Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Noterar att Torsten Åhman håller på och publicerar en serie blogginlägg där han jämför min bok ”Efter detta” med Rob Bells bok ”Love wins”, har förklarar också varför han inte ville skriva en baksidestext på min bok, men gjorde det på Bells bok. För bloggläsarens upplysning kan jag nämna om att åtta personer blev tillfrågade om att skriva baksidestext på min bok, sex tackade ja, en tackade nej pga reservationer mot innehållet – det var Torsten Åhman, och en tackade nej av tidsskäl, det var Berit Simonsson. Jag avvaktar med att kommentera diskussionen på Torstens blogg förrän han har skrivit färdigt. Noterar också att det har varit en del debatt i ämnet hos Joachim Elsander och Kolportören.

Tänkte skriva ihop något där jag ger mina synpunkter på dessa debatter.

Jag var nog först i Sverige att inom några dagar efter det att Bells bok kom ut i USA i mars månad, skriva en analys av bokens innehåll (det är möjligt att Jaktlund på Dagen var snabbare, jag minns inte). Nu är jag i Sydafrika och har inte boken tillgänglig här, men uppdaterar både mig själv genom att lägga in igen den text jag skrev då här på denna blogg, och som skapade en omfattande debatt med 230 kommentarer. Det var dock ingen meningsfull debatt eftersom jag debatterade med en massa folk som inte hade läst boken.

Men så här skrev jag om Bells bok alldeles efter jag läst den i mars månad:

Jag har nu lusläst Rob Bells bok ”Love wins”. När jag först hörde att han hade en bok på gång blev jag positivt nyfiken. Bell är ju en utmärkt författare och har en mycket kreativ kommunikativ förmåga, och kan presentera Bibelns innehåll på ett målande, kreativt och begripligt sätt för vår tid. Jag har uppfattat Rob Bell som en evangelikal kristen och tog för givet att han skulle tackla frågan om himmel och helvete utifrån ett sådant perspektiv.

Men jag blev mycket besviken på ”Love wins”. Låt mig förklara varför.

Vissa delar av boken hänger jag med på. Att tala om himlen och helvetet här och nu är ganska okontroversiellt. Hans beskrivning av himlen och framtiden som att jord och himmel förenas, och vi får leva i en upprättad skapelse tycker jag också är en sund teologi och bibeltolkning. Hans utläggningar om liknelsen om de förlorade sönerna är också konventionell. Men det är inte bokens huvudbudskap.

Mitt största problem är Rob Bells kategoriska avståndstagande från läran om den dubbla utgången, och att livet här och nu är avgörande för vårt liv efter döden. Bell tror inte (eller i varje fall tonar ned) tanken på en Gud som dömer synden, som är helig, och vred över synden, och som har låtit Jesus på korset bära vår synd och straff, syndens konsekvenser. Guds majestät, Guds allmakt, Guds helighet, Guds storhet – Gudsbilden reduceras och förenklas i Bells teologi. Och han problematiserar tänkandet om de betoning på omvändelse, pånyttfödelse, att aktivt ta emot Jesus som sin frälsare.

Bells hållning är inte bara ett brott mot evangelikal teologi utan också ett tydligt avståndstagande från kristna kyrkans huvudlinje under 2000 år. Det har varit Katolska kyrkans lära sedan Augustinus, och reformationen på 1500-talet gjorde inte upp med det, utan både Luthersk och Calvinsk protestantism fortsatte med läran om den dubbla utgången, himmel eller helvete. Det är bara genom tron på Jesus som vi kan bli räddade för evigheten. Förkastar vi Jesus och evangeliet så går vi evigt förlorade. Det har också varit den dominerande förkunnelsen i väckelserörelserna de senaste århundrandena, liksom i de stora väckelserörelser som pågår idag i den tredje världen.

Bell går så långt att han säger att kyrkan har förvanskat Jesu budskap (preface). ”Jesus´s story has been hijacked by a number of other stories, stories Jesus isn´t interested in telling, because they have nothing to do with what he came to do. The plot has been lost, and it´s time to reclaim it.” Och det är inte några urspårade TV-evangelister Bell talar om här som förvanskat det kristna budskapet, eller någon marginell kristen sekt. Han talar om det som har varit huvudlinjen i kyrkans förkunnelse under 2000 år.

