Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Tack för engagerad debatt om abortfrågan. Frågan berör mig ganska mycket, jag har ju doktorerat på abortfrågan, så jag har kanske fördjupat mig på ett sätt som nästan inga andra personer i Sverige har gjort, när det gäller gäller att granska politiken och även kristna kyrkans omsvängningar.

Jag kan ha en viss förståelse för argumentet, att kyrkan bör tona ner abortfrågan av evangelisationsskäl, även om jag inte håller med om det. Jag tycker dock att argumentet mest gäller för USA, där det under många år har varit en mycket infekterad debatt om aborter. I Sverige är det frånvaron av debatt som är problemet enligt min mening.

Det som dock bekymrar mig mest är omsvängningen i kristnas attityder och inställning. Jag har ingående studerat hur kristna kyrkan i Sverige såg på frågan under 50- och 60-talet, och även 70-talet. Då betraktades det ofödda barnet som en skyddsvärd individ, vars liv skulle skyddas både genom socialt engagemang och genom lagstiftningen. Det var en självklar hållning inom t.ex. Svenska Kyrkan.

Så är det inte längre, inte heller inom frikyrkosamfunden, inte ens inom pingströrelsen. Samhället har förändrats, ja. Men frågan är vad den förändrade kristna inställningen beror på?

1. Har Gud ändrat uppfattning?

2. Hade kyrkan tidigare fel i sin tolkning av Bibeln och sitt allmänna etiska  resonemang kring dessa frågor? I så fall bör vi tydligt säga detta.

3. Eller är frågan så oviktig och relativ ur kristen synvinkel så att vi kan som kristna ändra uppfattning beroende på opinionstrender?

Punkt 1 avskriver jag. Det gäller något mycket grundläggande i Guds skapelse. Är det punkt 2 som gäller borde vi tydligt deklarera detta och ge en teologisk förklaring av det. Och också förklara varför vi hade fel. Jag anser inte att den punkten gäller häller. Punkt 3 håller jag inte med om.

Min huvudförklaring till omsvängningen är att kristna kyrkan är svag och har ett alltför dåligt självförtroende, så att vi inte klarar av att ha en tydlig hållning i obekväma frågor. Samt tilltagande sekularisering i kristna led, där vi saknar både Bibelkunskap och kunskap i kristen tradition och tänkande. Vi är opportunister och vindflöjlar – är det detta som är förklaringen?

Jag är rädd för att det är punkt 4 som gäller. Dock gäller det inte för Katolska kyrkan och trosrörelsen, där finns en konsekvent, orädd och tydlig hållning – även i motvind.

  • http://metanoiablog.wordpress.com/ David Nyström

    Bra att du ger cred till de som förtjänar det i det här fallet, även om det naturligtvis finns församlingar och predikanter också utanför trosrörelsen och katolska kyrkan som är tydliga. Men i stort har du helt rätt; undfallenheten i den här frågan är märklig och direkt pinsam för stora delar av svensk kristenhet.

    Som du skriver bottnar den nog i dåligt självförtroende, men sannolikt också i en rädsla över att förknippas med ”fundisar” och extremister. Som om det vore en extrem uppfattning att allt mänskligt liv är skyddsvärt…

  • Pingback: Tweets that mention Om abortdebatten | Stefan Swärd -- Topsy.com()

  • http://avemarisstella.blogspot.com/ Anders Gunnarsson

    Ja, tänk vad hemskt om KK skulle ha något som andra missat… Hon som är uschlighet av uschlighet i evigheters evighet! 😉

    Jag blir faktiskt stolt som en tupp när man läser dagens Dagen! Biskop Anders, Benjamin och Hedin och Ekman skriver tillsammans. Det finns hopp för ekumenik och kristenheten i Svedala! Stort hopp!

  • Ulf Stenlund

    Att många just nu lyfter abortfrågan är välkommet. Dagens Dagen har också med detta i form av en debattartikel med framstående företrädare för katoliker, trosrörelsen, ortodoxa och pingst. Fokus är på att högtidlighålla 3:dje advent som livets söndag.

    Jag känner inte igen det du skriver om nedtoning inom pingst av abortfrågan. Möjligen kan Kd’s kovändning i frågan ha dragit med pingstfalangen inom detta parti till en tystare hållning.

  • http://ann-charlottenyman.blogspot.com Ann-Charlotte Nyman

    Hej Stefan! Tyvärr tror jag att du har rätt i din analys. Jag håller även med om att det är avsaknaden av debatt som är problemet i Sverige. Fast det är ju kanske inte så konstigt. Här finns det ofta bara plats för en åsikt i taget.

