Jag skrev ett inlägg i söndags om vad jag tyckte om Benny Hinn, och det har nu resulterat i 223 kommentarer totalt, på min blogg – i skrivande stund. Jag blev så kritiserad för mitt inlägg så jag blev tvungen att skriva ett försvarstal, och detta försvarstagl har i skrivande stund fört med sig 82 kommentarer, som jag ska försöka ge något svar på. Jag har försökt att läsa igenom de 82 kommentarerna som kommit efter mitt inlägg ”Rond 2 i Benny Hinn-debatten, nu bemöter jag mina kritiker”. Har bara möjlighet att kommentera några av kommentarerna.
Face Time i kommentar 19 framför en ganska kraftig kritik och tycker i princip att jag är lurad och duperad, framförallt av Ulf Ekman. Det är svårt att hantera den typen av synpunkter. Rimligtvis håller jag inte med om att jag är lurad och duperad, men är nog inte övertygad om att jag kan övertyga Face Time om att så inte är fallet (och skulle jag göra ett försök skulle det bli alltför mångordigt) – så jag får nog passa i frågan. Håller dock med om att ministries som Benny Hinn behöver granskas ekonomiskt, det skrev jag också. Dagens Industri gjorde ett utmärkt försök nyligen att granska svensk frikyrka ekonomiskt, inklusive Livets ord, det är utmärkt.
Kommentar 23 Josef, ställer kritiska frågor om hur jag ser på teologi. Jag delar hans syn på teologins betydelse, om vi med teologi menar en bredare definition, inte bara akademisk teologi i snäv bemärkelse, utan att allmänt ägna sig åt systematiska studier över Guds ord som uppenbarelsen om den treenige Guden. När jag menade att Hinn inte ska vara teolog utan evangelist menade jag bara att han ska ägna sig åt det han är bra på, självklart behöver även evangelister ägna sig åt teologiska studier och reflektioner. Jag återkommer nog vid ett annat tillfälle om synen på teologi.
Olof i kommentar 51 hårddrar verkligen det jag säger, att jag ber om förlåtelse för att jag har en dömande attityd, åsyftar inte specifikt Benny Hinn, utan jag tror att det är en bra inställning i mellanmänskliga relationer. Man måste också läsa hela mitt blogginlägg för att få en rätt bild av vad jag försöker säga, inte bara rycka ut en mening.
Min EFK-kollega Joachim Elsander som är en prominent bloggare, gör flera påpekanden i kommentar 54. Han säger att vi inte ska mäta framgång i fyllda arenor. Självklart. Har jag påstått något sådant? Det enda jag har sagt är att även predikanter som fyller arenor behöver behandlas med vist mått av respekt. Joachim frågar om inte vi små pastorer får kritisera och säga stopp. Självklart får vi göra det. Joachim har väl gjort det med all tydlighet på sin egen blogg. Jag har aldrig sagt att man inte får kritisera Benny Hinn. Det enda jag har sagt är att kritiken ska vara saklig och ödmjuk och att man behöver visa respekt för den man kritiserar. Och att jag tycker att i detta fall har kritiken i vissa fall gått över till drev och personförföljelse. Jag tycker inte att det är en kristen attityd. Joachim tycker att jag spelar ut förbön för en person mot att kritisera. När har jag sagt det? Att jag säger att jag vill be för Benny Hinn innebär inte att jag menar att man inte får kritisera honom. Joachim tar också upp min fråga om vad alla gör som kritiserar Benny Hinn och börjar nämna om Alpha-kurser m.m. Men man måste läsa mitt påstående i sitt sammanhang. Det jag åsyftar är en kritik som har tappat proportionerna, blir rena personangrepp och blir ett drev. Och det handlar om kritiker som är upptagna av att vara kritiker. De som håller på med Alpha-kurser, och andra former av aktiv evangelisation, det är inte dem jag kritiserar – jag tycker att det framgår av sammanhanget i mitt blogginlägg.
Flera kommentarer nämner om stora och små pastorer. Jag kan inte se att distinktionen är biblisk. Vi är alla lemmar i Kristi kropp, och tjänar med den nåd och gåvor som har blivit oss givna. Däremot anser jag att de som är ”stora pastorer” enligt någon sorts mänskliga måttstockar, att vi har ingen rätt att raljera över dem.
P skriver i kommentar 81att det är sorgligt att det finns människor som blir imponerade av skickliga manipulatörer. Jag är alltså en sådan person eftersom jag tyckte att det var en bra gudstjänst i lördagskväll. Det jag får veta i kristna bloggsfären är alltså att jag är manipulerad, duperad, korkad, lättlurad och går på villoläror (en rad blogginlägg och kommentarer har liknande resonemang som P). Det är inte bara Benny Hinn som kritiseras utan alla som går på hans gudstjänster, som beskrivs som offer. Detta tycker jag är ett bra exempel på drev, besserwisserattityd, och ytterst nedlåtande attityder mot andra människor. Här har man passerat gränsen för sund och saklig kritik och ägnar sig bara åt medioker mobbing. Jag tror att den breda majoriteten av dem som besöker Benny Hinns möten är förnuftiga och ärliga människor som är där för att de vill möta Gud och tycker att de får ut något av Hinns predikningar. Gillar man det inte, går man rimligtvis inte dit.
Pingback: Teologin viktig i den pingstkarismatiska rörelsen. - Bengts Blogg()
Pingback: Back in business « Mikael Karlendal()