I boken försöker Bell utveckla ett alternativ till den traditionella kristna undervisningen på detta område. Om en Gud som älskar alla och välkomnar alla in i evigheten. Kärleken ska segra till sist. För att få ihop det måste Rob Bell rucka betänktligt både på en biblisk Gudsbild och vilken syn man har på Jesu verk på korset. Idéerna är ju inte på något sätt nya, utan detta har ju liberalteologerna försökt driva sedan Schleiermacher på tidigt 1800-tal. I jämförelse med EJ Ekman som lanserade universalism inom Missionsförbundet 1903 och som fick sparken för det, går Bell längre enligt min mening. Ekman hade kvar tanken på Gud som domare, trodde på den yttersta domen, men betraktade domen som temporär. Tanken på Gud som domare finns inte med i Bells teologi, eller är i varje fall kraftigt nedtonat.

Och de kritiska frågorna Bell ställer om helvetet, Gud som domare kontra en kärleksfull Gud – det är ju frågor som kristna kyrkan och förkunnelsen ständigt har brottats med.Men Bell försöker inte ens diskutera de olika försök man har gjort inom mainstream av kyrkorna att hantera dessa frågor. Han avfärdar kategoriskt i bokens inledning tanken på att dela in mänskligheten i dem som går förlorade och de som får evigt liv, han raljerar över en sådan inställning på olika ställen i boken. Bell skriver i inledningen: ”This is misguided and toxic and ultimately subverts the contagious spread of Jesus´s message of love, peace, forgiveness, and joy that our world desperately needs to hear”. Hela bokens syfte är att göra upp med föreställningen om att vissa människor ska gå evigt förlorade och vissa ska få ett evigt liv. Jesu budskap är kärlek, att inkludera.

Tanken på annihilationism t.ex. som ett försök att förena klassiska läran om dubbla utgången med en rättvis och barmhärtig Gud, Bell försöker inte ens föra in en sådan tankegång.

Bell menar att det är orimligt att vi under detta korta jordeliv ska göra ställningstaganden som har betydelse för evigheten. Men Heb. 9:27 säger att det är ”bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas”. Den tanken avfärdar Bell, Gud fortsätter att älska oss efter döden. Det finns alltid en chans. ”There will be endless opportunities in an endless amount of time for people to say yes to God” skriver Bell på sid 106. Det här livet är alltså inte så viktigt och avgörande. Vad har Rob Bell för belägg för det? Hur kan han motivera tanken utifrån Bibeln? Och om nu detta jordeliv inte är avgörande för vår evighet hur påverkar det vår missionsiver, vår evangelisationsiver, vår vilja till uppoffrande efterföljelse, är det inte en stor risk att vi väljer en bekvämare väg.

Han säger vidare att ”at the heart of this perspective is the belief that, given enough time, everybody will turn to God and find themselves in the joy and peace of God´s presence. The love of God will melt every hard heart.” Om detta inte kallas för universalism vet jag inte vad som är universalism.

Sedan är Bell ibland svårtolkat. Han resonerar fram och tillbaka, ställer frågor, problematiserar. Han säger också att vi själva väljer, vi har frihet, vi kan välja helvetet både nu och i framtiden. Men bokens huvudlinje är klar och tydlig, ”hell is not forever, and love, in the end, wins and all will be reconciled with God”. (s. 109)

Bell ställer kritiska frågor och skapar en karikatyr över kyrkans undervisning. Men det går lika väl att ställa kritiska frågor till Bells modell. Vad är Rob Bells budskap till förföljda kristna i en rad olika muslimländer som med fara för sitt liv är kristna och följer Jesus. Och vad är budskapet till Bibelns martyrer. Om nu inte det här livet är så avgörande, varför betala det höga priset för att vara kristen?

