Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har nu lusläst Rob Bells bok ”Love wins”. När jag först hörde att han hade en bok på gång blev jag positivt nyfiken. Bell är ju en utmärkt författare och har en mycket kreativ kommunikativ förmåga, och kan presentera Bibelns innehåll på ett målande, kreativt och begripligt sätt för vår tid. Jag har uppfattat Rob Bell som en evangelikal kristen och tog för givet att han skulle tackla frågan om himmel och helvete utifrån ett sådant perspektiv.

Men jag blev mycket besviken på ”Love wins”. Låt mig förklara varför.

Vissa delar av boken hänger jag med på. Att tala om himlen och helvetet här och nu är ganska okontroversiellt. Hans beskrivning av himlen och framtiden som att jord och himmel förenas, och vi får leva i en upprättad skapelse tycker jag också är en sund teologi och bibeltolkning. Hans utläggningar om liknelsen om de förlorade sönerna är också konventionell. Men det är inte bokens huvudbudskap.

Mitt största problem är Rob Bells kategoriska avståndstagande från läran om den dubbla utgången, och att livet här och nu är avgörande för vårt liv efter döden. Bell tror inte (eller i varje fall tonar ned) tanken på en Gud som dömer synden, som är helig, och vred över synden, och som har låtit Jesus på korset bära vår synd och straff, syndens konsekvenser. Guds majestät, Guds allmakt, Guds helighet, Guds storhet – Gudsbilden reduceras och förenklas i Bells teologi. Och han problematiserar tänkandet om de betoning på omvändelse, pånyttfödelse, att aktivt ta emot Jesus som sin frälsare.

Bells hållning är inte bara ett brott mot evangelikal teologi utan också ett tydligt avståndstagande från kristna kyrkans huvudlinje under 2000 år. Det har varit Katolska kyrkans lära sedan Augustinus, och reformationen på 1500-talet gjorde inte upp med det, utan både Luthersk och Calvinsk protestantism fortsatte med läran om den dubbla utgången, himmel eller helvete. Det är bara genom tron på Jesus som vi kan bli räddade för evigheten. Förkastar vi Jesus och evangeliet så går vi evigt förlorade. Det har också varit den dominerande förkunnelsen i väckelserörelserna de senaste århundrandena, liksom i de stora väckelserörelser som pågår idag i den tredje världen.

Bell går så långt att han säger att kyrkan har förvanskat Jesu budskap (preface). ”Jesus´s story has been hijacked by a number of other stories, stories Jesus isn´t interested in telling, because they have nothing to do with what he came to do. The plot has been lost, and it´s time to reclaim it.” Och det är inte några urspårade TV-evangelister Bell talar om här som förvanskat det kristna budskapet, eller någon marginell kristen sekt. Han talar om det som har varit huvudlinjen i kyrkans förkunnelse under 2000 år.

I boken försöker Bell utveckla ett alternativ till den traditionella kristna undervisningen på detta område. Om en Gud som älskar alla och välkomnar alla in i evigheten. Kärleken ska segra till sist. För att få ihop det måste Rob Bell rucka betänktligt både på en biblisk Gudsbild och vilken syn man har på Jesu verk på korset. Idéerna är ju inte på något sätt nya, utan detta har ju liberalteologerna försökt driva sedan Schleiermacher på tidigt 1800-tal. I jämförelse med EJ Ekman som lanserade universalism inom Missionsförbundet 1903 och som fick sparken för det, går Bell längre enligt min mening. Ekman hade kvar tanken på Gud som domare, trodde på den yttersta domen, men betraktade domen som temporär. Tanken på Gud som domare finns inte med i Bells teologi, eller är i varje fall kraftigt nedtonat.

