Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Bloggvärlden är som tjuren Ferdinand. Den frustar, rusar, stånkar, rusar, adrenalinet strömmar till, adjektiven haglar. Så kändes det under Fyrkedebatten då jag fick läsa på olika bloggar att jag var maktfullkomlig, använde härskartekniker, tystade kritiker, tystade debatten, ägnade mig åt personangrepp, använde en osjysst argumentationsteknik. Synpunkterna gick upp i falsett, det handlade till och med om EFK:s samtalsklimat.

Okej sade jag. Vi klarar ut detta, på min blogg. Då jag förklarar hur jag ser på min blogg och mitt bloggande och alla mina kritiker får säga precis vad man tycker.

Jag lade ut mitt inlägg sen söndag kväll. Och vad händer, det blir alldeles tyst. Ingen säger någonting.

Tjuren Ferdinand sitter där och luktar på sina blommor, och är tyst och snäll, medan jag som störd tjurfäktare ropar till Ferdinand, kom igen nu, gör något, säg något, visa vad du går för, kritisera mig.

Men Ferdinand sitter bara där och luktar på sina blommar.

  • Anton34

    Thomas: utan att ta Herr G i försvar… Sofia föreslog ju att Stefan inte skulle ge utrymme åt Herr G. att det t om var skadligt, så en motreaktion var ganska väntad om än onödig.

  • Josef Gustafsson

    Gal 2:11-14.

  • Torbjörn S Larsson

    JAG TYCKER DU GÖR DET BRA

    # för att du uppträder i skrift som en privatperson utan pastora åthävor
    # för att du håller dig till sanningen
    # för att du uppvisar sanna mänskliga reaktioner på påhopp och misstänkliggöranden

    Många pastorer som börjar blogga känner sig angripna och ifrågasatta från alla sidor,
    och sticker snabbt tillbaks huvudet. Andra som har egna bloggar stryker allt obehagligt och lägger in
    automatisk moderation.
    Hela sin karriär har de fått stå och tala och skriva nästan oemotsagda i församlingar.
    Dom blir nästan alltid väl behandladei teologiska frågor och klarar inte av spretigheten
    på bloggen.

    Vissa bloggare som har i åratal blivit dåligt och överlägsetbehandlade av pastorer och församlings-
    ledare uppvisar ett slags hämdbegär. Att ge igen. Dom pastorer som sticker ut huvudet
    i bloggsvären träffar på dessas kommentarer. Även om pastorer som har varit justa i hela sitt liv.
    Men jag har också lagt märke till att om dom bara orkar vara kvar den första tiden så lägger sig
    de bittras bitterhet.

    eftersom du skriver om helvetet
    kan kanske denna min kommentar ge något.
    http://www.jlundstrom.se/?p=1972#comments

  • Anonym

    du är den ende bloggen jag har som favorit, och det vill inte säga lite med alla hundratusenbloggar som finns. Sen känns det lite som vi alla som skriver här är människor som är utkastade i ett liv vi inte valt själva, alla brottas med de stora frågorna. Vi alla vill varandra väl, men tonen är lite varierande.

  • O.P

    Är det din ip

  • http://buggfix.blogspot.com Ludvig Hoffman

    Det kan sitta tusentals personer bakom en enda publik IP-adress.

  • O.P

    Det bor inte så många där den adressen ligger

  • Anonym

    Herr Gustafsson. Vad spelar det för roll vilken församling Sofia är medlem i? Det har väl faktiskt ingen som helst betydelse när man skriver på en blogg. Nej, du verkar bara ha något emot Sofia. Jag håller inte med henne i allt som hon skriver men någon måtta får det väl ändå vara. Sluta ösa galla på henne.

  • Anonym

    Eftersom jag mött den till synes osympatiske Herr_Gusstafsson vid tidigare bloggsamtal så är mitt överseende med honom något naggat i kanten. Vi får hoppas på bättring. Att ha olika åsikter är inget problem, det är den otrevliga tonen som dödar samtalen.

  • Anonym

    Många samtyckare tiger (nog) still!

  • Anton34

    Typ 2000 pers….