  • Lennart

    Bra skrivet Stefan och viktigt att dylika åsiktsförändringar tas fram. Tack!

    mvh Lennart

  • wildwest

    Stefan: Redan i förra abortrundan på Din blogg var det många av oss som efterlyste Din doktorsavhandling. Den intresserar mej fortfarande.

    Det som är svårt i debatten om aborter är att det inte går att få fram statistik. Dom välvilliga i debatten (jag medger att jag inte ofta provocerar fram en sån debatt, inte ens bland kristna) kastar fram att abort är en nödsituation och att alternativen är värre. Man tar också fram dom komplicerade fallen med våldtäkt, incest och där moderns liv är i fara. Medan jag hävdar (utan fakta) att detta måste handla om ytterst få procent av det totala antalet. Vad jag vet finns ingen vettig statistik eftersom anledning till abort inte registreras.

    Man kan också förvåna sej över hyckleriet i samhället när man försöker förhindra aborter, vaddå, antingen är det ett bortplockande av en slags utväxt och då är det bara att köra på, eller är det tagande av liv, då är det milt sagt förfärligt. Men samhället vill fortfarande begränsa t ex tonårsaborterna. Man undrar varför. Är det inte liv så är det ett fysiskt obehagligt ingrepp men inget mer. Uppenbarligen är man inte så säker som man låter på Socialstyrelsen.

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallstrom

    wildwest,
    Mycket bra det du skriver om hyckleriet. Om ett mänskligt foster bara är något slags utväxt då bör vi inte bara ha fri abort utan också göra dessa ingrepp så lättillgängliga som möjligt. Men om det är tvärtom! Att ett mänskligt foster faktiskt är en människa. Då blir det allvarligt – också för politiker. Och därför tycdker jag att politikerna som var hos Torsten Åhman i Vårgårda kunde ha fått uppgiften att beskriva hur de ser på och värderar ett ännu icke framfött barn. Den frågan går rimligtvis inte att slingra sig undan med rent politiska argument.

  • Jonas

    Viktiga frågor, Stefan. Extremt viktiga. Kanske ett problem är att det inte finns något forum där teologer och pastorer kan diskutera frågor av detta slag på ett seriöst sätt. Och då menar jag inte anordnandet av en konferens av evangeliska alliansen där ”rätt svar” basuneras ut med åtföljande logiskt försvar av någon av dess företrädare. Då utesluter man just de pastorer och teologer som behöver vara där, som kanske har kommit till en annan uppfattning eller som har en annan vinkel som behöver höras. Utan snarare en diskussion där man börjar från noll med sakfrågan, men givetvis med utgångspunkten att bibeln är auktoritativ för kyrkans lära och liv och också från utgångspunkten där vi kan lära oss av varandra och våra traditioners sätt att hantera frågan.

    För det är en annan sak att komma samman för samtal där bibliska, teologiska, och samhällsfrågor diskuteras med hjälp av argument från bibel, teologi och kyrkohistora, där öppna frågor, lyssnande och dialog är melodin snarare än att pro-argumenten bara listas, utan diskussion eller där tvivlarna tvingas in i en försvarsposition. Jag tror nämligen att det händer viktiga saker med oss när vi samlas kring Guds Ord och är öppna och ärliga med varandra och varandras frågor och övertygelser, och där allt i princip kan ifrågasättas och diskuteras. Det slags övertygelser som formas i en sådan kontext tenderar att gå djupare, bli viktigare än de som man bara ska ta till sig ”för att det är sant, punkt slut”.

    Kanske en idé i sammanhanget?

  • Thommy

    Det är väl alldeles uppenbart att svensk kristenhet på många områden tappat mycket mark, precis som samhället i övrigt har genomgått en nedmontering på dom flesta områden i fråga om moral och rättfärdighet mm. Om vi inte får en genom gripande folkväckelse i vårt land med en djup synda nöd som följd ligger vi mycket illa till. Men det måste börja bland Guds egna församling för det är där det stora och allvarliga avfallet sker och om inte vägvisarna vet vilken väg man ska gå, hur ska då världens människor veta vart dom ska gå..
    v v Thommy bergenwall…

  • Sward

    Wildwest,
    Min doktorsavhandling trycktes i ett begränsat antal exemplar och spreds framförallt till universitetsbibliotek, det går att få tag på den där, och på större bibliotek, borde den i varje fall kunna beställas.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://www.bloggradio.tk Andreas Engström

    Gunnarsson, tar du varje chans som finns för att anspela på spänningar mellan RKK och Frikyrka? Den här posten handlade väl inte om RKKs förträfflighet eller icke förträfflighet.

