Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Har försökt att börja skriva ned lite reflektioner och minnesanteckningar efter åtta år som samfundsordförande. Jag har hittills skrivit två inlägg, det första lade jag ut här på bloggen 26 maj där jag ger lite bakgrund och översikt, det andra kom den 12 juni. I det andra inlägget gav jag lite glimtar av hur jag som EFK-ordförande jobbade med mediekontakter och bland annat lyfte in EFK i  flera centrala ekonomiska debatter i Sverige, bl.a. om Skandiaaffären och om svartjobb och ekonomisk moral.

I uppdraget som ordförande för EFK ingår att jobba specifikt med några olika saker. Att på styrelsenivå administrera och styra den befintliga verksamheten och se till att den går runt ekonomiskt är en basuppgift. Det har varit tungt under dessa år och under mina år som ordförande har vi tvingats att formulera och genomföra fyra besparingspaket. Ett annat uppdrag är ekumenik, och olika former av samarbete med andra kristna organisationer. Det har varit spännande att få lära känna så många nyckelpersoner i svensk kristenhet. Eftersom jag fortfarande har uppdrag inom ekumeniken, ordförande i Claphaminstitutet, styrelseledamot i Svenska Evangeliska Alliansen, samt uppdrag inom arbetsgrupper inom Sveriges Kristna Råd och Svenska missionsrådet, så fortsätter jag att odla dessa kontakter.

Ett tredje uppdrag jag har haft kopplat till ordförandeuppdraget, med EFK-styrelsens fulla stöd, det är att mer aktivt utveckla EFK:s Stockholmskontakter, framförallt med media och politiker. Jag har haft aktiv kontakt med både riksdag och regering, och media på riksnivå under min period som EFK-ordförande. På den punkten tycker jag att min viktigaste insats har varit, att EFK blir en viktig aktör på riksnivå, inte bara i den smala kyrkliga sfären. Mina insatser i dessa frågor tycker jag har mötts med respekt i svensk kristenhet. Även tidningen Sändaren har på ledarplats uttryckt stor uppskattning för mina insatser när det gäller opinionsbildning och mediekontakter. Har mött uppskattande ord även från Svenska Kyrkans ledning för mina insatser när det gäller skrivande och mediekontakter. Så det har varit roligt.

En fjärde uppgift för mig som samfundsordförande har varit att odla församlingskontakter. Jag har besökt och predikat i ett stort antal EFK-församlingar, jag har dock begränsat mig till att bara besöka dem som aktivt bjudit in mig, vi har inte organiserat några besöksturnéer för mig, det har man svårt att hinna med i uppdrag av deltids-idell karaktär.

Den punkt där jag tycker att jag misslyckats i mitt uppdrag handlar om vår egen inre utveckling. Jag har ju mina rötter i församlingsplanteringsrörelsen och i EFK:s Stockholmsarbete, som har varit det i särklass mest expansiva inom EFK de senaste 20 åren. Och församlingsplanteringsarbetet har varit det arbete där EFK allra mest har stuckit ut hakan, det är genom progressivt arbete med att grunda nya församlingar som vi har vuxit, annars hade vi visat samma stagnerande trend som övriga samfund. Jag tycker inte alls att jag har klarat av att i rollen som styrelseordförande, förmedla den dynamik och framåtanda, som har präglat EFK:s församlingsplanteringsarbete och vårt Stockholmsarbete under 20 år. Det ser jag som ett stort misslyckande. Jag återkommer till detta i ett senare inlägg. Jag hoppas att jag ska kunna göra mer i dessa frågor i uppdraget som Elimpastor.

Evangeliska Frikyrkans arbete i Stockholm är ett av de mest dynamiska som har hänt i svensk kristenhet, i modern tid, enligt min mening, det framgår ju inte tydligt av statistiken, eftersom det handlar om ett 15-tal församlingar. Men vi har i stora drag femdubblat antalet aktiva medlemmar i EFK-församlingar i Stockholm under en 20-årsperiod. Det är en kombination av tillväxt i gamla församlingar kombinerat med ett antal nya församlingsplanteringar.

