Kan man vara kristen och leva i sambo?

En klassisk tes i kristendomen är att sex är en gåva från Gud, men gåvan är så viktig och fin, så den ska utövas inom ramen för ett äktenskap. I nya testamentet var det tydliga gränsdragningar mellan att vara gift eller inte. Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär, skriver Paulus i 1 Kor 7, det är uppenbart att han menar att sexualiteten ska utövas inom ett äktenskap. Det var tydligen också ganska uppenbart om man var gift eller inte. Bibeln talar om bröllop, gifta sig, uppenbart fanns det en tydlig gränsdragning, att vara gift eller inte. Jesus hänvisar till skapelseberättelsen när han talar om äktenskapet. Ett av budorden var att inte begå äktenskapsbrott, det förutsätter att det är tydligt definierat vem som är gift eller inte.

Det jag reagerar på är den glidning som sker inom kyrkan i Sverige i samlevnadsfrågor utan att man öppet deklarerar detta. På femtiotalet hade det blivit skandal om en präst bodde sambo. Och på sjuttiotalet hade det var otänktbart för en frikyrkopastor. Nu har det blivit allt vanligare och alltmer accepterat inom frikyrkan. Max Wetterlund viftar undan frågan om samboskap i sitt blogginlägg (har skrivit uppskattande om Wetterlunds sexbloggande i tidigare inlägg, men gillar inte hans inställning i sambofrågan länk till inlägget här), och menar att de som är sambos egentligen är gifta. Ligger man med varandra då är man gifta med varandra (jag undrar hur jag ska tillämpa den principen när man pratar med Stockholmsungdomar som regelbundet byter sexpartner?). Max har också svårt när kyrkan skäller på samboskapet.

Jag har en rad kritiska frågor till detta krypande accepterande av samboskap och utomäktenskapligt samliv, som uppenbarligen blir alltmer accepterat inom bland annat Evangeliska Frikyrkan. Nu utmanar jag till debatt. Jag får rejäl draghjälp idag av professor Sten Philipsson som skriver på Svenska Dagbladet Brännpunkt idag om Katolska kyrkan och säger att kyrkan alltid hävdat att sexualiteten hör till äktenskapet. Även den punkten blir ju ofta ifrågasatt, en del hävdar att kyrkan inte har haft tydliga normer när det gäller sex och äktenskap. Philipson menar att så har det varit, sedan kritiserar han normen, men det är en annan sak.

Jag tycker att dessa frågor är betydligt viktigare än den pågående diskussionen om juridiska vigselrätten, den frågan är ju en samhällsfråga, den handlar ju inte om hur vi som kristna ser på äktenskapet.

Jag menar att både Bibeln och kristna traditionen definierar tydliga riktlinjer för äktenskaps ingående. Jesus säger att en man ska överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru och de två ska bli ett kött. På andra ställen i Bibeln framkommer att detta görs i någon form av bröllop, en offentlig proklamation. Bibeln liknar också förhållandet mellan mannen och hustrun vid ett Guds förbund. Sedan ser vi också en koppling till lagstiftningen, äktenskap och familjeliv har ju alltid reglerats juridiskt. Det handlar ju om arvsrätt, egendomsrätt, och framförallt om regler som har att göra med föräldraskap och ansvarstagande för barn. Exakta ritualerna för denna process kan varieras, men grunddragen ligger fast med att bilda en ny familjeenhet och hushåll, utlovad trohet (att hålla sig till), att förenas fysiskt (bli ett kött) och en förening med Gud i centrum – ingå ett förbund mellan mannen, hustrun och Gud – och sammankopplat med någon form av offentlig proklamation i form av bröllop, (även om det sistnämnda kan utformas på många olika sätt – jag har vigt folk i fikarummet innan en söndagsgudstjänst med några vittnen närvarande).

