Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Bön är kanske det största och viktigaste som finns för en troende person. När jag skriver ett blogginlägg om bön är intresset minimalt i jämförelse med andra frågor. Det kanske beror på att bön är så stort och fantastiskt att man tycker att det går inte att trivialisera genom att skriva om det på en blogg. Eller också är det uttryck för att svensk kristenhet är sovande, och ganska ointresserad av bön, vilket inte märks i hur mycket man ägnar sig åt bön i församlingar och på kristna konferenser, i jämförelse med för 100 år sedan. För mig som har läst ganska mycket om svensk frikyrkohistoria, jag vill nog hävda att den tid som ägnas åt bön är mycket mindre idag än för t.ex. 75, 100 eller 125 år sedan. Går utvecklingen framåt eller bakåt?

  • Anonym

    Många människor är stressade idag och man kan befara att bön är något man gör i samband med församlingens möten men är inte säker på min analys. Jag är rätt bekymmrad att rena makt frågor hur teologin får/inte får se ut leder till jätte samtal men när du tar upp ämnen som bön eller rellations frågor/ miljö frågor är intresset tunt. ”är det uttryck för att svensk kristenhet är sovande” frågar du eller konstaterar, Ja jag tror att man verkligen behöver öppna sig för den helige anden och bönen . Kristen tro kan ju inte bara vara att skälla på varandras teologiska syn.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Äsch, det beror i 90% av fallen på att vi håller med dej, Stefan. Eller att vi tycker att det är ställt utom all diskussion att vi borde ta rejält med tid för bön (oavsett om vi nu gör det eller ej). Det är här, precis som i miljö- och bensinfrågan, inte så mycket åsikterna utan praktiken som är det jobbiga och skiljaktiga. I bästa fall insåg dina läsare att dom inte borde sitta och debattera bön med dej utan slå av datorn och be till Herren om förbarmande, Direkt. Så känner jag det i alla fall. Nu ska jag be aftonbön.

    Men jag tänker ibland på Luthers ord: Kort ska man be, men ofta och starkt. (Då var han i o f s känd för att be 3 timmar varje morgon för att hinna det han skulle under dagen ;o). Kanske längdambitionerna ibland är till men för frekvensen, jag menar: ingen ska avstå från att be för att man inte har en massa tid och avskildhet. Å andra sidan bör man förstås ta alla chanser att riktigt ostört få ägna sej åt bön en stund (”gå in i din kammare…”). Men återigen, Jesus sa: be inte som de som tror att de blir bönhörda för sina många ords skull…

  • Bengt Wikstrom

    Jag tror att bön är ett samtal mellan känsla och förnuft.

    Bönen lever i samtliga religioner – och alla troende får bönesvar.
    Det är glädjande (åtminstone för bedjarna.)

    Bön är viktigt för den enskilde individen. Så även jag ber.

    Här är min bön:
    ”Förnuft, ge mig sinnesro
    att acceptera det jag inte kan förändra,
    mod att förändra det jag kan
    och förstånd att inse skillnaden.”

    Denna bön kan även en kristen be av hela sitt hjärta
    och av hela sitt förstånd. (Förnuftet kan nämligen aldrig vara en avgud
    eftersom Gud är en förnuftig Gud.)

    Att be med hjälp av sitt förnuft är alltid bättre än att enbart be med känslorna.
    (Förnuftet har aldrig fel men det kan mina känslor ha.)
    Att be meningsfullt är att be med både känsla och förnuft.

    Judarna var ett känslosamt folk och inget tyder på att de någonsin ska lyckas ta sitt
    förnuft till fånga:

    “Mitt folk är dårar,
    de vill inte veta av mig.
    De är barn utan allt förnuft.
    De begriper sig på att göra det onda,
    men att göra det rätta förstår de inte.” (Jer 4:22)

    Rent symboliskt ser jag det mänskliga förnuftet som Guds avbild.
    Fast mina svar på vad Gud är inte mer begåvade än dina förklaringar.

    Det enda jag vet är att Gud är en förnuftig Gud. Det räcker för mig.