Men i detta inlägg skriver jag lite mer om hur jag som EFK-ordförande har jobbat med mediekontakter, det har ju också varit den punkt där jag har varit mest kontroversiellt internt, samtidigt som det är den punkt där jag har fått mest lovord och uppskattning utanför EFK.

En av mina mest uppmärksammade medieinsatser under åren som ordförande för EFK, var försvaret av pingstpastor Åke Green i samband med hovrättsrättegången. Green hade ju dömts till en månads fängelse av tingsrätten för sin predikan om homosexualitet. Frågan var inte enkel att hantera för svenska kristenheten. Mer liberala samfund hade sin hållning ganska klar, bara kritik mot Åke Green.

För pingstvänner och evangelikaler var frågan inte så enkel. Åke Greens predikan byggde på Bibelns ord i Romarbrevet 1, ett fullständigt avståndstagande mot Green medförde rent logiskt också ett avståndstagande mot vad Paulus skriver i Romarbrevet 1. Samtidigt tyckte jag som evangelikal att Green uttryckte sig minst sagt klumpigt. Lever man i ett gayliberalt samhälle som Sverige, måste man i varje fall, predika över Romarbrevet 1, utifrån hela kontexten, ett avsnitt i Bibeln som mynnar ut i att ”alla har syndat och saknar Guds härlighet”. Men Green var pastor i en liten pingstförsamling på Öland, hörde till den äldre generationen, och jag kunde ha förståelse för att han inte anammat mina synpunkter från mitt Stockholmsperspektiv.

Men att sätta en pingstpastor i fängelse för en predikan över Romarbrevet 1 var horribelt, och en världssensation. Och yttrandefrihetsexperterna och medieproffsen var överens, det var orimligt med fängelse.

Någon vecka före hovrättsrättegången tog jag kontakt med Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Jag hade skrivit ned en text där jag försvarade Green. Jag hävdade att den kritiska synen på homosexualitet präglade alla världsreligionerna, inklusive Dalai Lama och buddhismen i dess olika varianter. Så även om man kan ha synpunkter på Greens formuleringskonst så bör man rimligtvis bura in oss allihop – alla religionsföreträdare, det var den ironiska och humoristiska tesen i artikeln. En katolik delar Greens grundsyn. För ortodoxa kyrkorna är det självklart, liksom den internationella pingströrelsen. För mig som karismatisk-evangelikal kristen är Romarbrevet kapitel 1 Guds ord, och riktningsgivande för hur jag ska se på frågan.

Både Svenska Dagbladet och Aftonbladet tyckte min artikel var lysande. Jag gjorde dock misstaget att kontakta två tidningar, och båda ville ha artikeln. Jag gav klartecken att SVD fick publicera artikeln samma dag som när hovrättsrättegången mot Green skulle börja. Då råkade jag ut för telefonterror från Aftonbladets sida. De mailade, och ringde ett stort antal gånger under ett dygn för att försöka övertyga mig om att de skulle få publicera artikeln istället för Svenska Dagbladet. Det var en festlig situation när två rikstidningar var i slagsmål om en tidningsartikel från EFK:s ordförande. Jag undrar hur många gånger det har inträffat tidigare.

Hur som helst, Svenska Dagbladet publicerade artikeln samma morgon som hovrättsrättegången startade. Min artikel blev nog det utspel från svenska kristenheten som mest påverkade rättegången, för Greens försvarsadvokat läste upp min artikel i rätten samma dag.

