Mission i Sverige

~ stefan

Under den senaste veckan har jag vid ett antal tillfällen blivit påmind om utmaningarna med mission i dagens Sverige. Har träffat personer som vi har kontakt med i Elimkyrkan som är på väg mot att komma till tro på Jesus, eller nyligen kommit till tro, den typen av samtal är det mest inspirerande som finns. Har besökt en av Elims pågående Alphagrupper. Har pratat med en amerikansk missionledare om hur amerikaner kan hjälpa till med mission i Sverige. Vi har också denna vecka haft ett samtal om hur vi ska utveckla vårt arbete med Ungdomskyrkan Konnekt.

Att sprida budskapet, evangeliet om Jesus är den kristna kyrkans viktigaste uppdrag. Vi gör det alldeles för tamt och oengagerat i svensk kristenhet, och vi har för dåligt strategiskt tänk. Tamheten tror jag också beror på att evangeliets kraft och hur unik Jesus är, har tunnats ut. Universalistiska läror bidrar till att ta kål på evangelisations- och missionsiver. Om alla ändå blir frälsta till slut, och om det inte är så viktigt att man får höra om Jesus, då kan man både som kristen och som kyrka slå av på takten, Gud fixar allt till slut ändå oavsett hur bra eller dåligt vi missionerar. Sedan finns det en ”uppvuxen i frikyrkan”-syndrom, det är väl ingen skillnad på vi och dom, och vi ska väl inte kalla oss för vi och dom, det unika med Jesus och kristen tro tunnas ut och vattnas ur, till slut blir inget kvar än en medioker kulturkristendom. Det är sorgligt med folk som har vuxit upp i kristna sammanhang men mest skäms över sin bakgrund, och vars enda analys sträcker sig till att kritiskt granska befintliga kristna kyrkan. Och som totalt har missat det unika med evangeliet om Jesus, trots kristna kyrkans mänskliga brister.

Första steget i en förnyad mission i Sverige är att bearbeta frågan ideologiskt och teologiskt, att vi är övertygade om att det är mycket viktigt att människor kommer till tro på Jesus, och att de faktiskt behöver det, och många längtar efter det, även om de inte har kunnat sätta ord på denna längtan.

Alphakurser tror jag är ett bra sätt att bedriva mission i Sverige. Nästan alla som har blivit kristna i Elim senaste 10 åren har kommit till tro genom Alpha. Den stora utmaningen är att få med folk i Alphakurser, och att hitta bra sätt att marknadsföra dem, och få fram bra ledare. Svårigheten med Alpha är att det är en ganska och lång och krävande kurs, och når främst dem som är mycket motiverade att lära sig mer om kristen tro.

Att flytta ut kyrkan på stan, kristen närvaro ute på stan, tror jag är nödvändigt, och Jesus har kallat oss till det. I Elimkyrkan är vi engagerade i ungdomskyrkan Konnekt och arbetet i Stureplan, förutom evangelisation på gator och torg som drivs i våra församlingsplanteringar. En amerikansk missionär, Forrest Hendrix, är ute med team varje dag, i sydvästra Stockholm och har samtal med folk om Jesus. Det skapar kontakter med folk som vi vanligtvis inte når i våra kyrkor. Erfarenheten visar dock att det är svårt att få kontakter ute på stan, som leder till att människor verkligen kommer till tro och kommer med i församlingar. Det är en längre process.

I Elim söker vi aktivt efter något tredje ben i vår evangelisation, förutom arbetet på stan, och Alphakurserna. Vi behöver hitta fler vägar för att nå fram. Tankar man fundera på är att vidareutveckla barn- och ungdomsarbete med mer missionsprofil, det har varit en beprövad metod i svensk kristenhet. Att arrangera fester och andra saker man bjuder in till, på ett mer avslappnat sätt – är en möjlig väg. Att hitta nya former för det traditionella väckelsemötet tror jag också på, att finna former och modeller för gudstjänster som är evangeliserande-missionerande.

Sedan är det vissa kristna som naturligt är evangelister, som sprider tron och för människor till tro i sitt vanliga vardagsliv. Dessa kristna är dock alltför sällsynta.

En annan avgörande faktor är ”under och tecken”, jag tror att en karismatisk kristendom är viktigt i dagens Sverige, och Jesus flödade i de övernaturliga gåvorna i kontakten med människor. Där måste vi få tag i mer.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • OlleS

    Är det inte dax för alla oss kristna att umgås med alla dem som ännu inte är bekännande kristna, d v s umgås och ”bygga” vänskap. Jag är genuint intresserad av mina vänner och deras bästa och mina vänner är intresserade av mitt bästa liv. Och mitt bästa liv är livet och relationen med Jesus.

  • Anonym

    Här är ett lysande exempel på profetisk evangelisation: http://www.youtube.com/watch?v=2t8Gn4JMqmU – Simon Ådahl har fört många till tro helt enkelt genom att låta Gud tala till dem med profetiska ord.

    Jag är övertygad om att det behövs tre fundamentala redskap för att nå ut med budskapet om att människor kan få evigt liv i Jesus:

    1. Presentation av Evangeliet rakt och enkelt, utan vare sig att lägga till eller dra ifrån, samtidigt som det är kulturellt relevant så att folk begriper vad man säger.

    2. Under och tecken som bekräftar att det man säger är sant. Nästan alla tillfällen i NT när Jesus eller apostlarna predikar Evangeliet sker ett mirakel före, under eller efter de predikat. Gud ”bekräftar ordet genom det tecken som åtföljer det” (Mark 16:20).

    3. Självutgivande kärlek, överflöd i goda gärningar och medlidande med människors alla behov, såväl kroppsliga som själsliga och andliga, särskilt när det gäller de fattiga.

    Har vi alla dessa tre ingredienser med spelar det ingen roll om det är Alpha, gatuevangelisation eller ungdomsevent – Gud når människor. Jag tror att anledningen till att gatuevangelisation inte ger så många omedelbara resultat inte beror på metoden utan på att vi ofta saknar någon av de tre faktorerna ovan. Jesus och apostlarna använde sig av gatuevangelisation och det är något vi verkligen ska utveckla. Men vi måste göra det på rätt sätt.

