Det bästa exemplet tror jag fortfarande är när Joachim Elsander på sin blogg väljer att ta upp några frågor om Helvetet och du hänger ut honom (ja de låter starkt men det var så jag läste det och jag anser fortfarande att det var det du gjorde). Det var uppenbart att du inte ville debattera detta ämne och med tanke på hur du tyckte att det skulle behandlas EFK kan jag inte läsa det på annat sätt än att du inte tyckte det skulle debatteras någonstans där heller. Hur ska man då kunna föra debatt? Jag vet att ni redan rett ut detta och du säkert inte vill gå in på det igen men eftersom du nu för säkert tredje gången skriver att du inte kan förstå så känner jag att det ändå kan vara okej att skriva detta.
Hur många kommentarer du får på din sida säger ju ingenting om samtalsklimatet inom EFK. Du menar ju själv (helt korrekt) att du inte är lika med EFK. Elsanders blogginlägg var varken riktigt mot dig eller EFK men du läste det så och tog på dig rollen (med ditt fulla mandat) att försvara både dig själv och EFK. Jag kan mycket väl förstå varför folk ser det som maktutövande och tystande.
För att fundera på samtalsklimatet i EFK så kan man tänka sig följande: skulle man i EFK kunna inbjuda till en samtalshelg kring t.ex. synen på Helvetet? Jag är ytterst tveksam. Vad tror du själv Stefan? Var inom EFK kan man diskutera till exempel synen på helvetet?

Det blev en hejdlös debatt men du tystade Elsander. Det är få som hade vågat fortsätta en debatt med dig efter det du skrev. Jag hade kanske vågat fortsätta, men jag kan fortfarande klassa mig som en naiv teologistudent, utan en församling att svara inför och inte heller med i EFK (även om jag är väldigt insatt i samfundet). Om jag hade haft en församling och varit med i EFK hade hade jag säkert varit försiktig. Jag tror att i ditt fall så handlar det mer om att ”with great power comes great responsibility” och ibland tror jag att du underskattar den makt du besitter. Visst kan vem som helst starta en blogg och skriva kontroversiella saker men det är få som kan komma upp i din klass på inflytande, det är inte bara en välbesökt blogg det handlar om.
För att återgå till samtalsklimatet inom EFK, var kan man samtala och diskutera om frågor som t.ex. Helvetet eller för att ta ett annat exempel, synen på medlemskap och sig homosexualitet (tänker debatten kring Saronkyrkan för något år sedan)?

Tack för att du svarar, det uppskattar jag verkligen!

Du tystar inga debatter Stefan. Sådana dåliga argument brukar komma när de andra argumenten tryter.

Folk kommer anklaga dig för maktspråk så länge du anser att det finns en sanning, så det är inget du kan bli av med. Sluta aldrig med att stå fast och försvara klassisk kristen tro. Men se till att i framtiden alltid börja med att tala med personen i enrum, därefter tillsammans med en eller två andra och därefter i det offentliga. Fokusera mer på att kritisera irrlärorna än irrlärarna. Om du gör detta kommer de fortfarande kalla det du gör för maktspråk och mycket annat men de kan inte anklaga dig för att inte vara Biblisk. Guds välsignelse, fortsätt be och arbeta för väckelse!

Jag tycker inte alls att du tystar debatten, tvärtom. Du öppnar ju upp för debatt. Sen är du lite osvensk och tar i lite, och då blir alla svenskar så förskräckta och tar illa vid sig. I många andra länder är man inte så överkänsliga som vi, utan det hör liksom till att ta i lite för att få fram sin poäng. Läs Bibeln t ex, Paulus tar verkligen i ibland. För att byta ämne, Stefan, jag är nyfiken på din reaktion på Dagens intervju med en imam i Sverige som anser att dödsstraff kan vara ok om en person byter religion. Det oroar mig att ingen svensk kristen ledare verkar i reagerat på detta horribla påstående, den som tiger samtycker. Tycker vi verkligen att det är Ok att bara låta en sån åsikt passera utan att ta upp den till debatt?

