OK, du är väldigt självcentrerad. Du har en saklighet och aktualitet i ditt bloggande som väcker intresse. Ödmjukhet är en bristvara. Hatten av för din rättfärdighet och gudfruktighet. Saknar mycket av Andens nedslag som skapar aha-upplevelse. Energin är hela tiden på topp. Lyssna på andras åsikter är en bristvara. GVD och I <3 U

Käre bror
Bristen på kommentarer kan förstås bero på att det du skrev var rätt uttömmande. Det finns helt enkelt inte så mycket att tillägga. Ett annat skäl skulle möjligen kunna vara att ditt inlägg var väldigt långt. Folk kanske inte orkar både läsa långt och dessutom kommentera.

Din respons till Elsanders makabra sammankoppling av ett mord och de eviga straffen tyckte jag var välgörande. Att det faktiskt är viktigare att stå upp för urkristendomen än att hålla med de som talar det som ”kliar i öronen” får inte tolkas som brist på ödmjukhet. Apostlarna var både ödmjuka och oerhört radikala. Det behövs salt!

Josef,
Jag är lite ovillig att ta upp debatten om helvetet igen, eftersom jag och Joachim Elsander har klarat ut frågan. Men eftersom han har kommenterat det i efterhand så kan jag ju göra det också.
Jag uppfattade som att han skrev i sitt inlägg att det var sjukt att tro på himmel-helvete, dubbla utgången, evigt liv- evigt straff. Och att det är en teologi som kan leda till att en mor mördar sina barn.
Så uppfattade jag det han skrev och det blev för mycket för mig. Tron på den dubbla utgången har varit kristna kyrkans huvudlinje alltid, Katolska kyrkan har haft det som sin officiella lära sedan Augustinus, Luther och Calvin ändrade inte på detta, denna syn är fortfarande Svenska kyrkans officiella lära.
Jag tycker att man måste ha en sans och respekt när man kritiserar kyrkans lära under flera tusen år. Eftersom Joachim E har bett om ursäkt för sina formuleringar ser jag ingen anledning att riva upp denna fråga igen.
hälsar
Stefan Swärd

Jag tycker din blogg om ditt bloggande var ganska intetsägande. Ungefär som att du fortfarande inte förstår vad som har gått fel?

Jag vill börja med att säga att jag tycker att du är en frisk fläkt som medvetet sticker ut hakan på ett sätt som vi svenskar inte är så vana vid eller bekväma med. Bjuder vi till middag placerar vi ofta likasinnade vi samma bord. I t ex Frankrike gör man precis tvärt om och kan gå därifrån och säga: – Du är trevlig, men du har fel. Man är betydligt bättre på att skilja mellan sak och person.

Några reflektioner dock eftersom du ber om det så ihärdigt:

Ett möjligt svar på att du inte får så många kommentarer är kanske att de flesta i den kristna bloggosfären är mer intresserade av att samtala om sitt förhållande till Jesus än sitt förhållande till Stefan Swärd.

Vidare upplever jag att många (särskilt män i din ålder) lever under jämförelsens förbannelse vilket ofta gör att man blir ganska självupptagen och lätt hamnar i något jag skulle vilja likna vid tuppfäktning snarare än tjurfäktning. Man tycks orientera sig till sin omgivning utifrån frågan om man själv är bättre eller sämre än den andre, mer eller mindre framgångsrik eller som i ditt fall mer eller mindre renlärig. På den arenan blir det viktigare att vinna debatter än att vinna hjärtan, särskilt inte sin meningsmotsåndares hjärta. Då kan man som John Piper säga ”farewell Rob Bell” istället för ”låt oss be för Rob Bell” eller som du avfärda Elsander som EFK-pastor istället för att säga ”jag är uppriktigt orolig för Elsander” eller Jonas Lundström som överhuvud taget varandes kristen. Du motiverar din tuppfäktning med att den äger rum er bloggare emellan, men gapet till den andres hjärta fortsätter bara att öka. Du får säkert en hel del ryggdunkningar av likasinnade som tycker att du gjort ditt jobb och försvarat den evangelikala renlärigheteten, men det är ganska långt ifrån den vägledning som är född i mognad, ödmjukhet och omsorg om den andre.