    Så många, inklusive jag själv, har gått ut med intentionen att först och främst hänga med folk och sedan kanske, om någon frågar, berätta lite grann om Jesus tills de tröttnar. Bör vi förvänta oss att se tusentals bli frälsta när vi har den inställningen? Absolut inte! Det är inte gatuevangelisation i sig som är ineffektiv, det är hur vi utformar den.

    Evangelisation är onekligen något vi måste få upp på agendan igen, och jag tycker det är dags att damma av John Wimbers böcker, han förde hundratals människor till Kristus på några få år, och han argumenterade för att de tre faktorerna ovan är nödvändia för församlingstillväxt. Vi måste sätta fokus på detta nu. Att det är tre miljoner kommentarer på dina inlägg om universialism men två på det om mission säger ju en hel del om hur fördärvad kyrkan är. Vi vill att människor ska komma till himlen, men vi vill inte sköta det själva, så då hittar vi på en teologi som säger att det löser sig ändå i slutändan.

  • Christer Roshamn

    Det var en bra bloggtext idag Stefan. God bless!

  • bea

    ”Sedan finns det en ”uppvuxen i frikyrkan”-syndrom, det är väl ingen skillnad på vi och dom, och vi ska väl inte kalla oss för vi och dom, det unika med Jesus och kristen tro tunnas ut och vattnas ur, till slut blir inget kvar än en medioker kulturkristendom. Det är sorgligt med folk som har vuxit upp i kristna sammanhang men mest skäms över sin bakgrund, och vars enda analys sträcker sig till att kritiskt granska befintliga kristna kyrkan. ”
    Hårda ord från en person som är kristen och tillika pator!! Du är verkligen inte en person jag skulle vilja utgjuta mitt hjärta för! Att i nästan varje inlägg lyckas vara arrogant verkar vara ditt kännetcken! Dur inte en person som inger mig förtroende!

  • http://www.teologicafet.tk Andreas Engström

    Jag tror du slår huvudet på spiken där. Väldigt väldigt ofta så tänker vi oss kyrkan som någon slags magnet. Vi tänker mycket i banor hur vi får folk till kyrkan eller till något arrangemang som kyrkan har ordnat. Jag tror vi behöver tänka mer organiskt där vanliga troende delar med sig av Jesus i sitt vardagsliv med sina arbetskamrater, studiekamrater osv. Det behöver så klart inte betyda att vi helt ska lägga ner att ha evangelisation som handlar mer om att ta med människor till kyrkan.

  • Sward

    Bea,
    Det avgörande är om det är sant eller inte. Jag menar nog att det finns allvarliga problem i svensk kristenhet, och detta försöker jag diskutera på denna blogg. Denna bloggtext pekar både på problem, möjligheter och ljuspunkter.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Nils

    För min del är det så att den predikan jag med intresse kan lyssna på och ta till mig alltid handlar om livet här och nu. Det är om hur man på bästa sätt lever livet, om utveckling och uppbyggelse, andligt såväl som själsligt och lekamligt. Gärna om moral men då ska den också förklaras och man ska förstå bakgrund och mening, inte bara pekpinnar och fördömanden. Vore jag mera religiöst intresserad än vad jag är skulle jag kanske också finna det intressant att höra om himmel och helvete, men jag är på det hela taget likgiltig om den typen av frågor som det mest bara spekuleras om och ingen har klara entydiga svar. Eskatologin intresserar möjligen de religiöst intresserade men jag tror inte alls det är en väg till tro och omvändelse för de flesta.

    Jag och kanske i likhet de flesta andra vill göra egna erfarenheter istället för att tro på utsagor om det ena med det andra. Det handlar om att leva ett liv och undvika tankar och handlingar som medför misstag som leder till ett helvete i det liv man lever på jorden, det är för mig det viktiga. Den som har andliga behov och en längtan efter ett annat liv behöver ingen helvetespredikan för att komma till tro och omvändelse. Om det verkligen finns liv och kraft i den kristna tron och Jesus som person så kan jag inte tänka mig att det finns någon som helst risk för att ”det unika med Jesus och kristen tro tunnas ut och vattnas ur, till slut blir inget kvar än en medioker kulturkristendom.” Och om någon ”totalt har missat det unika med evangeliet om Jesus, trots kristna kyrkans mänskliga brister.” Vad beror då detta på? Kan inte tänka mig att det beror på en brist på helvetespredikan.

    Det verkar hos en del finnas en grundmurad tanke om att himmel behövs som en morot och helvetet som en piska för att få folk till botbänken. Som om livet man lever egentligen är så bra att Gud inte behövs med mindre än att helvetet finns. Men det är ju inte alls så att livet är en enkel dans på rosor där Gud helst inte bör släppas in och störa festen. Jag vet inte men tror inte det är osannolikt att väckelsekristendomen spelat ut sin roll. Den hade sin storhetstid samtidigt som andra väckelserörelser inom politik och nykterhet. En förklaring kan vara att bildningsnivån ökat och då är det inte lika enkelt och självklart med eldiga tal i svart och vitt. Ska väl till sist säga att jag inte är medlem i den egentiliga frikyrkan (inkluderar då ej Svenska kyrkan) och vad jag säger ska naturligtvis värderas därefter av de som är medlemmar, alltså gärna ignoreras men det är inte mitt problem.

  • Läsare

    Med all respekt för Simon så måste jag säga att jag har svårt för sådana stand upp/predikan blandningar där man hör hur talaren vrider till historien (som självklart kan vara sann, dock förmodligen inte så tillskruvad) för att få den både rolig och andlig.

    Min respekt för talaren faller ganska omgående, ber om förlåtelse om jag verkar villja förta något ur vittnesbördet men jag kan inte hålla tyst om hur jag känner för liknande saker, känns helt enkelt inte Gud över det hela.