Samboskap brukar uppfattas som ett proväktenskap. Går det bra gifter man sig officiellt och juridiskt efter några år, går det dåligt separerar man. Det är mycket ovanligt att folk lever som sambo långsiktigt. Hela idén med samboskap, att göra det på prov, strider mot hela kristna äktenskapstanken, ett kristet äktenskap är att gå in i en livslång överlåtelse, ett förbund både till Gud och varandra. Samboskap började bli ganska vanligt i Stockholm i mitten av 1800-talet. Svenska kyrkan och prästerna gick då enhälligt in i kampen mot denna sedvänja som man menade var uttryck för synd och horeri.

Det finns också ett mänskligt skäl till varför det behövs tydliga gränsdragningar mellan att vara gift eller inte. Det beror på att sexualiteten är en pockande drift för ett förälskat par, och finns det inga klara gränslinjer slutar det sist med att man har sex första kvällen vid första dejten.

I dagens församlingar möter vi och får ta emot många människor som inte har någon kristen bakgrund, och som saknar kunskap i kristet tänkande på detta område. Jag har varit pastor i Stockholm i 20 år och har under denna tid fått vägleda många par in i ett äktenskap. Jag är förvånad över hur snabbt de som nyligen blivit kristna och som helt saknar kristen bakgrund, hur snabbt de snappar upp och förstår det kristna tänkandet på detta område. Det är dock tragiskt när pastorer abdikerar från sitt ansvar och inte ger tydlig vägledning på samlevnadens område. En kristen församling behöver tydliga normer på samlevnadens område, normer som tydligt behöver kommuniceras och motiveras utifrån Bibeln. Framförallt behöver man ge vägledning om hur man faktiskt kan leva efter Bibelns undervisning. Det går ju inte automatiskt.

Mina frågor är följande:

1. De pastorer och församlingar som alltmer accepterar samboförhållanden och utomäktenskapligt samliv – menar man att kristna kyrkan tidigare har haft fel på detta område, när man försvarat en inställning där sex hör till äktenskapet? Hur motiverar man den nya hållningen teologiskt? Jag har aldrig hört något bibel-teologiskt motiverat försvar för samboskap. Jag har till och med läst igenom Svenska kyrkans stora antologi om äktenskapssyn som kom häromåret, och hittade inget där.

2. Eller menar man att frågan om sex och äktenskap inte är någon specifik kristen fråga, utan det normala är att vi kristna lever som alla andra. När det blir vanligt i samhället i övrigt med sambo, då är det naturligt med att vi kristna också lever sambo. Hur motiverar man den hållningen teologiskt?

3. Sedan har vi ju det ständiga argumentet så fort man för fram en försvarande synpunkt på äktenskapet, då får man direkt höra att vi kristna inte följer Bibeln på ett antal andra områden, och då kan det ju kvitta hur vi lever när det gäller sex och samlevnad. För min egen del har jag som pastor eftersträvat att aldrig läsa Bibeln restriktivt på det sättet, att vara lärjunge och efterföljare till Jesus gäller alla livets områden, det tycker jag är självklart. Men det gäller också sex och samlevnad. Det man får höra som motargument är att det inte är så viktigt hur man lever på detta område som kristen. Det är en privatiserad kristendom som förespråkas, man får leva lite som man vill, och i kyrkan levererar vi allmänna predikningar som församlingsmedlemmarna får gör vad de vill med.

4. Eller menar pastorn kanske att den traditionella äktenskapssynen är riktig, men att vi kan inte påverka eller lägga oss i hur församlingsmedlemmarna lever. Menar man då att en församling inte är en överlåten gemenskap där vi gemensamt vandrar i efterföljelse till Jesus och hjälps åt i den processen? Menar man att församlingen ska vara privatiserad? Det sompredikas behöver inte kopplas ihop med livsstil? Hur försvarar man en sådan församlingssyn?

Vår bortgångne vän Hans Johansson var huvudlärare på Frizon häromåret om sex och samlevnad. Jag kände Hans ganska väl, vi var i samma pastorsgrupp i Stockholm under ett antal år. Han hade exakt samma inställning som jag har i dessa frågor, han till och med skrev in i stadgarna i sin församling att man inte fick vara medlem om man bodde sambo. I det perspektivet är jag förvånad över förre EFK-ung-ordföranden Max Wetterlundhs teser om samboskap och äktenskap.