Jag blev både hyllad och sågad för artikeln. Både inom EFK och inom svenska samhället i stort. En redaktör på TV 4 ringde mig samma dag och tyckte artikeln var helt lysande, och jag blev inbjuden till TV 4 nästa morgon för en morgonsoffa. För en debatt med RFSL:s ordförande Sören Juvas, det var dock inte så roligt, han var på dåligt morgonhumör. Sveriges Radio hörde av sig och det blev också en radiodebatt samma dag. Jonas Gardell blev rasande och fick en helsida i SVD för att spy galla över alla som problematiserade homosexualiteten, SVD gav mig dock slutrepliken där jag nöp tillbaka mot Gardell. Replikväxlingen mellan mig och Gardell var ett av det mest lästa i SVD det året. Senare har ju jag och Gardell fått en bra kontakt, och han krävde av Sveriges Television att jag skulle få vara med i hans åtta program om Jesus. Att vara tydlig i sin ståndpunkt stänger uppenbarligen inte kontakterna med gayrörelsen, utan tycks ha motsatt effekt. Jag är den enda EFK-aren som också har blivit inbjuden att medverka i en debatt på Pridefestivalen, vilket jag gjorde för cirka 5 år sedan.

Att en pastor ska åka i fängelse – det är en unik religionsfrihetsfråga. Här måste vi kristna visa solidaritet med varandra. Jag fick ett aktivt stöd av en hel del inom EFK för att jag gav mig in i debatten. Bland annat en lärare på Örebro missionsskola mailade mig samma dag och uttryckte uppskattning över artikeln.

Men alla i EFK var inte glada. Pastorn i vår största församling, Saron i Göteborg, Joakim Hagerius, blev så upprörd över min artikel i Svenska Dagbladet så att han skrev i tidningen Dagen och kritiserade artikeln. Jag jobbade med både humor och ironi i artikeln, vilket uppskattades av sekulära media, men Göteborgsfronten i EFK uppfattade uppenbarligen inte detta.

Tystnaden och den överdrivna kritiken mot Green från kristet håll var märklig. Det var ju inte  vi kristna som lyfte fram frågan, det var helt och hållet RFSL:s initiativ i samspel med media. Att anklaga oss att vi bara vill lyfta fram homosexfrågan är ju helt fel, det var helt andra krafter som lyfte fram frågan, annars hade ingen brytt sig om Greens predikan. Hade Green hamnat i fängelse hade det blivit en världsnyhet. Och världens kristenhet hade frågat vad den kristna ledarna hade gjort för att försvara Green.

Och min erfarenhet var att om man rakryggat och konsekvent försvarade Green så blev man respekterad för detta i sekulära media.

Jag hade också svårt med den andra falangen i svensk kristenhet som bara gjorde Green till hjälte, och som inte på något sätt problematiserade hans predikan. Jag fick också utstå ganska kraftig kritik från det hållet för att jag inte tillräckligt tydligt försvarade Green. Jag hamnade i en mellanposition, kritik både från Hagerius på ena kanten och Livets ord på andra kanten. Men alternativet är att vara tyst och undvika alla känsliga frågor. Då blir det aldrig någon som kritiserar en.

Kan någon bloggläsare hjälpa mig att hitta länkar till de artiklar jag nämner i detta inlägg? Jag har semester, och har ingen lust att hålla på att leta efter det.

 

  • kjell

    Viola

    Du såg väl att Per-Erik skrev tyvärr

  • Per-Erik Johansson

    Tack Kjell.och till Viola kanske bäst jag är tydlig. Vi har kämpat förgäves för att det du vill ska råda i församlingen och rättas upp. I grunden handlar det om att styret vill inte se att den fina stora församlingen behöver komma till rätta, det är helt enkelt inte fint nog att behöva inse att det behöver till en uppstyrning. Hellre uppmanades att lämna församlingen.
    Om jag i stället för åsikter använder formuleringen: uppfattning i tron kanske det blir bättre.

  • S-E Sköld

    Samfundens stora bidrag till kristenheten i vårt land, är att de i huvudsak verkat som brandsläckare av väckelseldar. De är alla resultaten av människors tankemöda och har på så sätt lyckats ersätta Andens ledning, som ju är sprungen ur Guds tankevärld.