  • Gäst

    Stefan, jag skulle vilja att du utvecklar det här som du skrev, och vad det är för tankar som ligger bakom att du uttrycker dig på det här sättet:

    ” Sedan finns det en ”uppvuxen i frikyrkan”-syndrom, det är väl ingen skillnad på vi och dom, och vi ska väl inte kalla oss för vi och dom, det unika med Jesus och kristen tro tunnas ut och vattnas ur, till slut blir inget kvar än en medioker kulturkristendom. Det är sorgligt med folk som har vuxit upp i kristna sammanhang men mest skäms över sin bakgrund, och vars enda analys sträcker sig till att kritiskt granska befintliga kristna kyrkan. Och som totalt har missat det unika med evangeliet om Jesus, trots kristna kyrkans mänskliga brister.”

    När jag läser det här tolkar jag det som att du tycker att det är positivt med ett ”vi – och – dom”-tänkande och att de som har negativa erfarenheter av sin tid i en församlingsgemenskap, kanske uppväxt i en sådan, bör hålla tyst med det. Om det nu är så att det finns människor som skäms över sin kristna bakgrund som du skriver, borde det inte vara mer intressant att få reda på vad det beror på, än att klandra dem för det? Om det nu är så att de skäms måste det ju finnas en anledning som gör att de känner så.

  • Anonym

    Stefan.

    Jag måste protestera. Du och ”helapingsten” har en alltför enkel syn på det universella evangeliet. En sant kristen universalism utesluter inte mission. Tvärtom. Arbete för människors frälsning är alla kristnas ansvar av en stor mängd skäl. Bara ett liv i gemenskap med Gud, människans urbild, kan kallas människovärdigt.

    Ett annat är att eftersom vi inte kan veta något alls om livet efter detta så är det oerhört viktigt med en mission som resulterar i folkväckelse och frälsningsvisshet. Det viktigaste skälet är dock att Jesus själv givit oss detta heliga uppdrag.

    Jag har en klassisk kristen tro, men efter noggrant bibelstudium har jag insett att den dubbla utgången måste modifieras: Herren Jesus kommer att förinta all ondska, och därmed allt lidande. Guds ord ger definitivt besked i 1Kor.15:24-28: ”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden…så att Gud blir allt, överallt.” I Gud ryms inget helvete. Allt ont, allt lidande kommer att förintas.

    Och lika definitivt i Upp.21:3: ”Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”

    Möjligen måste man räkna människor med ”bortbränt samvete” som så fullständigt gudlösa och genomonda att de också förintas, som Petrus säger i 2Pet.3:7: ”… domens dag då de gudlösa skall förintas”.

    Men den robusta enkelheten i 1Kor.15:22 gör den till den kristna universalismens kungsord: ”Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.” En mer kategorisk sentens finns inte i Nya Testamentet. Omöjlig att degradera.

    Samma enkelhet gäller Jesaja 53:6: ”Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom.”

    Jesus tog med sig all synd, all skuld och all straffdom i sin död på korsets trä.

    Samuel.

  • wwwlotsamig.nu

    Härligt att läsa vi måste leva som vi lär och dela gemenskap med människor utanför kyrkans väggar.

    Själva bedriver vi ett missions arbete bland missbrukare, dom får möta Jesus och vända om och fostras av andliga mödrar och fäder…

    Vi kommer att gå in i ett samarbete med Norska Evangeliesenter som vill ha en filial i Lidköping/västergötland, det ska bli mycket spännande och se hur vi kan vända upp och ner på den tröge svensken med Guds kraft. var välsignade och ha en skön Söndag.. 1 tim 6:12 Thommy.Bergenwall..

  • Sward

    Gäst,
    Jag håller med om att det avsnittet i blogginlägget var slängigt uttryckt och resonemanget behöver utvecklas. Självklart finns det många problematiska kristna uppväxter som behöver bearbetas. Jag tycker dock att jag ofta saknar bland oss som har vuxit upp i frikyrkan, den omdanande frälsningsupplevelsen, som förvandlar ens liv, och där fascinationen över Jesus blir det centrala i den kristna tron. Får man kyrkan och tron med modersmjölken kan man lätt tappa hängivenhet och förälskelse. Det behöver inte vara så, men det lite för ofta. Och då blir det i slutändan att fascinationen av evangeliet och vad Jesus har gjort tonas ner, och kyrkans mänskliga brister förstärks.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Gäst

    ” Får man kyrkan och tron med modersmjölken kan man lätt tappa hängivenhet och förälskelse. Det behöver inte bli så men det lite för ofta. Och då blir det i slutändan att fascinationen av evangeliet och vad Jesus gjort tonas ner, och kyrkans mänskliga brister förstärks.”

    Ja, men kan inte en förklaring till det vara att tron och församlingstillhörigheten från början inte har varit ett eget val, utan att de har vuxit upp i det därför att deras föräldrar har varit troende? Men sedan kommer det en dag då de här ”frikyrkobarnen” är vuxna och måste själva ta ställning till om de vill fortsätta att vara medlemmar i frikyrkoförsamlingen eller ej. Och då är det naturligt att det finns ett antal som inte vill det, av någon anledning och så tappar församlingen några av dem som tillbringat en stor del av sin barndom i församlingen därför att deras föräldrar tagit med dem dit. Till syvende och sist måste det vara ett eget val, ett personligt ställningstagande, och det är väl inte förvånande att det då blir ett antal som väljer att lämna, oavsett vad man tycker om det?

    Om det inte har varit ett eget val från början, utan att det är andra som valt åt en, är det kanske inte så lätt att känna ”förälskelse” som du skriver. Kyrkan har kanske mest varit och känts som en social gemenskap där man i barndomen och i ungdomsåren har hittat på olika aktiviteter tillsammans med andra kristna barn och ungdomar? Det har varit så självklart att vara där, och man har heller ingen erfarenhet av något annat, att man inte har reflekterat över hur det skulle vara att inte vara med. Församlingstillhörigheten är så självklar, något vardagligt, så någon särskild ”förälskelse” infinner sig inte. För en person utan uppväxt i en församling blir allt nytt, så därför kaske det kan bli som en ”förälskelse” att komma till tro och komma med i en gemenskap med andra kristna? Allt är nytt och spännande.