Jag tycker faktiskt att de som stöder denna äktenskapsupplösande utveckling i våra församlingar, att man bör träda fram och försvara sin hållning, och stå för den. Jag begriper inte hur man får ihop det, jag har ställt mina frågor ovan. Jag tycker också att det är viktigt att vi inom Evangeliska Frikyrkan gör tydliga ställningstaganden i dessa frågor, hur vi som kristna ser på äktenskapet är ännu viktigare än hur vi ska förhålla oss till samhällets juridiska äktenskapslagstiftning.

  • Läsare

    Anna det är inte rätt att se ner på människor eller förtrycka mm. Precis likadant som du gör om du läser vad du själv skriver.

    Man måste dock få säga vad man tror och tycker men det är oftast så att tycker man i motsatt förhållande till vad du tycker då kallas det helt plötsligt att se ned tala skit och förtrycka.

    Jesus själv var nog hårdare än vad många försöker göra honom till.

    Mitt favoritjesusutryck GÅ OCH SYNDA EJ MER.

  • Läsare

    Wildwest

    Om du tycker just denna fråga är besvärlig, vad tror du dom som brottats med en abort tycker då. Där finns ju också väldigt många fall som ligger i gråsonen för vad man kan tycka är ok.

    Men sammtidigt kan vi ej tumma på den sanningen heller, att man tar faktiskt bort ett liv.

    Sen finns det förmodligen massor med saker som ter sig besvärligare för en del än för andra.

    Skall man göra om bibeln för varje svår situation eller.

    Nä att vända sig till Jesus och försöka praktisera bibeln så bokstavligt som möjligt är nog det enda som håller

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    Tobias. Jo, jag tror på att ”stå för saker”, men det är konkreta människor av kött och blod som måste göra det, och det måste ske i praktiken. Det jag vänder mig emot är att en församling sägs ”stå för någonting”, samtidigt som många medlemmar lever på tvärs med dom värderingar man säger sig ha. För mig är det inte sant (och du gillar ju sanning 😉 helt enkelt.

    Men jag är helt för att göra allt man kan för att genom exempel, förmaning och undervisning peppa människor att komma längre in i Guds vilja, tex att leva i den radikala äktenskapliga trohet som Jesus talar om, och som vi alla (typ) behöver bli mycket bättre på.

  • BW

    Snälla wildwest, kvinnor är romantiska varelser. Dom uppskattar en gentleman som reser sig upp och drar fram stolen, öppnar bildörren, som ger blommor och presenter, som kanske verkar lite mystisk eller blyg, kultiverad och bildad eller rent av ödmjuk. Att kvinnor är romantiska varelser läste jag i min ungdom i en bok skriven av en kristen amerikan, Tim La Haye. Men att försöka prata om sex med kvinnor är nog inte så lyckat. Det kanske finns undantag, dagens kultur är ju lite annorlunda mot när jag var ung, men som sagt, kvinnor är romantiska varelser. :)

  • Tobias Fritzon

    Jonas. Om jag bara ska gå på det du skriver senast håller jag med dig! Men kanske har jag vissa tvivel om att vi menar helt lika, trots allt… Min tveksamhet har att göra med det jag tolkar som ditt förhållningssätt mellan lära och praxis. Varför är det ett problem att förespråka vissa ideal, oavsett om de för närvarande följs till punkt och pricka? Ska man bara hålla tyst under tiden om någon frågar vad man tror och tycker?

    /Tobias.

  • Anna-Karin

    Herre hjälp….kvinnor är romantiska varelser….ja, inte är jag särskilt romantisk, maken är betydligt mer road av det. Jag skulle bli helt förvirrad av utdragna stolar men en blomma ibland är ok…gärna tulpaner då…..jag köper maken en enda ros ibland, det gillar han. 😀

    @Anna; Det är väl bra att man pratar om saker.

