Som vanligt skenar bloggdebatten iväg när man skriver om bibelsynsfrågor. Jag hinner inte ens läsa alla kommentarer.
Jag vill ge några korta reflektioner.
1. Jag har inte invändningar om en läsning av bibeltexterna leder till en omprövning av hur en viss bibeltext ska tolkas. Det ligger inom ramen för det klassiska frikyrkliga paradigmet, ”hur står det skrivet”. Det jag reagerar på är när extern forskning ska leda till omprövning av hur Bibeln ska tolkas. Leder forskningen till ökad klarhet i hur vi ska förstå bibeltexten, som den är skriven, har jag inte invändningar. Jag är dock något förvånad över påståenden som hävdar att Jesajaboken med flera författare, det upptäcker man när man läser Jesajatexten, uppenbarligen lyckades inte kristna kyrkan upptäcka denna hemlighet förrän under 1800-talet, vilket gör mig klart misstänksam.
2. Greger gör ett försök att bena ut problemen. Han skriver att det i vissa kristna kretsar finns stora bekymmer över omprövning av vissa tidigare självklara kristna ståndpunkter. Han pekar bland annat på att vi inte kan bunta ihop ett antal frågor klumpvis. Jag tycker att hans ansats där är konstruktiv. Vi behöver hamna i en saklig analys av vilka förändringar som man kan betrakta som uttryck för kristna församlingens sekularisering, och vad som är förändringar på grund av att vi har gjort genomtänkta och rimliga omprövningar kring vissa frågor. När jag följer internationella debatten bland evangelikaler som går i mer liberal riktning, märker jag dock att frågorna hamnar i tydliga kluster, nedtoning av Bibelns historicitet, en mindre strikt formulerad bibelsyn, går hand i hand med att ompröva både Bibelns och kristna kyrkans historiska inställning i frågor kring samlevnad och äktenskap, inklusive homosexualitet t.ex., och där samma personer mjukar upp klassiska läror som Jesus som enda vägen, Kristi korsdöd som ett ställföreträdande offer, synen på himmel och helvete m.m.
Jag tycker att det är angeläget att skilja på frågor av dessa slag, som handlar om grundläggande kristna läror, och där kristna kyrkan har varit relativt överens under flera tusen år, och frågor som handlar mer om praktisk kristen livsstil, där praxis kan förändras över tiden, och också skillnader mellan olika delar av världen och olika samfund. Det handlar då om frågor där Bibeln inte ger tydliga levnadsregler, och en del av detta hamnade förr i frikyrkan under epitetet syndakatologen. Synen på klädsel och mode, synen på musikkonsumtion och musikstil, inställning till helnykterhet, inställning till fritidsaktiviteter som sport m.m., inställning till kulturkonsumtion, förhållningsregler kring vilodagen med mera. Den typen av livsstilsfrågor tycker jag det är svårt att hitta en biblisk grund för några strikta kristna riktlinjer, det handlar mer om lämplighet. Här kan praxis också vara mycket olika mellan olika länder och olika samfund.
Att bena ut och skilja på frågor som är förhandlingsbara och vilka som inte är det, är angeläget. Onödiga problem har uppstått i tidigare generationers diskussioner när man inte haft bra distinktioner här.
3. I mitt ursprungliga blogginlägg argumenterade jag för att det har blivit en omsvängning i bibelsynen hos Örebro missionsskola, när jag jämförde med Janzons och Sverkers text från 1989. Jag tycker inte att jag har fått något svar på den frågan. Stämmer tesen om omsvängningen? Om ja, hur har det beslutats och debatterats? Det kan hända jag har missat kommentarer här, men tycker inte jag har sett något bra svar på detta. Jag har ju inte argumenterat för att Missionsskolan ska återvända till sextiotalet vilket det finns insinuanta kommentatorer som har påstått.