Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Här är en audiolänk till min predikan i Elimkyrkan igår http://www.elimkyrkan.org/kategori/undervisning/

Det är en direkt konfrontation med stagnerande, försiktigt förvaltande, och nedåtgående kristendom. Vi behöver församlingar som grundar församlingar, som är trosfriska, visionära och som satsar nytt för att nå nya människor.

Vi behöver en ny typ av kristendom är min slutsats.

Går igenom Elimkyrkans befintliga församlingsplanteringar och pionjärprojekt, det ger en bra bild över hur vi idag kan jobba missionellt på olika sätt. Det är pionjärprojekt och satsningar som inte drivs utifrån att kristna är osams, eller teologiska skillnader, utan drivs av ett missionerande perspektiv, att nå nya människor och områden med evangeliet om Guds rike.

  • ulrikajansson

    För er som söker undervisning  kan ni hoppa över första halvan. Den innehåller bara en sammanfattning av Elims projekt och applåder till sig själva. Kanske innehåller andra halvan undervisning och där Gud får äran och inte bara i ord. 

  • O P

    Du skriver att vi behöver en ny typ av kristendom, det är ju det som är fel i våra kyrkor idag att allt skall förändras, kasta inte ut barnet med badvattnet.    ”Gamla tiders väckelse vi vänta”

    S-E sköld skrev bra på föregående sida.
    Vad som hänt är, att lärartjänsterna leder församlingarna: sitter ensamma på ledarstolarna. Åker man – hypotetiskt sett – runt i landet, och frågar ledarskapet i de stora församlingarna var de har profeterna, som Gud – enligt Hans Ord – satt i ledningen till Sina församlingar, ”Den levande Gudens församling” får man svaret: ”ja, var finns de?”.

    Jag har förut försökt påminna om att Gud kallade Moses (varför kallade inte Gud Aron direkt som var skolad)  Det är ju det som sker i våra kyrkor   ”att Aron sitter på alla stolar”

  • Tea Gustavsson

    Det är väl strictly speaking inte någon ny kristendom som behövs utan mer av ett uppvaknande och tillbakagång till grunderna där man fortsätter att ge vidare budskapet om Jesus och utmanar människor att vända om till Gud och bli förvandlade.

    Sedan måste jag säga att mitt intryck, jag som var på plats i aktuell kyrka under Stefans utmaning, är att det inte var inriktat på att applådera sig själva utan att glädjas över vad Gud gör på olika platser och bland olika  människor i Stockholm. Det som jag antar inte är inspelat är en längre stunds förbön där alla som står i församlingsgrundande arbete på något sätt fick förbön under det att Gud upphöjdes. Det var väldigt lite av ”hurra vad vi är bra som gör allting rätt” och väldigt mycket av ”Gud, kom och rör vid fler människor i vår stad”. Och faktum är att det finns många hjältar som enträget fortsätter jobba dag ut och dag in för att människor ska få höra om Jesus. De behöver uppmuntran och support samtidigt som vi andra behöver en puff att också börja.

    Och att Gud har sagt att profeter ska leda Guds församling? Jag är inte så säker på det. Däremot är jag säker på att församlingen behöver profeter och jag har också sett dem i funktion lite här och där om än i liten skala genom åren i de två olika församlingar som jag varit med i. Jag har också sett lärare göra en fantastisk insats i församlingar. Och evangelister. Och förbönshjältar. Och efterföljare av annat slag. Alla behövs i Guds församling och det är Gud som samordnar, inte någon mänsklig, hierarkisk ordning eller utnämningar.

  • D.

    Jag trodde att det var Jesus som byggde Sin församling…

  • Sward

    Ulrika Jansson,
    Är det alltid applåder till sig själv om man faktiskt berättar om vad man gör i församlingen? Får det inte sägas? Eller ska det sägas på annat sätt? I så fall hur?
    hälsn
    Stefan Swärd

  • ulrikajansson

     Måste ha lyssnat dåligt, trodde att jag hörde något i stil med ”ge dem en applåd” osv.

    Det Gud gör ska vi akta oss noga för att ta åt oss äran för. Det är väldigt lätt för en människa att upphöja den eller de som fått leda henne/honom till Gud. Eller leda? Snarare vara ett redskap i Guds plan/ledning genom Hjälparen.

    Ja, jag upplever en stark obalans mellan fokus på ”vi, vårt och oss” och Guds utrymme. Antag att en av de som kommit till tro var med under den där predikan. Hade hon/han fått en tydligare bild av Guds verk eller snarare en bild av att det fanns en massa människor att tacka för omvändelsen?

