Ny ledare om trosförkunnelse och trons betydelse i svensk kristenhet

Eftersom chefredaktören hos Världen Idag Lukas Berggren är på semester, skriver jag närmaste veckorna några extraledare i Världen Idag, förutom min vanliga rytm att skriva en ledare varannan vecka.

Idag skriver jag om trosförkunnelsen och behovet av ständiga trosinjektioner i svensk kristenhet. Problemet är inte för mycket tro, utan för lite tro på Gud. Ledaren hittar man här.

Feedback?


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Lennart

    Jättebra. Brist på tro är ju det större problemet i Sverige, inte motsatsen. Om ngn kunnig kristen statistiker kunde ge siffror på detta, vilket nog tyvärr är svårt, skulle vi som s k väckelsefolk, bli skakade!! Må Gud skaka oss och fylla oss med levande Tro.

    För Herren vill förvandla landet.

  • Hannu Ruokola

    Det verkar vara lite desperation i de frikyrkliga kretsarna. Ska vi få en ny ”grej” igen? Karismatin är INTE svaret! Hur många ”väckelser” vi har haft och ändå går det åt fel håll! Om man inte tar den kristna tron på allvar, så hjälper det föga vara ”profetisk, andesmord, apostolisk osv.”
    Återgå till rötterna! Predikan om frälsningen, synd och nåd, såsom Jesus sa:”omvänd er och tro evangelium!”

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Riktigt, riktigt kul med dubbeltydigheten i ordet ”undertro” (”den utbredda ’undertron'”). Ja, nog har du rätt i att det är den som är problemet.

    Jag har f.ö. upptäckt att EFS:s lärofader C O Rosenius, liksom hans lärofader Martin Luther, var en mycket frimodig ”trosförkunnare”, trots att EFS (inte utan skäl) gick hårt åt Hagin/Ekman på 80-talet. Se t.ex.
    http://www.corosenius.blogspot.se/2013/04/allt-det-i-bedjen-i-edra-boner-tron-att.html och http://www.corosenius.blogspot.se/2013/04/akalla-mig-i-noden-sa-vill-jag-hjalpa.html

  • Ulrika

    Det där är ju bara prat Stefan! Du har verkligen fastnat i tron på upplevelser, som att tron är beroende av ”kickar” och injektioner i församlingen…till hösten… När det i verkligheten handlar om att leva med Gud i varje stund varje dag, fattig i Anden eller inte.

    Sådana som du, och det här kan jag säga till dig öga mot öga, försvårar för människor att inse att tro är en personlig relation med Gud helt oberoende av människor.

  • Birgit Hedström

    Kära Stefan! Jag har nu två gånger läst din artikel, men jag måste säga att jag reagerar mot saker du skriver där. Uttrycket att det skulle behövas en trosinjektion inför hösten reagerar jag emot! Tron kommer genom den enskilda människans djupa kärleksrelation med Jesus Kristus själv, genom att ”äta” Guds ord ; ”Alltså kommer tron kommer av predikan, och predikan i kraft av Kristi ord”. Rom 10:17. Någon form av injektion låter inte alls bra! Det vi både som kristna församlingar och enskilda kristna
    behöver menar jag är; omvändelse FRÅN allt som inte behagar Herren, synd, ljumhet, likgiltighet, världslighet, materialismen, den politiska korrektheten. Istället behöver vi omvända oss TILL att alltmer söka leva efter vad Guds ord säger, omvändelse TILL att efterfölja Jesus i ett överlåtet lärjungaskap; även när det kostar på, omvändelse TILL att mycket, mycket mer fördjupa oss i vad säger Bibeln i det och det, omvändelse TILL en sund Gudsfruktan, som inte handlar om att vi ska var rädda för Honom, men vi ser alltmer vilken helig Gud vi tror på och har att göra med och vi böjer oss inför Hans helighet med ett ödmjukt, förkrossat hjärta. Vi utbrister; det är bara Du Far, bara Du Jesus, DIN är all äran i alla evigheters evigheter! Tror att Jesus ofta precis som Johannes beskriver i Uppenbarelseboken kap 3 i brevet till Laodicea, att Jesus står även vid våra hjärtedörrar; det finns många rum i våra hjärtan, och så står Han där och säger till oss: öppna dörren, öppna den för mig! Och om vi då lyssnar till Hans röst, så kommer Han och delar en djup gemenskap tillsammans med oss. Vi får äta tillsammans. På samma sätt tror jag starkt på att Han står vid dörrarna till våra kristna församlingar, Han står och knackar, Han ber oss öppna för HONOM. Och om vi öppnar…då kan Guds vilja ske ibland oss. Men absolut inte via någon injektion! Vid ett tillfälle när lärjungarna sa till Jesus: ge oss mer tro, så svarar Han med att säga att om de bara hade tro så litet som ett senapskorn…Så tron har inte med storleken av fröet att göra, utan om det är den tro som Jesus pratar om, så kan det synas hur litet som helst till det yttre, men det gör inget, för det kommer att växa till det som det var ämnat att bli, eftersom det är fyllt av Guds eget liv. Är det ett senapskorn, ja, då blir det ett senapsträd, är det ett vallmofrö, ja då kommer en vacker vallmoblomma att växa fram o.s.v. Låt oss söka Herren Jesus själv, Ordets undervisning, omvändelse och Gudsfruktan, så kommer nog även församlingen, Kristi sargade kropp i vårt älskade Sverige att åter börja verka det den var ämnad att göra, vara med i att på det sätt Herren vill göra Hans vilja och sprida evangeliet till de människor som Han dött och uppstått för. De människor som Han älskar så enormt, de för vilka Hans hjärta brast för av kärlek där på korset. Det hjärta som även idag brinner av denna enorma kärlek.