Och de kritiska frågorna Bell ställer om helvetet, Gud som domare kontra en kärleksfull Gud – det är ju frågor som kristna kyrkan och förkunnelsen ständigt har brottats med.Men Bell försöker inte ens diskutera de olika försök man har gjort inom mainstream av kyrkorna att hantera dessa frågor. Han avfärdar kategoriskt i bokens inledning tanken på att dela in mänskligheten i dem som går förlorade och de som får evigt liv, han raljerar över en sådan inställning på olika ställen i boken. Bell skriver i inledningen: ”This is misguided and toxic and ultimately subverts the contagious spread of Jesus´s message of love, peace, forgiveness, and joy that our world desperately needs to hear”. Hela bokens syfte är att göra upp med föreställningen om att vissa människor ska gå evigt förlorade och vissa ska få ett evigt liv. Jesu budskap är kärlek, att inkludera.

Tanken på annihilationism t.ex. som ett försök att förena klassiska läran om dubbla utgången med en rättvis och barmhärtig Gud, Bell försöker inte ens föra in en sådan tankegång.

Bell menar att det är orimligt att vi under detta korta jordeliv ska göra ställningstaganden som har betydelse för evigheten. Men Heb. 9:27 säger att det är ”bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas”. Den tanken avfärdar Bell, Gud fortsätter att älska oss efter döden. Det finns alltid en chans. ”There will be endless opportunities in an endless amount of time for people to say yes to God” skriver Bell på sid 106. Det här livet är alltså inte så viktigt och avgörande. Vad har Rob Bell för belägg för det? Hur kan han motivera tanken utifrån Bibeln? Och om nu detta jordeliv inte är avgörande för vår evighet hur påverkar det vår missionsiver, vår evangelisationsiver, vår vilja till uppoffrande efterföljelse, är det inte en stor risk att vi väljer en bekvämare väg.

 Han säger vidare att ”at the heart of this perspective is the belief that, given enough time, everybody will turn to God and find themselves in the joy and peace of God´s presence. The love of God will melt every hard heart.” Om detta inte kallas för universalism vet jag inte vad som är universalism.

Sedan är Bell ibland svårtolkat. Han resonerar fram och tillbaka, ställer frågor, problematiserar. Han säger också att vi själva väljer, vi har frihet, vi kan välja helvetet både nu och i framtiden. Men bokens huvudlinje är klar och tydlig, ”hell is not forever, and love, in the end, wins and all will be reconciled with God”. (s. 109)

Bell ställer kritiska frågor och skapar en karikatyr över kyrkans undervisning. Men det går lika väl att ställa kritiska frågor till Bells modell. Vad är Rob Bells budskap till förföljda kristna i en rad olika muslimländer som med fara för sitt liv är kristna och följer Jesus. Och vad är budskapet till Bibelns martyrer. Om nu inte det här livet är så avgörande, varför betala det höga priset för att vara kristen?

Och vad är Rob Bells budskap till de kristna pionjärmissionärer som för mer än 100 år sedan sändes ut av Örebromissionen, Helgelseförbundet, Alliansmissionen, och Missionsförbundet – och som bokstavligt fick ge sina liv för Kristus och för att sprida budskapet. Var det meningslöst? Varför offra sitt liv för pionjärmission om vårt jordeliv inte är så viktigt? Det är funderingar jag har när jag läser ”Love Wins”.

Och Bell är inte konsekvent i sitt tänkande när han kritiserar kristna kyrkans traditionella förkunnelse. Vi anklagas för att försumma detta korta jordeliv och bara tänka på evigheten. Men det blir ju precis det som Bell själv gör. Våra år här och nu blir inte avgörande. I praktiken skjuts avgörandena fram in i livet efter döden, in i evigheten.

Liberalteologin har utformats för att göra kristendomen mer respektabel för moderna människor. Det är också Rob Bells ambition. Det traditionella kristna budskapet är för fyrkantigt för Bell, han vill skapa en annan presentation av Gud och evangeliet som bättre passar in i vår tid. Men all erfarenhet över hela västvärlden visar att kyrkor som rör sig i en teologiskt liberal riktning tappar passion, missionsiver, evangelisationsiver – vem vill ge sitt liv för en halvsanning?