Och vad är Rob Bells budskap till de kristna pionjärmissionärer som för mer än 100 år sedan sändes ut av Örebromissionen, Helgelseförbundet, Alliansmissionen, och Missionsförbundet – och som bokstavligt fick ge sina liv för Kristus och för att sprida budskapet. Var det meningslöst? Varför offra sitt liv för pionjärmission om vårt jordeliv inte är så viktigt? Det är funderingar jag har när jag läser ”Love Wins”.

Och Bell är inte konsekvent i sitt tänkande när han kritiserar kristna kyrkans traditionella förkunnelse. Vi anklagas för att försumma detta korta jordeliv och bara tänka på evigheten. Men det blir ju precis det som Bell själv gör. Våra år här och nu blir inte avgörande. I praktiken skjuts avgörandena fram in i livet efter döden, in i evigheten.

Liberalteologin har utformats för att göra kristendomen mer respektabel för moderna människor. Det är också Rob Bells ambition. Det traditionella kristna budskapet är för fyrkantigt för Bell, han vill skapa en annan presentation av Gud och evangeliet som bättre passar in i vår tid. Men all erfarenhet över hela västvärlden visar att kyrkor som rör sig i en teologiskt liberal riktning tappar passion, missionsiver, evangelisationsiver – vem vill ge sitt liv för en halvsanning?

Niebuhrs klassiska definition av en liberalteolog är:  “A God without wrath brought men without sin into a kingdom without judgment through the ministrations of a Christ without a cross.” Att tona ned Guds vrede, synden, Guds dom och korsets betydelse, tycker att Rob Bell rör sig tydligt i den riktningen.

Rob Bells motståndare som han tar spjärn emot är evangelikala kristna som tror på himmel och helvete, den så kallade dubbla utgången. Han behandlar andra religioner betydligt mildare, Kristus kan finnas och vara verksam även där hans namn inte nämns får vi veta. Bell slår fast att Jesus är den ende frälsaren, den ende vägen, men att vi når fram dit på många sätt och dörrarna är öppna. De kristna-bibliska koncepten är inte nödvändiga, olika religiösa vägar kan leda oss fram till Jesus. Bell skriver (s. 154) ”He doesn´t even state that those coming to the Father through him will even know that they are coming exclusively through him. He simply claims that whatever God is doing in the world to know and redeem and love and restore the world is happening through him”. Bell lämnar här den tydliga proklamationen och förkunnelsen av evangeliet om Jesus Kristus som vägen för att skapa tro. De möjliga undantag som kan finnas som man även kan hitta i Bibeln, om hur Gud möter människor på många olika sätt, detta sätter Bell i system, och säger att kristna kyrkan, Bibeln och förkunnelsen av evangeliet är inte nödvändigt för att människor ska komma fram till en frälsande tro och hitta fram till Jesus.

Andra funderingar när jag läser Bell. Hans så kallade narrativa teologi leder vilse. Den medför att man läser Bibeln i ett fågelperspektiv, och väljer i praktiken det som passar västvärldens humanism. Gud som domare, en Gud som är helig och vad det innebär, passar inte in i storyn. Om Guds kärlek är så inkluderande, och han har inte större problem med synden än så här, var det verkligen nödvändigt att utvisa Adam och Eva ur Edens lustgård? Bell är skeptisk till de evangelikala frälsningsmodellerna, och en kognitiv förståelse för evangeliet är inte nödvändig. Men hur blir man kristen enligt Bell – jag har det inte klart för mig när jag läst boken. Och varför dog Jesus på korset, han relativiserar de klassiska försoningsmodellerna, det var endast bilder från antiken för att förklara något mycket större. Men om nu inte blodet var avgörande, om inte det var en lösepenning, om det inte var en verklig försoning – vad var det då? Vad var det egentligen som hände på korset och varför behövde Jesus dö? Jag får ingen klarhet i det när jag läser ”Love wins”. Eller har jag missat något, eller missförstått något?

Jag hoppas att inget förlag översätter boken. Dessa tankegångar har redan tillräckligt med spridning i Sverige, och idéerna finns redan i ett antal böcker.