    Gud välsigne dig!

    Birgit

  • westinbo

    Att använda ord som troskickar och injektioner gör säkert att artikeln tas väl emot av många som läser just ”Världen i dag”. Visst kan vi behöva inspiration vilket vi kan få i gudstjänster. Men som Ulrika och Birgit säger här var min spontana reaktion att tron framför allt är kopplad till just de aspekter som de tar upp. Vi har en tillräckligt bra undervisning om tro i bibeln så att egentligen inga fler böcker behöver skrivas om ämnet, böcker där tron ibland framställs som ett medel med magiska övertoner (typ: ”sju steg till framgång och hälsa”), man fokuserar på att tala och tänka rätt och rätt som det är har tron blivit till en prestation där människor kör på i egen själslig kraft och drabbas av utmattningssyndrom. Men den som är ödmjuk behöver inte falla definitivt i dessa fällor även om vår vandring med Gud ofrånkomligt innebär att vi ibland hamnar snett i förståelsen. Nej, tron är verkligen kopplad till en livsvandring nära Gud som fostrar och helgar oss. Visst finns det något som heter trons nådegåva men vi måste komma ihåg att det finns olika aspekter av tro. Det är ett stort ämne som det finns mycket att säga om och det är något som vi borde göra. Verkligheten är Kristus och inte som så ofta en konstruktion med hjälp av ord med vilka vi vill skapa vår verklighet. Först Kristus – sedan orden.

  • Ulrika

    Kom också att tänka på saker kring det som du kallar utmattning, fast jag tänkte utbrändhet, dock ungefär samma sak. När upplevelserna tömts ut jagar ”man” vidare efter nästa injektion etc i stället för att livsvandra med Herden som fostrar och helgar oss, som du skriver.

    Tack!

  • bo_lonegren

    Tack Stefan. Visst behöver vi mer tro i våra församlingar. Tro att Gud kan och Gud vill så mycket mer. Av kommentarerna att döma verkar det som om detta, förlåt om jag överdriver nu, åstadkoms genom ett meditativt liv med Gud. Själklart är det den nära vandringen med Herren som ger tro men vi behöver också en verklig övertygelse om att det Gud sagt och lovat i sitt ord det står Han för. Att lita på att även om jag har svårt att tro så håller Hans löften här och nu!

  • Jonasq

    Stefan.

    Om det vore så att ”trosförkunnelsen” verkligen handlade om tro i biblisk mening så vore allt frid och fröjd. Tro som en gudagiven, Andeinspirerad övertygelse – eller förtröstan (fiducia) som reformatorerna kallade det – är verkligen något underbart! Och den tron är följden av evangeliets förkunnelse och Andens verk i våra hjärtan. Mer av sådant!

    Men trosrörelsen som lanserades av predikanter som Hagin, Copeland och Capps – baserat på heretiker som exempelvis Kenyon – handlade om något annat. Även i den svenska klädedräkten i Uppsala är det uppenbart att det var något annat än tro i biblisk och allmänkyrklig mening som åsyftades. I namn av ”tro” lanserades nämligen en kristendomsvariant som var heretisk på flera punkter. Mästare på att rycka bibelverser ur sin kontext byggde man upp ett helt eget trossystem baserat på saker som att ”bekänna Guds Ord” (name and claim it) med hjälp av vissa favoriserade bibelcitat.

    Man hävdade att den troende ”var en ande hade en själ och bodde i en kropp” (dvs en gnostiskt inspirerad människosyn) som skulle ”leva i seger och överflöd på alla livets områden” genom tro. ”Anden ska regera och kroppen abdikera” som det kunde heta på de uppskruvade mötena. Allt av sjukdom, svaghet, brist, och livets alla problem och trassligheter förklarades vara endast ”omständigheter” som den troende skulle se bort ifrån och vägra acceptera. Trosrörelsens system och tekniker sade sig vara lösningen på alla brister i livet. Där hade man stora likheter med buddismen som menar att livets lidande är illusorisk, som man kan meditera sig själv bort i från om man är riktigt duktig och lyckas bli ”upplyst”. Trosrörelsens predikanter hävdade med auktoritära stämmor att man som kristen inte skulle ”ta emot sjukdom” (som om någon hade övervägt det), istället skulle man vägra att ”acceptera alla symptom” och ”stå på Guds Ord”, som man alltså menade utlovade hälsa och rikedom för alla som bara lyckades hålla fast vid trosförkunnelsens lära. Och i princip samma saker har nu Yongi Cho återigen predikat i Uppsala.