Niebuhrs klassiska definition av en liberalteolog är:  “A God without wrath brought men without sin into a kingdom without judgment through the ministrations of a Christ without a cross.” Att tona ned Guds vrede, synden, Guds dom och korsets betydelse, tycker att Rob Bell rör sig tydligt i den riktningen.

Rob Bells motståndare som han tar spjärn emot är evangelikala kristna som tror på himmel och helvete, den så kallade dubbla utgången. Han behandlar andra religioner betydligt mildare, Kristus kan finnas och vara verksam även där hans namn inte nämns får vi veta. Bell slår fast att Jesus är den ende frälsaren, den ende vägen, men att vi når fram dit på många sätt och dörrarna är öppna. De kristna-bibliska koncepten är inte nödvändiga, olika religiösa vägar kan leda oss fram till Jesus. Bell skriver (s. 154) ”He doesn´t even state that those coming to the Father through him will even know that they are coming exclusively through him. He simply claims that whatever God is doing in the world to know and redeem and love and restore the world is happening through him”. Bell lämnar här den tydliga proklamationen och förkunnelsen av evangeliet om Jesus Kristus som vägen för att skapa tro. De möjliga undantag som kan finnas som man även kan hitta i Bibeln, om hur Gud möter människor på många olika sätt, detta sätter Bell i system, och säger att kristna kyrkan, Bibeln och förkunnelsen av evangeliet är inte nödvändigt för att människor ska komma fram till en frälsande tro och hitta fram till Jesus.

Andra funderingar när jag läser Bell. Hans så kallade narrativa teologi leder vilse. Den medför att man läser Bibeln i ett fågelperspektiv, och väljer i praktiken det som passar västvärldens humanism. Gud som domare, en Gud som är helig och vad det innebär, passar inte in i storyn. Om Guds kärlek är så inkluderande, och han har inte större problem med synden än så här, var det verkligen nödvändigt att utvisa Adam och Eva ur Edens lustgård? Bell är skeptisk till de evangelikala frälsningsmodellerna, och en kognitiv förståelse för evangeliet är inte nödvändig. Men hur blir man kristen enligt Bell – jag har det inte klart för mig när jag läst boken. Och varför dog Jesus på korset, han relativiserar de klassiska försoningsmodellerna, det var endast bilder från antiken för att förklara något mycket större. Men om nu inte blodet var avgörande, om inte det var en lösepenning, om det inte var en verklig försoning – vad var det då? Vad var det egentligen som hände på korset och varför behövde Jesus dö? Jag får ingen klarhet i det när jag läser ”Love wins”. Eller har jag missat något, eller missförstått något?

Jag hoppas att inget förlag översätter boken. Dessa tankegångar har redan tillräckligt med spridning i Sverige, och idéerna finns redan i ett antal böcker.

  • Eva

    Jag tror inte Gamla Testamentet ger en fullkomligt sann bild av Gud och jag tror inte GT är dikterat av Gud rakt av. Guds sanna natur har inte uppenbarat sig förrän med Jesus. Om människor redan kände Gud på GTs tid, varför skulle Jesus då behöva födas? Jag tror GT är skriven av människor som inspirerats i sitt sökande efter Gud, men bilden är fortfarande suddig. Jag tror vi ska läsa GT och om människorna där som en bild av livets villkor och ta fasta på löftet som ges där, att en dag få lära känna vem Gud är. Jag tror vi måste se att Gud har en frälsningplan för att uppenbara mer och mer av sig, en plan som går genom många generationer. Vi kan skymta Gud ibland i GT, men bilden är ofullkomlig eftersom den dock förmedlas av människor. Förresten tror jag fortfarande att vi människor inte riktigt klarar av att förmedla hela bilden av Gud, men vi försöker, bl a på denna sida ; )

  • Anton34

    Det där var ju ovanligt bra skrivet…

    Hoppas att du är präst/pastor!

  • Anton34

    Hehe… Det är faktiskt första gången jag kommenterar på en blog…. Har influensa just nu och har lite väl mycket tid över…

    Jag tillhör Svenska kyrkan. Är ganska aktiv där, inte anställd dock.

    Tack för upplysningen om fribaptisterna!