    God natt nu, pojkar och flickor!

  • Mikael

    ”Snälla wildwest, kvinnor är romantiska varelser. Dom uppskattar en gentleman som reser sig upp och drar fram stolen, öppnar bildörren, som ger blommor och presenter, som kanske verkar lite mystisk eller blyg, kultiverad och bildad eller rent av ödmjuk. Att kvinnor är romantiska varelser läste jag i min ungdom i en bok skriven av en kristen amerikan, Tim La Haye. Men att försöka prata om sex med kvinnor är nog inte så lyckat. Det kanske finns undantag, dagens kultur är ju lite annorlunda mot när jag var ung, men som sagt, kvinnor är romantiska varelser. ”

    Ja som sagt, dagens kultur är kanske lite annorlunda än den inbillade kultur som säkerligen inte ens existerade då den för mig helt okände Tim La Haye skrev sitt ”mästerverk”.
    Har väl i barndomen påverkats av både ditten och datten och haft liknande vanföreställningar där alla flickor/kvinnor till skillnad mot pojkar/män var romantiska och osjälviska änglar och till yttermera visso helt asexuella förutom då de i sin blidhet kunde göra sina män sälla.

    Efter ett halvt liv vet jag att den idiotiska schablonbilden knappast stämmer och att de flesta kvinnor förutom att med råge vara vara mannens jämlike dessutom är bra så mycket mer rationella, kloka, ödmjuka, mindre dömande och även mer livs- och lust-bejakande (till skillnad från många av dess trista manliga motsvarigheter så bejakas detta oftast inte till priset av andras värdighet eller lycka).

    Hur som helst så lever nog fler än en fundamentalist kvar i gången tid som genom nostalgins glasögon säkerligen anses som så mycket bättre.

    Så klart helt utanför ämnet, men jag har diskuterat med fundamentalister förr så jag vet vad de glömmer när de hänvisar till en ”gudruktigare och bättre värld”.
    All förgången skit som krig, nationalism, nazism, slaveri och diverse förtryck och ojämlikheter finns ej kvar i deras världsbild.
    Istället åsyftas en ”bättre, m er oskuldsfull värld” som aldrig har funnits.

    ms

  • Ulf Stenlund

    Kära meddebattörer!
    I allt diskuterande slår det mig att den viktigaste faktorn på något sätt hamnat utanför när de olika åsikterna bryts mot varandra. För mig är bilden där församlingen liknas vi Kristi kropp otroligt aktuell. Om vi verkligen är villiga att låta Jesus själv vara församlingens huvud där vi alla är lemmar i samma kropp, men med olika uppgifter, är jag helt säker på att han leder oss på rätt väg. Det är inte filosofi vi håller på med det är församlingsbyggande i den yttersta tiden där församlingen är satt att skörda för himlen.

  • Mikael

    #108.
    Skörda på du, men glöm aldrig alla de sig sins emellan oförenliga bibliska ”sanningarna” innan du blir övermodig!!
    Det som inte går ihop gör det inte ens hur mycket man man än kämpar och rättfärdigar!!

    MS

  • Ulf Stenlund

    Mikael
    Du har förstås kommit på att jag och många med mig, som argumenterar på denna förträffliga blogg, tycker precis tvärt om. De bibliska sanningarna går inte bara ihop, de bildar en helhet som går alldeles förträffligt att leva efter. Guds ord är mat för själen men också Andens svärd.

  • BW

    Anna-Karin och Mikael, jag uttryckte mig medvetet tillspetsat och med glimten i ögat vilket av somliga till och med kan uppfattas som humoristiskt och underhållade. Det är hursomhelst roligt att få reaktioner på det man skriver.