    Och nu hyllar du detta och tycker att vi behöver mer av det. Jag förstår inte hur du tänker. Visst, du vll kvalificera detta genom att mildra lite när det gäller helande. Men i stora drag verkar du tycka att trosförkunnelsen var något bra. Jag tycker att du gör dig skyldig till en form av historieförfalskning när du målar upp trosrörelsen som en sorts positiv frisk fläkt som vi alla skulle behöva mer av.

  • Ulrika

    Men Bo, det är ju i den verkliga nära vandringen som vi blir övertygade!
    Inte var det genom diverse kickar och injektioner i en församling som hjälpte mig att bli en ny skapelse i Kristus. Inte var det under ett upplevelsemöte som jag fick syn på Ordet om att Guds Nåd även gäller mig, o dig!
    Jag hade inte ens planerat någonting, inte visionerat, inte marknadsfört, bara ropat på hjälp och bett i en väldans massa år. Meditativt? Inte en sekund, inte då och inte nu kan jag intyga.

  • Birgit Hedström

    Bo Lönegren! Tror du missuppfattat vad vi som reagerade på artikeln menar! Jag är verkligen inte en person som förespråkar ett meditativt kristet liv! När jag både enskilt och tillsammans med mina trossyskon söker Herren i överlåtelse och efterföljelse, med mycket tid i ordet, då tror jag vi är på rätt väg! Då kan också den Helige Ande verka ibland oss på det sätt Han vill. Han själv kan utföra Sitt verk!

    Mvh/Birgit

  • bo_lonegren

    Birgit. Jag vill på intet sätt missakta din iver att söka Herren. Vad jag vill ha sagt att de två sidorna måste samverka. Som Jakob skrev, bed och arbeta. Tyvärr har jag sett allt för mycket slagsida åt att bara göra det ena (av båda inriktningarna). I bönen och samvaron med Herren får vi tro och visioner som vi sedan måste leva ut. Det är vi som är Herrens händer. Gud hjälpe oss i detta! Allt gott, Birgit.

  • westinbo

    Jag håller med dig. Men det är ju också viktigt att vi går ut när den rätta tiden är inne, på Guds befallning om man så vill. Det finns ju ingen motsättning i detta. Om Gud får leda oss i allt så blir det bra. Ibland vill Gud hindra oss att gå på i vår trosiver. Gud ledde t. ex. Paulus i hur han ”implementerade” tron, så att säga. Ibland sa han stopp. Men om vi går ut i tro, som det brukar heta, tror jag att vi behöver ha tro för att gå ut i tro, en inre bekräftelse som gör att vi tar steget. Och oftast handlar det om att ta personliga trossteg i sitt eget liv. Det handlar också om en ständig överlåtelse så vi inte hamnar i köttet. Några uppfordringar till att som ett kollektiv gå in i andlig bönekrigföring, som man ibland fått höra i Livets Ord – sammanhang tror jag inte är sunt. Vi har en fiende att kämpa emot och där behöver vi var och en stå i kontakt med huvudet Kristus och inte med Kenyon eller andra som tar hans plats.

  • Birgit Hedström

    Hej Bo och tack för ditt förtydligande! Jag håller med dig i det du skriver om att ”i bönen och samvaron med Herren får vi tro och visioner som vi sedan får leva ut”. Det är bl.a detta jag menar när jag skriver om upprättelsen av Kristi kropp i vårt land, att församlingen börjar verka det den var ämnad att göra. Men detta sker genom förblivandet i vinträdet Jesus Kristus, då och endast då kan vi få nåden att bära god frukt. Vi kan varken som enskilda kristna eller som församlingar klämma fram eller producera någon frukt överhuvudtaget. Det enda vi kan göra är att bära fram frukten som växer fram utifrån förblivandet, kärleksrelationen med Jesus :).
    Gud välsigne dig Bo!
    Birgit

  • sungaMagnus

    Har förgäves sökt efter din debattartikel i Dagen (tror den var från 2003) om Livets Ord på nätet men ej funnit den. Jag minns att den satte igång en rad reaktioner från en del av de allierade trospastorerna i Sverige. Jag antager sålunda att du har ändrat ståndpunkt givet det utrymme du har fått i LO-media (ViD osv.)

    Magnus

  • Stefan Swärd

    Kära kommentatorer,
    Detta är ett stort ämne. Jag kan hålla med om att uttrycket ”trosinjektion” inte är bra, ger för ytligt intryck.
    Det är nog inte läge att dra igång hela åttiotalsdebatten ett varv till. När jag skriver om tro, menar jag det nytestamentliga begreppet om förtröstan på Gud och att hålla fast vid Guds löften i Bibeln. Jag håller med Jonasq att det fanns inslag i amerikansk trosförkunnelse på åttiotalet, och delvis även idag, som tangerade gränser för sund biblisk undervisning.
    Jag syftar inte heller i artikeln på det personliga troslivet i första hand, utan tänker mer på församlingsledningars och samfundsledningars ansvar att driva en förkunnelse som gör att folk får tro på Gud, och förväntar sig att Gud ska göra stora saker, och att det är möjligt, och att han svarar på bön.
    hälsningar
    Stefan Swärd

  • Jonasq

    Allt det är jag för!

  • westinbo

    Nej, vi ska inte dra igång hela åttiotalsdebatten ett varv till. Men det kändes uppfriskande att få formulera sig i detta ämne. Den är tankar som mognat fram under en längre tid. Jag har sagt mitt i detta ämne.