  • Ulf Stenlund

    Gud är paradoxal, han som hör förrän vi ber vill att vi ber mycket, ja oavlåtligen! Han som ger goda gåvor till den som ber honom om det säger också att vi ber illa. Den koreanska väckelsen är ett lysande exempel på vad en bedjande Guds församling kan åstadkomma. Den gamla väckelsen i Wales är ett annat exempel.
    I mitt föräldrahem såg jag mina föräldrar kämpa på knä i bön innför en uppslagen Bibel när det skulle hållas predikan. (Mamma var bäst på predika enligt min subjektiva uppfattning.) Bönenätter var vanliga och man ”bad sig igenom” som det hette. Själv tyckte jag att bönemöten var jättetråkiga och långrandiga tills jag kom på att när jag var aktiv i bön gick tiden mycket fortare. Det jag refererar till var en tid med tre möten på söndag, något möte under veckan i någon skola samt ett par bönemöten.
    I Pingst Västerås är det också mycket bön. Detta tror jag är grundorsaken till att många blir frälsta hos oss. Dessvärre speglar sig detta inte i vår dopstatistik. Förhoppningsvis kommer även den att förbättras.

  • Bo Westin

    Bön är den andliga andningen. Ora et labora med ora före labora uttrycker den sunda ordningen. Bönen upplyser förnuftet och gör att vi kan ställa kropp och själ under Kristi lydnad om än med den ofullkomlighet som tillhör den mänskliga naturen. Jag får kraft att lämna mina misslyckanden och se framåt istället. Bara det är ett starkt bevis på Guds närvaroi mitt eget liv.Vi får vara tacksamma att Gud fostrar oss till rättfärdighet som en far sin son. Utan bön hade jag inte levt idag. Fortfarande gäller orden att ”Gud leder oss där vi går bedjande fram”. Vi har olika uppgifter och gåvor i Guds rike
    och toleransen mot varandra varierar beroende på självinsikt, kunskap och erfarenhet. Bönen är näring och syre för att vi ska klara att vandra i förutberedda gärningar och kunna växa och mogna. Vi befinner oss i ett flerfrontskrig och det finns ingen möjlighet att segra utan bönens och ordets ”sakrament.”

  • Rune L.

    Blir verkligen uppmuntrad när dagens pastorer/förkunnare lyfter fram bönens betydelse. Att det är mindre bön i dag än för 100 år sedan är det nog ingen tvekan om. Det avspeglar sig tydligt i dagens kristenhet. Det avspeglar sig också i bristen på kommentarer när du skriver om bön.

    Den skotske förkunnaren och uppbyggelseförfattaren Andrew Bonar skrev år 1853: ”Gud vill se sitt folk vid denna återvändsgränd, att det inte finns något annat hopp än bönen. Häri ligger församlingens makt gentemot världen”. Kristenheten i vårt land har för länge sedan hamnat i den återvändsgränden, men utan insikt om att bönen är vägen ut. I stället fortsätter man med sin verksamhet precis som vanligt. Ingenting kan ersätta bönen! Vi använder knallpulverpistoler i stället för det tunga artilleriet och då kan vi inte förvänta oss att Guds rike med kraft ska gå fram ibland oss. Säger inte Jesus: ”Bed så ska ni få”.
    Tack Stefan för denna brandfackla, må den tända fler.

  • wildwest

    Vissa saker Du skriver är så självklara så det går inte att debattera. Som det här med bön. Dessutom ger det åtminstone mej omedelbart dåligt samvete för man ber aldrig tillräckligt mycket och tillräckligt rätt. Vad ska man säga? Be mera, självklart! Särskilt pastorer som ska leda en stor skock mer eller mindre vilsna får, men även för alla oss andra.

    Vad som vore intressant att debattera är hur man ber. Vissa dagar för jag ständiga diskussioner med Gud, hur ska den här Excelformeln se ut för att det ska bli rätt, varför stämmer inte banksaldot, etc. Ibland får jag direkt svar, ibland inte. Det jobbigaste med bön är nog att den inte är en läskautomat. Man vill ju på relativt enkla frågor ha ett snabbt och direkt svar.

  • kjell

    Bristen på kommentarer kan bero på att de flesta gör som det står i Matt 6:6 gå in i din kammare och bed till din fader i det fördolda. Men tråkigt nog så värderas man i församlingen efter hur flitig man är på bönemöten. Men kom ihåg att det finns en stor skara som kanske inte ens går på gudstjänster som varje dag beder för församlingen,i sin kammare.