    ”har förstått att du har en stark tro”

    Nej, min tro är säkert betydligt mindre än de flestas som kommenterar här…

    Men jag hoppas att min tro ska räcka till…

  • Anton34

    Ja jag tror att vi kristna många gånger är den enda bibel många ”läser”….

    Vare sig det finns ett helvete eller ej så har vi ett stort ansvar för hur människor uppfattar Kristus….

  • Anton34

    Men varför inte skriva det i orginalboken direkt? Låter så komplicerat…

    Dessutom tycker jag nog att vissa ”Mariaböner” gränsar till ren tillbedjan, är det inte lite fel?

    Jag är oerhört imponerad av vad gud gjorde med Maria och jag ”prisar henne salig”, men ber inte till henne… Jag gläds över hennes exempel utan att gå till henne med mina böner…

    Petrus är också en förebild, men jag har svårt att tro att han skulle vara den klippa som församlingen skulle byggas på…

    Jag tror att det är hans bekännelse som kyrkan skulle byggas på.

    Allt gott tillbaka och ha det bra!

  • Anton34

    Inte idag alltså… Men första gångerna jag kommenterat i någon större del…

    Blivit lite väl mycket, men det är roligt… Speciellt om man är sjuk och inte har så mycket annat att göra…

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica O Kolkman

    Anton, så sant

  • Anonym

    Så kan man tro som du (och det gjorde jag en gång i tiden). Frågan är bara vad som är kristen tro och vad som är hittepå! Kyrkligt folk ber inte till Maria (vi ber om förbön) och jag har svårt att tro på vissa saker också. Jesus startade dock inte en Söndagskola med saftkalas. Man kan inte plocka det man förstår och bara tro på det. Allt eller inget!

    Allt Gott

  • WO

    Bell är också tämligen raljant, bara lite mer sofistikerad i tonen och uttrycket än ”clownen Friel”!
    Tex har han mkt ”o-snällt” att säga om de som tror på ”traditionella kristna dogmer” men jag tyckte också det var ett dumt sätt av den där ”mannen med lappen” att BESTÄMMA sej för att han VET att Gandhi är i helvetet. DET är dumt, men Bell insinuerar att vi mer eller mindre kan utgå ifrån att evigheten är sådan att vi kommer kunna välja om och vända oss till (Bibelns) Gud även efter jordiska döden. Underförstått, ”klart en fin kille som Gandhi är på rätta stället, hur kan någon påstå något annat?”
    Något som inte finns klart och tydligt utrymme för från Bibeln, även om VISSA enstaka verser kan ”stretch-tolkas” så.

    Jag skulle iaf bli glad över att träffa på många ”oväntade” människor i evighetens värld, och tror att det lär jag få göra!!!

  • WO

    Man kan ofta(st), mkt oftare än många tror, läsa som det står! Om än inte alltid, och det är då så att olika tolkningar kommer att existera, visst.

    Bell tolkar Bibeln, ja, och enbart de mkt tydliga exempel på Bells sätt att tolka som DeYoung ger mej tycker jag räcker långt för att se att Bell inte (många gånger iaf) är ”på banan”, utan har valt att ställa sej vid sidan av vissa kristna kärnsanningar…alternativt ger dessa sanningar ett helt annat innehåll än vad ”normal” Bibelläsning ger. Vad är normalt kan man ju då fråga…och jag skulle svara ”vad som till 99% lärts och trotts av kyrkan” som kollektiv sedan vår tro kom till genom apostlarna.

    Angående ”läsa för att med rätta kunna tycka”, så kanske jag ska läsa Mormons Bok och Koranen också, (obs: jag avser inte att vara ironisk här) så jag vet vad jag tycker är fel med Mormonismen och Islam.
    Ja, nog vore det av intresse, iaf att läsa Kkoranen, som har mkt större inverkan på (om)världen, men att avfärda Islam tar jag mej rätten till trots at jag inte läst Koranen. Mest av allt för att Islam inte sätter Jesus och hans verk på sin rätta plats, och det vet jag trots jag inte läst Koranen.

