Frågan om den eviga domen och evigheten är utmanande för oss alla. Och det gäller att inte trampa snett när man ska navigera mellan de olika bibeltexterna. Inom Evangeliska Frikyrkan med rötter i folkväckelserna har förkunnelsen om den dubbla utgången helt dominerat och så vitt jag vet har inte universalistiska tankegångar någon acceptans. Universalismen betyder ju att alla blir frälsta till slut. Dubbla utgången betyder att man kan få evigt liv eller gå evigt förlorad, även om jag hör till dem som tycker att den dubbla utgången behöver nyanseras, och att det finns täckning i Bibeln för detta, vilket jag kommer att skriva om i en kommande bok. Dubbel utgång inkluderar ju också tron att evig förtappelse efter den slutliga domen inte behöver innebära ett medvetet tillstånd, en hållning jag kommer att diskutera i min kommande bok.
Min pastorskollega Joachim Elsander som är en kreativ teologisk fritänkare tycker jag levererar ett riktigt lågvattenmärke idag, när han sammankopplar de som tror på evigt liv eller evig förtappelse med en kvinna som mördar sina fem barn för att de inte ska hamna i helvetet enligt detta blogginlägg. Elsander menar tydligen att Örebromissionens och Helgelseförbundets predikanter sedan 1890-talet och framåt har stått för en förkunnelse som i värsta fall kan inspirera människor till mord. Det var nog bland det värsta jag har hört av en EFK-pastor. Argumentet är så lågt att jag bemödar mig inte ens om att bemöta det, skulle det innehålla en uns av sanning borde det ha varit massor av mord i ÖM- och HF-sammanhang och i våra missionsarbeten under 100 år.
Och han använder även ordet ”sjukt” för att beskriva dem som tror på himmel och helvete. Hur i hela världen kan man utbilda sig till pastor i ett sammanhang och tjäna som pastor i ett sammanhang och kalla det som har predikats i 100 år för sjukt, rimligtvis borde man väl syssla med något annat eller söka sig till något annat kristet sammanhang med en mer universalistisk grundsyn. Vi behöver naturligtvis föra ett ständigt teologiskt samtal, men det måste väl ändå finnas någon form av respekt för tidigare generationer och de som ser på saker på ett annat sätt än vad man själv gör. Och samme Elsander finns med i Frizons ledningsgrupp. Jag är uppenbart bekymrad. Vad tycker EFK:s ledning och de som sköter vår teologiska utbildning?