Personkult.

Fast nu använder du, liksom massor ab frikyrkokrustna, em definition av termen religion som är helt annorlunda än resten ab befolkningens. Det finns djupa teologiska rötter till det, men jag anser det blir problematiskt när kristna använder egna definitioner helt skilda från befolkningen. Det skulle vara lika märkligt att ändra innebörden i termen ”Gud” och hävdade att du som kristen inte trodde på Gud.

Jag lyssnar,
Ge mig befokningens (som jag inte tycks vara en del av:/) definition.

Det är väl inte någon exakt def, men ungefär ”aktivitet där människor dyrkar en makt högre de själva”. Om SIFO gjorde en undersökning av svenskars tro, så skulle de antagligen vänta sig att ateister & agnostiker, inte Jesustroende,skulle vara de som var utan religion. Du är inte ensam om din frikyrkliga def. av termen. Flera pastorer som jag i övrigt beundrar har också använt termen på det sättet; men jag tycker att det är dumt att göra den språkliga klyftan större än den redan är. Kristna som tex studerar religionshistoria blir dessutom tvungna att lägga sig till med dubbla språkbruk i så fall.

Att jag inte skriker hysteriskt? Att jag kan vara kritisk? De flesta människor förstår väl intuitivt skillnaden mellan att tillbe och beundra; vare sig det är fru, barn, favoritförfattare eller pastorer man beundrar. Om man inte beundrar några andra människor så placera man ju sig själv högre än alla andra. Angående spännvidden mellan satanisk och Jesusdyrkan inom termen religion, så är det ju samma sak md politik; det kan både vara koncentrationsläger och gratis skolmat.

Det finns utan tvekan beröringspunkter, och jag tror de närmar sig varandra

Justin who??? När man som jag sedan snart 4 år i princip musikvägrar så kan jag säga att en stor del av samtalsämnena med många försvinner. Intressant iakttagelse.
Jag tänkte under en lång nattlig bilfärd i helgen faktiskt på en annan religion, vilken redan profana krönikörer har upptäckt: gymreligionen! Ett tempel: yes, kultföremål: yes, klädsel: yes, musikval: yes, mål o ”mening”: yes, initiationsriter: yes, liturgi (hur man beter sej): yes, mötesordning: yes, försöka efterlikna mästarna: yes. Resultat: tillbedjan av kroppen och dess funktioner (tänk en tanke till så stämmer även det…)

Fotboll är också som en religion. Den ger livet mening, en stark gemenskap, riter, personer att dyrka, onda och goda, ett ”vi och dom” och möjlighet att ge sig hän åt känslor näst intill extas. En riktig ”kickreligion” med andra ord. 😉

På temat ’religion’ och underhållning är den intressanta frågan, inte om Biebers ”beliebers” är ’religiösa’, utan varför de frikyrkligt religiösa i så stor utsträckning fyllt gudstjänsterna med underhållning.

Fast det där är ju Luther,ungefär så skriver han om avgudar i lilla Katekesen.

Förtydligande:
Eftersom jag och du är tillräckligt syndiga för att Fadern skulle bli tvungen att låta sin Son lida och dö för oss blir det ganska ”luftbubbligt” att beundra människor överhuvudtaget. Guds kärlek förstår vi inte men att han älskade oss tillräckligt för att offra sig kan vi förstå. Den kärleken handlar inte om att vi ska beundra varandra utan Honom. Utifrån detta föredrar jag att ligga lågt. Jag drar mig till och med för att deklarera förbön eftersom det har blivit så person o prestige knutet. Det och de som jag ber för görs i den egna vrån och det som sker öppet förmedlar jag till andra för att inte bli förknippad med en eventuell Gudsjackpott (bönesvar som riskerar övergå till beundran) Kort sagt: Människan är en låg varelse högt älskad av Gud.

Fast Luther kanske inte var religiös;D Bara mot en massa religiösa greger%/?

Det kan säkert vara en religion. Islam, Buddhismen och den kristna religionen är ju religioner. Evangelium och Jesus Kristus är däremot något helt annat.

Kan inte göra annat än att hålla med dig Nils.

Har läst en definition av ordet religion som jag personlige tycker fungerar bra. Den härstammar från antikens Rom och dess ord ”religio”. ”…an obligation to the gods,
something expected by them from human beings…”. Ett av de gruvligaste misstag vi jesustroende gjort, enligt min uppfattning, är att vi “köpt” definitionen av vår tro som en
religion bland andra religioner.

Håller med bluebro, nog kan väl “beliebers” tillsammans med den som häromkvällen på TV sa att Michael Jacksson alltid är närvarande för henne och tillsammans med dem som har skyldigheter mot Muhammed, Buddha, de eukaristiska gestalterna i katolska kyrkans tabernakel och himmelens drottning ses som religiösa på sina olika sätt. Och som redan sagts: Evangelium om Jesus Kristus är något helt annat.