  • Nils

    Jag måste tillstyrka att det är beklämmande att läsa Torsten Åhmans ”stridslystna” försvar gång på gång av denne Bell (på sin blogg).
    Dessutom parodiskt att själv framhäva att han föredrog att signera sina åsikter med Bell & inte predikanten Swärd…

    Vem behöver Åhmans åsikter i denna fråga då läseriets prövning inte finns i Åhmans deklaration ?!

    Tala om ekumenisk framsynthet :-(
    Nej – Åhman framstår i dagsläget som en liberal dagspolitiker – tyvärr måste jag tillstå.

    Stefan Swärd har dessutom den goda sidan att han ger utrymme för pseudonyma skribenter, vilket inte Åhman omoget inte tillåter på sin blogg – men det står han fritt iofs.

    Men allt detta blir en black om foten…
    Att nu 2 relativt välsedda evangelister som Åhman & Stanley Sjöberg förringar helvetets existens och betydelse trubbar udden för deras egna evangelisttjänster – mycket märkligt !

    Hade de vederlagt med skriften som ljusbärare för sina övertygelser, hade det varit en respektfull prövning, men nu utgår de enbart från mänsklig logik & människans förståelse.
    Det är graverande tillkortakommanden !

  • Gun-Britt Johansson

    Jag har inte läst böckerna, jag är inte teolog, men ställer ändå frågan som pingstvän. Hur kommer det sig att Torsten Åhman är en så flitig gäst på våra stora scener? Har vi ändrat inställning? 

    Min korta och enkla tanke går ut på detta. 

    I tider av liberalisering och förflyttning av gränser saluförs oftast en ”stor” Gud. Alla som tror på Gud vet att han är ofattbart stor. Se bara Paulus beskrivning av vår kunskap som skärvor. Se på skapelsen, universum och på livets minsta beståndsdelar.  Så därför behövs inte det argumentet! Gud kan ändå aldrig bli större än sig själv! Gud är ett med Sonen (Ordet) och med den Helige Ande. Därför kan vi ha så många åsikter som helst, Gud kommer ändå inte att sitta i himlen och köpslå med våra argument. 

    Visst vore det ”befriande” om alla till slut räddas oavsett vad vi gör. Det ger oss utrymme för ”världen”, nöjen och ”det privata”. 

    Guds välsignelse till oss alla! Teologer och noviser…:)

  • Bengt Wikstrom

    Har du hört uttrycket ”Bättre att veta att man tror, än tro att man vet”?

     Så hur tar man det säkra före det osäkra?

    Visste du att Kristus (Ordet) är ett lånord? Aposteln Johannes lånade begreppet  ”logos” till ”Johannesportalen” från den grekiske filosofen Herakleitos. (540-480 f.kr)

    Logos betyder bokstavligen, ”ord”, ”orsak” eller ”konto”. Begreppet står för förnuftet, ordning, eller lag i en ständigt skiftande värld.

    En Gudsförnekare är alltså upphovsman till ”I begynnelsen var ordet…” som försöker förklara att Jesus är Gud (eller möjligen gud med liten bokstav). Som bekant råder det delade meningar även om Jesus Kristus status – som om så mycket annat i Bibeln.

    Varför ”kapar” Johannes ett känt begrepp från den grekiska tankevärlden och ger det ett nytt innehåll, i en helt ny religion? Kan inte Gud skapa egna nya ord? Måste vår Fader återvinna gamla ord och begrepp?

    Med detta vill jag ha sagt att kommunikation och tolkningar inte är lätt. Det går inte att läsa Bibeln ”rakt av”.I Bibelns näst sista vers står det: ”Han som vittnar om detta säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus.” (Upp 22:20)

    Hur läser/tolkar man denna passage ”rakt av” utan krusiduller?

    Det grekiska adverbet ταχύ betyder ju snart, snabbt, utan dröjsmål. ”Snart” är ett vagt tidsbegrepp men att tolka det som 2000 år är väl ändå att ta i?
    Vad har hänt? Om vi läser texten ”rakt av som det står” är det nåt som uppenbarligen inte stämmer. Ljuger Johannes eller hörde han fel? Var det önsketänkande? Tolkade han fel? Faktum är att Herren dröjer.

