På söndag kommer jag att hålla en extra viktig predikan i Elimkyrkan. Det handlar om att vara en församling som grundar nya församlingar. Det har jag ägnat mitt liv åt, och det är agendan sedan jag blev pastor i Elim för tre år sedan, att vi ska vara en församling som grundar nya församlingar.
Vi är på god väg då vi har en församlingsplantering i Skärholmen som är på väg att bli en församling, vi har tre församlingar med fokus på etiopier, ryssar respektive fransktalande kongoleser. I den sistnämnda församlingen är ju riksbekanta Jean Kabuidibuidi pastor.
Vi har också startat upp en församlingsplantering i Hallonbergen i norra Stockholm, och ett pionjärprojekt i studentområdena i Bergshamra. En amerikansk missionär som heter Forrest Hendrix driver ett pionjärprojekt i sydvästra Stockholm tillsammans med Andreas Edestav.
Men detta är peanuts, det behövs mycket mer.
Jag vill på söndag ta upp om visionen för församlingsplantering, och hur vi ska jobba vidare med detta.
Vi har för mycket av förvaltande och behållande kristendom i Sverige. Vi behöver mycket mer av församlingsgrundande pionjärkristendom som söker nya vägar för att nå vår tids människor.
Församlingsgrundande är en fantastisk metod att utmana kristna att engagera sig och ta ansvar. Den typen av gåvor och kompetens som behövs för att leda en församlingsplantering borde vara en självklarhet att fokusera och forma vid våra teologiska utbildningar, jag ser dock alldeles för lite av detta i praktiken.