Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Hej!

Jag har egentligen gått ur den här diskussionen men tycker nu att den är så intressant att jag kommer tillbaka, dessutom har Jonas Q efterlyst mina åsikter i frågan om bibelforskningen. Jag inleder med att klargöra min position i några av de frågor som varit uppe till diskussion i debatten och försöker sedan peka ut vad jag uppfattar som det verkliga problemet.

Inledning

Jag har nog en ganska odramatisk syn på forskning. Till viss del beror det kanske på att jag rör mig mellan två ämnen. Det är t ex inga problem för mig att använda den engelska termen ”Literary criticism” om det vi gör i litteraturvetenskapen. Jag har helt enkelt sett ”kritik” som en synonym till ”forskning”. Men jag kan förstå att man kan uppfatta det som att termen betecknar en negativ attityd just i relation till Bibeln.

Jag har den vanliga uppfattningen att forskning inte sysslar med ett absolut vetande utan med välgrundade uppfattningar. För att kunna avgöra om en uppfattning är välgrundad eller inte måste man värdera de argument som framförs för eller emot den aktuella hållningen. För att ett sådant samtal ska fungera krävs en öppenhet och genomskinlighet. Det innebär bl a att man redovisar sina metoder, gör rättvisa åt sitt material, har en klar begreppsanvändning och inte gör kategorismisstaget att glida omkring mellan olika typer av argument. Man får inte heller lida av en stark auktoritetstro. Det är dessutom viktigt med metateoretiska resonemang där man ställer sig utanför sin forskning och för en kritisk diskussion om rådande teorier och metoder. Man måste också skilja mellan resultat och resultat eftersom alla frågor inte är forskningsbara eller forskningsbara i samma utsträckning.

En förutsättning för att allt detta ska fungera och för att forskningen ska ha rätt till den makt och status den för närvarande har är att man tillåter och bejakar både intern och extern kritik. Forskare måste alltid vara beredda att redovisa sina skäl och vara öppna för att få sina hållningar prövade. Kritiken är alltså inte ett problem. Det jag själv oroar mig mest för i dagens forskningsklimat är istället att ett slags naiv postmodernism eller relativism ska komma att ersätta det kritiska samtalet med ett okritiskt bekräftande av olika ”perspektiv”. Detta är inte riktat mot någon i forumet utan är helt enkelt ett sätt att beskriva min egen oro.

Exempel: Jonas Rosendal har sagt i en kommentar här på bloggen att han går på en skola där man kan bli godkänd även om man tror på en Jesaja. Den underförstådda meningen är då att man inte blir godkänd på ÖTH om man har denna uppfattning. Detta resonemang är helt främmande för mig. Om JR redovisar en välgrundad uppfattning där han diskuterar giltiga argument och väger olika skäl för och emot en viss hållning så blir han godkänd hos oss, vilken hållning han än kommer fram till i denna fråga. Om han inte gör detta blir han inte godkänd oavsett vad han tror i den aktuella frågan.

När det gäller frågan om vilka metoder vi kan använda inom forskningen så menar jag att metodvalet bestäms av vilka frågor vi ställer. Frågar man sig vad som hänt med texten genom årtusenden och hur man ska förstå olika varianter ägnar man sig åt textkritik, studerar man olika muntliga genrer (former, gattungen) och spekulerar om i vilken typ av kontext de kan ha formats och bevarats ägnar man sig åt formkritik, uppfattar man att texter sammanställts och överarbetats ägnar man sig åt redaktionskritik, etc. Nu är detta inte alls oproblematiskt. Olika uppfattningar om texternas enhetlighet och tillkomst är inte teorioberoende utan har sin grund i vissa antaganden om till exempel vad som krävs för att en text ska kunna betraktas som enhetlig. Diskussionen om frågor som dessa är inte begränsade till Bibeln. Även inom t ex Homerosforskningen eller forskningen på den isländska sagan förekommer liknande metoder och debatter.

Även om jag är kritiskt disponerad mot olika försök att plocka isär texterna går det inte att förneka att t ex redaktionskritiska förslag ibland är de bästa och enklaste förklaringarna till fenomen i texterna. Ett problem är dock att texternas källvärde brukar anses stå i direkt proportion till deras avstånd i tid till det som de återger. Detta är en av orsakerna till att det finns en stark misstro mot vissa texters historiska källvärde inom delar av forskningen. För många är detta ett stort problem.

