ny församling men det är oordning överallt, där det mest tydliga är att människans tro på sig själv står i centrum.

    Att hoppa av, eller i verkligheten tvingas ur/inte passa in, en osund församling/rörelse/grupp etc må anses vara ett sundhetstecken.

  • Stefan Swärd

    westinbo,
    tendenser – ordet används väl för att man vill uttrycka sig lite försiktigt, inte fullt så tvärsäkert. Bra påpekande att vara försiktig med den ordanvändningen.
    Stefan Swärd

  • Jonasq

    Jag tycker att det är konstigt att du som är så noga med att gå emot liberalteologisk villfarelse är så försiktig och trevande när det gäller trosrörelsens heresier. Det är en skadlig teologi som har lämnat många människor vid sidan av vägen i förvirring.

    Här är en länk som kan friska upp ditt minne om vad de amerikanska trosprofeterna har lärt. Det handlar om någonting allvarligare än ”tendenser”. Allt är belagt av citat, och de stämmer, jag har läst alla de där böckerna. Fattar inte att du vill försvara den där soppan. Det är ju allt annat än klassisk kristendom som jag trodde att du företrädde.

    http://www.rapidnet.com/~jbeard/bdm/Psychology/char/more/w-f.htm

    Att LO verkar ha haft en positiv utveckling är mycket glädjande. Viktigt att de rensar ur allt av den här teologin och tar ansvar för all skada den har gjort. Det är min uppfattning.

  • Jonasq

    För övrigt rekommenderar jag Gordon Fees bok ”The Disease of the Health and Wealth Gospel” En mycket bra sammanfattning av vad som är allvarligt fel med den här teologin: http://www.amazon.com/The-Disease-Health-Wealth-Gospels/dp/1573830666/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1376130212&sr=8-1&keywords=the+disease+of+the+health+and+wealth

    Med hjälp av den här teologin lurar rika predikanter stora mängder människor i Afrika och Asien att ge sina sista pengar i kollekten. De får höra att om de ”sår” in i dessa predikanters ”ministries” så ska Gud ge de hundrafalt igen, deras boskap ska inte dö och de ska få framgång i livet. Och så ska de köpa predikanternas böcker om hur trons ”principer” ska tillämpas för ett framgångsrikt liv.

    Det är avskyvärt, och inte de glada nyheterna om Jesus Kristus.

  • westinbo

    Det var ingen allmän språkkommentar från min sida. Det tendentiösa är om språkbruket används i speciella sammanhang, vilket Jonasq här ovan påpekar.

  • Anders Gunnarsson

    Jag var och förblev kristen före och efter upptagelsen till Kyrkans fulla gemenskap (som jag alltså tillhörde även innan upptagelsen).

    Tack gode Gud för Kyrkan.

  • Tobias

    Hej Stefan!
    Värt att nämna i sammanhanget är ju dock att trosrörelsen som synonym med framgångsteologi inte alls är utspelad i sina extrema former och tyvärr får allvarliga konsekvenser i t ex Afrika just i detta nu. Detta blev ju t ex tydligt i Lasuannerörelsens sammankomst i Sydafrika senast! Vi bör därför inte vifta bort extrema former som åttiotalsproblem, enligt min åsikt. Vi måste se globalt på detta, inte minst när vi jobbar i en mångkulturell miljö.
    Med vänlig hälsning,
    Tobias, Husbykyrkan.

  • westinbo

    O tempora, o mores! Frizon lockar med klubblovsång, en mix av dans, bön och sång. Det finns en del att hålla koll på.
    Nåd och frid vare med er, vänner!

  • Micael Gustavsson

    Hej, jag förstod inte vad du syftade till med ovanstående inlägg? Bra eller dåligt? Koppling till trosrörelsedebatten?