  • Roger Gustavsson

    Bloggläsares engagemang liknar sannolikt andra mediekonsumenters engagemang. Fler läser och engageras av det som upplevs som en nyhet eller som innehåller en konflikt (alternativt innehåller kända namn). Vare sig vi läser dagen.se, dn.se eller stefansward.se så fångas vi av texter som ”sticker ut”.

    Detta styr tidningars nyhetsvärdering. Därför är det knappast någon tillfällighet vilka av stefans bloggposter som tidningen Dagen lyft fram. Dit hör beklagligtvis men förklarligtvis varken miljötexter eller bönetexter.

    Det skulle förstås gå att öka nyhetsvärdet väsentligt på en text om bön genom polarisering, men det vore just att trivialisera. Måhända står böne-engagemanget dessutom i omvänd proportion till tiden man lägger på nätet, något som Andreas Holmberg klokt antyder.

  • kjell

    Frank Mangs blev en gång tillfrågad hur mycket han bad. Alltid sa han. Det gäller för mig med.Jag håller inte med dig att bön står i omvänd proportion till tiden man lägger på datorn, det finns många orsaker att bedja här och nu. Det handlar inte om många fina ord, (hur beder den som är stum om vi skall ta ett exempel)

  • http://tony48.blogspot.com/ Tony Malmqvist

    Bön kl 10:00 En dag i veckan. Är det så det ser ut i din församling också Stefan?
    Bön tycks visst ligga oerhört lågt ner på prioriteringslistan för flertal frikyrkoförsamlingar. Så undrar man varför vi ingen väckelse har.
    Go dag yxskaft, ungefär

  • Bengt Wikstrom

    Vem är det man ber till? Både Gud och Djävulen svarar ju på bön.
    Hur vet den troende att det är Gud hon talar med och inte Mammon?

    Är man seriöst troende kan denna fråga få samma sprängkraft som synen på himmel och helvete.

    Resultatet av alla böner går faktiskt att mäta: Sverige vilar på kristen värdegrund. Alltså borde bönens kraft visa sig i det svenska civila samhället.

    Så vem gillar Sverige och svenskarna mest? Gud eller Mammon?
    Jag misstänker att Mammon uppskattar svensk kristenhet mer än Gud.

    Fromma förhoppningar är kanske inte så fromma när allt kommer omkring?

  • Thommy

    Be så får du se………………………..V V THOMMY BERGENWALL

  • O.P

    Gud lyssnar inte på en egoistisk bön typ, ge mig en mercedes benz.
    Men Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta, ps 34:19

  • Anonym

    Du har så rätt Lars! Det är helt rätt uttryckt; maktfrågor genererar kommentarer i massor, men en ödmjukhetsfråga och antistressfråga som bön skapar mindre debatt. Jag vill tro att det beror på att hälsan tiger still, att bönen är så självklar att den inte behöver diskuteras.

    Men måste vi alltid diskutera? Andliga samtal ger mycket mer tycker jag. Här har jag sett idel givande kommentarer. Bönen är tydligen helt rätt ämne för att få igång ett samtal i stället för ett ställningskrig.

  • Anonym

    Kloka ord, Andreas!

  • Anonym

    Du har rätt i det där om Gud och Mammon Bengt. Men du vet tydligen inte att fåren känner igen sin herdes röst. Jag är en av dessa fårskallar, så jag vet.

  • Anonym

    Bönen förändrar ju också mig själv. Minns en gång när jag var nervös inför mötet med en grupp människor och bar fram den var och en inför Gud i förbön. Hela situationen blev varm och inbjudande .och min kärlek till dem väcktes. Jag lärde mig då att be för mina ”fiender” fast de förstås inte var fiender, men principen är densamma. Jag får ett förändrat hjärta av att umgås med Gud i bön. Den Heliga Ande får arbeta i mig och förvandla det kalla och motbjudande till något varmt och inbjudande.

  • Anonym

    Men där tror jag faktiskt att du har fel! Jag tror absolut att Gud lyssnar och är intresserad av våra önskningar och tankar hur triviala och själviska de än är. Sedan om Han anser att det är till mitt bästa att få en MB eller inte är lite av en annan fråga.