    Att tala om skillnader mellan kvinnor och män är inte så politiskt korrekt i dag. På dagis skulle aldrig pojkarna tillåtas att leka indianer och cowboys. Förskräckliga tanke, det skulle ju bejaka och uppmuntra problemlösning med hjälp av våld! Och tjejer ska inte bli präglade av unkna kvinnoroller och därför inte uppmuntras till att leka med dockor och självklart aldrig tillåtas att leka cowboys och indian. När jag var barn, och jag är inte så lastgammal, hade jag en period i tioårsåldern när det roligste jag visste var att leka – just cowboys och indianer. Pojkar och flickor förutsätts vara oskrivna blad från början och skall av professionella uppfostrare ledas och fostras i våra skolor och förskolor till att bli jämlika och rationella samhällsmedborgare. Jodå, jag vet att tjejer kan vara manhaftiga och alla killar har inte traditionella maskulina attribut.

    Om man nu ska generalisera könsbundna reaktionmönster och inte använda ordet ”romantiskt” så kan man säga att killar påverkas primärt av synintryck och tjejers reaktionsmönster är mer ”psykologiskt” betingade. (Nu har jag givetvis beträtt den hermeneutiska vetenskapstraditionen vilket antagligen inte skulle bejakas av den pretantiösa positivistiska traditionen) Sedan attraheras vi naturligtvis av personligheten osv. (Nu talar jag om känslor och kärlek mellan män och kvinnor).

    Den sekulära humanismen har säkert lyckats bra med att få oss att tro att det är något fel med oss om vi faller tillbaka till gamla schablonbilder av män och kvinnor.

    Ps / Att sjunga psalmsånger och ha morgonbön i skolorna är tabu i vårt postkristna samhälle. Men jag säger att vårt samhälle´har mycket att stå till svars för inför Gud för all förförelse. Och kyrkan har mycket att stå till svars inför Gud för sitt svek mot sin Herre och Gud. / Ds

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    Tobias. Det är inget problem. Jag tycker bara man ska säga som det är. Som kristna värnar vi inte äktenskapet. Vi BORDE värna äktenskapet. Och VISSA värnar äktenskapet. Men generellt sett värnar vi INTE äktenskapet, vilket tex skilsmässostatistisken och porr-surfandet vittnar tydligt om. (Jag är inte arg trots stora bokstäver, vet bara inte hur man kursiverar… :)

  • wildwest

    Haha BW: Jag levde länge i den bilden som Du gav mej om romantiska kvinnor, men inte tycker jag dom stämmer. Nu är inte jag en SIFO-undersökning, utan allt är högst subjektivt. Öppnar man dörrarna för en tjej kan man få kommentaren: ser jag så gammal ut, går man runt bilen och öppnar en dörr har jag fått ett hysteriskt fnitter och kommentaren: vad håller du på med? Att kvinnor ska modellera om mej på första dejten hör däremot till vanligheterna, efter fyra timmars samvaro i höstas hade jag fel sorts jacka, borde raka skallen kal, skulle inte fjanta mej med att hjälpa till med disken efter fikat, var för känslosam när jag pratade om min avlidna bror, hade för stora machoideal när vi pratade politik, etc. När jag sa att jag gillar axellångt hår på tjejer så var svaret: lilla gubben, det kan du bara glömma. Fanns alltså inte mycket gemensamt där. Okay, jag låter lite bitter, vilket stämmer. BW: Du bör nog vara glad att Du har Ditt på det torra på ett eller annat sätt, att ge sej ut bland dagens viktigpettrar i 35-årsåldern är oftast ingen hit, det som skiljer frikyrkotjejerna från ”världstjejerna” är att de förstnämnda är mycket mera osäkra på det mesta.

  • BW

    Jag har varit bitter ibland för att livet inte utvecklade sig i den riktning jag hade önskat. För att man känner sig så utlämnad och hjälplös. Men jag har upplevt att Gud kan läka såren och befria från bitterhet. Och han kan också göra under och förändra situationer med eller utan människors hjälp. Jag tänker ibland på att våra problem faktiskt inte är så stora i ett större perspektiv. Jag tänker t.ex. på all småflickor som sålts till sexslavar och hålls i bur som djur i Indien och andra länder, ja även i den ”kristna” västvärlden. Jag tänker på alla som inte lärt känna Jesus som sin personlige frälsare. Jag tänker på alla möjliga varianter av den utbredda ondskan på vår jord. Må Gud hjälpa oss att rikta oss utåt till andra och att på ett konstruktivt sätt hantera våra egna problem.