Nja,
Kanske, är inte superpåläst, men han var väl också inne på att bli mer högkyrklig? Vilket kan innebära mer religion är frikyrklighet.

Jo,
men motsatsen till att inte beundra till gränsen avguda är ju inte att hata. Mer att inte avguda helt enkelt. Själv kan jag avguda min vän så mycket att jag mer eller mindre konstant ber Gud om förlåtelse för det. Skulle jag offra min vän på samma sätt som Abraham faktiskt visade sig vara beredd att offra Isak? Nä, jag skulle inte klara det men erkänna den bristen kan jag göra.

Där håller jag inte med, att ha en festlig gudstjänst med mer djup är ju inte att vara mer ”religiös” dvs försöka blidka en oändligt avlägsen Gud. Nattvarden är ju en allvarsam fest men uttrycker den djupaste närhet till Jesus, inte är den ett försök att vinna en ouppnåelig kosmisk makts gunst.

Däremot undrar man vad som driver frikyrkofolk till att annonsera dyrt om ”kändisar” i den kristna världen för att ”nå ut” fast ingen utanför frikyrkans trånga miljö har en aning om vem ”kändisen” är. Kyrkans underhållningsvärde är ofta grovt överskattat. I gudstjänsten är det mötet mellan församlingen och levande Gud som ger attraktionskraften och då spelar formen liten roll men Anden betyder allt.

Ja, vi är olika. Jag har min gudstjänst när jag under tacksamhet o bön rör om i grytan med gröt därhemma. Tack Gud för den fina gröten, Tack Gud för det fina brödet, Tack Gud för den goda juicen…det är det närmaste nattvard jag kommer o kommer att komma. Och som sagt, vi är redan en församling inför Gud i skrivande stund.

var det många killar som skrek å grät å svimma?

Jag var på Biebers första konsert i Globen i måndags kväll. Jag gillar Justin men är också genuint orolig för honom. Det är inte hans musik jag gillar utan jag gillar honom för att han var en helt vanlig grabb som var ovanligt musikalisk (han sjunger samt spelar ett flertal instrument och skriver sina egna låtar) och som hade en barnslig och orealistisk dröm om att få spela sin musik för hela världen. Han upptäcktes via Youtube för ca fem år sedan och resten är historia. Han använder sociala medier väldigt aktivt och hans fans upplever att de faktiskt känner honom (min son är ett av dessa fans). Många ser honom som en förebild. Han säger själv att han är en troende kristen. Tyvärr kommer det nog sluta med en katastrof för honom själv. Han är 19 år och har tjänat en miljard. Alla behandlar honom som en gud och han är ständigt jagad, dygnet runt. När han fyllde 19 tidigare i år så ville han fira med några av sina riktiga kompisar. Det gick inte. Han var jagad av paparazzis hela dagen och skrev på kvällen på Instagram att det hade varit hans livs värsta födelsedag. Ingen klarar av att bevara sig själv normal när man blir uppmärksammad och behandlad som han blir. Sen så är han varken den förste eller siste som blir behandlad på detta sätt. Människan verkar behöva förebilder att dyrka och se upp till. I Justins fal tror jag det kommer sluta illa, tyvärr.

Nja, fast sade Jesus att vi skulle göra det på det sätt som nattvarden kom att bli. Oblat (man blir ju inte ens mätt…för att småprovocera lite..)och vin i fina kärl. Ja, det finns saker som Gud tycker är vackert men jag tror att en mamma (eller pappa) som av djup tacksamhet minns Jesus när hon rör om i grötgrytan och känner ännu djupare tacksamhet när hon lägger upp den på tallriken till sina barn också är vackert. Och väldans verkligt kan jag intyga. Jesus och lärljungarna satt förmodligen på ett golv och åt en måltid när Jesus sade detta. Törs påstå att de inte vandrade kyrgången fram o tog emot det på det sätt som nattvarden kommit att bli? Att minnas Jesus när jag delar kvällsvarden med mina barn har jag lätt att motivera, de blir mätta. Att ta dem till en oblat-ceremoni har jag problem att motivera.

ne, de var inte hans poäng. Hans poäng var att Gudstjänster idag är föreställningar och underhållning mer än vad det är Gudstjänster och tillbedjan. I interljuven som han gjorde med dagen någon vecka efter förklarar han bra han poäng tycker jag.

I en annan artikel står det: ”Han menar också att frikyrkan spelat ut sin roll. En gång i tiden
startade frikyrkorörelsen som ett svar på att allt inte stod rätt till
inom Svenska kyrkan, nu är det inte så längre och då behövs inte
frikyrkan längre. ” Slutcitat

Vem kan ta en sådan slutsats på allvar?
Jag har också jätteproblem med underhållningskristendom men hellre en översprallig troende på estraden som inte förnekar skapelsen och Skaparen än en präst i svenska kyrkan (min granne) som tror på evolutionstorin. Bara för att ta ett bland hundra exempel.