Det är föresten intressant att du inleder inlägget med att markera något som av många skulle tolka som maktanspråk genom att presenterar att du ”undervisar Sveriges kristna råd” … och i samma andetag undrar du varför folk känner sig tystade när du stämplat DEM som ”utanför.”

Lycka till bland ungdomarna med Konnekt. Det är helt klart det viktigaste ärendet, att berätta för människor om Jesus!

Det är två veckor kvar till Jungfru Marie Bebådelsedag.
Tack Stefan Swärd för ditt Bloggande hitintills.
http://www.gunnelsplats.wordpress.com
Jag ber inte ens om ursäkt för min ironi….

Har bestämt mig för att inte läsa din blogg längre. Jag mår bara dåligt av det. Finns andra kristna bloggar som jag följer istället. Tycker du är arrogant i ditt sätt att skriva, så nu räcker det för mig.

Förstår man dig rätt; att du lyckats hamna i en situation där du måste försvara och förklara en teologi som du i stort delar med Stefan för dem som känner dig bättre och nu undrar och också ifrågasätter om du verkligen delar Stefans uppfattningar?

Ursäkta Bengt, men lever du kvar i nån slags Hedenius/Tingsten-bubbla a la 50/60-tal? Är du logisk positivist eller liknande? Inte särskilt många skulle nuförtiden skriva under på din schism mellan tro och vetande… Man kan exempelvis diskutera vetenskap osakligt och tro sakligt, det beror på andra saker, inte ämnet som sådant!

Nej, jag tillhör inte ”Wienkretsen” men jag tror på förnuftet som grund för tänkandet.

Det gör att jag kan hävda en ljus människosyn där alla föds i grunden goda och att livet är förnuftigt och underbart.

Nya testamentets utgår från att människan till sin natur är märkt av ondskan. Därför måste hon få hjälp med sin befrielse. Den kristna synen på människans natur är mörk och hopplös, och kyrkan är besatt av tanken på den syndiga människan.

Den som kommer med häpnadsväckande påståenden måste vara beredd på att kunna stödja det han har sagt med hållbara fakta. Målet med alla sakliga debatter är att öka vårt vetande och söka naturliga förklaringar. Religiösa människor saknar intresse för en sådan strävan.

Jag ville bara tipsa om att osakliga debatter kan vara ett alternativ för människor som vill stärka sina fördomar och tro. (Det är ju närmast självplågeri att göra vetenskap av Gud.)

Till sist lite rent bondförnuft: ”Det är bättre att veta att man tror, än att tro att man vet.”

När svärdet skär och skiljer själ från ande lär det inte vara en lättsmält och behaglig process…

Fast fördomar kan alla människor ha, oavsett tro eller otro.
1. Förnuftet som grund för tänkandet: Vilket förnuft menar du? Finns det ett neutralt förnuft som inte samtidigt förutsätter en viss livsåskådning?
2. Kyrkans människosyn: Du målar upp en nidbild, kanske av dålig erfarenhet, vad vet jag. Men hur som helst en nidbild om vi ser på HELA kyrkans historia (vi talar om 2000 år och numera kanske en tredjedel av jordens befolkning).
3. Häpnadsväckande påsåtenden: Vilka menar du? Mirakler? Jesu liv, död och uppståndelse? Man kan väl inte tala om naturliga förklaringar om vi rör oss inom genren häpnadsväckande? (Liksom en motsägelse…)
Kristet bondförnuft a la Anselm av Cantrbury: ”Credo ut intelligam” (latin ”jag tror för att jag skall förstå”).

Att påstå att alla människor är syndare är en fördom. Det är att projicera negativa egenskaper på hela jordens befolkning utan några som helst stöd av hållbara fakta.

