Thomas: utan att ta Herr G i försvar… Sofia föreslog ju att Stefan inte skulle ge utrymme åt Herr G. att det t om var skadligt, så en motreaktion var ganska väntad om än onödig.

JAG TYCKER DU GÖR DET BRA

# för att du uppträder i skrift som en privatperson utan pastora åthävor
# för att du håller dig till sanningen
# för att du uppvisar sanna mänskliga reaktioner på påhopp och misstänkliggöranden

Många pastorer som börjar blogga känner sig angripna och ifrågasatta från alla sidor,
och sticker snabbt tillbaks huvudet. Andra som har egna bloggar stryker allt obehagligt och lägger in
automatisk moderation.
Hela sin karriär har de fått stå och tala och skriva nästan oemotsagda i församlingar.
Dom blir nästan alltid väl behandladei teologiska frågor och klarar inte av spretigheten
på bloggen.

Vissa bloggare som har i åratal blivit dåligt och överlägsetbehandlade av pastorer och församlings-
ledare uppvisar ett slags hämdbegär. Att ge igen. Dom pastorer som sticker ut huvudet
i bloggsvären träffar på dessas kommentarer. Även om pastorer som har varit justa i hela sitt liv.
Men jag har också lagt märke till att om dom bara orkar vara kvar den första tiden så lägger sig
de bittras bitterhet.

eftersom du skriver om helvetet
kan kanske denna min kommentar ge något.
http://www.jlundstrom.se/?p=1972#comments

Är det din ip

Det bor inte så många där den adressen ligger

Eftersom jag mött den till synes osympatiske Herr_Gusstafsson vid tidigare bloggsamtal så är mitt överseende med honom något naggat i kanten. Vi får hoppas på bättring. Att ha olika åsikter är inget problem, det är den otrevliga tonen som dödar samtalen.

Typ 2000 pers….

Någon får gärna bjuda in de kristna bloggarna till ett samtal, annars kanske en viktig sida går förlorad. Aposteln Paulus gör oss ju medvetna om att redan den primitiva skrivkonsten kunde se annorlunda ut vid ett möte ansikte mot ansikte.
”..man säger ju: ’Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord aktar ingen.’ ” 2 Kor. 10:10

I GP läste jag i en artikel häromdagen, ”några goda råd”, bland annat detta: ”Skriv aldrig något på nätet du inte skulle kunna säga ansikte mot ansikte. Det är lätt att bli kaxig bakom skärmen.”

Du verkar vara emot vad Sofia än skriver.

Stefan Swärd, det är med respekt för din tro, din bibelkunskap och brinnande och hängivna vilja att främja Guds rike, jag skriver. Jag har egentligen ingen direkt kunskap om vem du är, än mindre känner jag dig, men jag skriver detta inlägg mer som en vädjan eftersom du är pastor.

Någon måste väl ändå vakna upp och ta ansvar?! Och detta blir långt, sorry!

Jag växte upp i ett kristet hem men valde senare att leva ett liv utan Gud. I senare tonåren, skeppsbruten i tron, bränd, vilsen och uppgiven, minns jag fortfarande känslan den där lördagskvällen utanför Filadelfia i Sthlm då jag lovade mig själv att aldrig mer gå till en kyrka igen.

Jag höll det löftet i mer än 20 år och levde utan Gud och utan kyrka tills en livskris för några år sedan fick mig att vända åter till min barndoms Gud. Jag låg på mina knän en hel natt, grät, bad om mina synders förlåtelse, djupt förtvivlad läste jag Psaltaren från början till slut. Och jag upplevde ett möte med en levande Gud. Så konkret, så verkligt och så överväldigande. Det var ett möte med den genomstrålande Kristus som överträffade allt annat.

Det finns väldigt många därute som fortfarande har det som jag hade det. Jag känner många. Alltså, andligt sökande människor, människor som liksom jag valt att stå utanför, ibland ensamma personer som har svårt att ta steget in i en kyrka, fast de egentligen skulle vilja det. Det finns många som har en tro men som inte känner att de passar in i något etablerat samfundsmönster. Men som ändå längtar efter de andliga samtalen, som brottas med tvivel och inte hittar svar på livets viktigaste frågeställningar. De som längtar eftersom de känner en gnagande tomhet inombords.

