Jag är på semester denna vecka utanför Skellefteå där vi bor i en stuga i en havsvik utanför stan. Idag åkte jag, hustrun och svärmor på en fascinerande utflykt till Bjuröklubb och Lövånger, några mil söder om Skellefteå. I morgon ska vi åka och titta på Vindelforsarna. Stadens ledande ekonomiska aktör vid sidan om Boliden är Skellefteå Kraft som ägs av kommunen. Jag kommer att träffa dess VD på fredag som gärna ville träffa mig för att diskutera den politiska utvecklingen. Skellefteås politiker var kloka nog att inte sälja kraftverket utan behålla det, med all vattenkraft så är det rena vinstmaskinen för staden.
På tisdag nästa vecka är jag igång igen och har möte hela dagen med Elimkyrkans pastorsteam på cirka 10 vassa personer. Jag fortsätter skriva lite reflektioner om ordförandetiden i EFK. Den här veckan är det också Frizon, ett av de viktigaste initiativen i kristna ungdomsvärlden. Råkade se det David Åhlen m.fl. organiserar med en särskild böne- och lovsångsgrej under Frizon. Det lät riktigt spännande. Information hittar man hos bloggen Övre Salen som David Åhlen driver.
Noterar att mitt älskade Hammarby förlorade mot Norrköping med 1-0. Jag vet inte om jag orkar träffa EFK-pastorn Anton Fagerstedt efter detta, har kommer att vara så dryg och kaxig så det blir svårt. Men det kan vända. Jag tror att botten nu är nådd för Hammarby och nu kan det bara vända uppåt. Jag ser ljuset i horisonten, soluppgången som är på gång, hur dödsskuggans dal förvandlas till segeryrans outsägliga höjder.
Det blir en ny tid, både på det ena och andra området. Kanske Hammarby är en profetisk bild på en vändning för Kristi kropp? Svensk frikyrklighet har väl åkt ner från elitserien till division 3, de senaste 70-80 åren, när och hur kommer vändningen?
Pingback: Räddhågad kyrkan vill vara sympatisk « Mikael Karlendal()