  • Stefan Swärd

    Jonasq,
    Jag har inte tittat på denna debatt sedan åttiotalet. Så jag är inte tillräckligt uppdaterad för att kunna ta diskussionen. Menar du att detta är ett problem i svensk kristenhet idag?
    Ska man diskutera detta måste man också vara överens om vilka texter som ska vara utgångspunkt för diskussionen. Jag menar att det är ganska stor skillnad på texter av Kenyon från sextiotalet, Hagin från sjuttiotalet, och Ekman efter 1995.
    välsignelse,
    Stefan Swärd

  • westinbo

    Nej, det var inte kopplat till trosrörelsedebatten. Bara något jag läste om i fredagens Dagen. ”Med schyssta beats, rökmaskiner och discoljus lockar klubblovsången många festivaldeltagare till att med dansant electromusik lovsjunga Gud” lyder ingressen. Jag vet inte om det är dåligt, har ingen direkt åsikt om det. Hoppas jag inte brutit mot någon regel med detta inlägg.

  • Birgit Hedström

    Hej westinbo! Jag däremot har ikväll lyckats bryta en icke uttalad policy på en annan blogg, genom att fråga en kvinna i nöd om vi skulle byta telnr med varann.
    Man lär så länge man lever…

    Allt gott! Birgit

  • Birgit Hedström

    Klargörande: det var INTE!! så att jag frågade henne om vi där på bloggen skulle dela telnr med varandra!

    Birgit

  • Jonasq

    Stefan,

    eftersom du tydligen menar att ”essensen” i 80-talets trosrörelse var klassisk kristen förkunnelse av Kristi seger, tron på Guds löften osv., så är det svårt att veta hur man ska ge respons. För det du nämner är ju luthersk och reformert teologi. Ingen älskar det mer än jag! Men det var ju inte alls det som kom med LO på 80-talet. Man pratade förvisso mycket om Kristi fullbordade verk, rättfärdiggörelse av tro, Guds nåd, osv, men allt var insatt ett system där andra saker var i centrum och överskuggade detta.

    Man hade andra och nya definitioner av vad ett kristet liv baserat på ”tron allena” egentligen innebar. Det var ju det som var grejen. Nu skulle man lämna alla gamla religiösa dogmer och ta emot ”uppenbarelsekunskapen”. Tyngdpunkten hamnade mycket starkt på den enskilde troende som nu fick den stora bördan av att själv ha ”auktoritet”, snarare än Gud. Nu skulle man ”råda och regera” i livet, som små gudar, och lyckades man inte få alla underbara löften uppfyllda så som man lärde från predikstolarna var det något fel på tron. Man kom med en rad olika tekniker som alla gick ut på att man skulle blunda för verkligheten – sjukdom, lidande, brister av olika slag. Det var bara djävulens motstånd ”i sinnevärlden”. Man skulle visualisera och tro fram det som fanns ”i andevärlden”. Alternativt skulle man tala i tungor så högt och starkt man kunde. DET var det nya man lanserade i samband med trosrörelsen. Plus en oförblommerad framgångsteologi där man hetsade människor att ge bort sina pengar tillpredikanterna – P-E-N-G-A-R som det hette från de auktoritära predikstolarna.

    Man kan inte skilja den amerikanska trosrörelsen från den svenska åt som du gör, helt enkelt därför att det var pastorernas år på Rhema i Tulsa, hos Hagin själv, som var grunden för det hela. Och det var just Hagins, Copelands, Capps och Kenyons doktriner som översattes och förkunnades. När gjorde man upp med det här menar du?

    Men var inte det bara 80-talet, som du säger? Nej, Ekmans bok Tro som övervinner världen, är ju helt full av den här undervisningen. En bestseller dessutom, översatt till massor av språk och man använder ju den fortfarande.

    Och det är nästan komiskt när du säger att det i i amerikansk trosförkunnelse möjligtvis kan ha funnits lite överdrifter – du är verkligen nyanserad när du pratar om det här. Faktum är ju att Hagin och co. bröt med LO när de lierade sig med Whaleys och försökte kräka ut demoner i hinkar på sina möten. Det kommer du väl ihåg Du tycker inte att det var lite extremt? När gjorde man upp med det här?

    Problemet är att när du använder begreppet ”trosförkunnelse” och likstället den med genuin reformatorisk tro på Guds löften så legitimerar du de grava teologiska felaktigheter som trosrörelsens läror är behäftade med. Det är samma sak säger du. Det som i bibeln kallas tro är dock Ingalunda en synonym till trosrörelsens olika avarter.

