Fosterfördrivning var den riktigare beteckningen på abort längre tillbaka i tiden. Då, när människovärdet stod högre i kurs, högre än tom penningvärdet.
Abort låter ju snällare men är samma sak.
De som menar sig använda förnuftet blir förvånande att ”cellklumpen” lever när den inte skulle göra det. Känslolivet är nog i någon mening också fördrivet, bortsorterat, aborterat.
Hur skulle en så förnedrande hantering annars vara möjlig. En något mänskligare hantering av liv borde vara möjlig inom ramarna för abortdebatten.
Göran Hägglund, det är inom ditt ansvarsområde detta sker. Abort får inte alltid vara lösningen på ovälkomna aborter. Jag vet att inte heller du tycker det, men ditt agerande kan göra skillnad.
 http://stig-melin.blogspot.com/

Det är inget fel på Marcus Birro och hans kristna tro, men det som är otroligt störande är att det är gräsrötter i kyrkor som (Stefan själv i viss mån undantagen) som protesterar mot den absurda abortlagstiftningen. Var är alla predikaner, samfundsledare, präster, pastorer, biskopar, kyrkoherdar, prostar, teol dr och övriga? Det skulle vara ett rent ramaskri i pressen i dessa frågor och i alla år har jag undrat över var alla dessa företrädare tagit vägen. Det kanske också hör till jobbiga ”underlivsfrågor” som vi inte orkar ta tag i, kanske bättre med storstilade samfundssammanslagningar, nån ny häftig tidning eller nåt annat coolt? Människoliv är ju ganska tråkigt att syssla med…

Har själv tagit och kommenterat frågan här: http://helapingsten.wordpress.com/2011/06/08/dehumaniseringen-av-foster/