  • ps23enkristen

    Men Stefan man kan inte ,och bör inte gå runt och förvänta sig att Gud ska göra stora saker …Utan att veta om han finns ,och vad han vill ,eller veta vem han är och vad skriften säger om det egenligen,än vad som påstås av den ene efter den andre …

    Eller lita oreseverat på förkunnelse ,som man ska sätta tro till , är att tro Gud och Guds Ord och vilja oprövat .Som om det odiskutabelt , skulle vara uppenbarelse och förkunnelse, och tecken, och under ,och mirakel .Och frälsning och nåd och tro från Gud på Gud och Ordet …

    Det kan mycket väl vara djävulen som försöker vilseföra, då han förställer sig till ett Ljuset Ängel , och i Mose boken kan vi se kampen Gud och Mose hade med Farao och trollkarlarna i Egypten .Innan de besegrade djävulen och dem och de släppte Guds folk …Och Gud och Mose kunde leda dem till Horeb för att be etz. … Och 5 Mos bok 13:1 Ser man om yterligare bevis för det …Om att en falsk profet kan utlova tecken och under och mirakel…Och att man inte skulle tro honom ändå ,även om de sker …Och att det är Gud som testar oss bara då, för att se om vi ska tro på honom, eller vad den falske profeten säger ….Nu handlar detta bibelställe ,om tron på en annan Gud i och för sig ..

    .Men vad är då en villolära, eller en annan Jesus, och ett annat evangelium, än Gud och den sunda tron och läran i Anden….Om inte en annan Gud ,eller villolära om Gud, och ett annat budskap och verk , än Guds om sig och sin vilja och sitt Ord bibeln och verk…

    Vi är ju okunniga eller naiva ,om vi tror att djävulen inte passar på och förför, och de som tjänar honom, och hans syften i okunnighet, och i god tro …Eller medvetet för de tror på ,och tjänar i sin ohörsamhet eller okunnighet det som är ont och fel i Guds ögon …

    Som detta med att visualisera en given framgång, och lära sig och andra att tala i tro tills undret sker… Och förneka den verklighet som råder, genom att säga en annan, som man vill ska råda istället ,som man önskar ska var Guds och han genomföra. När man talar och bekänner så i tro…Och som kan vara en process hur lång som helst, oavsett hur verkligheten fortsätter vara…För att den önskade bekännelsen eller välsignelse ska komma …Och så bygger man vidare och övertygar sig själv ,och så många som kan fås att tros så. På det ena livets området efter det andra …Och ibland funkar det ju med och bekräftar den läran munnens bekännelse eller också kallad den positiva bekännelsen…

    Ibland tror jag det är Gud i sin barmhärtighet som förbarmar sig bara , eller en lyckträff mitt i bekännelserna , som råkar vara Guds vilja i Anden, eller i värsta fall en annan Jesus, Djävulen som förställer sig till ett ljuset ängel och försöker bedra och lyckas ibland tyvärr…

    San tro däremot menar jag, får en san uppenbarelse av Gud och Guds Ord av Gud ,om Gud, om tron och frälsningen och livet, och san församling från Gud, i bättre eller sämre skick…Och san tro, tror och tar emot sanna , tecken under och mirakel från Gud bara, och den som för tillfället är använd av Gud ,för tjänst för andra och ett kristet samanhang…Och för världens omvändelse till Gud och frälsning av nåd genom tron…Och ifrån sådan villfarelser jag nämt ,och vi kristna och våra kristna sammanhang med.

    Jag har verkligen prövat detta, och stått trosrörelsen och framgångs teologin nära i 27 år nu, sen jag var helt nyfrälst 1986 . Och studerat också deras backgrund… Jag har ingen fullständigt klar uppfattning om detta, och vad i detta som är den sanna tron enbart och fel och villolära…Men något skönjer jag ändock om saken…

    Det som fick mig att komma över detta något mer igen ,och göra det mer
    hanterbart för mig var. Årets Europa konferans på Livets Ord ,när jag lyssnade på Youn Gi Cho två möten…Och han predikade ett strikt framgångsteologiskt Budskap utifrån sin erfarenhet och bibeln…Och jag upplevde det vara mer hårt än hjärtligt och varmt första kvällen.. Med detta inslag av att man får det man bekänner…Och när han berättade hur en ängel från himlen kom och helade hans rygg som han hade ont i. Med akupunktur med nålar …Och jag tänkte inte han också, ska nu fara vilse om tron på Gud , och vem kan man lita på egentligen är en Herrens tjänare…Och jag vart djupt bedrövad …

    Dagen efter predikande han dock ett rent evangelium …Som glade mig mycket…Och dagen efter satt jag i minna tankar och tänkte vad ska man gör åt alla villfarelse och vilken församling kan man egentligen var med i…Och då fick jag dessa tankar, det är inte bättre än så, det är sån vi människor och kristna och ledarna är …Vi felar allihop det är bara så det är…

