Stefan Swärd

Ja, jag håller med honom (och dej) i det mesta. Det blir fel när man aldrig får vara rakt avvisande till något, t.o.m. vår Frälsares kors och talet om dess frälsningsavgörande betydelse blir för fyrkantigt för somliga. Det blev fel när Jesusdebatten med K-G Hammar avslutades i så fryntlig ton, att iakttagare i TV och tidningar fick uppfattningen att tvisten på något sätt var bilagd och K-G Hammar åter brett erkänd som kristen, andlig ledare. Trots K-G:s obestridliga fromhet och personliga kvaliteter är det tveksamt om han är kristen mer än John Shelby Spong eller Jonas Gardell eller Jonas Lundström är det. Och det måste få sägas, inte bara om vanliga bloggare utan även om ärkebiskopar.

När det begärs att all debatt ska föras lugnt och ouppeldat, kan det ibland innebära krav pÃ¥ ett visst ställningstagande (”the medium is the message”). När missionsförestÃ¥ndare Göran Zettergren i SMK begärde att äktenskapsdebatten pÃ¥ kyrkokonferensen ifjol skulle föras i lugn ton, innebar det de facto, menar jag, ett stöd Ã¥t dem som hävdade församlingarnas frihet att definiera äktenskapet som de ville (vilket ocksÃ¥ blev konferensens beslut). Det var ju nästan omöjligt att fÃ¥ konferensen att inse den statliga och kyrkliga äktenskapsomgörningens extraordinära karaktär (med bl.a. förnekandet av att det för ett barn, allt annat lika, är en fördel att ha en mamma) utan att fÃ¥ verka upprörd. Att bara diskutera saken lugnt gav ju ett intryck av att den ena Ã¥sikten kunde vara sÃ¥ god som en annan – ocksÃ¥ i en kristen församilng. Att inte med största kraft bekämpa den politiska inblandningen i Svenska kyrkan – varför ryter inte bÃ¥de lekmän, präster och biskopar, ja, även frikyrkliga, mer? – innebär att man, trots anmäld avvikande Ã¥sikt, pÃ¥ nÃ¥got sätt verkar acceptera att den trots allt fortsätter.

Därmed inte sagt att vi inte kan vara alltför fyrkantiga, lite var. Själv har jag ju kritiserat när pastorer och andra ibland inte ens verkar se cruxen (tankekorsen!) i sin egen tro, utan ta den som alltför filosofiskt självklar, nÃ¥got som var och en även utan den helige Andes särskilda upplysning borde inse sanningen av. En tvivlande tonÃ¥ring eller medelÃ¥lders skeptiker borde inte behöva uppleva att kristna ledares trosfrimodighet beror pÃ¥ selektiv eller rosa glasögon-färgad bibelläsning. En homosexuell eller hermafrodit borde inte heller behöva uppleva att kristna ledare saknar förstÃ¥else för själva predikamentet. När t.o.m. Abraham, Moses och Jeremia i nÃ¥gra fall vÃ¥gade ifrÃ¥gasätta Gud (ja, Guds ord om man sÃ¥ vill) behöver inte vi vara frommare. ”Dock förbliver jag städse hos dig”, som psalmisten sjunger i 1917 Ã¥rs översättning.

Hälsningar Andreas H – som p.g.a. alltför mÃ¥ngas välmenta tystnad eller ”lugn” nu mÃ¥ste till Fokpartiets riksmöte 19-20 mars för att utifrÃ¥n en minoritetsposition försöka övertyga partiet om att män faktiskt inte föder barn och att mammor därför inte är män… (jo det är sant!)

Jag vill förtydliga att mitt inlägg den 7 mars inte var ett försvar av Jonas Lundströms villolära! Självklart ska vi tydligt ta avstånd från sådana läror Jonas beskriver på sin blogg den 23 februari! Jag känner inte Jonas och har aldrig träffat honom. Det var inte det min kommentar handlade om.

Det jag reagerade mot var att Stefan två ggr på kort tid istället för att prata direkt med personer inom den egna rörelsen hängde ut dem, eller misstänkliggjorde dem, på sin blogg som läses av en mängd människor. För att därefter prata med dem på tfn och reda ut missförstånd och be om förlåtelse/ursäkt.

Stefan skriver själv den 18 februari, ”Jag blev rejält förolämpad av Elsanders text, som jag tolkade den, men vill be om förlÃ¥telse för att jag onödigt spetsade till, och ifrÃ¥gasatte hans lämplighet som EFK-pastor. Det var en tolkning och tillspetsning, som inte blev bra.”

Därför skrev jag uppmaningen, gör tvärtom! Ring först – skriv sen!

mvh
Kalle Spetz, EFK pastor i Skillinge

Jag håller med Karlendahl i mycket.
Det är viktigt att skilja på sunt tvivel och spridning av villolära.
Att ha högt i tak när det gäller allting är inget sunt, det kommer leda
till en osund församling.
När jag som nykristen brottades med frågor kring treenigheten och mycket annat,
eftersom jag blev frälst från en sekulariserad miljö, så önskade jag att få känna
en frihet att få dela min brottning, och att jag blir bemött som en ofärdig människa
som behöver hjälp.
I det läget måste vi ha högt i tak. Jag tänker på ALpha kurser och liknande.

Men det är en helt annan sak när någon medvetet tar avstånd från kristen tro,
och dessutom influerar andra. Då måste en kristen ledare få använda sin auktoritet
och tala skarpt. Utan att bli anklagad för maktspråk hit och dit.

Jag tycker vidare, att om man som pastor är i allvarliga tvivel och
ifrågasätter mycket av den kristna trons läror, så bör man
ta en paus från sin tjänst.
Vi behöver inte otydliga ledare, som inte riktigt vet hur man ser på
Guds ord, som tolkar vissa alltför övernaturliga historier som myter etc.
Och som därför inte ens reagerar på villolära.
Man anser bara att det handlar om olika åsikter, no big deal..

Däremot vill jag gärna se ledare som är ödmjuka och själavårdande
mot den som brottas med saker i livet och i tron. Med det finns
en skillnad där.

Därför kan vi inte skilja på teologin och hur vi samtalar om teologin.

Vad som är Guds ord är ju det som det tyvärr råder sån förvirring kring! Det kräver rätt mycket debatt och rätt många tillkrånglade bloggkommentarer för att återta det initiativet som varit på drift i decennier i detta land eftersom pastorer, präster o predikanter inte skött sitt jobb att förklara, avgränsa, förmana och inte bara tycka att alla åsikter är lika bra.

Tack för det!

Jag har skrivit ett uppföljande inlägg som svar på Jaktlunds senaste blogginlägg i Dagen: http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/?p=886

Kalle.
Stort tack för det rådet (som gäller oss alla). Jag tror kanske det är det klokaste vi kan ta med oss ifrån de här samtalen. Det är inte så svårt att kolla först.
Jag tror vi behöver få till fler samtal där vi ser varandra i ögonen. Våga mötas på det sättet också.
Fast vad vet jag? Jag är ju bara ytlig och oföstÃ¥ndig…
All välsignelse,
Josefine