    Men jag får lov att respektera er som tycker annat, lite bättre än vad som kanske framgår/framgått av mina kommentarer.

    Vill inte vara nåt surkart som bara gnäller…

  • Magnus
  • WO

    För min del kan jag bara lämna sådana frågor till Gud och hans oändliga rättvisa och dito nåd. Just att sitta och mena sej VETA utan minsta tvekan vad en viss människa kommer att få för slutligt öde det är bortom min ”gräns”.

    Att å andra sidan vilja varna för att man inte enligt Bibelns ord kan räkna med ett liv i himlen hos Gud om man inte tror på Jesus och hans försoning, det behöver inte motsäga att man kan önska, och även kunna tro, att Guds makt att frälsa kan vara sådan att även de vi TROR kommer fel, kommer att vara med oss hos Gud i himlen.

    Det vi INTE ska göra är att sätta i system att ge som budskap att ”allt fixar sej, du kommer till himlen till slut även om det vore bäst och finast att du blir kristen redan nu i jordelivet”.

    Det senare är vad jag uppfattar Rob Bell gör, även om det till dels döljs genom att han menar att han ”bara ställer ‘obekväma’ frågor”.

  • PeJ

    Det är märkligt att det är det perspektivet som ofta avslöjar att det finns en del att fixa till… och att det oftast är någon utomstående strukturen som ser till att det blir i brist på personer som har samtidig kontakt med relikerna/koncilierna, biskorparna, påvarna… som du ser och säkert förstår, jag tror du förstår, så menar jag i det tidigare inte endast din religion/samfund.

  • Anonym

    Jag tror att du har så pass bristfällig förståelse för KK att dina kommentarer saknar mening. Dock menar jag att KK har problem, vilket hon alltid haft. Syndare finns överallt.

    KK i Sverige har haft 3-4 fall av övergrepp på 100 år, detta i en Kyrka som är större än pingst (och som nystartades ungefär samtidigt). Kyrie eleison! Det är naturligtvis enormt tragiskt, men hur många falla av pastorsövergrepp har skett i Pingst under samma period (1900-talet)? Allt måste sättas i rimliga proportioner! Men alltsammans är naturligtvis djupt tragiskt och den gryende antikatolicism som får näring av dessa tragedier är också djupt tragisk. Christe eleison!

    Allt Gott

  • Tobias

    Vad narrativ teologi EGENTLIGEN betyder kan ibland vara lite av en djungel, och har man ingen machete med sig kan det vara lite knepigt att ta sig fram… Dom verkar ju mest beskriva att de tror på bibelns berättelse? MEn hur ser själva GRUNDPREMISSERNA ut? Det är ju den interessanta frågan! Är det exempelvis viktigt med det historiska eller är det ungefär som Lindbeck, som mer betonar vikten av berättelsen i sig, inte händelserna BAKOM berättelsen?

  • Anton34

    Djupt tragiskt den diskussionen…. Absolut inget argument emot kvinnliga präster som en del skribenter hävdade dock.

    Dumheter kommer i både kvinno- och mansform….

    Vill man ta bort Jesu offer… ja vad finns då kvar?

  • http://twitter.com/hrugnir Peter Berntsson

    Tack :)
    Pluggar teologi i alla fall. Hade Swärds hemförsamlingskollega i Själavård i förmiddags.
    Får se vart det leder…

  • Anonym

    Är det inte så att du bara blockar russinen ur kakan? 😉

    Ser egentligen inge större skillnad på Jesus och GT, Jesus undervisade och krävde att man skulle följa lagen. I vissa sammanhang så gjorde han saker värre, ”Det räckte att man såg någon med åtrå”, ” Thought Crime” så var det kört, sedan så sa han ”Inte en enda prick …”

    I ett sammanhang så sa Jesus att olydiga barn skulle stenas och så var det Jesus som uppfann helvetet, (det som föranlett denna debatt), i gamla testamentet så dog man bara, men i NT om man inte böjde sig för Jesus så skulle man grillas för evigt.