En inkonsekvens i ditt bloggande är att du ena stunden är väldigt bestämd i dina teologiska sanningar för att i nästa försvarara dig med att du bara är någon slags lekmannateolog. När det händer blir det lite väl tvära kast. Jag uppfattar i och för sig inte att din främsta strävan här på bloggen är den gyllene medelvägen. Du tycks mer vara en rastlös själ som likt en predikanternas Zlatan föredrar att fälla upp tuppkammen och göra avtryck. För en tuppfäktare blir antalet kommentarer på en blogg en parameter för mätbar framgång. Låt vara att flertalet av kommentarerna skrivs av en ganska liten grupp anonyma alteregon som tycks leva ett ganska ensamt liv bakom tangentbordet. Man skulle gärna unna dom fler möjligheter till fysiska möten där samtalet ofta blir ännu bättre. Jag kan givetvis ha fel eftersom jag inte känner dig personligen utan bara kan bedöma bloggaren Stefan Swärd. Dina närmaste har säkert en annan bild.

Om du ändå skulle känna dig lockad av att utforska mer av ödmjukhetens väg kan du börja med att reflektera över EFK:s egen kyrkofader, Emil Gustafssons ord: ”Den som har mycket att säga om sig själv har ännu inte sett Gud”. Detta sagt med mycket ironi och en smula allvar.

Jag hoppas på ett fortsatt spänstigt bloggande, om än med tillägget att din egen person gärna får stå tillbaka till förmån för sakfrågorna och att omsorgen om dina meningsmotståndare kan få lite större genomslag i dina texter.

Jag bearbetar fortfarande samma tankar som jag nämnde när du föreläste om bloggande som ett inslag i SALT-utbildningens kommunikationskurs… Vi pratade om att det ibland kan krävas att man spetsar till sina kommentarer/insändare/blogginlägg och ibland även provocerar lite för att få genomslagskraft och bryta igenom i dagens informationssamhälle.

Mina funderingar går här (som jag nämnde under lektionen) i banorna kring hurvida det finns former av tillspetsade kommunikationsmetoder som är mer eller mindre lämpade för Kristi kropp att använda oss av, även om genomslagsfaktorn inte går att förneka. Finns det principer som är viktiga oavsett resultaten vi når?

Nu vill jag förtydliga att detta rör sig om funderingar från min sida, jag tycker att det kan vara svårt. Det skulle vara spännade att höra dina reflektioner, Stefan. Hur tänker du kring balansen mellan att 1) åstadkomma resultat kommunikationsmässigt och 2) hur vi kommunicerar på ett sätt som har kristuslikhet och andens frukter som principer, inom vars ramar vi väljer att arbeta?

Det är väl snarare du som sitter där som tjuren Ferdinand och luktar på dina ”blommor” Du saknas ofta, när du borde ta fram svärdet,och reagera mot dom som sprider ett antikristligt budskap.

Jättebra Jonas, jag skriver under på det med det tillägget att jag nog kan ha en väldigt stor acceptans för bloggande Zlatans. Detta eftersom jag själv gärna skriver (känner) före jag tänker. Jag försöker tänka empatiskt men orkar inte heller klandra mig själv hela tiden för att jag inte är någon godmodig Buddha, och har därför stannat vid (rationaliserat) en filosofi som går ut på att det finns en mening med att vi människor är olika. Såna som Stefan Swärd och jag kan kompensera i charm vad vi inte har i eftertanke. Det jag tycker är allvarligast med den här bloggen är att kommentarsfältet inte håller en schysst ton. Man måste ibland gå in och vänligt markera gränser om man har initierat ett samtal. Om blogginnehavaren inte har möjlighet att göra det kanske det finns någon annan som kan få uppdraget? Men då kommer ju förstås antalet kommentarer minska. Det blir inte lika roligt att bara kasta ur sig saker, och tempot här som ibland gränsar till realtidschattande försvinner nog. Där får man väga saker mot varandra – vilket är viktigast, ett levande samtal eller en vänligt samtal? Jag är inte säker på att det finns ett självklart svar på den frågan iockförsig.

Grejen med tjuren Ferdinand är väl att han verkar större och läskigare än han är.

Helt fel Josef! Kristna LEDARE ska korrigeras offentligt om de utalat felaktigheter offentligt! Se Paulus-Petruskonflikten….

Vi är många, många som uppskattade ditt inlägg mot villoläror osv.

