Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Nu är det sen onsdag kväll, nationaldagens kväll. Några sena kvällsreflektioner.

Noterar med intresse att min ledare i Världen Idag i måndags om ledarskap i kyrkan, handlar om några av de mest avgörande frågorna i kristenheten. Och kanske en av de allra mest avgörande frågorna för allt vad pastors- och ledarutbildningar heter. Men tystnaden och ointresset när man tar upp ämnet är påtaglig. Att kristna kyrkans tillbakagång under senaste 50 åren är delvis en ledarskapskris är uppenbart. Det handlar om att utrusta och få igång rätt form av ledarskap i kyrkan.

Ser fram emot vår stora välkomstfest för pastor Jean på lördag 16.00 i Elimkyrkan. Med afrikanska toner, kläder och mat. Det blir fest.

Min predikan i Elimkyrkan förra söndagen handlade om Ef. 2:11-23. Man kan lyssna genom att gå in på www.elimkyrkan.org och klicka på undervisning. Vi har en predikoserie där vi går igenom Efesierbrevet vers för vers. Ämnet har relevans på nationaldagen. Avsnittet handlar om vår nya identitet i Kristus. Vi är inte längre jude eller grek. Vi har fått vårt medborgarskap i Israel, genom tron på Kristus. Genom honom har Abrahams välsignelse blivit tillgänglig även för oss som klassificeras som hedningar enligt Bibelns terminologi. Gudsfolket i GT, Israel, har utvidgats genom Kristi försoningsverk. Vi som av naturen är hedningar, har blivit inympade i det äkta olivträdet. Vi är nu Guds folk, Guds eget folk, vi är en del av Guds egendomsfolk. En helig nation, ett heligt prästerskap.

Kristi försoning dödar ovänskapen, den dödar rasismen. Vår identitet är inte längre i hudfärg, etnicitet, nationalitet – det är i Kristus. Nu är vi inte längre svenskar, norrmän, kongoleser, afghaner, amerikaner – när vi tror på Jesus är vi ett Guds folk i Kristus förenade genom hans seger genom sin död och uppståndelse.

  • Ps23enkristens

    Kanon Stefan !!!Frid Ronny

  • http://profiles.google.com/stig.melin.vasteras Stig Melin

    Stafan Swärd har
    skrivit en ledare i Världen i dag om hur ledarsituationen i
    kristenheten ser ut och är besviken på utebliven reaktion. Men vad
    förväntar han sig. Det forum han skriver i har väl ingen tradition
    av att kunna hantera ledarskapsfrågor what so ever. Åtminstone inte
    ett bibliskt ledarskap.

    ”Men tystnaden och
    ointresset när man tar upp ämnet är påtaglig. Att kristna kyrkans
    tillbakagång under senaste 50 åren är delvis en ledarskapskris är
    uppenbart. Det handlar
    om att utrusta och få igång rätt form av
    ledarskap i kyrkan”, menar Stefan Swärd

    Stefan har absolut rätt, det här är ett problem.

  • Per Hallstrom

    Jag tillhör en pingstförsamling där jag har det bra. Och jag försöker leva i evangeliets centrum i gemenskap med Jesus. Men jag måste konstatera att svensk frikyrklighet i allmänhet och väckelserörelserna i synnerhet – sett över några årtionden – är för mig obegripliga. Över den tid jag kan överblicka har det varit ett fladdrande, ett åkande hit och dit, från den ena ytterligheten till den andra.

    Det blir nästan lönlöst att ge exempel men jag kan nämna några:

    Jesu tillkommelse var tidigare en huvudfråga. Nu är det på de flesta håll knäpp tyst. Israel uppfattades entusiastiskt som en uppfyllelse av bibliska profetior för egendomsfolket. Eventuellt positiva uttalanden om Israel och judarna i dag görs med yttersta försiktighet. Vuxendopet var en sanning som somliga nästan var beredda att dö för. I dag närmast en ickefråga. Skilsmässor var nattsvarta företeelser tidigare. I dag något allmänt accepterat. Unga människor som fick barn för tidigt utsattes för offentlig förödmjukelse i församlingarna. I dag är det tämligen accepterat att vara sambo. Katolska kyrkan var den stora skökan i Uppenbarelseboken. Nu åker pingstledare på besök hos Påven i Rom. Och det sägs att Ulf Ekman vill ha ett biskopsämbete.