    Något som vore intressant att se en undersökning på är en jämförelse mellan bekännande kristna och icke bekännande kristna i deras syn på abort. Det skulle ju kunna vara så att det finns en punkt nummer fem som du stefan förbigår. Nämligen att de allra flesta kristna inte alls samtycker till vår abortlagstiftning men att man inte säger något om det, man höjer inte sin röst trots att man egentligen anser det vara fel. Vad det beror på kan man ju sedan fundera vidare på.

  • kjell

    STEFAN. Jag instämmer med Jonas ett öppet forum för pastorer inom i första hand den baptistiska traditionen så att det inte avviker för mycket från den grund som vi tror på,och att övriga som inte har koden kan få ”lyssna” och eventuellt trycka på gilla.Idag står vi undrande över den utveckling som sker i vissa församlingar,som oftast pastorn är grunden till,och orsak till att många försvinner från gemenskapen. Kanske blir grunden mera enhetlig.

  • Bo Westin

    Här kommer du in på något som jag själv gått och funderat på. Hur många gånger har jag själv vädrat mina åsikter i denna fråga? Kanske har jag gjort det någon gång vid fikabordet i kyrkan, men i andra miljöer bland människor som inte är kristna, vid fikabordet på jobbet eller i andra sammanhang bland ickekristna har jag oftast varit tyst. Beror det bara på feghet? Nej, snarare därför att det skulle ha varit helt malplacerat att göra det i dessa sammanhang. Vi lever i stort sett i ett allmer efterkristet och nyhedniskt land i den mån som avkristningen och ”diaboliseringen” av vårt land fortsätter. Gamla människor får ”dödshjälp” som innebär att man slutar ge vatten och mat för att påskynda dödsförloppet. Männsikor mobbas, förtrycks, utnyttjas och misshandlas. Vad säger kriminologerna om den aktulla mord- och våldsstatistiken? Handlar det bara om att vår benägenhet att anmäla brott har ökat? Jag tycker gott att en predikant kan tala om allt detta i termer av synd och skuld inför Gud, med ord som Guds ande ger, men inte glömma att nämna att det finns frälsning, nåd, förlåtelse och upprättelse i samma andetag. Det är i vårt land som det var när profeterna på Gamla Testamentets tid utropade att folket går under i brist på kunskap. Och kanske vill Gud kalla profeter som i sekulära sammanhang kan utropa: Så säger Herren..!

  • http://avemarisstella.blogspot.com/ Anders Gunnarsson

    Här anspelade jag faktiskt på att det finns en samsyn, som jag ser som extremt hoppfull! Mea culpa!

  • Anders Bylander

    http://www.omforintelsen.se/kristallnatten-9-november-1938/

    Torsten Åhman har dragit streck i sin blogg, så jag prövar möjligheten att publicera några tankar här i stället. Sigfrid Deminger, en av dem som kommenterat Åhmans behandling av abortfrågan, har en poäng när det gäller de psykologiska svårigheterna att kommunicera vad en abort är och vilket ansvar den medför. Jag rekommenderar studium av ämnet från medicinsk synvinkel, t ex en film om hur en abort går till och ser ut. Denna verklighet är ju i stort sett fördold för medborgarna.
    Att de ofödda barnen är våra medmänniskor är höjt över alla tvivel. Medicinsk vetenskap bekräftar vad kyrkan har lärt i alla tider. Detta innebär att vi inte bara har en relation till kvinnan i en abortsituation. Vi har ett förhållande också till barnet i hennes livmoder. Lukas 1 bekräftar detta. Jesus bekräftas som Guds son, fullständigt utan hänvisning till graviditetens veckor och längd.

    Men de ofödda liven är i dag föremål för systematiskt våld i vårt land över över världen. Det finns likheter mellan detta och hur judarna behandlades under nazismen, vilket många har påpekat. Man kan fundera över vad dagens kristna opinionsbildare skulle ha gjort, om de befunnit sig i Tyskland den 9 november 1938, då helvetet började. Jag fruktar att vi skulle ha tigit allihop, av rädsla att bli skjutna.
    Men i dagens Europa råder samvets- och yttrandefrihet. Vi borde utan fruktan kunna ge luft åt vad vi känner. Vi skall naturligtvis ta hänsyn till de vuxnas känslor, men inte så mycket att vi tiger om barnets liv. Jag vet inte vad som väntar på vägen fram, men ett är klart: Vi kommer inte åt en vårdslös och omänsklig abortlag genom att betyga vår aktning. Det finns en väsentlig skillnad mellan respekt och vördnad. Man kan respektera en människa, t ex för att hon har makt, styrka och värdighet, utan att för den skull känna någon respekt för en annan person, som saknar dessa attribut. Men vi kan inte känna vördnad för någon utan att samtidigt vörda alla människor. Därför är det rimligt att först bekräfta att vi har en relation till den lilla i mammas mage. Vi kan inte ta till oss det värdefulla i barnet och graviditeten, utan att fyllas av hopp till kvinnan som har blivit befruktad och önska henne välgång och allt gott.