  • Anonym

    Alla riktiga svennar vet ju idag att Darwin hade rätt — någon gud finns inte. Nej, tillvaron vilar på slumpen. Det är slumpen som skapat tillvaron. Vi vet ju idag att ”livet” är väldigt komplicerat uppbyggt — men det är slumpen som åstadkom ändringarna och sedan fick dem att besegra den tidigare konstruktionen. Redan från början ligger slumpen bakom sådant som DNA och RNA och alla proteinerna, bakom ”livet” alltså.
    – Så här tänker i stort sett alla svennar idag. ”Survival of the fittest”, och allt det där. ”The Infinite Monkey Theorem” för de kunniga. Det här har vetenskapen bevisat…
    – Så det här med mission bland svennar blir lite svårt. När man vet att det inte finns någon gud — i alla fall inte bakom allt levande — då blir det inte så lätt att tro på kristligt prat.
    – Eller hur…?

  • Anonym

    Det är sant att Jesus tog all synd på sig på korsets trä men det är inte sant att varje människa vill ta emot förlåtelsen.

    Det jag inte kan förstå med er universalister är att ni inte tror på Ordet. Var står det i Ordet att människan kommer att få en chans efter döden att välja Jesus? Var står det i Bibeln att den brinnande eldsjön INTE finns?

    Om man läser Bibeln SOM DET STÅR så finns det en dubbel utgång. Det finns en himmel och ett helvete. Människan utan Jesus är förlorad i evighet.

    Varför chansar ni och lever på en vilja av att det inte finns ett helvete? Jag kommer att fortsätta att tro på att människan är förlorad utan Gud och att man endast här i livet kan mottaga frälsning. Om 2 veckor är jag inbjuden att tala på en missions konferens och de har givit mig temat ”att vinna seger när motgångar kommer.” Jag kommer att betona 2 saker som hjälper oss missionärer att inte ge upp under motgång och det är 1. Guds kallelse och 2, Människan är förlorad utan Gud och kärleken till de förlorade tvingar mig att gå till dem 2Kor 5:14.

    Om människan inte är förlorad utan Gud så är det bättre att varje missionär åker hem till sitt hemland och börjar leva för sig själv eftersom det ändå inte spelar någon roll hur vi lever. Till syvens och sist kommer ju Gud att bli allt i alla och alla kommer att bli frälsta.

    Men det var kärleken till människan som tvingade Jesus till korset och det är kärleken till människan som tvingar ass att glämma oss själva och ge våra liv för att ge de förlorade Jesus.

  • Anonym

    Jag har varit medlem i en församling där man absolut inte har trott på universalism, där man knackat dörr, haft regelbundna torgmöten och varje fredag/lördag stått på stan och serverat kaffe och kakor i alla fall 25 år men den församlingen har inte vuxit nämnvärt genom evangelisationen utan den har vuxit genom sin bibelskola dit människor från andra kristna sammanhang har gått. Utomlands har arbetet blomstrat men inte i Sverige!

    Numera så växer det ganska bra och vad har ändrats?

    Dels Alfa men främst att man satsar på vänskapsevangelisation och uppföljning. Man har ett barnarbete för att nå invandrarbarn som även det är effektivt.

    Kristna är inte bra på att nå icke kristna utan den som är bäst på att evangelisera är ofta den som är nyfrälst. Han kan ingenting om universalism eller huruvida hans vänner går till helvetet eller himlen han är oftast bara glad för att han fått någonting och mött en person som har förvandlat honom. Jag tror inte det har så mycket med teologi att göra utan med en kristen kultur som gör skillnad mellan dom därute och oss som är innanför. Där man predikat hur farlig världen och synden är och lagt en skuld på den som är kristen.

  • Ulf Stenlund

    En predikan kan förstås ha flera uppgifter. Den typ av predikan du efterlyser Nils, är normalt avsedd för redan omvända. Råd och stöd för hur det kristna livet bäst ska levas. Detta är missionsbefallningens andra del nämligen att lära de omvända allt vad Jesus befallt oss. Uppbyggelsepredikan är en vanlig benämning på detta.

    Att nå de som ännu inte har kommit till tro är att lyda missionsbefallningens första del. Hur gör man alla folk till lärjungar? För ett halvt sekel sedan var väckelsemöten den vanliga metoden i frikyrkokapellen. Det gällde att få folk att vakna. En och annan predikant använde svavelosande helvetespredikningar som väckarklocka. Ofta bars predikanten av en nöd för själars frälsning. Problemet med metoden var att folk blev rädda och att åtskilliga som faktiskt redan var frälsta ändå blev skrämda.

    Om det gällde att väcka någon i ett brinnande hus skulle man knappast , i första hand, bekymra sig över att någon skulle kunna bli rädd. Självklart skulle brandsoldaten ändå ta det varligt men bestämt med ett sovande barn som snabbt måste bäras ut.

    Det allra viktigaste vare sig man vill vinna någon genom att bygga förtroende genom vänskap (kanske med kaffe eller pannkakor på stan) eller att försöka nå syndare genom väckelsepredikan är att själavinnandet är kopplat till bön. Utan att Guds Ande finns med i processen hjälper inga metoder i världen.

  • Bengt Wikstrom

    Vilken ”funktion” har helvetet att fylla efter Domedagen?

    Syftet med att förkunna om helvetet kan inte missförstås: den visar vad som händer om man vägrar låta sig döpas i Jesus Kristus!

    Men vilken nytta har kristna av det eviga helvetet i himlen? Spelet är ju över och man har vunnit allt som går att vinna!

    Någon har sagt om att segra: ”Det handlar inte om att vinna, utan att förnedra den som förlorar efteråt!”
    Är det vad ”helvetet” i den klassiska kristna tron handlar om för dig Stefan Swärd?: Att få uppleva ruset som en förnedring av en annan människa kan ge?

    Räcker det inte för dig att segra? Måste du också förnedra alla som inte äger den klassiska kristna tron?
    Gud kan rimligtvis inte ha något behov av ett helvete bortom Domedagen och evigheten. Så varför denna fixering vid det eviga helvetet?

    Jag vet att en person som blivit förnedrad som barn, själv kan komma att förnedra som vuxen. (Jag var en av dem… ) För dessa stackars människor hjälper bara en insikt om att kärleken övervinner allt. (Där är jag nu!)

    Blev du förnedrad som barn Stefan Swärd?