    Det finns ett antal principer för ledarskap. En är att vara tydlig. En annan att vara förutsägbar…….

    Jag talar inte om huruvida det var bättre förr – eller sämre. Men att ständigt byta fot och vara hållningslös kan aldrig leda till framgång. För folk utanför våra kyrkor är ju inte dumma!

    Så nog har frikyrkorna – och har haft – en ledarskapskris.

  • Magnus

    Tack för allt gott du gör Stefan :-)

  • Eskil Albertsson

    ”vår identitet är i Kristus”. Det handlar – i Kristus – inte om jude eller hedning. Ef 2 är ett underbart Magna Charta (stort frihetsbrev). Apostlagärningarna berättar om vad det handlar om i praktiken. Att det är Kristustroende från alla folk som är Guds Israel är inte ersättningsteologi. Det är fullbordans – teologi.

  • Mikael

    Hej Per!
    Vad händer med den spretiga förkunnelsen om man läser lärjungarnas direkt-referat från Jesu förkunnelse, och inte tolkar eller väljer ut extra intressanta avsnitt som passar ens egna intresse.

    Det råder en tradition från flera hundra år tillbaks av sanningar som inte får ifrågasättas.

    Ta vuxendopet som exenpel, läser vi bibeln från Jesu förkunnelse Mark 16:16.
    Ja, då finns bara ett val!

    Men kan ett bibelställe ha en så stor betydelse att det omkullkastar hela kristna kyrkan från 200-talet!

    Ja, från ca. 200-talet har det aldrig pratats om en enig kyrka(bara om kampen för att nå dit), det var då man började bränna böcker tvinga folk till den den rätta tron!

    När ledningen inte längre har en självklar aktoritet, utan ifrågasätts hela tiden.

    Då är det inte längre ett folk och ett Israel, utan en strävan att nå dit.

    Den Katolska suvereniteten tappa ansiktet, och prästerna visa sig vara männskliga med fel och brister.

    Men det är först de sista 50 åren detta har varit möjligt!

    Den Judiska staten begår övergrepp på Palestina, De ingångna avtal som FN starta Israel med bröts när Sternligan dödade Folke Bernadotte.
    På början av Israels historia dödades allas dröm av Israelitiska terrorister.

    Nu är Sternorden den finaste utmärkelsen en Israelit kan få.

    Med tanke på detta vad skulle Juden Jesus ansett om det agerandet.

    Det som nu sker är smärtsamt att stå och se på.

    Så att vi vänder blicken och ser på något trevligare är lätt att förstå!

    Efter andra Världskriget sa gemene man om koncentrationslägren,
    ”Om vi bara visste något, då skulle vi agerat!”.

    Men vi vet precis allt nu, på datorn kan jag ta reda på allt det där som inte kommer fram i ”Gammel-media”.

    Ändå sitter jag här och knyter min näve i fickan och lik de på 40-talet, blundar och intalar mig, men så farligt är det nog inte!

    Vi pratar ibland om Harmageddon! i Syrien pågår ett Krig med understöd från USA via Saudarabien (sunni) och Ryssland som stöder sittande regering (alawiter )och Iran som stöder (shiiter). 

    Om dessa parter satte sig ner och prata kan nog det folkmordet som nu rullas upp för våra ögon ”än en gång!” Stoppas!

    Nej, Knyt näven och se på något annat, för så illa kan det väl inte vara?

    Vad har detta med ditt inlägg att göra!

    Vad sa Fredsfursten om hur vi hanterar konflikter. Vad sa Juden Messias om detta?

    Om vår Kristna grund återgår till detta kan vi nog återgå till att förstå vilken väg vi ska ta och varför det blir fel ibland!

    Vänligen Mikael



Subscribe to Stefan Swärd