Hej Stefan
Som expert tycker jag att du är väldigt diffus, om det beror på den långa tid sedan du var expert på ämnet eller om det är för att du inte vill spela dina bästa kort vet jag inte. Om man ser på ditt inlägg i DN ser man följande:

Din förste tes är att fostret också är en skyddsvärd individ. Denna åsikt delas nog inte av alla. Det kan gälla för en ganska stor del vid extremfallet 18 veckor men troligen inte vid vecka 2 än mindre vid dag ett
Ditt stödargument är att folk som får missfall vid denna tid upplever en sorg. Det kan gälla i vissa fall även om du fick mothugg direkt på din blogg. Men vad sörjer de. Sörjer de att de inte har fått ett barn eller saknar de just denna individ. Ja måste säga troligen det första då man inte har en relation till individen. Skulle man byta ut barnet skulle trolig ingen märka något

I andra stycket tar du fram ett historiskt argument. Förr var kvinnorörelsen mot abort. Lika bra argument som att förr tyckte inte Moderaterna (dess föregångare) att alla skulle ha lika rösträtt, utan de rika skulle ha fler röster i valet. Tycker de det nu?

Sedan kommer ett stycke jag inte riktigt förstår. Männens åsikt räknas inte idag vilket den borde. Stödargument saknas dock, däremot tar du fram argument för att det är kvinnan som blir mest påverkad.
Sedan kommer kopplingen till hur man tänker inom klimatpåverkan. Framtida generationer. Men är detta verkligen individanpassad. Där ser jag mer ett ansvar mot kommande generation som grupp.

Jag tycker inte att du problematiserar frågan alls. Du kommer inte med några starka argument för att förbjuda abort, som jag tror är din ståndpunkt.

Jag tycker i och med att vår, frikyrkans, åsikter inte är den samma som övriga Sveriges så bör våra försök att minska aborterna inte ligga på lagstiftningsväg, utan att hjälpa de som sitter i den situation att de står inför valet abort eller inte. Vi ska finnas där för att stötta socialt/ekonomiskt/psykologiskt så att abort kan undvikas. Sedan kan vi föra en diskussion om när livet blir till och när vi kan ge ägget/embryot/fostret rättigheter som individ med övriga samhället. Men först när vi vunnit den segern ska vi gå till lagstiftningen.

JB
Nej jag tror tvärt om att först måste kunskap om det ofödda barnet lyftas fram, sedan kanske attityder förändras, det är ju nämligen så att inte alla behöver stöd för att föda och ta hand om sina barn, det är inte bara de fattigaste och svagaste som gör aborter, vad hjälper all stöd i världen om inte det ofödda barnet har större värde än en blindtarm ? sen kan nog stöd vara en stor hjälp.

Och här är länken:
http://seglorasmedja.se/post8752/abortdebatten-ar-en-ickediskussion/

Antag att debatten gällt om det är rätt att döda alla nyfödda barn som inte uppnått 30 veckor i mammas mage innan de föddes, sådana barn kostar ju faktiskt samhället ordentligt mycket i prematurvård och rätt många får dessutom bestående men, mer eller mindre allvarliga. En sådan åsikt skulle teoretiskt sett kunna vara samhällets (på vikingatiden hade den t.o.m. varit naturlig) men förhoppningsvis skulle den aldrig bli en vare sig kyrklig eller frikyrklig uppfattning. I detta hypotetiska exempel lägger dock samhället till en klausul, det är kvinnan som har sista ordet om den förtidigt födda ungen ska dödas. Pappan har ingen talan, den stackars kvinnan utsätts dessutom för massiva övertalningsförsök. Exempel: Är du säker på att du klarar att ta om barnet? Ungen är ju rödhårig, tänk om det blir mobbat i skolan.

Mitt hypotetiska exempel skiljer sig inte principiellt från situationen vid dagens sena aborter. Skillnaden är några veckor och en förlossning. Det är faktiskt viktigt att ibland gå emot den allmänna opinionen.

För att det kommer utvecklas till en livs levande människa.

@Stefan:. Jag noterar att du i likhet med de flesta andra abortkritiker håller ganska tyst med uppfattningen att livet börjar vid konceptionen. Varför ?

Det är ju befruktat, dvs det är inte ett ”ägg” längre utan en ny individ!!!
Detta vet du givetvis redan, liksom alla andra, varför ditt sätt att ställa frågan får sägas vara ren och skär retorik.

