Tycker inte att media har skärpt sig när det gäller att bevaka Jesusmanifestationen. Jag har bara tittat på SVT, DN och SVD och där var bevakningen mycket sparsam, och ytterst okunnig. Ett evenemang som samlar 25 000 personer är någon mycket stort i Sverige. Det enda som har publiksiffror på den nivån är viktiga landskamper i fotboll, storstadsderbyn i fotboll och extremt stora musikgalor och festivaler. Arrangemang som samlar 25 000 får med automatik omfattande mediauppvaktning, inklusive analys av kunniga journalister, båda dessa inslag saknades i fallet Jesusmanifestationen.
Jag tror inte att Jesusmanifestationen löser problemet med enkla PR-knep. Och det handlar inte bara om Jesusmanifestationen.
Istället för att bara gnälla över eländet har jag ett konstruktivt förslag. Att det tas initiativ till att en dag, två gånger per år, ordnas initierade seminarier om kristna kyrkan och kristna tron som syftar till att utbilda journalister och medierepresentanter. Enda syftet med seminariet är att öka kunskapen om kristna kyrkan och kristna tron. Seminariet ska vara på hög nivå, och föredragshållarna ska vara de mest kunniga personerna vi kan skaka fram i Sverige. För att göra det intressant kan man inte bara rada upp kyrko- och samfundsledarna, utan det behövs vassare lockbeten än så för att media ska komma.
Varför inte engagera personer i medieeliten som har förankring i kyrkans värld. Lars Adaktusson borde ställa upp gratis och leda seminariet. De kristna dagstidningarna Världen Idag och Dagen kunde arrangera det tillsammans, och engagera sina chefredaktörer Elisabeth Sandlund och Felicia Svaeren. Den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, där jag är ordförande, ställer gärna upp som medarrangör, det är inte fel om Sveriges kristna råd blandas in också. Tomas Brunegård kan berätta om hur det är att vara pingstvän och leda en av Sveriges största mediekoncerner. Ett PR-proffs kan bjudas in för att berätta om hur Katolska kyrkan ska hantera sexskandalerna, och biskop Anders kan ge en respons. En intressant person är ju också Anders Mellbourn, som både är professor i Statskunskap, f.d. chefredaktör för DN och nu chefredaktör för Sändaren, som en nedtrappningspost i karriären, han kan ge intressanta perspektiv i ett anförande. Som barnbarnsbarn till första generationens baptister kan jag gärna hålla ett anförande och försöka lära media om svenska väckelse- och frikyrkotraditionen, och hur det har påverkat både demokratiutvecklingen och utvecklingen av mänskliga rättigheter i Sverige. Från EFK kan vi ge bidrag om de nya mångkulturella församlingarna som växer fram. Gärna lite glimtar från det senaste och trendigaste i kristna ungdomsvärlden, en mix av Hillsong, Frizon, Ny generation och Equemenia vore inte fel. Ska media uppfatta tillställningen som seriös bör vi nog visa upp en ganska enad front, trots alla skillnader som vi har bra koll på. Och kan inte Ulf Ekman prata om att vara kristenhetens Ingvar Kamprad, Livets ords missionsverksamhet har väl snart på några år fått lika bred internationell spridning som IKEA, svensk kristendom på export, det kanske skulle locka någon journalist att höra något mer om detta.
Ja, det var bara några lösa idéer, vi får se om någon nappar.
Pingback: Religionsfriheten « Mikael Karlendal()
Pingback: Är det kanske dags för en kristen regnbågsparad? « Mikael Karlendal()