    Och desto större skäl att vi lär oss följa 1 Tess 5:19-21 Förakta icke profetiskt tal men pröva allt och behåll vad gott är …Och av minna tankar runt det fik jag tror jag frid med Gud …Och bara förlät oss ,och bad Gud rätta, till felen och gör allt nytt efter behov och skilja på gott och ont och vad som var från Gud och inte…Och leva mer som Gud vill istället för inte .Så vi då blev frälsta och fik komma till Gud till himlen åtminstone …För hans kärlek förgår inte 1kor 13 och hans nåd varar evinnerligen…Om vi vill tro på Gud eller när vi blir redo för det…Och det är kvalite som är viktigast och inte kvantitet…Och med det menar jag att det går att få 800 000 människor att gå vilse om tron och livet och församling och enhet .Eller fler…Som Youn Gi Chos församling och andra som insperas av dem…Och jag tror inte cellgrupps systemet är från Gud ,bara en princip, som fungera i deras församlande och kultur, och där man anamat den efter sin kultur, teologi praxis…Och den verkar inte kunna fungera över allt heller …Den blir bara en funktion i systemt, man drillas in i ,som passar bättre i Seoul än i Sverige tex… Efter gruppen nått 15 st eller så, delas den ,för fortsatt tillväxt till att kunna bli fler cellgrupper …Men när hinner syskonen bli sykon i gemmenskap och kärlek med Gud och varandra …Nej det man blir, tror jag är en lydig och ducktig tjännare efter mönstret… Utan när gemmenskap med Gud och de man mest borde vara det med under livet…Och i en kultur som lättare annamar en sån form med cellgrupper växer det fortare med tror jag…

    Men det är min uppfattning…Och att vanliga bönegrupper är mer ett exempel efter bibeln …Och mitt råd är ,köp inte grisen i säcken osedd , ta reda på om det finns nån där …Så ni inte blir lurade på konfekten…Och då menar jag , om ni vill tro på Gud och hans nåd och sanning och kraft och frälsning och kärlek och omsorg efter bibeln Guds Ord blott… För endast Kristi Kors och uppståndelses skull till evigt liv igen med Gud …Och om det är det ni gör, och evangelium ni predikar och följer i Guds Ande i tron på Gud och Jesus Herren Gud …Om det är nått ni behöver korrigera …Låt oss då göra det med, istället för ej… Gud välsigne dig och alla här och över allt och livet och församlingen och med frid med Gud som Gud vill och för allt? Genom tid och livet och för tid och evighet i Jesus namn, amen… Frid Ronny ps 103 …Detta är vad Gud vill ge oss alla: Jermia 31:3 Med evig kärlek har jag älskat dig och jag låter min nåd förbli över dig…Men valet är vårt.

  • Uffe L.

    Vad är det för fel med ett meditativt kristet liv?

  • Birgit Hedström

    Tack Ronny för många goda och kloka ord!

    1Petr 2:25

    Birgit

  • Birgit Hedström

    Hej Uffe! När jag hör ordet meditativ, så tänker jag i termer åt det ”flummiga” hållet som olika rökelser för att komma in i en viss stämning, lite åt new age hållet. Hmm… Uffe, nu blev jag ju lite huvudbry här…är det inte sådant som är meditativt? Hur skulle du beskriva vad det ordet står för? (jag vet ju att du kunnat förklara annat svårt ord på ett mycket uttömmande sätt för mig).

    Ha de jättebra Uffe!

    Birgit

  • ps23enkristen

    Tack Birgit och för bibelstället…Gud välsigne dig och Guds frid…Ronny

  • Stig Melin

    Stig Melin
    Nej jag tror inte det är brist på tro, det finns alla möjliga sorter,

    Jag tycker pastor Mikael Karlendal.se har en del att säga i ämnet

    Och man måste inte predika som en pingstevangelist från förr eller en flashig amerikansk karismatisk TV-predikant, man kan låta som en torr professor och ändå nå sina lyssnare, om man har ett budskap.

  • Birgit Hedström

    Hej Stefan igen! Angående det sista stycket du skrivit som börjar med ”Jag syftar inte heller i artikeln…”, så är jag av den åsikten, att för församlingsledning och samfundsledningar, gäller precis samma som för oss andra. Alltså omvändelse och efterföljelse och sann gudsfruktan. Och då kan Gud låta tron på Honom växa på det sätt Han vill. Dessutom, kom jag nu på, så tror jag nog det är ännu mer viktigt att ledarna i sina egna liv lever nära Herren i en överlåtenhet och efterföljelse. De har ett ansvar för den ”fårskock” som är med i den församling de är ledare för, och går de fel kan det orsaka mycket elände för ”fotfolket”.
    /Birgit

  • sungaMagnus

    Jag fann debattartikeln: http://www.dagen.se/opinion/debatt/brist-pa-sund-sjalvkritik-har-hammat-livets-ord/

    Står du bakom dessa åsikter idag?

    Mvh Magnus

  • Uffe L.

    Ja, det är väl det många tänker på när man pratar om meditation. Men man kan göra det på olika sätt och av olika orsaker. Jag gör det inte för att komma i någon speciell stämning utan för att min hjärna ofta går på högvarv och behöver stilla ner sig lite. Behöver varken rökelser, olika föremål, någon särskild ställning eller speciell musik. För mig handlar det mer om avslappning och avspänning, både kroppen och hjärnan behöver det. I alla fall min.