  • Anonym

    Tiden härnere mäts i solvarv — år, timmar, minuter osv. Vi är ”fast” i tiden, tvingas följa den framåt. Evigheten, där man ser Gud ansikte mot ansikte, är något annat och större. Gud är upphöjd över tiden; rimligen blir även de saliga det.
    – Helvetet innebär att man — av fri vilja — vägrar se eller acceptera Gud och hans lagar. Påståendet att alla kommer till himmelen innebär att denna fria vilja försvinner. Men så är det inte; den som av fri vilja håller fast vid att det inte finns någon gud, eller kanske att hans lagar är felaktiga och absurda, får fortsätta att tro det.

  • Anonym

    Det är inte torgmötena eller kaffeutdelandet som är problemet utan hur man utformar dessa. Där det är väckelse fungerar gatuevangelisation utmärkt. Problemet är att i Västkyrkan ägnar man sig väldigt lite åt att predika Evangeliet och be för människor när man står ute. Om din församling är den jag tror det är så måste jag tyvärr säga att mina erfarenheter av kaffeutdelarna de senaste året är att de inte snackar om Jesus förrän man drar det ur dem.

  • Micke

    Tyvärr ligger det väl en poäng i det du säger. Det är alldeles för många ”svennar” som blivit vilseförda under alltför lång tid. Sorgligt, sorgligt.

  • Anonym

    Patrick.

    ”Till syvende och sist kommer ju Gud att bli allt i alla”. Är du inte medveten om att denna utsaga bygger på en helt biblisk lära, fast med det tillägget att den nya översättningen utsträcker Guds närvaro till att gälla överallt. Där Gud finns är allt ont utplånat.

    Kristen universalism (till skillnad mot synkretistisk dito) är som all annan kristen tro en bibelgrundad tro, men det är fortfarande en tro, inte vetskap. Redan detta är skäl nog för mission; vi vet som sagt ingenting om livet efter detta. Även apostlarna levde i tro, ”icke i åskådning”. Det är ett grundvillkor i den mänskliga belägenheten, omöjlig att upphäva.

    Enlig Petrus kommer de gudlösa att förintas liksom djävulen och hans anhang. Nu tror jag att gudlösa syftar på människor som är samvetslösa; de har inte längre något alls med Gud att göra och är därför bortom räddning.

    Du frågar var det står i Guds ord att människor får höra evangelium i (eller efter) döden. Det står i 1Pet.3:19: ”… men han gjordes levande i anden, 19och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.” Tror du att Gud gör skillnad mellan människor?

    När det gäller djävulens och helvetets slutliga öde har jag redan citerat 1Kor.15:20ff och Upp.21:3ff.

    Till yttermera visso finns det absoluta löften som:

    ”Se, jag gör allting nytt.” Upp.21:5.

    ”… ingen förbannelse skall finnas mer” Upp.22:3.

    Samuel.

  • Anton34

    Fast han har ju sant… Bemöt honom i sak istället.

  • Anton34

    O.k, då lägger vi ned all mission. Tack för svaret.

  • kjell

    Det har du fattat fel 1 Petr 3:19-20 gäller dom som levde på Noa tid, vi får hoppas att det också gäller alla dom som på ett eller annat sätt inte nås av evangelium, men vi som har fått det, måste välja här och nu när vi lever.
    Om du fortsätter och skriver på ditt sätt så kommer du att förvilla många, det är satans budskap att du inte behöver bry dig om någonting allt ordnar sig till slut ändå.

  • Anonym

    Så här säger Full Life Study Bible om 1Petr 3:19 och jag översätter inte från engelska. ”One view is that Christ, after his death and resurrection, went to imprisoned angels who had sinned in Noah’s days (v. 20) and proclaimed to them his victory over death and Satan (v.22). Another interpretation is that Christ by the Holy Spirit proclaimed through the mouth of Noah (cf. 2Pe 2:5) a message of warning to Noah’s disobedient generation, who are now in Hades awaiting final judgment. This interpretation fits best with the context, which speaks of the disobedient and unsaved people of Noah’s day. It would be in harmony with Peter’s statement that the Spirit of Christ spoke in times past through the prophets (2Pe 1:20-21). Neither this passage nor 4:6 teaches that unregenerate sinners will have a second chance to accept salvation after death. After death comes judgment (Heb 9:27) and one’s fixed destiny in eternity (Lk 16:26).

  • PeJ

    Varför inte ett mål att ha ett medarbetarsamtal med varje medlem. Varför inte göra en liten research i vars och ens andliga liv och se vad som klämer här och där alternativt vad som kan komma församlingen till del men av ett eller annat skäl inte har fått komma i funktion. Kanske börjar missionen närmare än vi tror. Utan inre mission blir det ingen yttre.

  • Nils

    Det är inte bara en typ av predikan för redan omvända som jag talar om utan om en predikan som talar till alla, ger något till alla och är intressant för alla som är mottagliga. Påstår inte att den sortens predikan saknas idag även om det heller inte är för mycket av den. Bibelns liknelser är ju menade att förklara en konkret verklighet. All predikan däremot passar förstås inte till alla eftersom de redan omvända vanligen antar jag har större bibelkunskap. Hellre predika och undervisa om livet vi lever här och nu än att irra omkring i okända marker efter döden. Visst kan man tala om himlen och helvetet men det finns ju redan i livet här på jorden. Det som finns här och som människor kan erfara och tala om är något annat än teorier om vad som händer efter döden som ingen vet något om. ”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.” (Matt 13:44) Det borde kunna intressera vem som helst. Jesus vände sig till och talade till enkla människor och man kan väl tänka sig att de var måttligt religiöst intresserade. Att himmelriket kan finnas i livet före döden och att man har ett pund att förvalta och hur man gör det är väl tillräckligt starka väckelsebudskap. Att finna himmelriket och vara kvar i det livet ut. Helvetet på jorden är avskräckande. Synd är inte bara ett religiöst begrepp utan ett existerande allvar. Uppgiften är att klara av livet här och nu.