1. Förnuftet stakar ut gränserna för vår kunskap om det meningsfulla.
Förnuftet är inbyggt i våra gener och hjälper oss att göra verkligheten begriplig.
Förnuftet gör oss medvetna om att människan kan lika gärna blir rädd av ingenting som att känna sig älskad av ingenting.

Att ta sitt förnuft till fånga är att tänka rationellt i korrekt uppställda resonemang i stället för i religiösa vanföreställningar. Eller som det stod i min körkortsbok: Kör aldrig om förnuftet!

2. Min framställning av kyrkan (i alla tider) är sakligt underbyggd och tål granskning.

3. Dina egna exempel duger gott. Det går inte att föra en saklig debatt i dessa ämnen utan att hamna i ändlöst spekulerande. Men de inbjuder till känslomässiga och osakliga debatter!

Tillåt mig runda av med en hypotes: Övernaturliga makter kan inte existera. Vore de verkliga, är de inom räckhåll för naturliga förklaringar och då vore den här brevväxlingen överflödig.

Slutsats: Förnuftet är den enda ”högre makt” som bevisligen finns. Och det ska användas inte tillbedjas.

Hammar visste och vet att om man ifrågasätter gamla ”sanningar” i kristenheten är det kontroveriellt. Läs om och läs rätt.

Att prata flumskola med Lars Ohly är ingen ide, han är ingen anhängare av sådant. Att prata kadaverdiciplin med gamle majoren kanske är lättare….

Bengt:

Jag har nyligen förberett en genomgång av Newtons kraftlagar som jag ska hålla för en klass. Jag har läst 140 poäng matte och fysik på universitetet och tycker att dessa ämnen är mycket stimulerande. Det finns inte nödvändigtvis någon konflikt mellan att tro på Gud och att betrakta världen med hjälp av vårt förnuft. Många vetenskapsmän är kristna och ser ingen motsättning mellan tro och ”vetande”. Det handlar bara om olika sorters vetande.

Vi kan mycket väl tänka oss att det finns dimensioner av verkligheten som vi inte kan komma i kontakt med genom våra naturliga sinnen och genom enbart förnuftiga eller logiska resonemang. En del människor menar (kristna) att de fått möta Gud och vandrar i gemenskap med honom. Bibeln säger att Gud försöker nå fram till människan och få henne att bli medveten om den existentiella tomheten som finns i hennes liv och som bottnar i att hon är andligen död och inte är ”född på nytt” och fått del av andligt liv, den kristna pånyttfödelsen. Bibeln säger att vi inte kan komma till tro på Gud om inte han söker oss och på något sätt uppenbarar sig för oss. Relationen till Gud bygger på vår rättfärdiggörelse genom tro på Jesu verk på Golgata. Vi lever alltsedan syndafallet i uppror gentemot Gud och i ett tillstånd av andlig död. Genom att Gud söker oss och genom att vi ödmjukar oss inför Gud och tar emot honom som Herre och frälsare i tro på löftena kan vi uppleva frälsning, inte i första hand som en känsla, utan genom tro och bekännelse. Jag har själv under min vandring med Gud som en kristen fått uppleva mycket övernaturliga ingripanden, helanden och befrielse från mörka makter. Jo, onda andar existerar. Vetenskapen bygger på hypoteser som inte kunnat falsifierats, som blivit upphöjda till naturlagar. Och dessa så kallade naturlagar är giltiga tills något inträffar som motsäger dem. Men jag kan också berätta för dig att vi också kan få erfara att det finns en annan verklighet som inte är begränsad av positivismens slutna rum, som inte heller är begränsad av rent logiska och ”förnuftiga” resonemang. Och denna verklighet har sin grund i Gud som har skapat universum och vars intelligens avspeglas i skapelsen och dess fysikaliska lagar. Denna verklighets innersta väsen är inte heller det fysiska och det materiella eller det logiska. Dess innersta väsen är kopplat till Gud själv, den evige och helige och rättfärdige Guden. Det är du själv som väljer att definiera verkligheten som något som bara kan verifieras med naturliga förklaringar men även om du inte ”upplevt” övernaturliga saker så innebär inte det att det inte kan finnas en övernaturlig verklighet eller att inte andra kommit i kontakt med övernaturliga makter. Jag har själv fått lära mig att inte göra en sådan snäv indelning av vad som innefattas i begreppet verklighet. Och det tackar jag Gud för! Det är genom hans nåd och kärlek och ingripande i ”det naturliga” som jag har förstått detta.