    Det är när jag verkligen försöker slappna av som jag märker hur spänd jag egentligen är och att jag ofta andas för snabbt och ytligt. Inre stress helt enkelt. Jag har aldrig upplevt nåt andligt eller övernaturligt i samband med det, och det är inte heller min avsikt.

  • SefastTronde

    Jag blir något beklämd över den kriticism som frodas och växer inom kristenheten, där varje ord skall analyseras, tolkas och övertolkas så att all välvilja och önskan till förståelse av vad någon faktiskt menar går om intet. Och… ersätts med en karikatyrbild av uttolkaren.

    Inom juridiken, som är den mest strikta av tolkningsvetenskaperna, har i regel ändamålstolkningen företräde framför bokstavstolkningen i högre rätt, där det gäller fastställande av prejudikat. Det är märkligt att världens domare då skall framstå som mer rättfärdiga än de som menar sig företräda Guds församling.

    Det är riktigt att vi ständigt skall vara vakande och bedjande, men detta innebär inte att vi skall överlåta domsrätten till kritiker som kallar sig väktare, utan vi har Jesu eget löfte att vila på, att Han inte skall lämna oss faderlösa utan att han skall sända Den Helige Ande till oss som skall leda oss fram till hela sanningen. DHAs bekräftelse i våra hjärtan är långt mer än förment självutnämnda väktare som skall uppmana oss att ta avstånd ifrån det ena efter det andra och att omfatta tro och bekännelse på ett viss sätt, som de menar är skriftenligt. Därigenom förvandlas de endas allt som oftast till spegelvända avbilder av dem de kritiserar, och blir själva till självrättfärdighetens karikatyrer.

    Jag väljer därför att söka tolka vad Stefan Swärd har skrivit i sin ledarartikel utifrån vad jag tror mig förstå vad han menar, och inte utifrån mindre väl valda uttryck som ”trosinjektion”. Ser jag allvarliga frågetecken vad han menar måste jag ju givetvis fråga innan jag söker kritisera, motsäga och rätta honom. I detta fall ser jag inget sådant.

    Sedan väljer jag även att inte låta Kenjon/Hagin/Ekman m.fl. underlägga sig monopol på ordet ”tro” eller uttrycket ”trosförkunnelse”, inklusive den dogmatiska teologi de företräder. – All biblisk förkunnelse är trosförkunnelse, och vi behöver alla växa i tron!

    Vi behöver alla tro. Vi behöver trosförkunnelse (biblisk förkunnelse). Vi behöver alla få en egen konkret erfarenhet av Den Helige Ande. Detta står inte i motsats till evangelium om synd, nåd och rättfärdighet, tvärt om verkar de personliga andliga erfarenheterna till att befästa tron och vandra vidare i nåden och kunskapen/gemenskapen med levande Gud.

  • Ulrika

    Men snälla du!
    Det är ju frukterna av ”80-talet” och tidigare som vi ser idag!
    Sedan dess har en helt ny generation vuxit upp!
    Av vilken/vilka anledningar ska vi stoppa den här delen av historien under mattan när ”kyrkans historia” annars är så högintressant inom ”svensk kristenhet”

    Senast igår lyssnade jag till en man som drabbades av ”80-talet” Han är fortfarande djupt präglad av det fastän han inte begriper det. Ja, han är till och med öppet kritisk till trosrörelsen mm men begriper inte att han i verkligheten lever efter deras tänk, han han blivit så nedsmittad av det att han endast klarar av att se på andra men inte på sitt eget gods. Hur ska han och andra någonsin kunna begripa varför han tänker som han tänker, varifrån undervisningen kommer osv?

    Ja, ett Gudsingripande behövs för varje individ och därtill sanningen om den köttliga historien inom ”vår” kyrka.

    Tack för ordet, och det menar jag Stefan. Visst är jag ledsen, arg och besviken på bla dig men ytterst handlar det om att jag sett och ser konsekvenserna (frukterna skulle man kunna säga) för människor i min närhet, ja till och med i din församling även om jag främst tänker på en o annan som kanske läser din blogg….

    Det kan väl aldrig vara så att du skyddar din arbetsgivare på ”Världen idag”?

  • westinbo

    Då kanske du själv blir en spegelvänd avbild genom din egen kritik. Jag tycker inte att ordet kritik blir en bra samlande beteckning för många väl avvägda och kloka ord som sagts här. Vi ska var och en ta ansvar för våra ord och inte buntas ihop över en kam. Det är märkligt med samtalsklimatet på bloggen. Helt plötsligt ska det förutsättas att det Stefan skriver ska bemötas med ett välvilligt ”amen och pris ske Gud”. Jag tycker nog att Stefan ibland lyckats mindre väl i att förmedla det han säger sig vilja säga, eftersom han efteråt säger att det var ju det här jag menade, som om det skulle vara så uppenbart. Men det blir lätt så när man uttrycker sig i generella termer. Vad gäller Livets ord (trosrörelsen) så har de burit mycket god frukt också, missionerat i bl.a. öststaterna och hjälpt judar tillbaka till Israel. Jag träffade en rysk kvinna i Övertorneå som blivit frälst genom Livets Ords arbete där.