Jag menar att ett seminarium som ÖTH har till uppgift att undervisa om hur forskare argumenterar i olika frågor. Detta är oundvikligt då våra studenter inte kan läsa god sekundärlitteratur utan att möta både olika teoretiska antaganden, olika typer av metoder och olika förslag till resultat (dvs. välgrundade uppfattningar). Vår speciella profil innebär alltså inte, menar jag, att vi inte står i dialog med bibelforskningen. Däremot har vi ett fokus på texttolkning och på texternas teologiska betydelse.

Problemet

Forskning måste vara fri, men olika utbildningar har samtidigt att stå i dialog med sina avnämnarea. Detta är oftast relativt oproblematiskt men det är ett problem i just teologin. Det jag uppfattar som ett centralt problem i den pågående diskussionen är detta: Vad händer om forskningen för fram argument som leder till att bibellärare eller studenter kommer till slutsatsen att vissa uppfattningar är välgrundade samtidigt som dessa inte tycks stämma överens med t ex en evangelikal bibelsyn? Är det då självklart att bibelsynen bestämmer vilka ”resultat” forskningen får komma fram till eller kan forskningens ”resultat” leda till att man t o m är beredda att ompröva föreställningar i bibelsynen?

Jag har stor förståelse för att man inte omprövar sin bibelsyn hur som helst och att man är kritisk mot forskningen. Jag har också förståelse för att man, när man argumenterar i en enskild sakfråga, kan komma in i ett slags tvärgående diskussion om vad som egentligen ryms i bibelsynen. Det är så jag uppfattar diskussionen om Jona bok. I den diskussionen framställde jag en tankekedja som ledde fram till slutsatsen att Jona inte tillhör genren historia och att dess historicitet inte är nödvändig. Denna tankekedja kom i konflikt med ett slags tvärgående tankekedja som fungerar utifrån en annan logik. Denna andra tankekedja var ett slags teologiskt resonemang om vad som ryms i en evangelikal bibelsyn. Enligt denna kedja/logik kunde vissa debattörer ifrågasätta min tro på evangelierna och Jesus. Utifrån mitt sätt att resonera kunde jag ha svarat att det är en helt annan fråga. Men jag inser, som sagt, att man kan resonera på båda sätten.

Men vad är då ”sanningen” om texterna? Är sanningen en viss bibelsyn som tog form någon gång i mitten av 1800-talet? Om man förordar den åsikten kan man kanske argumentera för att seminarierna inte får ta del av forskning, använda metoder etc. som kan leda till att man kommer i konflikt med just den bibelsynen.  Problemet med detta anslag är att man i så fall, enligt min uppfattning, inte bedriver någon akademisk utbildning. Detta kanske en del uppfattar som ett acceptabelt pris. Ett värre problem är att denna hållning kan leda till de dubbla röster jag tidigare talat om (inte heller detta är riktat mot någon på forumet). Jag tycker dock när jag läser vissa evangelikala forskare att de ger uttryck för en uppfattning samtidigt som ”de läcker” ut en annan åsikt. Ibland försöker de täcka över detta med hjälp av diffusa teoretiskta resonemang. Inte så sällan rör det sig om att man hänvisar till någon märklig variant av litterära teorier. Även detta kan kanske uppfattas som ett acceptabelt pris även om inte jag tycker det. Det tredje problemet är värre: Tänk om den bibelsyn man försvarar inte är sann mot texterna! Tänk om det är så att forskningen ibland helt enkelt har rätt i förhållanden till de föreställningar vi gjort sig om de bibliska texterna! Detta implicerar att man kan hamna i en situation där man i sin iver att vara trogen mot skrifterna inte är trogen mot dem, dvs. man har helt enkelt uppfattningar om texterna som inte säger sanningen om Guds ord.

För att undvika dessa problem behöver vi, menar jag, alltid föra en dialog mellan bibelforskning och bibelsyn. Detta kan dock inte reduceras till ren övervakning. I stället bör det vara ett öppet samtal där vi förhåller oss kritiska till forskningen samtidigt som vi kan vara beredda att ompröva våra positioner.