    Det är också beklämmande att du inte vill ge de sk avhopparna någon tröst eller hjälp längre, utan verkar mena att de får skylla sig själva. Du vet väl att människor har blivit överkörda på löpande band inom trosrörelsen? Dels utsatta för en felaktig teologi som gjorde Gud liten och människan stor, dels illa behandlade av auktoritära pastorer och förkunnare. Att du inte står på dessa människors sida gör mig förvånad. Jag trodde att du gjorde det.

  • http://dessaminaminstabroder.blogspot.se/ Dessa mina minsta bröder

    Bra att du säger ifrån, satt igårkväll och pratade med en ädste i min pingstförsamling. Han berättade just om det du skriver om hur ”trosförkunnelsen” negativt påverkat svenskt församlingsliv. Livets ord har inte gjort upp med sin tidigare förkunnelse man bara ”går vidare”. Han sa att samma tänk finns kvar bland LO-medlemmar ”De får höra att om de ”sår” in i dessa predikanters ”ministries” så ska Gud ge de hundrafalt igen, deras boskap ska inte dö och de ska få framgång i livet.” .
    Det tragiska är att predikanter inom Pingst helt okritiskt närmat sig denna rörelse och gärna vill predika där.

  • Micael Gustavsson

    Jag var mest förbryllad över vad du menade. Däremot så stämmer det att den var vid sidan av ämnet, och kanske helst skulle ha varit i Folkungasalen.

  • SefastTronde

    Mycket bra sammanfattning av de mest graverande felaktigheterna inom Livets ord och den s.k. trosrörelsen.

    Något av det mest beklämmande är att man från LOs sida aldrig någonsin visat vilja till att göra upp med vare sig felaktig lära eller ageranden som sårat och skadat.

    UE har endast kommit med halvkväden och ursäkter i stället för tydlighet, i frågor om att ställa tillrätta eller klargöra. Och, …. olika ledande inom den övriga kristenheten tiger, dunkar i ryggen och hjälper inte till det minsta, varken för att förmå LO/UE till tydlighet eller underlätta för en försoningsprocess. Märkligt så det förslår! Eller kanske ett naturligt mänskligt beteende? – dock icke kristligt.

    Ingen kan med bästa vilja i världen säga att kunskapen om ovanstående, i de stycken du Jonasq beskriver, är annat än allmänkunskap inom kristenheten, tämligen väl spridd. Så ingen som verkat inom kristenheten de senaste tjugo till trettio åren kan med trovärdighet säga att de inte känt till vad som faktiskt hänt.

  • SefastTronde

    Ps.
    Skrev en kritisk kommentar på den blogg som Bength Gustafson har i ViD, på en förskönande bild av ”trosrörelsen” som Bength målat upp. Det står ”Din kommentar väntar på granskning” när jag går in på bloggen, vilket inte ändrats på tre dagar nu. Vet inte om kommentaren refuserats. Då jag med bästa vilja i världen inte kan finna någon otillständighet kommer jag låta publicera kommentaren här i Folkungasalen och i Aletheias 500-sal.

    F.ö. rekommenderar jag att läsa artikeln i Bength’s blogg, som ett belysande parallellställe till denna bloggpost.

  • Inge

    Bibeln talar ofta om vikten av underordnande, att kunna underordna sig är tydligen en viktig sanning i Kristi kropp. Ef 5:21 talar om att ”Underordna er varandra i Kristi fruktan. ”
    Ett tendens jag dock har sett inom den sk. trosrörelsen, är den starka betoningen av att underordna sig allt vad pastorn och ledarskapet säger! De som ifrågasatte pastorn klassades (och klassas troligen fortfarande) som upproriska och i behov av befrielse. I vissa fall kunde det säkert vara rätt, men nu vet vi som varit med ett tag att mycket av det som pastorn utmålade som absoluta sanningar och tilltal från Gud för 20-30 år sedan inte alls behöver vara sant idag eller tvärtom!
    Är det då så konstigt att vi idag träffar på människor som känner sig förvillade, svikna och utnyttjade av pastorer och ledare som man till 100% litade på att de hörde från Gud men som nu kräver samma lydnad trotts att de nu i det närmaste totalt ändrat uppfattning i vissa fundamentala frågor?
    Vi skall underordna oss varandra i Kristi fruktan, men ett osunt krav på underordnande av ledarskapet leder till att man slutar att tänka själv, man tvingas till 100% lita på ledarskapet så att man tillslut tror att de i det närmaste är felfria och att det bara är ledningen och pastorn som kan höra från Gud.