Jaghar inga problem med Stefans sätt att skriva och reagera. Tvärtom. Härligt att nån vågar säja ifrån, härligt att det får förekomma lite äkta känsla ibland och inte nedmosade åsikter i den politiskt korrekta kvarnen så att det som kommer fram är urvattnat och utan udd. Vi är så magnifikt utslätade i det här landet så att varenda kotte känner sej trampad på tårna så fort man skriver ett utropstecken.

Hade Jesus o Paulus varit bloggkommenterare hade de avstängts för länge sen pga ordval och exkluderande hållning.

Villolärare, dvs de som presenterar sej som förment kristna men predikar ett annat evangelium måste man vara mycket hård emot. Där har vi goda förebilder i Jesus o Paulus. Eftersom det vi diskuterar inte handlar om ett torgkonstverk vara eller icke-vara utan evigt liv och evig död så är det väldigt viktigt att dra upp gränser. Även antydningar till urspårning i teologin i de egna leden är skäl nog att vara skarp i tonen. Det kan annars bli ännu mera fel längre fram.

Det finns ju den här moderna kålsuparteorin bland många kristna: jag kan inte kritisera någon för något eftersom jag sjäv inte är syndfri. Och tänk om jag gör nån ledsen. Isåfall bör vi vara konsekventa och ta bort samtliga profetböcker ur GT och samtliga Paulusbrev ur NT.

Denna debatt är avklarad, jag vet, men det du skriver är helt enkelt inte riktigt sant. Det som beskrevs som sjukt var inte den dubbla utgången i sig utan tanken på ett ”evigt plågsamt medvetet helvete”. Annars är din blogg intressant och ofta bra. Det vi ska göra är väl att dömma av frukterna och där har vi ju det senaste fått en bra och välgörande debatt om helvetet. Den frukt som gör att jag är lite tveksam är att din blogg inte sällan tycks ställa kristna mot varandra. De komentarer som uppkommer är sällan försök att förstå någon annan utan tydilga ställningstaganden mot någon. Din blogg splittrar men förhoppningen är givetvis att det i förlängningen kan möjliggöra djupare gemenskap när vi vädrat sådant som ändå ligger latent under ytan. Problemet är väl på ett sätt att din blogg har fått ett så stort genomslag. Jag blev lite bekymrad när du i ett inlägg beskrev den som en röst underifrån. Din blogg har stort inflytande och därigenom makt. Med det följer ett ansvar även om du inte bett om detta. Det blir en spänning här mellan att ha en blogg där man vädrar sina tankar ganska spontant och samtidigt att bloggen får ett inflytande som förtjänar mycket större engagemang och reflektion.

Men jag är verkligen glad att din blogg finns.

Helt rätt wildwest. Te x så hade nog både ”Sofia” och ”flumkyrkan”, Svk, kolportören, m.fl kallat dem intoleranta och kärlekslösa…..

Tack för kommentarer,
Det var tydligen ett bra grepp att likna bloggsfären vid tjuren Ferdinand för att få lite reaktioner. Återkommer. Upptagen under onsdagen, ska dock försöka läsa senare ikväll.
hälsar
Stefan Swärd

??

Jag vill inte gå in i en längre diskussion här, speciellt när jag inte vet vem jag diskuterar med, men jag skulle hävda att det finns olika sätt att korrigera andra människor på och att alla inte är likvärdiga. I det bibelstycke du nämner tar exempelvis Paulus upp Petrus beteende ansikte mot ansikte, en nog så viktig detalj att lägga märke till då det ger den anklagade möjlighet att försvara sig och förklara eventuella missförstånd. Vidare menar jag att en korrigering måste andas kärlek, gör den inte det är det rimligt att ifrågasätta anklagarens avsikt, därav min kritik mot Swärd. Men som sagt, jag är inte ute efter en längre diskussion (såvida inte Swärd själv har något att tillägga).

Tack Jonas,
Det var många tänkvärda ord.
hälsar
Stefan Swärd

känner du själv att det där är ett rimligt sätt att samtala eller?

Väl rutet!

Varför envisas du att kommentera här då du inte är medlem i EFK?

En tjur som krossar en stenmur är betydligt tuffare än han ser ut… har du ens sett den filmen?

Och vad har det med någonting att göra? En klart sekteristisk kommentar som jag inte tror att någon här håller med om (särskilt inte Stefan själv)…
Sofia: jag uppskattar dina inlägg!

Så ett brev är ansikte mot ansikte?

Det är inte jag heller… med flera andra, i vilken roll har du mandat att stänga ute någon här?