    Borde det inte stå ”Ja, jag kommer INTE snart.”?
    Vi tvingas stoppa in ytterligare ett adverb, ”inte”, för att texten ska återfå kontakten med verkligheten.
    Jag har korrekturläst min egen Bibel 2000 och plitat in ”inte” med blyerts i denna vers .
    Så känns det bättre. Och skulle jag ha fel kan jag alltid sudda bort min anmärkning med ett suddgummi. Smidigt och följsamt.

    Gun-Britt Johansson, låt dig inte luras av Stefan Swärd och hans gelikar. Helvetetsläran är en urgammal och förljugen tradition.

    Det finns en äldre och viktigare  tradition som jag följer – kärleken.

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Gun-Britt Jag måste informera dig att Torsten Åhman inte är universalalist, det är han mycket tydlig med. 

    Det diskussionen handlar om är huruvida helvetet är en evig medveten plåga eller om det är ett utslocknande. Både Stefan och Torsten är alltså överrens om den dubbla utgången. 

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Har du hört uttrycket ”Bättre att veta att man tror, än tro att man
    vet”? Så hur tar man det säkra före det osäkra?

    Visste du att Kristus (Ordet) är ett lånord? Aposteln Johannes lånade
    begreppet  ”logos” till ”Johannesportalen” från den grekiske filosofen
    Herakleitos. (540-480 f.kr)

    Logos betyder bokstavligen, ”ord”, ”orsak” eller ”konto”. Begreppet står för
    förnuftet, ordning, eller lag i en ständigt skiftande värld.

    En gudsförnekare är alltså upphovsman till ”I begynnelsen var ordet…” som
    försöker förklara att Jesus är Gud (eller möjligen gud med liten bokstav). Som bekant råder det delade meningar även om Jesus Kristus status – som om så mycket annat i Bibeln.

    Varför ”kapar” Johannes ett känt begrepp från den grekiska tankevärlden och ger det ett nytt innehåll, i en helt ny religion? Kan inte Gud skapa egna nya ord?
    Måste vår Fader återvinna gamla ord och begrepp?

    Med detta vill jag ha sagt att kommunikation och tolkningar inte är lätt. Det går inte att läsa Bibeln ”rakt av”.I Bibelns näst sista vers står det: ”Han som vittnar om detta säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus.”
    (Upp 22:20)

    Hur läser/tolkar man denna passage ”rakt av” utan krusiduller?

    Det grekiska adverbet ταχύ betyder ju snart, snabbt, utan dröjsmål. ”Snart” är ett vagt tidsbegrepp men att tolka det som 2000 år är väl ändå att ta i?
    Vad har hänt? Om vi läser texten ”rakt av som det står” är det nåt som uppenbarligen inte stämmer. Ljuger Johannes eller hörde han fel? Var det önsketänkande? Tolkade han fel?
    Faktum är att Herren dröjer.

    Borde det inte stå ”Ja, jag kommer INTE snart.”? Vi tvingas stoppa in ytterligare ett adverb, ”inte”, för att texten ska återfå kontakten med verkligheten.

    Jag har korrekturläst min egen Bibel 2000 och plitat in ”inte” med blyerts i
    denna vers . Så känns det bättre. Och skulle jag ha fel kan jag alltid sudda bort min anmärkning med ett suddgummi. Smidigt och följsamt.

    Gun-Britt Johansson, låt dig inte luras av Stefan Swärd
    och hans gelikar. Helvetetsläran är en urgammal och förljugen
    tradition.

    Det finns en äldre och viktigare  tradition som jag
    följer – kärleken.

  • Nils

    Att frankt påstå att ”Det går inte att läsa Bibeln ”rakt av”.” är att vilseföra läsare.
    Pålästa läsare vet att man kan & ska läsa Bibeln rakt av & tro Ordet som det står.
    Däremot styrks Ordet av fler vittnesmål som det själv säger – 2 eller 3 vittnen.
    Paulus & apostlarna & Jesus själv är mycket tydliga med den raka tilltron till skriftens ord.
    Och då är att betänka att de inte hade toillgång till hela kanon.
    De var t.o.m. beredda att gå i döden för skriftens entydighet.