    Det dräller av böcker och metoder om hälsa och lycka. Man vill ha ett annat liv och den som tror omvänder sig. Varför spilla krutet på att slåss mot väderkvarnar och komplicera till den grad att man måste tro på helvetet efter en given ”klassisk” mall för att kallas kristen. Jag förstår inte talet om att ”kulturkristendomen” skulle tunna ut och göra det kristna budskapet kraftlöst som om det snarare är läran än Gud som är kraften. Som jag förstår är det relationen till Gud och Jesus, lärjungaskap och omvändelse som avgör om man är kristen. Tolerans istället för motsättning mellan varianter av tro, väckelsekristendom och ”kulturkristendom”.

  • kjell

    Du får översätta om jag skall kunna läsa det.

  • Bengt Wikstrom

    Du menar alltså majoriteten av jordens befolkning jämför himmel med helvete och väljer helvetet?

    Som du resonerar får alltså sex miljoner judar skylla sig själva för att de strök med i Förintelsen?
    De hade kunnat välja bort sin judiska bakgrund och valt att bli kristna nazister. (Hitler älskade förföljde inga kristna nazister. Och alla kristna nazister är välkomna till himlen!)

    Jag är glad över att Gud skapade just dig. Men var det så pedagogiskt?
    Du får bakläxa! Din slutledningsförmåga är ett pedagogiskt haveri!

    Det är bra att du hejar på Gud i alla väder, men låt det stanna där…den här gången gick du bet på att förklara hur Gud tänker.

    Återkom med bättre underlag och jag ska svara så gott jag kan.

  • Anonym

    ”Majoriteten väljer helvetet”, t.ex. judarna i Holocaust. Nonsens. De var judar, och kunde inte välja bort det. Och Holocaust var inte helvetet — det yttersta dödsriket — för judarna. Många fromme Leute bland judarna ute i Europas stetl skulle gärna gett sitt liv för sin tros skull, om de visste att därigenom Israel skulle återuppstå som land.
    – (Majoriteten av människor idag tror f.ö. inte på Gud och därför inte på något helvete, och kan alltså inte i sak vare sig välja eller välja bort det. Man väljer andra saker — och det kan leda till helvetet.)
    – Prata går ju alltid; verkligheten är som den är ändå. Varför i Herrans namn skulle vi bry oss om svennar som påstår att ”alla kommer till himmelen”? Joh 5:28 f, Matt 25:31 f…

  • Anonym

    Författaren till din engelska studiebibel försöker med grundlösa uppfinningar komma undan det enkla faktum att aposteln Petrus på ett otvetydigt sätt säger att Jesus nedsteg till dödsriket och predikade för de döda.

    Vad predikade han? Det står inte eftersom det är så självklart. I dödsriket är bara en sak intressant: Blir min synd förlåten eller inte? Jesus gav dem förstås det glada budskapet att han tagit all straffdom på sig själv, försonat dem med Gud och så öppnat himlens portar för dem.

    Herren kommer att göra allt i sin makt – och det är inte lite; tänk på alla nära-döden-upplevelser – för att rädda så många människor som möjligt undan evig förintelse. Men kanske finns det sådana som är så helt gudlösa/samvetslösa att de är bortom räddning. I så fall kommer de att förintas tillsammans med allt annat ont. 2Pet.3:7.

    Jag har citerat många bibliska utsagor med innebörden om en universell förvandling, där allt ont är utplånat. Här får du ännu ett definitivt besked:
    ”… efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. 2Pet.3:13.

    Därmed inte sagt att vi vet något om livet efter detta; därför måste vi fortsätta missionera.

  • Anonym

    Se svaret till Patrick. Det slutar med orden:
    Därmed inte sagt att vi vet något om livet efter detta; därför måste vi fortsätta missionera.

  • Bengt Wikstrom

    Fortfarande är dina resonemang haltande men det tar sig…

    Här ska du få det korrekta resonemanget om himmel och helvete!
    (Mitt budskap är att den ”dubbla utgången” inte sker på jorden utan i himlen.)

    Djävulen var en gång ärkeängel i himlen, men en dag tvingades han välja mellan Gud och helvetet. Orsaken till dispyten är fortfarande okänd men episoden visar att det är i himlen allt kommer att avgöras.

    Alla människor ska en gång komma till himlen. Först där fastställs om vi kommit för att stanna eller inte. Livet på jorden är nämligen bara en förberedelse för det kommande valet mellan himmel och helvete. ”Tron” är inte avgörande då ”tro” är mer eller mindre en gissningslek. (Detta förklarar varför alla kristna fortfarande är syndare i Guds ögon trots omvändelse.)
    Ingen människa är ännu mogen att fatta beslut i frågor som rör evigheten. Därför klamrar sig kristna fast vid en trosbekännelse de egentligen inte förstår eller ens begriper djupet av.

    Det är i himlen det avgörs. Men hur går det till?

    Gud har speciella änglar som tar världens alla folk på en rundtur i himlens eviga rum. Alla människor från alla tider får också en ordentlig glimt av helvetet men på tryggt avstånd.

    Efter rundturen samlas alla runt en ärkeängel som ropar med en tordönsstämma:
    – Gör nu ert val! Det finns ingen väg till evighetens himmel än genom Jesus Kristus! Detta är ert sista fria val! Välj Messias eller far åt helvete!

    Även judarna kommer till himlen. Men för att få stanna krävs att de tillber Jesus Kristus vilket kan bli synnerligen svårt för en jude. De måste bita i det sura äpplet (!) och konstatera att de haft fel i två tusen år. Vägrar de erkänna Jesus Kristus som frälsare hamnar de i helvetet.

    Om judarna och deras valfrihet i vår värld…

    Judendomen är en ”etnisk religion”, vilket betyder att alla judiska pojkar och flickor, som är födda av judisk mor, tillhör det judiska folket. Men det står var och en fritt att lämna sitt folk och det går att alldeles utmärkt att konvertera från judendomen. (Har djävulen och den kristna kyrkan lurat i dig att inte judar skulle ha ett val?)

    Den ”dubbla utgången” är inte på jorden utan i himlen! En dag står du och jag, tillsammans med judarna, i himlen och ska göra våra val. Först då får vi veta varför djävulen valde bort himlen. Och jag befarar det värsta…

    I dag ställs mer eller mindre meningslösa krav på den som vill kalla sig kristen: det räcker med att ”tro”. Men i himlen måste vi ”veta”. Det är i himlen det avgörs. Inte här och nu.