Greger Andersson

  • Guest

    Liberalismen betonar en öppenhet inför förändringar, jag uppfattar dig [Greger]  som en förespråkare för en sådan förändring vad gäller den konservativa eller mer dogmatiska bibelsynen. Den här öppenheten gentemot en mer akademisk/vetenskaplig syn på skriften är oroande, speciellt i relation till den uppgift du har på ÖTH, du är alltså med och formar framtida pastorer och din oro över deras ”utrustning” ligger i hur pass hög akademisk/vetenskaplig skolning de får. Låter mer som att dina intressen ligger närmre en sekulär organisation än utifrån ett Guds rikes perspektiv. Av de som har gjort inlägg på den här bloggen så är det dina inlägg Greger Andersson samt ditt framträdande på ÖTH som oroar mig mest, jag vet att jag inte är ensam om att bära på den oron. Jag är tacksam över att ha kommit över den ÖTH-rapport som Tommy Wasserman (tack Tommy!) la ut i ett tidigare inlägg, där man förstår att det råder olika meningar kring betoningen av fokuseringen kring de olika metoderna under utbildningen istället för att eftersträva en mer kontextuell teologi, här tycker jag Roland Spjuth verkar ha en sundare syn. Det jag vill säga är att det, förstås, inte är en homogen grupp som undervisar på ÖTH och att det därför är obefogat att peka ut ÖTH i stort.

  • Jonasq

    Tack för ett mycket bra och klargörande inlägg, Greger! Inte minst tycker jag att din beskrivning av forskningen som en mänsklig och ofullkomlig praktik är viktig. Att man ägnar sig åt genomskinlig och hederlig argumentation och välgrundade uppfattningar snarare än att slå fast vissa dogmer som sedan inte får problematiseras. Och din beskrivning av det öppna samtalet som hela tiden måste pågå mellan forskningen och de så kallade avnämarnas (dvs samfund och kyrkors) frågor och behov. Sedan tycker jag kanske att det finns en hel del bra i det som brukar kallas ”postmodernism”, men jag ser också risken att detta blir ett samlingsbegrepp för spetsfundigheter och idéer som inte riktigt hänger ihop. 

  • Jonasq

    Att framställa sig som ”orolig” är en sorts frikyrklig härskarteknik som vi borde undvika i ett samtal som detta. Det är att göra sig själv otillgänglig för kritik och argument, man har ju bara uttryckt ”oro”, vilket kan framstå som mycket fromt. I själva verket är detta inlägg närmast kränkande. Vad är det för ”framträdanden” av Greger på ÖTH som du har ”oroat” dig för? Och vad är det för ”Guds rikes” perspektiv som du menar dig företräda i kontrast till det Greger arbetar för och står för? Däremot har du rätt i att det inte är en homogen grupp lärare som arbetar vid ÖTH, låt oss vara tacksamma för att det är så; Greger har en viktig uppgift här bland flera andra.

  • Jonas Rosendahl

    Och där kom Jonasq med sin härskarteknik. Han har bestämd uppfattning hur andra ska uttrycka sig och inte och han vet minsann hur en debatt ska föras. Bäste jonasq det är fortfarande ett öppet forum och var och en kan inom sunda ramar uttrycka precis som man vill i annat fall modereras det bort och inte av dig utan av Stefan Swärd. 
    Har någon en oro för hur utvecklingen ter sig inom teologin är det ju naturligtvis något som du har rätt att betvivla även om det är olyckligt i sig att du inte kan ta en annan kristen människas oro på allvar speciellt när det är relaterat till bibelsyn. 
    Örebro teologer är också duktig på att använda kärnord som ”ödmjuk”, ”vidsynt”, ”enhet”, ” lyssna” ”goda” osv. Ska jag betvivla att man är ärlig när man ideligen blandar in dessa slags maningar? Varför ska man inte få känna en oro eller uttrycka att man har en oro menar du?

    Jag vet MÅNGA som delar denna oro och den kan du inte bara dribbla bort som nån slags härskarteknik även om du försöker.  

    Ursäkta om jag kommer bort från ämnet och under just Gregers inlägg med denna kommentar men jag avskyr sånna här slags pekpinnar och människor som vill kväsa en fri debatt. Usch!

  • Jonasq

    Om jag svarar dig nu, Jonas, så blir det nog bara pajkastning, så jag avstår. Men vad jobbigt det måste vara att gå omkring och bära på all den här oron. Vi får låta diskussionen gå vidare och se om den kan stillas något.

  • Jonas Rosendahl

    Ja det är jobbigt men man får be också :-) allt gott!

  • Greger Andersson

    Hej Jonas! Jag vill absolut inte vara kategorisk när det gäller postmodernismen. Jag kan ämnet för dåligt och tror t o m att termen blivit ett ganska olyckligt samlingsnamn för en rad olika företeelser. Det jag är kritisk emot kan finnas även inom andra teoribildningar, där man tenderar att upphäva det kritiska samtalet.

    När det gäller guest och Jonas R så kan jag inte riktigt svara på det ni skriver eftersom guest i första hand ger uttryck för en känsla som han har. Den får jag förstås respektera även om jag tror att han gör en felbedömning av de olika positionerna i diskussionen.