    – Så vem är du som ifrågasätter deras tilltro & andra läsares raka tilltro ? !

  • Nils

    Det var ju intressant läsning om Swärds uppgörelse med Bell. Men det enda som skrämmer mig är Swärds sista mening: ”Jag hoppas att inget förlag översätter boken. Dessa tankegångar har redan tillräckligt med spridning i Sverige, och idéerna finns redan i ett antal böcker.” Det får mig att tänka på censur och bokbål, munkavle, mörker och tystnad. Det får mig också att tänka på vad som ibland sagts från en del kristet håll om Charles Darwin och evolutionsläran som trons och kristendomens dödgrävare. Vad man egentligen säger och vänder sig emot är vetenskap, framsteg, tankens frihet och sanningssökande. Som ska ersättas av teologi, som trots allt också säger att Gud är Sanningen och den som söker finner. Det rimmar illa.

    Darwin var väl mer vetenskapsman än teolog och mer intresserad av att observera än att tro. Sökte sanningen gjorde han säkert. Förundrades säkert av naturens storhet. Vilket också är Guds storhet. Darwin var nog inte Guds motståndare. Så jag hoppas att något förlag översätter Bells bok. Och jag hoppas att tanken får vara fri. För jag tror trots allt att också frihet och sanningssökande ryms inom teologin även om historien är mörk och dyster och full av övergrepp och förföljelser mot oliktänkande.

  • Mikael

    Hej Stefan!
    Min fråga är om jag läser Jesu kommentarer i ämnet!
    Godkänner dessa är det då inte det mest naturliga att jag  kallas liberalteologiskt inriktad i min tro?

    /Mikael

  • Sward

    Nils,
    du tar då i, när du kopplar min sista mening med bokbål och mörker. Jag bara menar att idéerna har tillräcklig spridning ändå. Det är väl  ingen självklarhet att en bok översätts till svenska, en amerikansk bok finns idag tillgänglig hur lätt som helst på svenska marknaden ändå. Jag skrev dock texten i mars månad, och nu finns boken på svenska genom bokförlaget Librismedias försorg som bl.a. ägs av Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen, så mina önskningar har inte infriats.
    Stefan Swärd

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Du kommer att brinna i Helvetet Nils!

    Vilka kan veta detta bättre än kyrkohistoriens mest lärda teologer och kyrkoledare? De har också läst Bibeln ”rakt av”.

    Hur får du som läsare ”raka besked” från påven själv:
    ”Utanför Kyrkan ingen frälsning – Extra Ecclesiam Nulla Salus.”

    Denna dogm ploklamerades i Bullan ”Cantate Domino” av påven Eugenius IV vid konciliet i Florens år 1442.

    ”Den heliga romerska Kyrkan tror, förkunnar med stadig hand, bekänner och proklamerar att ingen som existerar utanför den Romerska Katolska Kyrkans gemenskap, inte endast hedningar, utan även judar, heretiker och schismatiker, kan bli delaktiga av det eviga livet, utan kommer att gå samma öde till mötes som dem Kristus sade i Matt. 25:42:

     ”Gån bort ifrån mig, I förbannade till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar”, om de inte före sitt livs slut blivit upptagen i flocken. Ingen, vilket barmhärtighetsverk de än utfört, även om de utgjutit sitt blod för Kristi skull, kan erhålla frälsning, om han inte underkastar sig och är innesluten i Kristi enda Kyrkans fullkomliga enhet”. (Påven Eugenius IV 1442-02-04)

    Kyrkofadern Augustinus var katolik. Han inspirerade dagens katoliker att skicka dig till helvete Nils – enkel biljett:
    ”Ingen människa kan finna frälsning utom i den Katolska kyrkan.
    Utanför den kan man ha allt utom räddning. Man kan ha heder, kan man ha sakramenten, kan man sjunga halleluja, kan man svara Amen , man kan tro på namnet på Faderns och Sonens och den helige Ande, och predika det också, men aldrig kan man finna frälsning utom i den katolska kyrkan.”