  • O.P

    Om jag känner området och det dessutom handlar om en som är med i en kyrka så är det lätt att hitta en person när jag har både longitud & lattitud / vad jag menar egentligen är, att vi inte skall lämna ut om vi har fått kunskap om varandras ip adresser.

  • Anonym

    Någon får gärna bjuda in de kristna bloggarna till ett samtal, annars kanske en viktig sida går förlorad. Aposteln Paulus gör oss ju medvetna om att redan den primitiva skrivkonsten kunde se annorlunda ut vid ett möte ansikte mot ansikte.
    ”..man säger ju: ‘Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord aktar ingen.’ ” 2 Kor. 10:10

    I GP läste jag i en artikel häromdagen, ”några goda råd”, bland annat detta: ”Skriv aldrig något på nätet du inte skulle kunna säga ansikte mot ansikte. Det är lätt att bli kaxig bakom skärmen.”

  • wildwest

    Sistnämnda råd är en mycket bra regel. Även om jag är vass här ibland så håller jag mej till den.

  • Anonym

    Du verkar vara emot vad Sofia än skriver.

  • Sofia

    Det är ett troll! Det handlar inte om vad jag skriver, bara om att få största möjliga uppmärksamhet.

    Men det jag kan notera, är att bloggens innehavare inte ser hur kommentarerna utvecklas. Och det kan jag tycka är en aspekt av bloggen som man måste uppmärksamma, att den inte bara är som en egen opinionssida där man publicerar hur många artiklar man vill, utan att man också får ett redaktörsansvar på köpet. Tycker det är dags att Stefan Swärd på något vis klurar ut hur han ska göra det på ett mer genomgripande sätt som funkar med hans tider.

  • Maja

    Stefan Swärd, det är med respekt för din tro, din bibelkunskap och brinnande och hängivna vilja att främja Guds rike, jag skriver. Jag har egentligen ingen direkt kunskap om vem du är, än mindre känner jag dig, men jag skriver detta inlägg mer som en vädjan eftersom du är pastor.

    Någon måste väl ändå vakna upp och ta ansvar?! Och detta blir långt, sorry!

    Jag växte upp i ett kristet hem men valde senare att leva ett liv utan Gud. I senare tonåren, skeppsbruten i tron, bränd, vilsen och uppgiven, minns jag fortfarande känslan den där lördagskvällen utanför Filadelfia i Sthlm då jag lovade mig själv att aldrig mer gå till en kyrka igen.

    Jag höll det löftet i mer än 20 år och levde utan Gud och utan kyrka tills en livskris för några år sedan fick mig att vända åter till min barndoms Gud. Jag låg på mina knän en hel natt, grät, bad om mina synders förlåtelse, djupt förtvivlad läste jag Psaltaren från början till slut. Och jag upplevde ett möte med en levande Gud. Så konkret, så verkligt och så överväldigande. Det var ett möte med den genomstrålande Kristus som överträffade allt annat.

    Det finns väldigt många därute som fortfarande har det som jag hade det. Jag känner många. Alltså, andligt sökande människor, människor som liksom jag valt att stå utanför, ibland ensamma personer som har svårt att ta steget in i en kyrka, fast de egentligen skulle vilja det. Det finns många som har en tro men som inte känner att de passar in i något etablerat samfundsmönster. Men som ändå längtar efter de andliga samtalen, som brottas med tvivel och inte hittar svar på livets viktigaste frågeställningar. De som längtar eftersom de känner en gnagande tomhet inombords.

    För inte så länge sedan skrev du ett inlägg om Alpha och det fick mig att reflektera. Vad hade hänt om jag under mina år borta från Gud, skrivit in meningen ”Vad är meningen med livet” eller ”Jesus på Golgata” på google? Och hittat till denna blogg eller till Aletheia (eller vad den nu heter). Eller till någon av de andra kristna ”debattbloggarna”? Jag lovar. Jag hade stängt ner lap-topen med en smäll inför denna kristenhet som i vissa lägen framstår som rent osympatisk mitt i allt tyckande, diskuterande och fördömande. Då tänker jag minst lika mycket på alla kommentarerna du/ni tillåter. Det hade med stor säkerhet fört mig bort från Gud, inte närmare och då undrar jag om det är vad du och ni andra vill?