Markus,
För mig är det en självklarhet, men på den mycket knappa text man kan leverera på DN debatt måste man begränsa argumentationen. Påståendet är ju självklart men behöver ändå förklaras och beläggas när det ska framföras i ett svenskt debattklimat.
hälsn
Stefan Swärd

@Sward:
Jag misstänker att abortmotståndare medvetet håller inne med synpunkten att människolivet börjar vid konceptionen, åtminstone när abortmotståndarna yttrar sig i medier utanför de egna kretsarna som t ex frikyrkor. Det är en uppfattning ni helst inte vill basunera ut på gator och torg.
Skälet till det tror jag är att ni då får en betydligt vanskligare debatt, eftersom den måste täcka upp även för alla de liv som avslutas med hjälp av p-piller (som förutom att stoppa ägglossningen, vanligtvis också innehåller hormoner som påverkar livmoderslemhinan att stöta bort embryot), dagen efter-piller och spiraler. Sannolikt aborteras mångdubbelt flera ofödda människor med dessa metoder än genom kemiska eller kirurgiska abortingrepp inom sjukvården.
Varför tiger ni om detta ?

Markus

Därför att då kan man ju inte ligga inom äktenskapet. Inom det fina, hedervärda, frikyrkliga äktenskapet. Bra uppmärksammat, Markus.

Alldeles utmärkt. Männen lämnar en sats på Storkkliniken när dom är 20. Sen kan ni kvinnor inseminera er huller om buller av hjärtats lust och abortera så mycket ni vill. Vi män betalar sjukhusräkningarna. Tycker det är en förträfflig ordning som delar upp arbetsuppgifterna i samhället, har stordriftsfördelar och undviker uppslitande vårdnadstvister.

Jag trodde Du hade humor…

Som man känner man sej ofta som jag beskrev. Helt överflödig. Det är bara sperman som behövs sen är man onödig. Man har inte ens rätt att veta om att ens eget barn aborteras om kvinnan tyckte det var en bra idé. Vad är män bra för?

Eftersom det är så vist ordnat att det inte finns nån som helst statistik på varför kvinnor gör abort (förmodligen för den skulle vara en skräckinjagande läsning) så kan ingen här överhuvudtaget ha en empirisk uppfattning om varför aborter utförs. Är det för att kvinnan skulle på Thailandsresa, är det för att barnet kommer i en situation där man står utan jobb o bostad, är det för att man psykiskt inte orkar, är det för att man blivit förledd till sex av någon man inte ville leva med, etc. Ingen aning! Debatten blir bara spekulation och tyckande. Ingen annanstans i samhället skulle man utföra den här typen av ingrepp på så löst bakgrundsunderlag!

Ett ofött barn är skyddsvärt liv oavsett om någon saknar det eller inte, om det är önskat eller inte samt oavsett om det kan uppfatta sig själv som en individ eller inte.

Just för att det är ett ofött barn, ett mänskligt liv, är det skyddsvärt. Det är rättfärdigt att kämpa för det som inte kan försvara sig själv. Att slåss för de svaga är ett kristligt ridderligt ideal och att atå upp för de ofödda är rätt.

Att ändra lagstiftningen är en absolut avgörande väg vi måste träda in på. Staten är som mest rättfärdigad när den skyddar liv och dessutom någon i underläge.

De ca 36 000 liv som släcks varje år i aborter måste upphöra. De oskyldigas blod skriker mot Himlen.

Det finns ingen anledning till att ett rikt land med en bildad befolkning och tillgång till preventinmedel skall behöva ta till sådana råa, primitiva metoder som att döda mänskligt liv i moderlivet.

Abort är ingenting annat än ett rått, vidrigt och stenåldersmässigt sätt att hantera en oplanerad graviditet eller ”oönskade” barn.

Försöker tänka mig in i mannens sits, så fruktansvärt om man vill att ens barn skall fortsätta att leva och någon annan bestämmer att barnet ska dö, ens röst trots att man är barnets far har ingen betydelse, det måste kännas som en tvångsabort i psykisk bemärkelse .