    Anders
    http://www.bylander.biz

  • Polly vill ha kex

    Dina två första punkter kan tillämpas på oerhört många områden i dagens samhälle/kyrkor. Och kristna reagerar inte ens, de bara låter saker och ting ske och bero. Avfallet, ja, det är redan här sedan länge på bred front. Den stavas mainstream kristendom.

    ”Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?” Den frågan skall många komma att ställa då Herren inte vill kännas vid dem.

  • Gunvor Vennberg

    Ett perspektiv som behöver lyftas fram är skuldbeläggandet och skyll dig själv-andan gentemot föräldrarna. Man får inte vara en halvbra förälder, nej är inte allt perfekt borde man ha tagit sitt ansvar och gjort abort, annars tar socialtjänsten barnen ifrån en. Likaså om man redan har några barn, då är dert oansvarigt att ”skaffa” fler, fastän man är gift. För att inte tala om ifall barnet är fosterskadat och man inte gjorde abort, eller avstod från att göra fosterdiagnostik, då är det mammans fel att familjen ligger samhället till last. Medmänskligheten sätts på undantag, det är hårt att vara förälder idag. Det skuldbeläggande som förut var på dem som inte tyglade sin sexuella utlevelse utanför äktenskapet drabbar idag alla som tar emot ett barn när inte villan är nyrenoverad, båda har fast jobb, det redan finns tre barn i familjen etc. Strävan efter att barnen ska ha det så perfekt gör att många känner sig tvugna att abortera dem istället för att låta dem behålla det viktigaste:Livet! Och detta åser kyrkan stillatigande i huvudsak!! Läs mer på http://www.nkmr.org

  • S-E Sköld

    Arborelius, Benjamin, Hedin och Ekman har skickligt gömt sig bakom det faktum, att de är emot dödsstraff för grova brottslingar, och hävdar att de just därför – alltså enbart i konsekvens med det – också är emot aborter av oskyldiga foster; ”utgjutande av oskyldigas blod”. När det gäller dödsstraff som brottskonsekvens, har de förmodligen en majoritet med sig bland Sveriges folk.

    Vad har tung brottslighet med oskyldiga barn i moderlivet att göra? En av rövarna på korset, sa: ”Vi lider vad vi gjort oss förtjänta av, men denne man (JESUS) har inget ont gjort”. Även rövaren såg en skillnad mellan oskyldigt blod och skyldigt. Det borde också Arborelius, Benjamin, Ekman och Hedin gjort och framförallt framhållit – med Bibelns utgångspunkt – att det handlar om en grov synd mot både Gud och Människor! genom att döda rättfärdiga, som har hela livet framför sig!

    Det var när Johannes döparen påtalade för Herodes dennes SYND – orättfärdighet – som hans huvud föll för bilan. Han kunde ju också bara ha sagt: ”Jag är FÖR trohet i äktenskapet..” då kanske han hade klarat sig bättre, ungefär som: ”Ja, till livet” i stället för ”Nej till synden”. Men Johannes KONFRONTERADE synden, till skillnad från fyrväpplingen i Dagen.

  • S-E Sköld

    När det gäller oskyldigas blod, rättfärdigt blod, som t.ex. de ofödda barnet i moderlivet, så talar rätten/rättfärdigheten för det, men när det gäller en mördares blod – liv – inför domarskranket, talar inte rätten för det, utan nåden och barmhärtigheten. Och det var den JESUS kom med: Nåden och Barmhärtigheten. Den praktiserade Han f.ö. Själv, ända till Sitt slut på korset, i förhållande till den ena av de två rövarna.

  • SL

    Sköld: att man konsekvent tar avstånd från allt dödande betyder inte att man inte gör skillnad på när en skyldig eller en oskyldig dödas. Du läser in saker i artikeln som den inte ger uttryck för. Men så handlar ju också 99% av dina kommentarer i slutändan bara om att hitta fel hos personer du inte gillar, och då framförallt Ulf Ekman. Hade artikeln undertecknats av andra än dina kritikobjekt så hade du med all sannolikhet inte ens reagerat.