  • stefanswrd

    Ulrika,
    Nu var du ju mycket som hände på åttiotalet i kristenheten. Det var inte bara trosrörelsen som påverkade. Jag har i mitt skrivande på senare år försökt att ta upp trenden med växande sekularisering i kristenheten och teologiskt liberaliserande trender i evangelikala sammanhang. En viktig trend var också motreaktionerna mot trosrörelsen som enligt min mening gick till kraftig överdrift och hämmade karismatisk kristendom i Sverige.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • stefanswrd

    Birgit,
    yes,
    hälsn
    Stefan Sw

  • stefanswrd

    sungaMagnus,
    det har hänt mycket sedan 2003. Jag måste titta på artikeln igen och fundera lite, jag återkommer, är fortfarande på semester och är ganska upptagen i dag, men ska försöka hinna skriva något senare idag eller under helgen.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • westinbo

    Så sant!

  • SefastTronde

    Du gör en karikatyr av vad jag framfört. I grunden ser jag inga större motsättningar mellan flertalet ”väl avvägda och kloka ord som sagts här” och vad Stefan Swärd säger i sin artikel. Däremot ser jag många övertolkar som skapar en felaktig kontrast som inte finns. Det skapar i sin tur en ogrundad motsättning.

    Man behöver sannerligen inte säga ”amen och pris ske Gud”, som du säger för att ändå kunna tolka vad Stefan Swärd säger på ett välvilligt sätt. Att ärligt och samvetsgrant försöka förstå vad Swärd menar räcker.

    Till detta kan jag hålla med dig om att ”det är märkligt med samtalsklimatet”, fast vi troligen ser det hela från lite olika perspektiv.

  • Ulrika

    För mig är det positivt om den karismatiska kristendom som du kallar det hämmas eftersom den bygger på köttslig karismatik.

    Den Helige Ande däremot gör som vanligt precis som Han vill oavsett våra debatter och andra göranden.

  • Micael Gustavsson

    Fast jag skulle vilja tillägga att mycket av motreaktionen beror på felaktig teologi och felaktigt beteende från trosrörelsens sida. Det är knappast en slump att så väldigt mycket kritik kommer från brända före detta trosrörelsemedlemmar. Så i viss mån är det kanske trosrörelsens som är ansvarig för bristen på tro. Eller man kanske kan säga ett dialektisktvsamspel mellan det som kallas trosrörelsens och sekulariseringstendensen. Satan är utan tvivel väldigt förtjust i att plantera villfarelse i båda dikena på sidan av vägen, med avsikt att människor som kravlat upp ur ett dike ska snubbla ner i det andra.

  • Ulrika

    Tack!

    Önskar tillägga att då Jesus anser att det är bättre om vi bär kvarnstenar runt våra halsar än att vi förleder en enda (i kontrast till alla som blivit vilseledda) kan kritiken knappast ses som en överdrift.

  • SefastTronde

    Förlåt en reflektion betr. din konversation med S.S.

    Läste artikeln du länkar till. Tycker att den i stort sett är bra och har mkt god relevans än idag. Det finns alltid plats för balanserade reflektioner.

  • westinbo

    Är inte ett syfte med ett bloggforum att kunna utveckla det bloggaren skriver, att ta fasta på ett ord som i sitt speciella sammanhang faktiskt är intressant och meningsfullt att utgå ifrån. Och det utan någon aggressivitet eller kritiklusta. Sedan kan någon annan, som t.ex. du gör, påstå att man därmed inte ”ärligt och samvetsgrant försöker förstå vad Swärd menar”. Om jag ska vara ärlig så skulle jag kunna vara mycket mer frän och tuff men jag har valt att försöka hålla mig just nyanserad. Jag tycker inte att det jag skrivit kan kategoriseras som oärligt eller icke-samvetsgrant. Det är ganska starka ord du använder, som t.ex. ”självutnämnda väktare”.
    En spegelbild av en karikatyr blir med nödvändighet en karikatyr, men en karikatyr av en karikatyr kan möjligen återge verkligheten.
    : )

  • sungaMagnus

    Ja, jag läste den och tycker den är bra.

  • SefastTronde

    Det är svårt att föra samtal med någon som hela tiden misstolkar och lägger ord i ens mun som man inte sagt. Jag har aldrig påstått att du ”inte ärligt och samvetsgrant försöker förstå vad Swärd menar”. Detta är du som felaktigt tillvitar mig detta påstående.

    Sedan bör du följa med lite bättre för att ö.h.t. kunna förstå vad jag menar med ”självutnämnda väktare” etc. Det blir inte meningsfullt att samtala när man inte förstår varandra.

    Du får sista ordet om du vill. För min del är det här samtalet avslutat. Jag ser därtill risken med att bli ytterligare feltolkad.

  • Jonasq

    Håller helt med dig! Det var inte reaktionen i sig som var felaktig eller för stark, utan snarare att hela diskussionen kom att läggas på ett känsloplan: ”Mår man bra av det här”, ”känner jag frid”, ”är det rätt ton” osv. Men det är trosrörelsens (Word of Faith movement) teologi som är skev och avviker från klassisk kristen tro på flera centrala punkter. Det är problemet. Sedan blev hela diskussionen mer och mer en sorts samvetsdiskussion med den vanliga oron över huruvida man skulle ”välsigna” bröder och systrar i trosrörelsen eller inte. Det ska man såklart göra, men det är inte diskussionens kärna. För övrigt kommer mycket lite tro av att man tjatar om tro hela tiden och pumpar upp sig med starka apeller i eldiga möten. Tro kommer av god förkunnelse med Kristus i centrum.