    Det senaste tillskottet till dessa ”missfoster” är samfundet Pingst, som ju under sken av att bli någonting annat, blev just samfund.

    ”Gud har i församlingen satt, först och främst samfundsledarena..” står det ju inte skrivet i Guds Ord; hur har det då kunnat bli så? Därför att Bibeln inte fått vara rättesnöre: inte fått vara ”lodet i Serubbabels hand”, i byggarnas hand.

  • P

    # 49 Kjell, du har nog fått en del om bakfoten.

    Visst får både elever och lärare berätta om de är troende i skolan! Däremot har inte skolan fått i uppdrag att göra eleverna kristna och det står i skollagen att alla föräldrar oavsett religiös eller politisk uppfattning ska kunna skicka sina elever till skolan i förvissning om att de inte blir ensidigt påverkade i den ena eller den andra riktningen i det hänseendet. Det råder skolplikt för alla, Sverige är en demokrati med religionsfrihet, och därför måste skolpersonal respektera att eleverna har olika religiös tillhörighet eller icke-tro, och skolans uppdrag är inte att fostra in eleverna i en viss tro. Att inte skolan ska påverka eleverna att bli exempelvis kristna, betyder naturligvis inte att det inte är tillåtet för elever eller personal att ha denna tro eller berätta om det för andra att de har denna tro, men något ”missionerande” ska inte förekomma under skoltid. Skolväsendet har inte samma uppdrag som en kristen församling. Till skolan kommer människor med olika tro eller icke-tro, och det ska respekteras att dessa olikheter finns. Det skulle gå stick i stäv med religionsfriheten, om skolan hade fått i uppdrag att försöka göra eleverna kristna och lektionstiden användes till religiöst förkunnande.

    Jag förstår inte riktigt vad du menar med det du skriver om mobbing? Mobbing förekommer tyvärr både bland barn och vuxna, men att säga att det är ”accepterat” är väl inte korrekt?? Vem skulle ställa sig upp och säga att den anser att mobbing är något bra? Problemet med mobbing är att i de miljöer där det förekommer, förnekar man ofta att mobbing sker. De flesta blundar och låtsas inte se vad som sker. Det krävs en del mod att säga ifrån om man ser att någon är utsatt, och de som mobbar vill inte erkänna vad det är de håller på med. Du skriver om lärare och läkare, mig veterligen är det inte okej med mobbing varken i skolan eller i sjukvården, eller på några andra arbetsplatser, är det en uppfattning som du har har att det är det?

    Slutligen – ja det står i skollagen att undervisningen ska bygga på vetenskaplig grund, men du har nog felaktiga förväntningar om du tror att det innebär att skolan idag ska kunna presentera ett heltäckande och färdigt svar på hur stort universum är eller hur det i detalj gick till när det skapades, det vet nog inte ens vetenskapsmännen….!

  • Mikael

    Hej Viola!
    Du har helt rätt, man skall predika över synden men i en kontext som man förstår!

    Kan jag trovärdigt förklara synden om jag frossar i lyx själv!
    Vem har klarlagt att den farligaste synden är på ett speciellt sätt?
    Vi har de sju dödssynderna.

    Det du tog upp var sexuellt avvikande personer.

    Den gyllene regeln svarar upp till var synd börjar.
    alltså där den gyllene regeln i ens agerande saknas missas målet!

    Men detta lärs aldrig ut.
    Utan det som lärs ut har mycket litet med människan att göra!