  • S-E Sköld

    Det är sett genom Dina glasögon, som Du utläser det så. Vem talar eller skriver om synd i det här landet? Någon representant för samfunden? Nej, inte som jag kunnat se. Vem talar om syndens lön? ingen där heller, så långt jag kunnat uppfatta, knappast ens innanför kyrkväggarna och än mindre ute ”där nu mörkret råder”, d.v.s. där ljuset Guds Ord verkligen hör hemma.

  • S-E Sköld

    SL, Om Du går in på Aletheia och där söker Gästblogg, under rubriken ”Bo Hörnbergs andliga testamente”, kommer Du att finna vad jag skrivit till andra, kristna ledare här i landet.

  • S-E Sköld

    Vad en Ordets förvaltare TYCKER – i en viss fråga – är djupast sett inte intressant, det handlar om vad Ordet han/hon förvaltar säger. Jer. 23:28 ”Den som har undfått mitt ord, han må tala mitt ord i sanning. Vad har halmen att skaffa med säden? säger Herren”

  • http://ann-charlottenyman.blogspot.com Ann-Charlotte Nyman

    Gick utmärkt att beställa via mitt stadsbibliotek för några år sedan.

  • http://carl-i-dagman.blogspot.com/ CID Carl Ingemar Dagman

    Swärd skriver: ”Vi är opportunister och vindflöjlar – är det detta som är förklaringen?
    Jag är rädd för att det är punkt 4 som gäller.”

    Det gäller inte bara abortfrågan. Swärd & många fler ljuger om dödsstraffet som Gud instiftat och ej tagit tillbaka, de flesta ljuger om slaveriet som ej är synd, många ljuger om bistånd till otroende – det är inte församlingens uppgift. Många förnekar mer eller mindre utstuderat både Gud som Skapare & domare, och även Jesu gudom. Den som vränger Guds ord älskar varken Gud eller Kristus, han söker sitt eget, sin egen ära, han talar inte Guds ord. Är man inte trogen i det lilla KAN man inte vara det i det större. Man KAN inte vara trogen ibland eller delvis.

  • http://pulse.yahoo.com/_MWUUEVW5GDIQ35ZSYX65V5FNLE Robert Lindberg

    Jag håller med Stefan helt! Det saknas ett konstruktivt samtal kring abort i våra svenska kyrkor allmänhet och i våra kristna sammanhang i synnerhet. Denna tystnad är skrämmande och för inget gott med sig. Det är jättemånga som skulle förgyllt vår dag som inte föds. Det råder även en okunskap om alternativ till abort. I Sverige kan många unga föräldrar klara sig väldigt bra trots att de får barn tidigt och kanske inte hinner studera. Frågan är vad kvinnan väljer: Sätter hon sin egen bekvämlighet först eller väljer hon att föda barnet som växer i deras mage?

  • S-E Sköld

    Det är inte ”konstruktiva samtal” i abortfrågan, som är det stora behovet, i våra svenska kyrkor: utan förkunnelse om vad Guds Ord säger frågan. En förkunnelse som också når ut ”där nu mörkret råder”. Ordets förvaltare har inte i uppdrag att ”tycka” olika saker om det Ord de är satta att förvalta, utan att bära fram det som det står skrivet, alltså befriat från den egna, personliga halmen: människotankar!

    Jer. 23:28 ”men den som har undfått mitt ord,
    han må tala mitt ord i sanning. Vad har
    halmen att skaffa med säden? säger Herren”

    Om Ordets tjänare och förvaltare i vårt lands olika kyrkor, frimodigt började predika som Paulus; ”allt Guds rådslut” då hade vi väckelse i vårt land. Ordet skulle väcka oss. Därför bad de första kristna, att Gud skulle ge sina tjänare frimodighet att förkunna Guds Ord, Guds rådslut, och deras miljö var sannerligen inte enkare än vår.

    För att predika de bekvämaste Orden, att Gud är god och annat liknande, krävs ingen frimodighet. Det är för de obekväma Orden, om synd i förhållande till nåd, som frimodigheten krävs och som nu i hög grad saknas. Att döda barn i moderlivet är synd inför Gud och ett svårt brott mot den Människa det gäller, och ingenting annat. Det behövs inga ”konstrtuktiva samtal” för att fastslå det: det är bara att läsa innantill i Bibeln, Guds Ord.



Subscribe to Stefan Swärd