Ett nytt samfund bildas i helgen, då Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodisterna slås samman. Här och här är Dagens rapportering. Det är svårt att slå ihop gamla samfund så det är bara att gratulera till den lyckade processen. Jag hoppas också att det nya samfundet inte bara blir en fusion, där allt fortsätter som förut, och där hela fokus blir att slå ihop de tre samfunden. Det intressanta blir det nya som kan växa fram och att Andens verk och förnyelse blir påtaglig.
Nu vill jag ge en riktig utmaning åt det nya samfundet. Det handlar om kommunikationen med omvärlden.
För några år sedan upplevde jag en mycket märklig taxiresa. Jag satt i en taxi tillsammans med en mycket känd börsbolags-VD. Vi bodde på samma hotell och hade båda uppdrag knutna till en socialdemokratisk partikongress. Vi åkte tillsammans i taxin till kongressen. Vi fick en rejäl stund att prata. Han berättade om sitt företag. Jag började prata om mitt kristna engagemang. Då berättade han att han var barnbarn till missionärer i Missionsförbundet.
Och sedan ställer han den chockerande frågan – finns Missionsförbundet fortfarande?
Ett barnbarn till missionärerna. En mycket påläst och driven person med mycket bred kunskap om svenska samhället. Och så undrar han om Missionsförbundet existerar?
Så långt har den traditionella frikyrkans marginalisering gått. De flesta av samfunden har folk inte en susning om att de existerar. I varje fall inte i Stockholm. Det man känner till är Frälsningsarmén och Livets Ord och Pingströrelsen är relativt välkänt. Men sedan vet man ingenting. Under min tid som ordförande i Evangeliska Frikyrkan försökte jag tala om för vanligt folk att vi existerade genom att skriva i storstadstidningarna, och medverka i riksmedia på olika sätt. Jag lyckades faktiskt litegrann med detta, mer pålästa personer kände i vissa fall till att EFK existerade.
Ett absolut första steg i att kommunicera vårt budskap är att tala om att vi existerar. Och det är ännu svårare för ett helt nytt samfund än för de gamla, som många människor har haft kopplingar till på alla samhällsnivåer under många år.
Att tala om att man existerar blir min utmaning till det nya samfundet, och då menar jag inte i Kyrkans Tidning, Dagen och Sändaren. Utan bland vanligt folk som inte går till kyrkan. Och att den nya kyrkans röst hörs i riksmedier. Och för att nu lägga mig i lite mer, en helt avgörande fråga blir då vem som väljs som kyrkoledare.
Pingback: Ny Kyrka! | Hälleberget()
Pingback: Ny Kyrka! | Hälleberget()