Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Alla pastorer och präster i Sverige funderar över och brottas över frågan hur man ska få folk att gå på gudstjänster i en kyrka. En del kyrkor och församlingar lyckas ganska bra med det, vissa lyckas mindre bra. Stockholmaren är strängt upptagen av livets nöjen och timliga omsorger och det är en försvinnande liten del av befolkningen som ser gudstjänstliv som något prioriterat. Många på grund av att de helt enkelt inte tror på några högre makter överhuvud taget.

En hög andel av Stockholms befolkning är hundägare, inte minst bland innerstadsborna. Hunden är ett av livets stora glädjeämnen och en av ens närmsta vänner. Att ta tid för sin hund hör till livets dagliga rutiner. Och hur ska man kunna tänka på gudstjänster en söndag, när det är ett sådant fint tillfälle att ägna sig åt att rasta hunden.

Därför får jag en idé. Varför inte börja med hundgudstjänster. Där fokus är att hunden ska trivas i kyrkan, och då kommer hundägaren med på köpet. Det har ju varit en klassisk missionsstrategi i kristna kyrkor i Sverige att nå familjerna genom barnen, och varför inte nå hundägarna genom hunden.

I Elimkyrkan har vi några särskilda avdelningar för barnvagnar. Varför inte inrätta en avdelning i kyrksalen för hundar där den fromme och snälle jycken kan sitta med sin matte eller husse – med sköna hundkuddar och hundkorgar över golvytan. Varför inte spetsa kyrkkaffet med en hundhörna, där man bjuder på hundgodis och hundkex, hundens eget kyrkkaffe. En fullsatt kyrka med en massa hundar av olika storlekar och färger, och en massa medföljande hussar och mattor (heter matte så i pluralis?), det vore väl någonting. Kan man inte dessutom ha en särskild förbön för hundarna vid dessa gudstjänster, de är väl också en del av Guds skapelse, det är väl inget som gör det förbjudet. Även hundar lider av en massa sjukdomar och kan behöva våra förböner.

Är det inte risk att det blir stimmigt i kyrkan med en massa schäfrar, bulldoggar, chihuahuas, dobbelmans, pudlar, sankt bernhardshundar? Eventuellt, men det är väl bättre om det är stimmigt och full kyrka än tyst och tom kyrka. Och i väckelsetider brukar det ju vara lite stimmigt. Fromhetsmiljön kommer dessutom att påverka alla de fyrbenta kyrkgästerna så de kommer att bli allt snällare med varandra, gudstjänstskällandet kommer nog att avta efterhand.

Hundarna kommer nog att älska att komma till kyrkan, och deras husse eller matte kommer med av bara farten.

Så här kan publiken se ut i framtiden när jag håller min predikan:

Man måste hitta på ett bra amerikansk ord för denna nya missionsstrategi. Varför inte ”mission by dog friendship”.

De församlingar som har svårt med församlingstillväxten kan ju då börja räkna in hundarna som församlingsmedlemmar också, så förbättras både gudstjänststatistiken och medlemsstatistiken. Två flugor i samma smäll. Eller rättare sagt, två hundar i samma smäll.

  • Davidsson K

    Då får man nog be för astmatikerna först. 😉

  • Nils

    Haha, det var det roligaste jag läst på länge på Stefan Swärds blogg! Ja det är en lysande idé. Och går det inte att inhysa hundarna i kyrkan finns ju alternativet att kyrkans personal tar med sig hundarna på promenad den tid gudstjänsten pågår.

  • http://profiles.google.com/gabriel.lindh Gabriel Lindh

    Har du läst senaste numret av tidskriften Fokus…? Där gör de ett repotage om medlemstappet i SvK och där nämns ju faktiskt detta. 😉

  • Anonym

    Gratis motion för kyrkomedarbetarna. Detta blir bara bättre och bättre

  • David Axelsson

    Tror att TAXeringsvärdet på kyrkan förändras med en hundhage:)

  • kjell

    Musiken blir väl Hasse Anderssons Änglahund ?

  • kjell

    Men om vi skall ta det mer seriöst 5 Mos 23:18 / Matt 7: 6.

  • Pelle Bäckrud

    Så bra! En liten episod från vårt liv. Skaffade hund 2008. Bodde då i Växjö. Villaområde med 40 grannar. Många av dem samtalade vi mkt sällan med. Så en dag stod Kestin i vårt kök, grannen som bodde i huset två snäpp bort. Hennes lilla spaniel och vår bishonfrishe förde oss samman. Där i vårt kök var plötsligt samtalet igång trots år av tystnad. Gunilla, min fru, fick berätta om vår Ulriksbergskyrka och vår tro på en levande Jesus. Tårarna rann på Kerstins kinder. Två hundar som öppnade vägen till Jesussamtal. // Pelle Bäckrud (numera Tibro) och nya grann-möjligheter.

  • wildwest

    Jag tycker det är orättvist mot kattägare, undulatägare och dom som gillar giftormar. Är dom människorna mindre värda än hundägare? Behöver dom inte också höra evangeliet? Eller oss filatelister, finns såna kvar. Ska vi inte få byta frimärken under gudstjänsten? Det är i varje fall lite tystare, tror jag, än om nån ton från orgeln får alla hundar att yla…

    Nej, allvarligt talat – i en värld där ord inte räcker till längre till så är det karismatiska och övernaturliga möten som ger effekt. Jag lovar att om det sprider sej att sjuka blir friska, svårt deprimerade blir glada, vågar man t o m skriva att döda uppstår, då kommer folk strömma till. Det är ju så folk samlades på Jesu tid, för att få del av det övernaturliga. Först naturligtvis av ren nyfikenhet, sen fångade av budskapet. En del går arga därifrån, en del blir varse att kyrkan har något bättre att erbjuda än nuvarande liv.

    Men vad som känns väldigt nytt nu (fast mitt minne kanske är kort) är en officiell Jesu kyrka som inte är Jesu kyrka, till stor del talar jag om Sv kyrkan, men även spridda skurar bland frikyrkosamfunden. Här sprids alltså fel lära, villfarelse, blå dunster och rena lögner. Klart att folk som luktat på detta inte är särskilt nåbara en andra gång. Jag tror alltså att rågången mot de som är kristna och de som spelar kristet måste vara oerhört mycket tydligare än den är idag.

  • Eva

    Vilken bra ide! Så gör dom redan i Mexiko en gång om året, tar med sig sina djur till kyrkan för att dom ska välsignas, åsnor, sköldpaddor, hundar m.m uppklädda i finaste festkläder.
    Kanske resulterar det i nästa vilda debatt; om djuren har en själ eller inte. Jag tror dom har det.

  • http://profiles.google.com/stig.melin.vasteras Stig Melin

    Stefan!
    Du måste vara försiktigare när du är ironisk. Det finns säkert biskopar i svenska kyrkan och vissa katoliker som inte förstår ironin och köper det rätt av.
    Det kan få katastrofala biverkningar i din blogg.
    F.ö. var den rolig, även om den tyder på ett desperat behov av att varna människor från att gå förlorade.
    stig-melin.bogspot.com



Subscribe to Stefan Swärd