  • PeJ

    mm, precis, det är inte bra, inte för någon. Allt gott!

  • Eva

    Slutligen kommer det bara finnas russin kvar, lagen ska förgå, men kärleken ska bestå. Det är Anden som leder oss och själv låter jag mig utmanas av GT, jag lägger mig inte bara platt. ”Det räcker att man såg på någon med åtrå”, ja, det är sant och jag skulle inte vilja att Jesus sa annorlunda och anpassade sig. Men bara för att det är sant och att vi själva reagerar på sveket så betyder det inte att vi oftast kan leva upp till det idealet. Men sant är det ändå…; )

  • Eva

    Alltså, sveket med otrohet och att någon man är gift med åtrår andra. Det är ju sant att det är ett svek och vi reagerar på det som det svek det är hur moderna vi än försöker vara.

  • kjell

    Du får inte läsa det så bokstavligt, när Jesus visar på hur svaga vi är så att vi inte ens kan hålla våra tankar i styr, så menar han säkert att bli inte högmodig och tro att ni går säkra. Däremot står det i Jak. 1:15 när synden har blivit fullmogen framföder hon död. Det är med andra ord handlingen som räknas. Vad det gäller lagen läs Gal. 3dje kapitlet.
    (Vi som lever under nåden lever inte efter en bokstavslag vi har fått en lag i hjärtat ”som är den andra lik”)
    Läs 2. Kor 5:17 Om någon är i Kristus så är han en ny skapelse det gamla är förgånget se något nytt har kommit.

  • Anonym

    Vi kanske inte kommer så mycket längre men jag föredrar din bibelsyn och öppenhet än andras bibelfundamentalister

    Men ”åtrå” vi är biologiskt hårdkodade att reagerar på det motsatta könet, ingen kan värja sig, och det sjuka i sammanhanget är att bibeln förvränger det så att det blir en synd och kommer att leda till att man grillas för evigt … alla trillar dit – och skulle vi lyda Jesu ord om att ”om ditt öga leder dig till synd ryck ur det” så skulle vi alla vara blinda 😉

  • Eva

    Fast personligen så tror jag Jesus menar bokstavligt angående åtrå och otrohet. Han är stenhård på den punkten! Handlingen är värre förstås, men tänk att vara gift med någon som åtrår någon annan och man inte finns för sin partner. Det är ju inte så långt från otrohet i fysisk mening, så jag tycker Jesus har rätt.

  • Eva

    Det där med att rycka ut ögat ska vi nog inte ta bokstavligt ; )

  • kjell

    Det står du skall inte dräpa du skall inte stjäla du skall inte begå äktenskapsbrott alla dom ”lagarna” faller helt naturligt under kärleksbudet, men om du ”tänder” på någon av det motsatta könet så är det en naturlag men om du faller för frestelsen fast du är gift så blir det synd.
    Läs Gal. 3dje kapitlet och tänk då på att Jesus gav sina lärjungar uppdraget att allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen och att allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Jesus sa lite olika till människor eftersom han visste vad som rörde sig inom dom och kunde läsa deras tankar, men lärjungarna har tolkat hans budskap till oss, och då kan breven ge oss mycket kunskap.

  • http://twitter.com/hrugnir Peter Berntsson

    Jag trodde först att hennes inlägg var satir. Sen insåg jag att hon var seriös. Suck.

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica O Kolkman

    Nu tycker jag att det är viss skillnad på böcker som ligger till grund för världsreligioner eller sekter, och Rob Bells (lilla) bok.

    Du missuppfattade dessutom min parallell med skönlitteratur, det var bara en bild av hur galet det kan gå till i recensionsvärlden. Och visst kan jag låta bli att läsa en bok för att den har en dålig recension.

    Jag kan bara inte ta någon kritik av en bok på allvar om han/hon inte har läst den! Varför förstår du inte det? Förlåt att jag låter så arg och irriterad men jag är innerligt trött på den här diskussionen.