Marcus,
Det är ju samfundsledningen som har ansvaret att ordna samtal och debatter, sedan kan naturligtvis andra organisationer inom EFK-familjen ta egna initiativ.
När det gäller helvetet, kan man nog tänka sig en omfattande debatt, när jag kommer ut med min bok. Jag får diskutera med berört förlag hur vi ordnar detta.
hälsar
Stefan Swärd

Allvarligt talat Stefan, är det böcker som ska ge väckelse i landet?

Citat från inlägget : ”Det finns en kritik mot mig som kommit fram att jag tystar debatten, och jag använder hot och maktspråk så att folk blir tysta. …Det är nog den mest obegripliga kritik jag någonsin har utsatts för.”

– Ja detta måste onekligen tolkas som en blygsam kommentar.

Jonas Lundström har fått oförkänt stort utrymme. Detta är onekligen en fjäder som förstorats upp till en väldigt stor höna. Men eftersom Lundströms kritik till viss del påhejats av några av dina pastorskollegor blir långvalsen begriplig. Även om du uppenbart tycker om att spegla upp dig själv i stundom Ekmanskt maner ser jag inte något av detta här. Men kanske lite känslighet för kritik av den fina fasaden, i vart fall om den kommer från viss riktning?

Du får ha överseende med ironin, men ändå pröva den väl.

MVH / Sefast Tronde

Hej Bengt!

Jag förstår dina tankar om fördomar och projicering mot syndare. Jag upplever den ofta själv och brottas ofta med frågan. Jag skulle hävda att det är tråkigt när det uppstår. Ur ren logik, måste Gud älskat människan mer än vad han hatat/hatar synden, annars hade han aldrig någonsin valt att ge sitt liv för oss pga av det vi gjort och gör.
Utifrån det tror jag att synd är något destruktivt och nedbrytande för människan som inte ärar Gud. (kanske ju därför?) Det är i min mening en sådan människosyn(bla), jag tror vi ska eftersträva.

Jesus återuppståndelse är en bra historia men inte historia. Lika lite som du är pånyttfödd i historisk mening. Berättelsen är en religiös myt som talar till känslolivet snarare än till förnuftet.

Den helige Ande är naturligtvis våra känslor som kommunicerar med förnuftet på det personliga planet. Det kan förklara vår benägenhet att tro på religiösa myter. (Av egen erfarenhet vet jag att känslorna kan vara djupt religiösa, samtidigt som förnuftet är ateistiskt.)

3. Min pedagogiska (?) poäng är just att det är en motsägelse. Antingen eller gäller!

Till sist vill jag tacka för att du granskar min text. Lycklig är jag när det visar sig att jag har fel men får en chans att rätta till det. Tro det eller ej!

Om vi tog bibeln på allvar skulle vi komma långt! Detta säger jag även till mig själv. Jag läste på morgonen Jesu uppmaning i Lukas 14 om att bjuda fattiga, krymplingar, halta och blinda på gästabud.

Detta är en utbildningsfråga, där första utvärdringen av utbildningentorde vara om utbildningen ägnar sig år själavårdsutbildning eller andligvårds utbildning.

Många församlingar använder sig av bekännelse när dom tar in medlemmar men det gäller inte ”färdiga” pastorer, dom anses vara färdiga när dom gått ut högskolan.