Tack Stefan för allt bra du skriver på din blogg och nu senast om frälsningen som blivit ”stötande”. Det är viktigt att vi vågar stå för Bibelns ord och budskap.
Det är det enda som kan hjälpa oss. Gud välsigne dig!

Tack Stefan!
Du skriver ju om evangeliets absoluta kärna!

Bra krönika:)
Borde inte vara särskilt kontroversiellt.
Det du skriver är ju det enkla och eviga evangeliet.
Men det är väl det som är stötande.

Det finns förkunnare som Gud har visat en glimt av helvetet och som sedan gått ut och predikat evangeliet med kraft och med tårar och som avspeglat Guds egen nöd för människorna och som fått vinna många människor för Gud. Att föra en teoretisk diskussion utifrån de tillgängliga bibelorden om ”helvetet” är en sak, men att av Gud få del av den uppenbarelsens insikt som fyller oss med bävan är en helt annan sak. När Guds ande i sin helgelsefostran avslöjar vår egen synds vidrighet för oss och vi upplever Guds dom över synden i våra liv, så att vi med bävan nästan kan se demonerna och helvetet för våra inre ögon, för att lära oss att än mer värdesätta nåden och rättfärdigheten och för att vi ska rota oss ännu djupare i klippan Kristus, då anar vi något av vad det innebär att vara skild från Guds ansikte.

Den ångest som vissa ”oförskönande” bibelställen talar om i samband med ”Gehenna” och ”Helvetet” tror jag är en ångest som bottnar i att vara skild från Gud, en situation som för en människa skapad till Guds avbild måste vara fruktansvärd. Det handlar om det absolut grundläggande i människoaktigheten och i vårt väsen som vi aldrig kan komma ifrån. I denna mening så kan människan aldrig fly från Gud. Vi kommer aldrig ifrån Gud vår skapare vilket yttrar sig antingen som salighet eller ångest beroende på vilka val vi har gjort.

Den grundläggande frågeställningen handlar om att Gud har gett oss en fri vilja och den fria viljans mysterium och konsekvenserna av detta. Kan vi klandra Gud för detta, för att han skapade oss till sådana fantastiska varelser med en fri vilja och (tanken svindlar) till Guds avbilder, en Gud som är ursprunget och essensen av all skönhet, salighet, glädje, kärlek, godhet, intelligens och allmakt, en person långt större än vår fattningsförmåga? Jag böjer mitt huvud med bävan inför ”det fruktansvärda och obegripliga” som vi nog aldrig kan greppa förrän vi ser Gud ansikte mot ansikte i sin härlighet och i vilkens närvaro allt blir uppenbarat och förklarat.

”För i honom är det, som vi lever och rör oss och är till …” (Apg 17:28)

Tack Stefan för en riktig predikan med både glädje, glöd och allvar. Jag hoppas att även ”vår” Stefan, EFS:s Stefan Holmström, skulle kunna skriva en sån här väckande och samtidigt positiv artikel. Oavsett risken att bli ”stenad”.