  • Micael Gustavsson

    Jo, Karlendal skriver i allmänhet väldigt bra & kloka saker

  • Micael Gustavsson

    Jag håller med dig i allt du säger, även om min vinkling var lite annorlunda. Om man läser på de bloggar som betraktar sig som ”väktare”, så dras ofta all karismatisk över en kam. John Wimber anses ofta vara en lika fel som Hagin; Vinyard beskrivs som en demonisk rörelse etc. Detta hade antagligen inte hänt utan den bittra skörden från trosförkunnelsen. Sedan skall givetvis allt, prövas mot Skriften, och även mot de andra tre delarna av Wesleys fyrklöver (förnuft, erfarenhet & tradition).

  • Jonasq

    Absolut, det finns såklart övertoner och problem i alla rörelser. På grund av vår kvarvarande synd. Men Trosrörelsen är något alldeles speciellt och ska inte sammanblandas med karismatiska rörelser generellt. Men det är nog sant att det har spillt över mycket därifrån på stora delar av kristenheten. Desto viktigare då att markera mot det som är uppenbart fel. Det anses ju vara oerhört viktigt när det gäller de liberalteologiska villfarelserna, men det är tydligen inte lika viktigt när det gäller trosrörelsen.

  • Birgit Hedström

    Hej Sefast! Vill väldigt gärna höra vilka du syftar på när du kallar några som svarat på denna artikel i ViD för ”kritiker som kallar sig väktare” samt ”självutnämnda väktare”. Jag hade trott att du var en mer öppen och ärlig person än att komma med sådana svepande kommentarer om dina medsyskon. Jag har. då aldrig på något sätt överhuvudtaget uttryckt eller ens haft en tanke på att vara någon självutnämnd väktare. För att de människor du syftar på med dessa dömande ord ska ha någon möjlighet att bemöta dina påståenden ang. detta vore det mest reko av dig att tala om vilka du åsyftar. Vilka här av kommentatorerna kallar sig alltså för ”väktare”?.

    Mvh/Birgit

  • Birgit Hedström

    Vill bara tillägga att Bibeln talar om ”väktare på muren” i Jes 62:6 och även på andra ställen talar Bibeln om väktare. Så om någon fått en sådan uppgift av Gud att vara en väktare, att varna när man ser något vara på väg in i kristna sammanhang som inte är bra, då är ju det en viktig uppgift att göra det. Så tänker jag så då har jag också varnat. Tex för religionssynkretism och för att svälja det mesta med hull och hår av karismatiska uttryck utan prövning, jag har då uppmanat att det är oerhört viktigt att pröva olika saker, f
    fenomen med Bibelns samlade undervisning i olika läror.

    Mvh//BlandBirgit

  • SefastTronde

    Syftar inte direkt på någon här, annat än på den kritik av Swärd menar som jag tolkar som på brist på eftertanke och en fel uppfattning av vad han faktiskt säger. Det flesta av kommentarerna har i sak ett bra innehåll, förutom en felaktig kontrast till SS.

    Den alltmer utbredda kriticismen som utbrett sig inom kristenheten är något jag ser på med vemod, där så många förkunnare och företeelser skall kritiseras, i allt högre tonlägen. Jag inser att jag kanhända varit för otydlig här, och att många som kommit med bra synpunkter kanhända upplevt sig utpekade i sak.

    Något tanklöst av mig kanhända, då det jag faktiskt ställer mig kritisk mot är kontrasteringen visavi Stefan Swärds artikel, som ställs i motsats till den klassiska förkunnelsen. Det finns väl en sund trosförkunnelse, vilken jag anser är biblisk, och det finns även övertoner med effektsökeri och maktambitioner. Jag tolkar inte Stefan Swärds framföranden som ett förespråkande av det senare.

    ”Bättre att höra den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”, kanske man kan säga, när man är otydlig om på vilket mål man skjuter. Men å andra sidan kan det vara nyttigt med lite självprövning för oss alla: – Hur menade egentligen Stefan Swärd?

    Söker i vart fall inte att komma med fördömanden över någon enskilds reflektion i denna debatt, och vill definitivt inte promota någon otillständig samtalston.

  • Birgit Hedström

    Tack Sefast för din kommentar! Ber om ursäkt för min väl häftiga kommentar till dig. Anledningen till att jag reagerade så var framförallt att jag kände mig anklagad. Eftersom när du skrev detta om väktare var jag en av bara några få som reagerat emot
    uttrycket ”trosinjektion”. Och ifall du hade syftat på mig bl.a ville jag att du hade klart talat om att du tänkte bl.a på mig. För att jag isådana fall kunnat bemöta det. Och samtidigt visste jag ju att jag aldrig på något sätt framställt mig själv som någon väktare. Uppskattar att du besvarade min kommentar till mig.

    Allt gott!

    Birgit