För inte så länge sedan skrev du ett inlägg om Alpha och det fick mig att reflektera. Vad hade hänt om jag under mina år borta från Gud, skrivit in meningen ”Vad är meningen med livet” eller ”Jesus på Golgata” på google? Och hittat till denna blogg eller till Aletheia (eller vad den nu heter). Eller till någon av de andra kristna ”debattbloggarna”? Jag lovar. Jag hade stängt ner lap-topen med en smäll inför denna kristenhet som i vissa lägen framstår som rent osympatisk mitt i allt tyckande, diskuterande och fördömande. Då tänker jag minst lika mycket på alla kommentarerna du/ni tillåter. Det hade med stor säkerhet fört mig bort från Gud, inte närmare och då undrar jag om det är vad du och ni andra vill?

Vissa av inläggen går stundtals helt och hållet överstyr. Interna församlingsangelägenheter dryftas offentligt på nätet och innehåller uppenbarligen stundtals nästintill förtal och rena personangrepp. Pastorer och andra tvingas i efterhand be om ursäkt åt höger och vänster. Tonen i kommentarsfälten är många gånger sarkastiska och otrevliga. Det tycks vara viktigare att få rätt än att ärligt föra ett uppbyggande samtal. Ödmjukhet finns men inte hos alla.

Ibland när jag läser vissa kristna bloggar undrar jag, varför så provocerande? Vad är syftet med bloggandet? Egentligen? Så många kommentarer som möjligt som ett tecken på bloggens populäritet? Och det åstadkommer man när man tar upp provocerande ämnen? Eller är bloggens syfte att med ett ärligt och ödmjukt hjärta föra sakliga och upplyftande samtal som för människor närmare Gud?

Med anledning av debatterandet den sista tiden skriver en person på Kolportörens blogg att han eller hon, som är ateist, läser kristna bloggar för att det är intressant. Läsandet får honom/henne att tänka till och att ändra sig ibland. Vidare beskrivs också hur vissa bloggsamtal för personen i fråga närmare Gud, medan andra bekräftar att avståndstagande från kristna sammanhang är ett rätt beslut. Jag blev så illa berörd. Var finns någon som tar ansvar?

Det skickades en inbjuden till Alpha grupper med ett inlägg i denna blogg och Alpha är bra. Men, glöm inte bort att för den som inte klarar att gå in i en kyrka, kan denna blogg och andras, vara det enda Alpha som den personen någonsin kommer i kontakt med.

Frågan är då på vilket sätt du vill presentera din tro, din kyrka och din Gud? Med din blogg, dina inlägg och dina kommentarer?

Av alla debatter som kan föras så välkomnar jag samtal kring hur vi som kristna bör agera i bloggvärlden. Detta i en tid då ljuset och saltet så väl behövs.
Slutligen och självklart, det finns många duktiga skribenter, många fina bloggar och mycket gott i bloggandet. Även i denna.

Maja,
Du pekar på viktiga saker. Bloggsfären är vildvuxen. Min erfarenhet är dock att bloggar med kristen profil har betydligt bättre standard än andra liknande kommentarsflöden, t.ex. kopplat till dagstidningarnas debatter.
Ska för min egen del försöka strama upp riktlinjerna för kommentarerna på min egen blogg. Men jag tror också att det finns stora behov av forum för mer internkristna debatter. Kristna bloggsfären visar detta, det är debatter som det inte ges utrymme för i andra sammanhang. Och det är diskussioner som inte är vanliga heller i församlingsmiljön.
Tycker också att det är viktigt att kyrkorna och vi kristna kommunicerar på många olika sätt, och i det totala sammanhanget är den kristna bloggsfären ganska marginell i förhållande till allt annat vi gör i kyrkorna.
Däremot efterlyser jag kristna bloggar som mer vänder sig till sökare och människor som inte är kristna men nyfikna på kristen tro.
hälsningar
Stefan Swärd