    /Mikael

  • Per-Erik Johansson

    54,P, I skolan på vår lilla ort så får elverna inte länge se luciatåg, det har varit tradition att luciamorgon gå till Svenska kyrkan 200 meter från skolan och se ett luciatåg samt sjunga någon julpsalm. Inte ens om man tog bort prästen och psalmen så kan det längre gå för sig. Förra året så instyälldes luciafirandet helt.
    (Nu finns naturligtvis de som omedelbart vill starta debatt om Lucia och kristen tro, men det är inte det som detta inlägg gäller utan att samtliga traditioner som har anknytning till kristen tro eller har förknippats med en kyrkolokal har förbjudits)
    Skolavslutningen hålls inte längre i kyrkan, en av frikyrkoförmsalingarna har en sommarpaviljong i ett parkområde, det är ok om skolavslutningen hålls utomhus på utomhus scenen, men om det skulle vara regn så kan man inte gå in i sommarkyrkan utan då måste alla har regnkläder.
    Kristna skolgruppen får inte längre ha något utrymme, det fanns tidigare ett förrådsrum i källaren som de kunde disponera sedan 40 år tillbaka. Istället så är det nu en annan trosinriktnig som har medgetts ett avskilt utrymme, dock inte kristna skolgruppens tidigare utrymme.

    55, ett barn ligger i en isvak det enda som finns att ta i är håret för att kunna hjälpa det upp, annars så når man det inte. Men, alla vet ju att det kommer att göra ont, hur ska man nu göra, inte vill jag att det ska göra ont och någon ska dra mig i håret så hellre besparar jag barnet i vaken den smärtan i enlighet med gyllene regeln.

  • kjell

    P / 54

    Ingen vetenskapsman kommer någonsin kunna ge ett svar på universums storlek för det kan inte vara något annat än oändligt =evigt.
    Gör såsom Abraham gjorde blicka mot himlen opp! Medan du stjärnorna räknar,Växer din tro,ditt hopp

  • P

    # 56 Per – Erik Johansson, att skolor har börjat gå ifrån att ha skolavslutning i kyrkolokaler och med gudstjänst ledd av pastor/präst har att göra med en annan lagstiftning jämfört med förr. Skolan måste numera ta hänsyn till religionsfriheten (vilket man alltså inte gjorde förr och religionsfriheten infördes förresten först 1951) och att skolan inte har i uppdrag att fostra in eleverna in i en viss tro. Skolorna ska utforma undervisningen så att alla elever oavsett religiös tillhörighet kan delta. Undervisningen ska vara icke-konfessionell och man får inte gå runt det genom att t ex anordna gudstjänst på skoltid och sedan ger man dispans för elever och personal med annan tro/icke-tro att delta.

    Och om man tänker efter så har skolavslutningen ju faktiskt inget med religioner att göra – elever och personal tackar varandra för det gångna läsåret och man brukar avtacka elever som ska gå vidare i skolsystemet och personal som avslutar sin anställning och så önskar man varandra ett skönt sommarlov.

    Sverige är inte längre ett enhetligt samhälle där alla förutsätts vara kristna, och skola och kyrka är inte sammanlänkade på samma sätt som förr. I en och samma klass finns ofta både elever som är pingstvänner, svenskkyrkliga, ateister, Jehovas vittnen, muslimer, buddhister osv. Likaså har skolpersonalen olika religiös tillhörighet. Och vill vi ha religionsfrihet så måste vi ju respektera dessa olikheter och att vi inte ska påtvinga varandras gudstjänster osv. Det är ju den skillnaden mellan skolan och församlingen, att det råder skolplikt och att dit kommer barn med olika religiös övertygelse, medan det är frivilligt att vara medlem i en församling och att dit kommer personer som alla har samma religiösa övertygelse.

    Kristna elever, och deras föräldrar, går säkert ofta till kyrkan ändå, året runt, så egentligen borde det inte vara en så stor sak att skolor numera brukar anordna skolavslutningen i en annan lokal än i kyrkan och ledd av t ex en rektor istället för en präst.

  • Per-Erik Johansson

    58, Det handlar om en helt neutral avslutningshögtid med Astrid Lindgrens visor och allt vad präster och pastorer hetr på så långt avstånd som möjlig, men det absurda att lokalen som ändå står där tom inte kan användas som regnskydd

    Detta är en mindre ort där kyrkolokalerna också tidgare använts i samarbete med skolan och där rent profana aktiviter från andra föreningar/intresseorganisationer hyrt in sig för att kommunen inte har råd att hålla samlingslokaler i alla småsamhällena.