    Lek kristen så länge du kan (här på Stefan Swärds blogg). I himlen är det slut på leken. Då börjar allvaret.

  • Anonym

    Ja ja, lille vän. Prata på bara.

  • PeJ

    Om någon av ”spetskompetenserna” suttit på första bänk så hade kanske förkunnelsen låtit annorlunda? poänger saknas inte men glädjen över att måltavlorna hittat något mer i livet kanske inte tonar fram som det främsta.

  • Anonym

    Bengt.

    Jag lutar starkt åt din linje, men din argumentation behöver förankras i den bibliska uppenbarelsen. Det finns en stor mängd universalistiska sentenser i Nya Testamentet. Se därför mina inlägg som alla är grundade i Bibeln. Till exempel följande citat:

    ”Jag har en klassisk kristen tro, men efter noggrant bibelstudium har jag insett att den dubbla utgången måste modifieras: Herren Jesus kommer att förinta all ondska, och därmed allt lidande. Guds ord ger definitivt besked i 1Kor.15:24-28: ”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden…så att Gud blir allt, överallt.” I Gud ryms inget helvete. Allt ont, allt lidande kommer att förintas.”

    Samuel.

  • Anonym

    Skyll inte på SImon, skyll på mig. Han visste att folk skulle börja kasta skit på honom om jag la ut det han sa på youtube, men jag insisterade. Jag trodde folk skulle inspireras och börja vandra i Andens gåvor som han gör, hittills har de bara kritiserat hur han predikar. Hans budskap är dock inte ”predika som jag” utan ”gör som Jesus”!

    Jag känner inte dig Pej och vet inte om du vandrar i gåvorna ännu mer och kan berätta samma historier fast på ett mycket bättre och mer genomtänkt sätt. Men om du inte gör det är det ett större problem än att Simon gör en dålig framställning av en affärsmans omvändelse.

    Guds välsignelse!

    Micael

  • PeJ

    Simons framställning är inte alls dålig.

  • Bengt Wikstrom

    Det är en stor tröst för mitt förnuft att få läsa ditt föreslagna citat hämtat från Paulus brev till Korintierna.

    Naturligtvis är det enda rimliga att helvetet har ett slut och att det goda segrar. Till och med den judiska traditionen är inne på samma spår. Det kanske är dags att cirkeln sluts mellan kristendomens ursprung och Judendomen?

    Hur som helst tror jag att Universalismen faktiskt kan bli en bärande hörnsten, en rationell utgångspunkt, för ny svensk mission.

    Religiösa byråkrater har gjort fiasko i Sverige i snart femtio år. De talar om stor väckelse utan att någon har sett till den.
    Men så här går det när folk fokuserar på auktoriteter och karismatiskt pladder i stället för att ägna förnuftet en tanke. (Förnuft borde vara ett ”grundämne” i den andliga världen då Gud är en förnuftig Gud! Logiskt är vi skapade till Guds förnuftiga avbild!)

    I det universalistiska tankegodset finner jag tröst. Frikyrkans otaliga ”strategier för mission” finner jag tröstlösa.

  • Bengt Wikstrom

    Det gläder mig att jag åtminstone får vara en ”liten vän” till dig! :)
    Vänskap kan växa! Och det ser jag fram emot – ärligt talat.

    Om jag låter arrogant och ”syrlig” i mina kommentarer till dig ber jag om ursäkt.
    Mitt syfte är inte att framställa dig i ofördelaktig dager.
    Jag uppfattar dig som ärlig och rak.

    Allt gott!

  • Anonym

    Trevligt att få möta en redbar intellektuell i den frikyrkliga djungeln av vitt skilda ideologier och strategier. Jag håller med dig i varje ord du skriver, inte minst kritiken av ”religiösa byråkrater”. I vår tid är inte bara bibeltrohet, utan också intellektuell redbarhet och en självklar lojalitet till de vetenskapliga sanningarna nödvändiga villkor för en framgångsrik mission.

    I ett försök att uppdatera mina kristna vänners tänkande kring tro och vetande har jag satt samman ett litet bibelstudium som tar vetenskapen på allvar. Ca.10 000 personer har läst det (på olika sajter) och feedbacken har varit mestadels positiv.

    Att tro på vetenskapen, logiken och Bibeln. Samtidigt.

    Jag gör anspråk på att söka sanningen om människans belägenhet. Slutgiltiga bevis finns dock inte. Det handlar istället om trovärdighet. Jag har funnit Bibeln vara den mest trovärdiga berättelsen om den mänskliga existensen i sin helhet, men eftersom vetenskapen har visat sig vara en trovärdig sanningskälla inom många fält måste varje tänkande kristen undersöka dess effekter på de vitala delar där tro och vetande möts: urskapelsen och livets födelse.

    ”I begynnelsen var ordet och… i ordet var liv”. Molekylärbiologin har på ett mycket övertygande sätt bekräftat sanningshalten i denna utsaga i Johannes evangeliums inledning och dess motsvarigheter i Första Moseboks skapelsebefallningar genom att visa att allt liv bygger på ordergivningen från kodorden i det kemiska språket DNA – alla livsformers minnesbank – till RNA, livets lydiga byggmästare som ser till att cellens fabriker, ribosomerna, bygger varje art och individ enligt arkitektens intentioner. Vi vet nu att redan big bang var havande med liv tack vare de givna naturkonstanterna och att vår planets initiala kemi var mottaglig och redo att föda; jordens jungfruliga hav befruktades av meteoriter bärande livets centrala molekyler, de fyra DNA-baserna (se The Murchison Meteorite) och hon födde snabbt livets grundform, cellen.

    DNA är en spiralformad dubbelkedja av sammanlänkade atomer av ett antal grundämnen, bl.a. kol, syre, väte och kväve som i olika kombinationer bildar de ordergivande molekylerna i DNA, s.k. baser. Om dessa livets huvudrollsinnehavare står det i Nationalencyklopedin: ”Ordningsföljden mellan dessa baser i kedjan utgör grunden för en informationskod, ett genetiskt språk, där alfabetet består av fyra bokstäver: A,T,G och C.” Som alltså är namnen på de informativa baserna som i långa sjok bildar livets ord, satser och budskap. De är livets kod, livets hemlighet. Ur de genetiska koderna springer livsformer fram som vore de resultaten av gudomliga befallningar à la Första Mosebok: ”Varde ros!” ”Lax bliv till!” ”Giraff spring fram!”.