Jag själv har levt efter mottot att Gud är givaren och det är Gud som ger eller inte ger liv i äktenskapet som han instiftat därför har preventivmedel aldrig varit aktuellt för mig, jag har som du också funderat varför då speciellt som kristen sätter gränser för Guds verk oavsett var i äktenskapet man befinner sig eller var i graviditeten man är, alla preventivmedel ser jag som ett sätt att styra Gud istället för att det är han som styr oss, vi vill så gärna själva ta kontrollen över våra liv istället för att överlåta våra liv till honom som är livgivaren. Jo jag tänker på de liv om vi verkligen vore överlåtna Gud hade velat giva oss, dem vilkas liv efter Guds vilja i dag hade levat ? men en del menar att vi har fått förstånd att förstå vad som är rätt och fel, när det är dags att medverka till liv eller icke men förstår och vet vi det alltid ? hur kan vi vara så säkra på att det inte är våra egna önskningar vi följer istället för Guds ? vad jag vet och de människor som blev till då jag överlät det till honom, de lever och jag är så glad att de finns dessa mäniskor och Guds 7 barn, 3 barn fick aldrig födas, de dog, en av dem vet jag var en flicka, jag tänker ofta på dem och hoppas att en dag få dem träffa .

Jag förstår precis allvaret. Det är precis därför jag skriver som jag gör. Vad du tycker om mig och mina kommentarer skiter jag fullständigt i.

En viktig distinktion – den som dödar det ofödda barnet är den som utför aborten. Personen som har beställt aborten har inte dödat ett ofött barn, men väl beställt ett sådant utförande.

En man kan mycket väl pressa (”tvingar du mig att bli pappa!”) en kvinna till abort likaväl som att underlåta att stödja henne att vara med henne och ta sitt ansvar när barnet föds och då indirekt medverka i aborten.

Många kvinnor, speciellt om de är unga t ex i tonåren, pressas av samhället, kuratorer, barnmorskor på ungdomsmottagningen et al till att beställa abort (annars förstör de ju sina liv). Kvinnor luras på så vis till att abort ”bara tar bort en cellklump” och abort är det rätta att göra.

Min poäng är alltså att män har ansvar i aborten, att samhällets klimat lurar/pressar människor till abort vilket gör att man inte behöver betrakta personer som beställer abort som ondskefulla utan att även de är offer för ett ont samhälles sjuka värderingar i abortfrågan.

Sist, men inte minst, så är abort en förlåtbar synd oavsett grad av personligt ansvar, kunskapsnivå och vilken aktör man är i abortprocessen.

Gud förlåter synder.

En sak till. Ett retoriskt grepp man tar till i debatten från de som nekar de ofödda barnen rätt till liv är att ställa elaka mörkermän mot en förtvivlad kvinna som beställt abort.

Då hamnar sympatierna hos kvinnan (som mycket väl kan vara ett offer som jag ser på saken). Men detta är ett helt felaktigt sätt att lägga upp en debatt.

Kvinnor som beställer abort är många gånger ett offer för ett ont samhälles sjuka värderingar och har kanske tagit sitt beslut rödgråten under vånda och press.

De som skall ställas upp som motparter i olika debatter är de som utför aborterna, d v s läkarkåren (förutom politiker och andra som argumenterar för abort). Men, å nej, se det går inte! Fina herr Doktorn, framställas i sådär negativ dager!

Det är även ur denna aspekt som skon klämmer. Fina borgerliga yrkespersoner vill inte få sin fina spetsborgarfasad fläckad.

Därför är abortdebatten så känslig. Inte vill väl journalister, programledare och andra stöta sig med den fina och inflytelserika läkarklassen.

Men hur det än förhåller sig med känsloband så har det lilla ofödda barnet ett eget människovärde i sig själv oavsett föräldrarnas känslor.

”Många kvinnor, speciellt om de är unga t ex i tonåren, pressas av samhället, kuratorer, barnmorskor på ungdomsmottagningen et al till att beställa abort (annars förstör de ju sina liv). Kvinnor luras på så vis till att abort ”bara tar bort en cellklump” och abort är det enda rätta att göra.”

Vad har du för belägg för det här?

@Sofia
Joda, visst kan man ligga inom det du kallar för det fina hedervärda frikyrkliga äktenskapet även utan p-piller, dagen-efter-piller och spiraler. Det finns faktiskt andra p-metoder. Dels de lite mindre säkra som kallas kondom och pessar, dels de ganska osäkra som kallas avbrutet samlag och säkra perioder.
Så har vi naturligtvis åxå det helt idiotsäkra, helt kassaskåpssäkra, hitills helt oöverträffade (med ett undantag)…..tatarataaaaa…….avhållsamhet från coitus. Men då måste man kanske tillämpa en lite mer inskränkt definition av begreppet ”ligga”.