    Om jag inte visar mitt sanna, själviska jag i bön öppnar jag mig ju inte heller för att låta Gud förändra mitt hjärta.

  • http://pulse.yahoo.com/_4CQF54K3CDY5XWEUXN2IWVQWUU Robert

    Bakåt, men det finns hjälp, genom överlåten bön….

  • Anonym

    :) Så upfattar jag det också Alma att bönen och den Helige anden är en ”mjukgörare” som leder till andens frukt. Det är väl därför jag blir lite konfunderad när kristna fokuserar så hårt på att kriga mot varandra och andra gärningar inte verkar intressanta. vad hjärtat är fullt av talar munnen brukar man väl säga.

  • Bengt Wikstrom

    Till Alma_Mater1,

    President Abraham Lincoln trodde inte heller på ställningskrig.

    Han blev kritiserad för sin mildhet mot motståndarna.
    En kvinna uppmanade honom att förgöra sina fiender.
    Han svarade:
    – Är det inte det jag gör när jag gör dem till mina vänner?

    (Abraham Lincoln var deist: en gudsuppfattning där en personlig Gud skapat världen men inte längre ingriper i världens gång.)

    Han var en förnuftig man, Abraham Lincoln.

  • O.P

    Läs Jak 4:3 Dock i bedjen men ni får intet,ty i bedjen illa,nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad i fån. (Men jag hade varit glad om jag fick en seat alhambra med en liten husvagn bakom) eftersom pensionen har sin begränsning så får jag börja bedja för alla andra pensionärer så kanske det kommer lite till mig också.

  • http://pulse.yahoo.com/_4CQF54K3CDY5XWEUXN2IWVQWUU Robert

    Även det självklara måste uppmärksammas, annars kan det som vi tycker är självklart försvinna. Det som förr kyrkan och kristna tyckte var självklart är inte lika självklart idag. En sak som jag tycker är självklart är att bara för att vi ber mer behöver inte beytda att det är mer rätt, det är kvaliteten och ärligheten i våra böner som är avgörande, inte längd eller antal gånger. Detta tycker jag är självklart men det är inte självklart för andra.

  • Anonym

    Du har så rätt Lars. Det där krigandet om detaljer i teologin smälter verkligen bort som snö när Andens vind får blåsa in våren i våra hjärtan.

  • wildwest

    Det självklara uppmärksammades i den här bloggposten och det blev en diskussion, tycker jag. Ärligheten i min bön är nog viktigast av allt. Att be om något som jag innerst inne inte vill är bara dumt. Gud ser mina tankar ändå. Att be rätt handlar inte om teknik utan om resultat. Det är något vi alla brottas med. Varför händer inget när jag ber? Varför blir det ingen väckelse i Sverige när tusentals människor har bett i 50 år? Vi har ofta fel uppfattning om bön, det tar tid att rätta till. Många böner studsar inte tillbaka, men Gud ler lite uppgivet och lägger dem åt sidan. Hur ber man enligt Guds hjärta? Hur lyckades Josua få solen att stå still? Varför klarar inte jag det?

  • Anders Gunnarsson

    Att be ständigt, kan ju ocksa ha att göra med den judiska inställningen att be vid fasta tider (tidegärd)! Att be psaltaren ofta och länge är att göra Jesu bönbok till sin!

  • Roger Gustavsson

    Här har du en stor poäng Kjell. Att ”gå bedjande fram” kan ju också gälla när man går fram på nätet. Om fler som du skulle läsa bloggar bedjande, skulle kommentarsnivån sannolikt höjas, vissa uttryck av affekt undvikas. Men Paulus nämner ”olika slags bön” och jag tänker mig att vissa av dem svårligen förenas med aktiviteter som kräver en stor del av min uppmärksamhet. Å andra sidan ber jag ännu sämre när jag tittar på TV.

  • Christian H Samuelsson Salt

    http://www.ihop.org

    24/7 bön – Jag tror att det kommer också komma i Sverige och det är på väg!
    Vi är beroende av Guds hjärta och för att få väckelse i Sverige behöver vi först börja be – som en kyrka i varje stad…

    Fick ett citat när jag var i USA – som var rätt tufft för många och höra.

    ”Så som staden ser ut är en kyrkans spegel” Hårt – men sant!!



Subscribe to Stefan Swärd