    Vissa av inläggen går stundtals helt och hållet överstyr. Interna församlingsangelägenheter dryftas offentligt på nätet och innehåller uppenbarligen stundtals nästintill förtal och rena personangrepp. Pastorer och andra tvingas i efterhand be om ursäkt åt höger och vänster. Tonen i kommentarsfälten är många gånger sarkastiska och otrevliga. Det tycks vara viktigare att få rätt än att ärligt föra ett uppbyggande samtal. Ödmjukhet finns men inte hos alla.

    Ibland när jag läser vissa kristna bloggar undrar jag, varför så provocerande? Vad är syftet med bloggandet? Egentligen? Så många kommentarer som möjligt som ett tecken på bloggens populäritet? Och det åstadkommer man när man tar upp provocerande ämnen? Eller är bloggens syfte att med ett ärligt och ödmjukt hjärta föra sakliga och upplyftande samtal som för människor närmare Gud?

    Med anledning av debatterandet den sista tiden skriver en person på Kolportörens blogg att han eller hon, som är ateist, läser kristna bloggar för att det är intressant. Läsandet får honom/henne att tänka till och att ändra sig ibland. Vidare beskrivs också hur vissa bloggsamtal för personen i fråga närmare Gud, medan andra bekräftar att avståndstagande från kristna sammanhang är ett rätt beslut. Jag blev så illa berörd. Var finns någon som tar ansvar?

    Det skickades en inbjuden till Alpha grupper med ett inlägg i denna blogg och Alpha är bra. Men, glöm inte bort att för den som inte klarar att gå in i en kyrka, kan denna blogg och andras, vara det enda Alpha som den personen någonsin kommer i kontakt med.

    Frågan är då på vilket sätt du vill presentera din tro, din kyrka och din Gud? Med din blogg, dina inlägg och dina kommentarer?

    Av alla debatter som kan föras så välkomnar jag samtal kring hur vi som kristna bör agera i bloggvärlden. Detta i en tid då ljuset och saltet så väl behövs.
    Slutligen och självklart, det finns många duktiga skribenter, många fina bloggar och mycket gott i bloggandet. Även i denna.

  • Anonym

    Jag håller med dig Sofia. Tänk på vad Maja skrev Stefan. Vi håller på och slår ner på varandra för mycket, och detta inför människor som inte känner Jesus. De måste verkligen tro att vi är inbitna, argsinta och arroganta människor. Självklart att de inte vill sätta sin fot i våra kyrkor.

    Snälla Stefan, städa upp på bloggen

  • Sward

    Maja,
    Du pekar på viktiga saker. Bloggsfären är vildvuxen. Min erfarenhet är dock att bloggar med kristen profil har betydligt bättre standard än andra liknande kommentarsflöden, t.ex. kopplat till dagstidningarnas debatter.
    Ska för min egen del försöka strama upp riktlinjerna för kommentarerna på min egen blogg. Men jag tror också att det finns stora behov av forum för mer internkristna debatter. Kristna bloggsfären visar detta, det är debatter som det inte ges utrymme för i andra sammanhang. Och det är diskussioner som inte är vanliga heller i församlingsmiljön.
    Tycker också att det är viktigt att kyrkorna och vi kristna kommunicerar på många olika sätt, och i det totala sammanhanget är den kristna bloggsfären ganska marginell i förhållande till allt annat vi gör i kyrkorna.
    Däremot efterlyser jag kristna bloggar som mer vänder sig till sökare och människor som inte är kristna men nyfikna på kristen tro.
    hälsningar
    Stefan Swärd

  • kjell

    Det är bra om du stramar upp, men oftast har det resulterat i att övertygade evangeliska kristna hoppar av din blogg, typ S E Sköld eller Tommy Brorson (TB), och kvar blir Anders Gunnarsson som försöker vinna över oss till KK eller Bengt Wikström som vill få oss att hoppa av helt. Det hade varit bra om det fanns en knapp till att trycka på, där vi kan reagera ”mot” något,då kanske du snabbare såg om något inte var bra.



Subscribe to Stefan Swärd