    Själv har jag under flera år jobbat inom ett större rådgivningsföretag och där vi mestadels har varit hänvisade till att hyra kyrkolokaler när det varit aktuellt att nå ut i landsbygden med information.

    Det har varit naturligt att i vart fall äldre skolungdom deltagit med föräldrar i sådana här sammankomster. Det har hittills aldrig varit aktuellt att fundera över huruvida ungdom eller vuxna kan löpa risk att bli smittade av kristen tro för att de går till en samling som handlar om försäkrings, skatte eller företagsutvecklings rådgivning.

    Nästa gång så måste det naturligtvis övervägas om vi ska ställa kaffet påtrappan, hänga ett lakan till bildkanonen på gaveln och skriva i annonsen att regnkläder medtages då vi inte kan garantera att inte besökarna som går in i lokalen vid regnväder riskerar att komma ut som bekännande kristna.

    Du har lyckats belysa problematiken och riskerna med kristen tro på ett bra sätt tycker jag, nsäta steg blir kanske att övertyga skattebetalarna i vart fall i den här kommunen.

  • Per-Erik Johansson

    59,Det är väldigt stor skillnad på att anse religionsfrihet innebära frihet från eller frihet att tillhöra.

    Tolkningen av lagskrivning om religionsfrihet som ”frihet att tillhöra eller inte tillhöra en religion eller tros inriktning ” innebär en väldigt mycket större tolerans, en möjlighet för såväl troende av alla kategorier som ateister att umgås och vistas sida vid sida. En möjlighet för ateisten som uppenbarligen inte finner eller kan finna något mer i en gudstjänst än en kulturell ritualhandling att vara åskådare tillsammans med den troende som å sin sida ser gudstjänsten som en form av kontakt med Gud.

    När religionsfriheten sentida påverkad av en tolkning som innebär ”frihet från religion och olika trosinriktningar” ställs människor emot varandra, en grupp i samhället ser en möjlighet att med hjälp av ett paragrafrytteri i dess ytterlighet skapa ett segregerat rum för en egen tro (tron på vetenskapen), skild från religion där tron istället för religion kallas vetenskap, den enda vägen till det fullkomliga samhället .
    En förnekad gudstro som slutat i ett avgudande, dyrkan och tillbedjan till vetenskapsmän. Det skiljer inte särskilt mycket mellan ateisters lovsång till Darwin och utvecklingsläran och en engagerad predikan om Jesus kristus, om det inte vore för att vi som Kristna tror på en levande allsmäktig Gud, Guds enfödde son Jesus Kristus och den Helige Ande, Darwin är som bekant död och i nutid även ifragasatt av sina egna.

    Det är min syn på det som du verkar vilja se i skolan och övrigt samhällsliv. Nu har jag avgjort använt för mycket utrymme på detta bloggupplsag och fortsätter inte trådarna.

  • P

    # 60 Per – Erik Johansson, jag tolkar religionsfrihet som BÅDE rätten att ha och utöva en religion och rätten att ha en icke-tro och inte bli påtvingad en sådan. Vi måste respektera varandra, och kunna samexistera i samhället även om det finns olika syn på det här området. Det är också en viktig del i det demokratiska samhället, att man tillåter andra att ha andra åsikter/tro än vad man själv har.

  • Ulf Stenlund

    Bäste Mikael #43
    Om du orkar hålla lite avstånd till vulgärpropagandan borde du kunna hålla med om, generellt sett, att judarna faktiskt är mycket mera rädda om andras liv än palestinierna. Du har dock en poäng i att samariern i liknelsen har mycket att lära ut både till judar och hedningar.