    Men som bibeltroende person är det viktigt, avgörande, att få en viss biblisk utsaga bekräftad och förklarad av mer än ett bibliskt sanningsvittne och helst finna en nytestamentlig förklaring till det gammaltestamentliga bildspråket. En sådan förklaring finner vi i Hebreerbrevets elfte kapitel: ”Genom tron förstår vi att världen har blivit fullbordad genom ETT ord av Gud” Fullbordad genom ett ord, en sats, ett budskap. (Av grekiskans remati: ord, sats, budskap i singularis.)

    Varför refererar inte Hebreerbrevets författare uttryckligen till Första Moseboks sex dagar av många skapelsebefallningar? Jo, här förklaras, ja, uppenbaras, att alltsammans, hela skapelseverket, låg gömt i den första skapelsesatsen: ”Varde ljus!” (långt innan sol och måne framkallades). Eller som Paulus återger samma sats i 2Korinter.4:6: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret.” I den befallningen låg universum gömt som i ett frö, ett innehållsrikt frö ur vilket universum exploderat fram (en explosion som fortfarande pågår; expansionsfarten accelererar). I den satsen fanns all den information som behövdes för att fullborda världen. Inte minst den exakta kalibreringen av de naturlagar enligt vilka all världens fenomen – från galaxer till giraffer – funnit sina former när tiden, de rätta omständigheterna, varit inne för dem var och en att framträda.

    Allt vad universum rymmer har evolverat, utvecklats, vecklats ut till vad det är idag ur sitt urfrö, sitt varde-ljus-ursprung. I Guds urskapelseord fanns all den innebörd inneboende till det som senare skulle komma att förverkligas: ”…så att det man ser icke har blivit till av något synligt” fortsätter Hebreerbrevet. Nämligen av Guds ords kraft. De sex dagarnas skapelseverksamhet i Första Mosebok får ses som en bildlikt åskådlig framställning av den astronomiska och evolutionära tiden; av hur de olika skapelsekategorierna framträder när vars och ens tid är inne – något som ligger förutsagt i skaparens första och enda sats, vars potens innefattar alla följande satser.

    Varde ljus! Tack vare Albert Einsteins välkända ekvation E=mc2 vet vi nu att ljus hör intimt samman med energi och materia. Ljus i alla dess former äger energi. Materia i alla dess former är bunden energi. Eftersom all energi universum rymmer framkallades i Big Bang har all materia, ytterst sett, sitt upphov i det energirika ljus skaparen befallde fram i skapelseögonblicket. (Energimängden kan mätas i temperaturen som saknar övre gräns, men måste varit exakt kalibrerad för att framkalla just vårt universum där accelerationskraften precis överstiger gravitationen.)

    Och tack vare kosmologin vet vi nu att universum föddes i en ultrahet ljushändelse, Big Bang, som visar att materia ursprungligen var ren energi i form av ljus – många miljarder grader heta fotoner, gluoner, kvarkar etc. som i våldsamma kollisioner fusionerade, sammangöts, till andra subatomära partiklar, såsom neutroner och protoner, vilka i sin tur med elektroner bildade atomer som väte och helium när universum svalnat tillräckligt.

    Och tack vare biologin, med början hos Linné och Darwin, anar vi nu hur liv och intelligens succesivt har evolverat ur materien enligt de naturlagar skaparen uttalade i universums födelseögonblick. Liv och intelligens är naturliga följder av materiens och energins/ljusets inneboende egenskaper och interaktioner med varandra (se exv. fotosyntesen, proteinsyntesen). DNA utgörs ju av grundmateria, grundämnen, atomer, sinnrikt kombinerade i miljarder molekyler till de koder allt liv bygger på. Så som det var bestämt.

    Allt detta kunde inte de bibliska författarna ha klart för sig, inte desto mindre har skaparanden lett dem till att uttrycka dessa sanningar i kryptisk form tusentals år innan någon kunde veta exakt vad de betydde: Ur ljus universum! Ur ord liv!

    Vänligen,
    Samuel Johansson

  • PeJ

    Att få tag i mer under och tecken, mer karismatiska yttringar…..

    Varför utgår inte detta från resursen i utbildningen av ledare i Örebro eller annorstädes? Varför hör vi inte något om de under och tecken som inträffar där, där miljön och förutsättningarna borde vara de bästa? Är det inte samma Gud, samme Jesus, samma Helige ande somm verkar i USA eller England hos de församlingar som växer, varifrån pastorer rekryteras hit för att i längre eller kortare framträdanden presentera sin Gud, sin Jesus och sin Helige Ande.
    Det bloggades för några dagar sedan om ”Helvetet här och nu”, trafficking, prostitution, droghandel iaktagen i Prag.
    kan det möjligen vara så att bristen på under och tecken till någon del har sin grund i att somligt ledarskap släppt in Helvetet här och nu i sin församling och visar det inte på porten. Att de krafter som ligger bakom droghandel och prostitution effektivt bromsar ”tecken och under” till dess att det blir självklart, hur tjock almanackan än är att ledare, församlingar, församlingsprogram, personalvård, samfundsordförande har mandat att gripa in och tillrättavisa i församlingar där utnyttjandet av prostituerade är kännt, där det inte uppmärksammas om ledare har ett överdrivet intresse för umgänge med tonårstjejer etc.?
    Kanske skulle ”under och tecken” bli ett naturligt inslag om vi använde de redskap som vi fått i 1kor 12 att skilja ur/ut somligt som gynnar ”helvetet här och nu” ur församlingslivet?
    Att fäkta efter fler som går till kyrkan utan att det är en självklarhet att de andliga gåvorna är i funktion i församlingen borde vara självklart, inte tar väl sjukhuset emot skadade och sjuka utan att den som opererar vet var han/hon ska sätta kniven?