Frälsningsarmén, Lasse Åberg och Stig Helmer

~ stefan

Noterat att Frälsningsarméns Sverigeledare Marie Willermark har börjat blogga. Och då passar det bra att ta upp om nya Lasse Åberg – Stig Helmer-filmen, som hade premiär i veckan. Jag går på bio max en gång per år, och var och tittade på denna film häromkvällen tillsammans med hustrun och en dotter.

Frälsningsarmén var i centrum, eftersom Stig Helmer som ung blev kär i en flicka i Frälsningsarmén, en dotter till en kårledare. Det sprack på grund av att pappa kårledaren satte stopp för förhållandet. Pappa kårledarens Nalenpredikan var väl ingen höjdare, utan en grov karikatyrbild av värsta sorsten frikyrkotradition, som kanske en del äldre personer har stött på en gång i tiden för länge sedan. Kanske även Lasse Åberg, eftersom det får ett så stort inslag i filmen.

Men trots allt, Frälsningsarmén är ett unikt varumärke, med hög igenkänningsfaktor. Att Evangeliska Frikyrkan skulle hamna i en populärfilm är bara helt osannolikt.

Bilden av Frälsningsarmén är inte bara negativ, utan kårledarens dotter är en frisk fläkt. Och de negativa slängarna vinklas som tidstypiska, kårledaren och begravningsentreprenören är lika sura och kontrollerande mot sina barn.

Men Lasse Åbergs humor är outstanding, att hitta komiken i trender, tidstypiska förhållanden och stilar – han är oslagbar på det.

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Westinbo

    Jag började på att skriva en kommentar men det slutade med en text som jag erbjudit tidningen Dagen att ta in som en insändare /debattartikel. Vi får se om de tar in den.

  • Anonym

    Vill ju egentligen inte ta udden av en trevlig bioupplevelse med kalla utomhusbad, men känner mig mer eller mindre tvungen att föra in lite ljus i mysigheten. 

    Både Efk och Frälsningsarmén sitter i samma båt (som de flesta av Sveriges frikyrkor). Vi är på väg rakt in i katolicismen. Samarbetet är långt gånget och världskyrkan som t.ex. Arne Imsen så oerhört klarsynt predikade och varnade för (se t.ex. senaste Midnattsropet) 1993 är redan ett faktum. Vi måste erkänna – vi har varit blinda. De samarbeten som vi ingått genom bl.a. Charta Oecumenica är långtgående! 

    Imsens namn blev så nedsmutsat att det är t.o.m. än idag svårt att referera till. Det vore intressant med oberoende Maranataforskning, jag har hittat så mycket i dessa led. De är för övrigt utanför Skr:s samarbete med Världskyrkorådet. 

    Idag predikar Imsens son, Per- Arne, om ”Tidens tecken”. Lyssnar vi? Kommer vi att lyssna? Eller fortsätter tävlingen ”vem vet bäst”?

    http://www.youtube.com/watch?v=Rq2vCvyyz4w