Bön är kanske det största och viktigaste som finns för en troende person. När jag skriver ett blogginlägg om bön är intresset minimalt i jämförelse med andra frågor. Det kanske beror på att bön är så stort och fantastiskt att man tycker att det går inte att trivialisera genom att skriva om det på en blogg. Eller också är det uttryck för att svensk kristenhet är sovande, och ganska ointresserad av bön, vilket inte märks i hur mycket man ägnar sig åt bön i församlingar och på kristna konferenser, i jämförelse med för 100 år sedan. För mig som har läst ganska mycket om svensk frikyrkohistoria, jag vill nog hävda att den tid som ägnas åt bön är mycket mindre idag än för t.ex. 75, 100 eller 125 år sedan. Går utvecklingen framåt eller bakåt?