    Att ifrågasätta i denna miljö är det tillslut ingen som vågar göra, utan att riskera att bli utfryst ur gemenskapen, de som då lämnar församlingen blir då tyvärr ofta bittra kritiker som kanske har svårt att avge den rena Kristus doft vi är kallade till.

    Vem skall vi då skylla på när det blir fel? De människor som vägrar att underordna sig? De som till 100% underordnar sig ledarskapet? Eller det ledarskap som kräver 100% lydnad? Alla står ju ansvariga inför Gud, men på de som har tagit på sig ledarrollen vilar troligen ett extra ansvar.

  • KJMB

    Stefan, jag fattar inte hur du tänker angående avhopp/uteslutningar. Det är som att jämföra någon som tappat sina vänner. En del har han mobbat och andra har försvunnit för att de tycker du har blivit en tråkig vän. Såklart måste jag som person (kyrka) fundera över det senare men i det första fallet har man ett ansvar.
    Men det är väl bara att inse att du har väldigt svårt att uttrycka kritik mot LO av en eller annan orsak.

  • Johan

    Hej Ulrika!

    Du skrev:
    ”hon berättade att hon varit katolik innan hon blev en kristen”

    Ett bra ordval av den kvinnan, tycker jag. Själva ordet ‘katolik’ betyder ju ‘universell’ och borde antyda att man tillhör den världsvida kyrkan. Tyvärr så har det här ordet kapats av Rkk, och istället kommit att betyda att man tillhör denna avfälliga, villfarande och syndiga mm, mastodont-institution.

    Ett förslag: Istället för att leta efter ett nytt samfundssammanhang (vilket jag uppfattade det som att du gör). Sök relation med enskilda verkligt kristna människor (kanske med kvinnan du nämner). Ni kan kanske sedan börja att träffas i t ex någons hem, på kaféer el dyl., där ni kan läsa Bibeln, be, lovsjunga, dela nattvarden osv.
    Kanske kan ni också börja att gå ut med evangeliet tillsammans.

    Kom ihåg:
    ”där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Mt18:20)

    samt

    ”Om ni förblir i mitt ord, så är ni i sanning mina lärjungar.” (Joh 8:31)

    Guds frid!

  • Ulrika

    Du skriver”:Alla står ju ansvariga inför Gud, men på de som har tagit på sig ledarrollen vilar troligen ett extra ansvar.”

    Det är så.

    Jak 3:1

    Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.

  • Ulrika

    Tack Johan för din uppmuntran!

  • Ulrika

    Hej igen,

    Du har en poäng i sak, men det blir väldigt kluvet för mig med tanke på hur dina bröder uppträder när de besöker mig. Visst, väluppfostrat och så men tagen på allvar kan jag inte tro att jag blir när jag (efter en lång stunds lyssnande på dem) försiktigt försöker ”kritisera” det som de vill att jag ska tro.

    Hur lätt är det att uttrycka kritik inom din kyrka?

  • Stefan Swärd

    Jonasq,
    Det där var en rejäl skrapa.
    Men jag har börjat jobba idag och hinner inte ägna mig åt bloggen, så jag ber om att få återkomma senare ikväll, alternativt under morgondagen.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Jonasq

    Sorry om jag lät kärv. Men det är den sk trosförkunnelsen som står i skottgluggen här, inte du. Men i det du har skrivit låter det som att du vill försvara den.

  • westinbo

    Det viktiga var min hälsning, tyckte det behövdes mitt i all skarp polemik. Den måste ju nå ut. Det andra kom på köpet.
    Jag ska börja använda Folkungasalen. Får se hur länge jag får vara kvar där innan jag blir utslängd? :)
    Jag har ju formuleringssätt om inte alltid uppskattas i en vanlig bloggdialog, har jag erfarit (inte riktat till dig). Får se nu om jag hittar ingången till Folkungasalen.