Mvh (med glimten i ögat)
Markus

PS
Undrar förresten var Swärd blev av. Ungefär samtidigt som jag skrev min kommentar skrev han att han satt i möte och inte had tid att svara på inlägg just då. Mötet blev kanske långt så tiden inte räckte till. Men men Även en bloggande pastor måste väl få lite sabbatsfrid på fredagskvällen. Hoppas han svarar när han är fit for fight igen.

Efter konceptionen finns den fullständiga genuppsättningen (genomet) och celldelningen kan börja och en unik individ börjar formas. Det den behöver är tid och näring för att växa och utvecklas. Efter nio månader och en lyckad förlossning kan den få se dagens ljus. Den nyfödde är fortfarande en outvecklad varelse som är helt beroende av en välvillig omvärld. Den tar in en massa stimuli genom sina sinnen och hjärnan och motoriken utvecklas i en rasande fart. Något självmedvetande har den sannolikt inte men den tar emot och bearbetar stimuli från omvärlden vilket är den huvudsakliga skillnaden mot tillståndet i moderlivet. Dessutom har bebisen uppnått ett starkt skydd genom att mor och barn knutit starka känslomässiga band till varandra. Modersinstinkten har vaknat i sin fulla kraft.

Uppenbarligen hade det lilla barnet ett sämre skydd i moderlivet eftersom tiotusentals foster dödas varje år i vårt land. Det är en outvecklad och ofärdig människa både före och efter förlossningen men med potentialen att bli en självständig individ om den bara ges tid och omsorg. Den kompletta genuppsättning som ger den potentialen att bli en självständig individ som själv kan värna sitt liv och sina mänskliga rättigheter finns där komplett efter det att ägget och spermien har sammansmält. Till dess att den uppnår denna mognad är det vår uppgift att ge individen det skydd och den hjälp den behöver. Det förstår uppenbarligen vargar och björnar bättre än vi människor gör.

Omsorgen om de svaga och förkunnelsen om alla människors lika värde har funnit sitt starkaste uttryck i den kristna förkunnelsen. Det var denna människosyn som var en avgörande faktor till att kristendomen övervann hedendomen (och inte tvångsomvändelserna som en del har hävdat). Avkristningen av vårt land sätter alltmer tydliga spår. Förförelsen, ondskan och okunnigheten skördar stora framgångar i vår tid som det är förutsagt genom profeterna, en tid utan sin like i världshistorien, en tid av födslovåndor när himmelens och jordens makter bävar och ska bäva än mer. Gud vill se ett slut på eländet och skapa en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet ska råda och det ska snart ske.

Tusenåra fred

Ett skepp på seglats i stjärngravitation
möter en civilisation som står i grus,
änglar som blåser i apokalypsbasun.

Skeppet med warpfart i rymden går,
när eoner förbleknat finner det spår
av folket som tänker men lite förstår.

Nu är tiden inne för en tusenåra fred,
nu ska vapnen skrotas med besked
och nästan alla är glada och tillfreds.

En ung person (hon var femton år) i min familj som blev med barn fick just det rådet av kuratorer och barnmorskor att göra abort.

Hon ville inte det och hon blev motarbetad hela vägen, men hon födde barnet och har inte på något sätt ”förstört sitt liv”. Hon blev en lyckad person, som samhället ser det med utbildning, jobb, villa, barn, man och allt det där.

Visst, tog hennes liv en annan riktning än hennes femtonåriga kompisars, men so what, vad är det som säger att skola-gymnasium-högskola-se-världen-bilda-familj-lätt-överårig är lyckan och idealet?

Jag har även kommit i kontakt med liknande berättelser där unga kvinnor ifrågasätts för att de vill föda framför att gå ut gymnasiet och liknande istället för att få stöd och hjälp att föda barnet.

Det är inte alls som så att man får ”neutral” och ”objektiv” information om abort.

Ungdomsmottagningar, sjukvården etc ger en skev bild av abort som ett kirurgiskt ingrepp och skyr som pesten allt som pekar på att ett barn dödas.

Vi lever i ett abortnormativt samhälle där abort är den första lösning på graviditeter hos unga eller när graviditeter och barn stör livsstilen.

Hur många kvinnor har inte ångrat abort när de med sin hela varelse kände att det var ett liv som avslutades och inte en ”cellklump”? De har blivit lurade av ett ont samhälles sjuka värderingar.

”Cellklumparna” finns i huvdet på dem som kallar fostret för det.