  • Mikael Lundgren

    ”Ge dem en applåd” – du beskriver det som något negativt. Själv bor jag sedan 7 år i Skärholmen och var en av dem som var med då 2005 och startade en ny församlingsdel i det området. Att ha glädjen att ha en moderförsamling, Elim, i ryggen som praktiskt stödjer oss, ber för oss och som dunkar oss i ryggen när det i långa perioder kan kännas tungt att starta nytt, är något jag och vi i Elim Skärholmen är oerhört glada över.

    Om du tittar lite på statistik i Sverige och i synnerhet i Stockholm över startade pionjärprojekt så finner du snabbt att dödligheten för dessa projekt är stor. De första tiotal åren som församling lever man konstant med kniven på strupen och att då ha vänner och församling som applåderar och uppmuntrar ens ibland taffliga försök att utbreda Guds rike är oerhört mycket värt.

  • ulrikajansson

     Vi ska be och hjälpa varandra utan att ge oss äran.

  • kjell

    Har du då inte förstått det som op pekar på, att den som i världens ögon ingenting är utväljer Gud, av den enkla anledningen att människan får i sista ändan äran om det beror på utbildning.

    Det är inte fel med utbildning men det vore bra om visionerna styrs av den som ”ingenting är”

    Jag menar att det är bra om ”Aron” som är skolad lyssnar på sin broder som har visionerna och brinner för Gud, men som kanske likt Moses inte kan stå och tala inför publik.

  • Mikael Lundgren

    Det håller jag helt med om Ulrika. Det är Gud som all äran ska ha!

  • Tea Gustavsson

     Nej,som du beskriver det förstod jag inte det som skrevs. Jag anser inte heller att det är riktigt rätt. Det finns inget motsatsförhållande mellan utbildning och att brinna för Gud och lyssna till hans röst. Jag är fostrad i min tro bland annat inom Credo och där undervisas det mycket om att ”jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus” (2 Kor 10:5) och vikten av det personliga lärjungaskapet och ödmjukhet. Min erfarenhet är att det inte är utbildning som är den avgörande faktorn bakom om människor vill framhäva sig själv eller inte. Det kan nämligen både utbildade och obildade, framstående och obetydliga göra. Det är en fråga om hjärta, inte yttre omständigheter.

    När Gud leder församlingen gör han inte det inte baserat på utbildning eller brist på utbildning. När Gud gör profetens ord hörda är det på grund av att det är rätt tid, inte omständigheterna kring profeten som person. Varje människa som är villig att lyda Gud kan bli använd på vilket sätt som helst. Och att vara profet är ett mycket otacksamt jobb. I mångt och mycket är det kristna livet otacksamt så tillvida att vi ofta inte ser resultat av vårt arbete i vår egen generation utan kanske först när vår egen jordatid är förbi. Om jag lever ett helt liv där ingen lyssnar på mig är det inte säkert att det därför blir ett fruktlöst liv. Det är ju en av sakerna som är så otroligt fantastisk med Gud!

    I församlingen behöver vi alla varandra. Ömsesidig respekt och lagarbete är viktigt (men stundtals ganska svårt). Vi har olika gåvor och det är tillsammans, inte ensamma, som fullheten i allas gåvor träder fram. Det är i den kristna gemenskapen där kärleken blir synliggjord som Gud blir ärad. Inte hos enmanshjältarna. Jag har väl haft förmånen att tillhöra två församlingar i mina dagar där jag upplever att man i stort faktiskt lyssnar på varandra och bejakar varandras gåvor och kallelser, så för mig är det det naturliga förhållningssättet.

    Så nej, det är inte bäst om visionerna styrs av den som ”ingenting är”. Det är bäst om det är Gud som ligger bakom visionen och leder församlingen framåt.

  • kjell

    Så du menar att om en skicklig läkare lyckas med det omöjliga så ger vi människor bara Gud äran, så fungerar det inte i verkligheten.Om någon lyckas så hamnar det i tidningar och Tv och kanske dessutom i all media över hela vår jord, och det är verkligen inte att ge Gud äran. 
    Det finns många exempel i Bibeln, ett är Davids soldaträkning.
    Gud kan aldrig acceptera om vi kan peka på att det berodde på någon människas egen kunskap och tillägnad kraft, därför kan vi se på många ställen i Bibeln att Gud väljer den som i människors ögon ingenting är.



Subscribe to Stefan Swärd