  • Ulf Stenlund

    # 61 P
    Det är stor skillnad på att förbjuda propaganda för religion (predikan) och att respektera och samexistera. Snart nog kommer muslimernas krav på förbud att lämna islam att få gehör. Vi måste kämpa emot detta.

  • Mikael

    Hej Ulf Stenlund #61!

    Jag glömde än en gång att Judarna skall ses som Guds Utvalda folk!
    Det jag vill säga med kommentaren är att Juden, ja Juden Jesus, ville visa att de minst uppskattade i samhället kan vara de som räddar dig!
    Med det vill jag även visa att den tanken är central i Jesu förkunellse, så när man demonterar ner samhällsfunktioner av besparingsåtgärder har man inte Jesu gillande i alla fall inte i bibeln.

    Det var Jesus på korset som lät Förlåten delas så det allra heligaste kan nås av oss alla. Då kan man undra om lösningen är Appardheid och murar som de Heliga landet sysslar med nu.

    /Mikael

  • Mikael

    Hej igen Ulf Stenlund!
    För att återgå till Benny Hinn! Ja, även han är en kristen Palestinier!

    /Mikael

  • Mikael

    Hej Per-Erik Johansson!
    Ditt sätt att tolka Gyllene regeln är märklig!
    Skulle du vilja frysa ihjäl i vaken, det är första och viktigaste frågan för dig?
    Om du nu säger: Det verkar vara en bra idé!

    Men är det verkligen svaret på:
    Så som jag vill, att du gör emot mig!
    Skall jag se till, att jag göra emot dig!
    (Ett försök till översättning av en engelska översättning.)

    Om jag mår så illa att jag vill lämna vid den åldern jag är i dag, så borde min tanke vara att barnet skall få samma chans att nå min ålder.

    Men för mig handlar det om en förståelse om den innersta förståelsen av kärlek.

    Detta handlingsätt att alltid fråga hur du vill ha det innan jag tar för mig av min önskan!
    Och i det inte ta för mig mer, än det jag själv önskat om jag förlorat då min nästa fått motta samma fördel som jag före mig.

    Blev det krångligt!

    Om jag skriver: Undvik vara större åsna än du själv orkar med och kan tänka motta med glädje!

    Blev det lättare då?

    Det är när vi ställs i skarpt läge denna tanke blir aktuell.

    Den gamlatestamentliga texten för idag handlade om att Gud uppskattar då vi är rättfärdiga och inte då vi ställer oss in för honom med offer och liknande.

    Jesus säger i matt 22:37-40, vad hela bibeln handlar om.
    De första budet säger: Vem vi skall ära, och det andra är det enda sättet att ära honom på!

    Dessa bud är grunden för alla bud och allt som står i bibeln och kan väl ses som avslutningen på Missionsbefallningen.

    /Mikael

  • Ulf Stenlund

    Mikael,
    jag har absolut ingenting mot palestinier. Det är dock smärtsamt att se att de kristna palestinierna är alltmer trängda. Vid mitt besök i Betlehem 1989 var fortfarande majoriteten där kristna palestinier. Numera är de en liten minoritet. Det är vulgärpropaganda att det israeliska samhället är uppbyggt kring apartheit. Vad tror du att det beror på att en arab hellre bor inom den israeliska statens gränser än på den palestinska sidan? Visst, numera är det väldigt besvärligt med barriärer och allt, men vad jag tänker på att det jag påstår var sant redan innan Israel tvingades bygga dessa förkättrade barriärer för att skydda sig.

  • Mikael

    Hej Ulf Stenlund!
    Det smärtar tydligen oss båda att de Kristna i Palestina är inte önskvärda längre!
    Och Apartheid som grunden bygger på åtskilnad mellan folkslag behöver inte vara vita mot alla andra utan många andra varianter kommer att visa sig fram över.

    /Mikael

  • Pingback: Reflektioner efter åtta år som samfundsordförande – del 4 | Stefan Swärd()



Subscribe to Stefan Swärd