Livet går upp och ner. Igår fick jag ett glatt SMS från Elimkyrkans eminente barn- och familjepastors Maria Furusands son, som informerar mig om att hans fotbollslag slagit Hammarby med 6-2.
Efter denna härdsmälta, sorgens kalldusch, förkrossande nederlag, dödens bärsärkagång, så nåddes jag av gladare nyheter idag, då norska dottern informerade om könet på det första och kommande barnbarnet.
Med min bibliska syn på den ofödda människan är jag noga med att påpeka att det faktiskt inte är ett kommande barnbarn, det är ett barnbarn, (alltså presensform, inte futurum) – även om det ett bra tag till ska vistas i moderns liv.
Med alla kvasiradikala debatter man ständigt konfronteras med som Stockholmare, om könets relativisering, och könet som social konstruktion, är ett exempel på detta- men jag undrar om det finns några småbarnsföräldrar som köper sådana resonemang. Vilket kön är en mycket avgörande fråga för alla som väntar barn eller fått barn.