  • Birgit Hedström

    Kära westinbo! Det är ju jättebra saker du delar med dig av! Varför skulle du bli utslängd?! Näää, skojar du? Tyckte oxå det du skrev om Frizons ”klubblovsång” lät tämligen märklig…

    Ha en fin dag idag!

    Birgit

  • westinbo

    Ingen fara på taket. Ironin är en mer eller mindre integrerad del av mitt sätt att formulera mig på. Tyvärr framgår det ofta dåligt i skriftlig form.

    En fin dag till dig med!

  • westinbo

    Jag vill bara säga att jag på intet sätt tog illa upp av Micaels kommentar. En bloggdiskussion blir ofta ett sammelsurium av tolkningar, det får man finna sig i.

  • Birgit Hedström

    Det lät lite kul ”ironin är en mer eller mindre integrerad del av mitt sätt att formulera mig på”. I see! Och det tycker jag också är en viktig del i att vara den vi är, vi har unika, personliga sätt att uttrycka oss på. Jag tex har en stark humoristisk ådra,..

    Birgit

  • Birgit Hedström

    Håller med dig, visst är det så! Och så ska det få vara också! Det är väl bara det att jag är lite ”fingertoppskänslig” om jag tänker att någon kanske tagit illa upp, och blivit sårad…

    Birgit

  • westinbo

    Du verkar ha många fina ådror.

  • Birgit Hedström

    På vårdcentralen säger de att jag har sån bra ådra i armen att sticka i när de ska ta blod ifrån mig 😀

  • Robert Lindberg

    Ordet tedens används olika i dagligt tal och i akademiska uppsatser. Jag fick enligt min handledare inte använda ordet tesens om det inte var bevisat att det var övervägande på detta sätt, dvs. inte ”en aning” som man säger i dagligt tal. Jag anser att ordet är bifogat i denna blogg, eftersom den är ganska alldaglig.

  • Pingback: Spännande samtal om tro, ekumenik och ny evangelisation | Bengts Blogg()

  • Antonia

    Hej Micael,

    Hur når man dig på Aletheia? Har du någon kontaktlänk där som moderator?

    Mvh,

    Antonia

  • AlmaM

    Man vänder väl bara blad;)

  • Åke Carlsson

    Stefan Swärd, du likställer begrepp som avhoppare och att församlingar tynat bort. Det är två skilda saker. Dessutom gör du ett sematiskt fel genom att påstå att ”trosförkunnelse tror jag är ett genuint bibliskt fenomen. Att framhålla det fullbordade verket i Kristus, välsignelsen i Kristus, möjligheten till bönesvar, helande, att lyfta fram alla Guds löften i Bibeln”.

    Trosförkunnelse är inte ett genuint bibliskt fenomen, utan den förkunnelse som Kenyon/Hagin skapat och lanserat i USA och som spridits till Sverige genom de som gått på Rehma och liknande bibelskolor. Blanda inte bort korten för att försvara Livets Ord, människor genomskådar det.
    Trosförkunnelsen är detsamma som framgångsteologin och det är förvrängningar av bibelns läror. Jag förvånar mig över att du valt att slå in på denna väg att försvara det uppenbara, att det pågår ett tydligt närmande till katolsk tro inom den svenska frikyrkorörelsen. Kanske tydligast inom Pingst och LO, men tydligen finns det också hos dig genom ditt försvar för LO som du uttrycker här.

  • http://barnaskap.wordpress.com/ barnaskap

    Mitt i prick. Vi kan titta lite på en filmsnutt som knappast ser ut att vara oskyldiga små tendenser till överdrift:

    http://www.youtube.com/watch?v=Mipon05dGks

    Och att folk i församlingar runtomkring i Sverige inte oroar sig för en sjunkande kristendom – det är inte sant. Oron över LO:s historia lyder annorlunda, att folk faktiskt kunde bli psykotiska eller smockfulla av skuldkänslor. Hur många blev det i Salem?



Subscribe to Stefan Swärd