  • billyhel

    Man blir orolig över oron över ÖTHs teologer. 

  • Det är en bra sak du tar upp om risken med allt för långtgående relativisering. Bibelforskning måste kunna vara bra eller mndre bra utifrån gemensamma måttstockar. Ska vi reducera möjligheten till att bara kunna bedömma den utfifrån sin specifika utgångspunkt försvinner det kritiska samtal som leder all forskning vidare. Bibelforsknng kan inte vara bara bra ”evangelikal bibelforskning” eller bra ”feministisk bibelforskning”. Den unika utgångspunkten är ofrånkomlig och kan berika men resultatet måste vara försvabart utifrån en gemensam måttstock annars har jag svårt att se meningen med någon forskning alls där de olika åsikterna och perspektiven är det som driver varandra frammåt. Jag tar för givet att ni som bibelforskare i Örebro genomför era studier som god bibelforskning där ert evangelikala perspektiv främst handlar om att värdera resultat, metoder och material och inte styra desamma. Dessutom är det självklart att det egna perspektivet måste kunna utvecklas i förhållande till de resultat man tar del av. Jag har ju en evangelikal bibelsyn för att jag tror den är sann, inte för att jag tycker den ser bra ut. Objektivitet är inte en enkel sanning men om den åtminstone inte är en regulaiv ide’ att sträva emot blir all forskning bara tyckande och känslor vilket knappast leder vidare. Det som är den mest troliga sanningen är just det oavsett mitt eget perspektiv och om den krockar med mina åsikter så får jag väl ändra på åsikterna. ”Min sanning” är en mycket ointressantare tolkning av postmodernismen än ”vår mest troliga sanning”.

  • helbilly

    Man blir orolig över oron över oron över ÖHTHs teologer.

  • http://joumak.blogspot.com/ Patric

    Tack för ett väldigt bra inlägg, tycker att du på ett väldigt bra sätt lyckades formulera vad det hela egentligen handlar om. Det här inlägget hade nog varit ett bättre utgångsläge för hela diskussionen…

  • Greger Andersson

    Tack Patric! Jag tror också att Jonafrågan där jag ställde en pragmatiskt fiktionsdefinition mot en ontologisk kan ha varit för svår för många. Det var dock det ämne jag blev tilldelad. Det finns som jag ser det en rad frågor som hade varit intressanta att diskutera inte minst frågan om den konservativa bibelsynen verkligen svarar mot hur man läste GT i NT och kyrkans bruk av texterna genom historiken.

    Greger

  • Greger Andersson

    Jag håller med. För mig är det vikitigt att inte forskning blir något ”magiskt/mystiskt”. I våra ämnen handlar det om att föra rediga resonemang där man beaktar en viss empiri, prövar olika ståndpunkter etc. Det man sedan ofta kommer till om man t ex har en viss bibelsyn är att denna ibland får omförhandlas utifrån de välgrundade uppfattningar man sett inom forskningen.

    Greger

  • WO

    Med ”kyrkans bruk av texterna genom historien” avses då Romersk Katolska kyrkan?

    Inte givet, men kunde ju antas vara vad du avser med det uttrycket. Om annat, isåfall vad?

    Avses RKK är det väl inte helt självklart att det är den synen som borde välkomnas, eller som bör anses svara mot hur man läste GT ”på NTs tid” (om nu en ”konservativ” syn är lite, eller mycket, felaktig…)

  • Isak Spjuth

     ”Jag vet MÅNGA som delar denna oro…” Som sagt riskerar det ju att bli pajkastning och jag är den förste att erkänna att vi alla använder oss av härskartekniker (det gjorde ju Paulus också, läs bara Filemonbrevet). MEN detta ”många” är definitivt en frikyrklig härskarteknik! Vilka är då dessa många och hur fårhåller sig dessa till ALLA de människor som jag känner till, och som känner oro över deras oro?

  • PeJohansson

    Av erfarenhet så ska man med rätta vara orolig över vad som kommer ut av en utbildning där verkligheten är den att såväl lärare och praktiserande, högskoleutbilade minsann, ser genom fingrarna med sexhandel, såväl fysiska som psykiska övergrepp inom familj och i församling. I ett perspektiv av hur stor bristen ör på vanligt civilkurage hur fegheten regerar och förhindrar ingripande så ter sig debatten som mest halm och strå där ett antal tuppar putsar sin fjäderskrud av intellektuellt tyckande inom ramen för ”det goda samtalets” spelregler, den frikyrkliga nomenklaturan.



Subscribe to Stefan Swärd