I september 2003 genomförde Sverige en omröstning om euron. Vi röstade nej till euron och behöll kronan. Med tanke på att svensk ekonomi har skötts på ett bra sätt sedan dess har det varit en fördel att behålla svenska kronan. I samband med folkomröstningen var det också en intensiv debatt även i kristna sfären om EU. Har ägnat kvällen åt att granska EU-dokument. EU-kommissionen har nu ambitioner att utvidga EU:s inflytande på energiområdet. EU handlar ju om fri handel mellan EU-länderna, fri arbetsmarknad, en gemensam marknad vilket kräver samordning när det gäller olika regleringar och regelverk, inte minst när det gäller miljölagstiftningen. En mer samordnad energipolitik handlar om att bygga elledningar mellan länderna och att sälja el mellan länderna, vilket kräver samordning i regelsystemen och visst mått av gemensamt beslutsfattande.
Samtidigt fortsätter nationalstaterna att fungera oförändrat och bevarar sin nationella identitet. Trots en viss samordning av utrikespolitiken och ekonomiska politiken. Frankrike fortsätter att styras från Paris och Storbritannien från London.
Vart tog brösttonerna vägen? Alla som varnade för Antikrist? Alla kristna som svartmålade EU. Det vore intressant att veta i vilka avseenden EU är ett så dåligt projekt. Jag hör till dem som tycker att EU är ett av världshistoriens främsta fredsprojekt, dessa länder som ständigt har legat i fejd med varandra i mer än 1000 år, har nu haft fred sedan 1945, enligt min mening på grund av det utvecklade ekonomiska samarbetet. Är det fel? Är inte också det en väg för fred för mellanöstern?
Varför saknas helt intresset att diskutera EU i kristna sektorn? Varför tänker vi inte mer missionsstrategiskt när det gäller EU och bygger kristna församlingen från ett europeiskt perspektiv?