    Hur känns det att själv hamna i det Helvete du önskar andra, Nils?
    (För du är väl inte en anonym katolik bakom solglasögonen?)

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Om du vill, Stefan Swärd, kan jag sluta kommentera här på din blogg. Vill du det?

  • Gun-Britt Johansson

    Joachim, jag tror att jag förstod det…:), men ändå måste jag ju konstatera att det är många ”åsikter” i luften. I Gospelmedia som kom i brevlådan idag, kan jag bara konstatera att Swärds bok rekommenderas av ganska så tunga namn, som Hans Weichbroth, Stefan Gustafsson, Anders Blåberg, Olof Edsinger och Dan Salomonsson. Hans Weichbroth har väl bl.a. gjort sig ett namn på sin ”himla- och uppenbarelsekunskap”. Kan också som pingstvän konstatera att Torsten Åhman flitigt förekommer i våra led och i somras var han t.ex. en av huvudtalarna på Lappis. Dessutom har han vid senare tillfällen även varit inbjuden som talare här i lokala sammanhang. Tycker inte du också Joachim att det här är en ganska viktig fråga? 
    Tilläggas bör att jag för ett par månader sedan i min brevlåda fick ett nytryck av E.J Ekmans debatterade bok ”Evangeliets fullhet och de ändlösa straffen – Eller är de kanske inte eviga…?”
    De som nu tror på dubbel utgång inkl. utslocknande, vad stöder dom sig på? Och de som tror på det traditionella med himmel och helvete, vad stöder de sig på? Och de som tror universalistiskt, vad stöder de sig på?
    I min Bibel kan jag läsa om dubbel utgång – utan utslocknande! 

  • Nils

    Som vanligt använder du en mängd av verbala åsikter.

    Det enda jag anmärker på är din egen proklammation i din distinkta mening, där du förför läsare till att misstro Bibelns auktoritet.

  • Gun-Britt Johansson

    Bengt, jag håller verkligen med dig om att Ordet är mycket svårt att läsa rakt av och på ett intellektuellt och medvetet sätt. Nästan varje säker utsaga har en motstående utsaga med motsatt innehåll. Ordet i betydelsen Logos har ju som du säger ett ”låneursprung” men Ordet som vi kristna talar om fanns före allt annat var till. Gud sade ett ord och det blev. Ordet blev kött med Jesus som var det fullkomliga Ordet. Och när det gäller ordet snart så kan man ju tycka att 2000 år är en rätt så lång tid. Men Jesus gick ju bort för att vi skulle få en annan hjälpare, den Helige Ande. Och när Han bor i oss så är vi en del av honom och därför är ju Jesus i en mening redan här på jorden hos oss, men i den meningen som du syftar till, när Jesu återkomst ska ske, ja det vet vi ju inte. 

    Vi ser att tiden är kort. Förvillelsen stor. Naturen lider, människor lider. Tidstecknen talar på många sätt om att tiden verkligen är kort. Jag tror inte att jag så lätt låter mig luras faktiskt och vad gäller Stefan Swärd så kan jag ju börja med att läsa hans bok. Inte går jag i led med alla namnkunniga men jag kan ju ta emot goda råd när jag får dem.

  • Sward

    Nej, men vore tacksam om du skriver betydligt kortare kommentarer, och inte gör personangrepp på andra kommentatorer.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    När vi talar med icke-troende ska vi kristna nog hålla oss till ”frälsningsavgörande frågor” och Helvetet är inte en av dom.

    Den skapar enbart den förvirring som du, jag och Gud inte vill se.
    Djävulen däremot dansar och sjunger då ordstrider mellan oss kristna systrar och bröder är dansmusik i hans öron.

    Tänk om vi kunde bordlägga frågan om Helvetet till Jesus kommer tillbaka? Det vore väl en Salomonisk lösning?

    Tack för dina ord. Jag tyckte om det jag läste.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Kristendom handlar om personlig frälsning. Inför valet mellan evigt liv och döden tvingas man vara sin egen auktoritet.