    Du slipper läsa Rob Bells bok, ingen tvingar dig. Med tro inte att du kan gå in och diskutera den med andra, SOM OM du har läst den.
    Jag har ingen aning om vem DeYoung är och om han är att lita på. Jag litar bara på mig själv. Därför undviker jag att gå inte och diskutera böcker som jag inte har läst. Det känns inte ärligt.

    Dessutom ignorerar du skickligt det som jag frågar härovan:
    Om jag säger att Rob Bells böcker och predikningar har hjälpt mig till en närmare och mer levande gemenskap med Jesus (och större förståelse för bibelordet) borde det då inte tas på allvar?
    Åtminstone reflekteras över?

    Tack för mig. Jag har sagt mitt i den här diskussionen och kommer inte att återvända hit. Det är det inte värt.

  • Anonym

    Förfallets höjdpunkt är (nog) tyvärr inte nådd än!

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=624939288 Gabriel Lindh

    Det skrivs mycket om ”traditionell kristen tro” av dig Swärd.
    Om traditionell kristen tro är den tro som förfäktats av RKK sen 1054 så är det korrekt men du glömmer ju den andra halvan av kyrkan där Anden betonas på ett helt annat sätt.
    Ortodoxa kyrkan har ju proklamerat en sådan här lära i nära 2000 år, och den är precis lika ”traditionellt kristen” som RKK och det som evangelikaler menar, sedan 100 år tillbaka…

  • http://twitter.com/hrugnir Peter Berntsson

    Amen.
    Ortodoxa kyrkans perspektiv på himmel, helvete och frälsning stämmer inte jättebra med s.k. ”evangelikal ortodoxi”, men det är definitivt ”klassisk kristen tro”.

  • http://www.facebook.com/danielkorol Daniel Korol

    Jag skrev litet om skillnaden på en ortodox förståelse på Gud och en västlig förståelse, alt i med Rob Bells bok i baktanke på min blogg: http://www.danielkorol.com om man förstår skillnaden vill man lättare förstå vart Bell kommer ifrån. Jag tror vi i västen har mycket att lära, mycket att hämta och mycket att slänga ut!

  • Eva

    Men det är en intressant aspekt i det där med äktenskapsbrott som kan begås i hjärtat och jag har funderat över det själv helt oavsett Jesus och Bibeln. Det handlar inte om att inte kunna betrakta någon av motsatta könet som man tycker är vacker. Det handlar om vilka krafter som sätter igång inom en om man tar till sig den personen emotionellt på ett annat sätt. Jag talar inte ens om sex, för det behöver inte betyda någonting. (Fast det borde det.) Jag talar om vad som totalt kan omforma en hel människas hela jag om hon är otrogen i hjärtat. Då har du fallit för frestelsen som tar hela dig i besittning, även om du inte varit otrogen i fysisk mening. Så jag fattar precis vad Jesus menar här och han har rätt. Du kan inte hindra att fåglarna flyger över ditt huvud, men du kan hindra att dom bygger bo där.

  • http://twitter.com/johanssonmarcus Marcus Johansson

    Min bild är att de tror på historien bakom alla de viktiga berättelserna. Vilka berättelser tänker du att de eventuellt skulle tro bara är berättelser utan någon historisk händelse bakom? Det känns ganska spekulativt att gissa på allt detta. Jag tror det är mer rimligt att förutsätta att de tror på händelserna bakom berättelserna än att de inte kulle göra det. Sedan är ju självklart vissa berättelser av större vikt än andra och Bell har ju i bl.a. sin första bok (som Stefan Swärd tyckte var bra!) skrivit att han tror på jungrufödseln, Jesu död, uppståndelse och bekänner sig till de klassiska trosbekännelserna med Bibeln som Guds inspirerade ord osv.

  • kjell

    Varför? försvinner mitt namn och istället kommer min mailadress delvis fram,när jag expanderar min profil, jag vill inte att den skall visas eftersom det finns några i släkten som anar att det är jag, och det vill jag inte.

  • Pingback: Stefan Swärd har rätt()



Subscribe to Stefan Swärd