    Ingen ska behöva lämna sitt livsöde i en kyrkas händer, oavsett vilken. Kyrkan är ingen auktoritet i dag, där råder fullt inbördeskrig.

    Kan vi gräsrötter (de minsta och små) rycka Bibeln ur händerna på teologer och kyrkoledare, inte låta dom få tolkningsföreträde, kommer många liv att räddas.

    Jag misstror varenda kyrklig ledare och teolog men aldrig Bibeln, den är en auktoritet jag känner. Genom Bibeln och uppenbarelse får jag kunskap om Gud: ”Närma er Gud, och han skall närma sig er.” (Jak 4:8)

    Du, Nils, är en större auktoritet i min ögon än påven. Så det så.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Att skriva kortare kommentarer är ett av mina mål.

    Men trots allt, för att fånga läsarens djupare intresse, krävs ett visst antal ord. Och eftersom jag oftast är på kontrakurs mot din kristna kompassriktning, vill jag beskriva ”vägen tillbaka till Gud” så utförligt jag kan. Det ansvaret har jag inför min Gud. Jag vill inte missbruka Herrens namn.

    Persongrepp vet jag inte av. Men samtidigt är kristendom en fråga om just personer. Jesus död på korset var ju ett ”personangrepp” i sin grövsta form.

    Mitt uppsåt är aldrig att såra eller kränka för att tillfredsställa mig själv.

  • Mikael

    Hej Stefan!

    Jag hörde på Agne, tack för tipset de var en sådan där predikan det står på skärmen att den tar över 53 minuter men det skänns som en kvart har passerat!

    Det finns några frågor som väcks i mig! Han säger att om man missionerar då minnsan är man säker på att man är rätt ute men alla andra gåvor och frukter från Den Helige Anden som är så viktiga för att Ordet skall slå rot i våra hjärtan.

    Det finns dålt i Jesu alla tal om en frälsning vi alla kan ta emot!

    När man försöker visa på Jesu förkunnelse för denna frälsning möts man av
    konstiga reaktioner, det är precis som  oavsett om man bara ger direkta utlåtande direkt från Jesus med bibelhänvisning och allt vill inte folk diskutera detta!

    Hoppas du får bättre reaktioner på Din bok!

    /Mikael

  • Nils

    Nu är Torsten Åhman inne på sin 6:e artikel med vendetta gentemot Stefan Swärd på sin blogg…
    Tala om förtroendehaveri

  • Gun-Britt Johansson

    Jag är ju som tidigare sagt novis i jämförelse med många andra skribenter här, men när jag läste denna sjätte artikel så slås jag av att de tankar som framförs är oerhört tragiska och öppnar upp för mängder av både breda frälsningsvägar och nya chanser. Det känns som om tiden är ur led när kända förkunnare blir så vilsna. 

  • Nils

    Du har rätt känsla !
    Jag tror att det bästa individuella förhållningssättet är att på något sätt återgå till vad som var kärnan i de tidigare väckelserörelserna.
    Dvs. läseriet.
    Läseriet där jag & andra vanliga kristna läser själva från skriften. Givetvis lyssnande på god förkunnelse, men själv fyller sig med eget bibelläsande.
    Ibland kanske vi inte förstår, men det ger fastare & fastare vägledning & korrigering.
    Jag hävdar att det var inte de ”namnkunniga” påredikanteftermälena som bar väckelsen, utan det utbredda läseriet bland vanligt folk.

    Dilemmat i dag är att vi tenderar att få en ”amerikaniserad” kristenhet i dess sämre bemärkelse, som karaktäriseras av att gemene man inte läser sin bibel.
    Då är det lätt att sätta tilltro till ”namnkunniga” förkunnare & vad som för stunden synes vara inne.

    Se upp när de hävdar att Bibeln måste tolkas – det är endast ett förtäckt vaccin gentemot läseriets ”ljus över skriften”

  • Pingback: Eva – en feminist « Gunnels plats i rymden()



Subscribe to Stefan Swärd