  • Tobias Fritzon

    Jonas. Då är jag med dig. Kanske… 😉

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

    BW, (kommentar 114)
    Du skriver: ”Må Gud hjälpa oss att rikta oss utåt till andra och att på ett konstruktivt sätt hantera våra egna problem.”

    Vad bra att du skrev detta. En nyttig påminnelse om att mina problem faktiskt är små jämfört med vad andra människor måste uthärda.

  • Lars

    wildwest: det låter som om du dejtar fel sorts tjejer helt enkelt. Jag har inte alls fått den typen av reaktioner när jag öppnat dörrar eller visat mig känslosam – och det har också handlat om 35-årsåldern eller något däröver… :-)

  • Mikael

    Snälla fundisar!!
    Please förstå att ni varken gör er själva eller er omgivning något gott!!
    Jag förstår i.o.f.s att det måste kännas lite gött att uppleva att man själv till skillnad från kreti och pleti befinner sig rätt i tillvarons villervalla!

    Men tro mig, både kreti och pleti är oftast tusen gånger mer eftertänksamma, förlåtande, intelligenta och goda än alla fundisar ihopräknade!

    MS

  • Ulf Stenlund

    Bäste Mikael

    Är du säker på att det inte är väderkvarnsbekämpning du ägnar dig åt i din jakt på fundamentalister. Du vet det säkert, men kanske någon behöver upplysas att ”talesättet slåss med väderkvarnar härstammar från Cervantes roman Don Quijote, där riddaren i huvudrollen får för sig att väderkvarnar är ondskefulla jättar..”
    Källa: sv.wikipedia.org/wiki/Väderkvarn

    Det kanske vore på sin plats att du som ” har diskuterat med fundamentalister förr” berättar vad en kristen fundamentalist är för en kuf. Visserligen säger du att vi ”mest tycks intresserade av synd, gamla bronsålders ökengudar, djävlar och demoner, kommande helveten” på kommentar #13 på 21 april tråden men jag känner inte alls igen mig. Du önskar att vi ondeskefulla jättar (väderkvarnar eller skomakare) ska ”förbli vid edra [våra] onda läster ..”. Är du säker på att det inte bara är du och inte ”kreti och pleti” eller ” vem som helst” som inser att väderkvarnarna är ”ulvar i fårakläder”?

  • wildwest

    Lars 117: Man detjar och vet inte vad man dejtar, det vet man först efteråt. Men positiva erfarenheter kan jag inte påstå att jag har…

  • Lars

    wildwest: man brukar väl kunna få några idéer innan angående hur en person är, om man har lite kommunikation t.ex. via mejl. Men det kanske var en helt blind date du nämnde? Hur som helst, jag önskar dig bättre lycka nästa gång!

    /Lars

  • Läsare

    Mikael

    Det är tydligen en otroligt vanlig reaktion du beskriver från människor som inte vill böja sig under bibelns budskap.

    Om man kallas fundamentalist om man vill leva efter bibeln så är det ok för mig.

    Förklara gärna för oss hur man som kristen skall leva, läsa, och förstå bibeln.

    Får en kännsla att du är emot allt som har med tro att göra.

    Detta accepterar jag till fullo, men säg det då rakt ut, men om du är för en tro på Gud så måste väl ändå bibeln få vara rättesnöre?

    Har svårt att få det att gå ihop annars.

  • Mattias Axelsson

    Mikael jag måste säga att jag anar en gnutta bitterhet i ditt sätt att skriva och resonera. Bibeln är väldigt svart-vit på många områden. Jesus själv var en fundamentalist i allra högsta grad om man nu ska se till ordets ringa betydelse. Men han kom med kärlek och nåd till ett folk som var vilse. Vår uppgift är att göra samma sak. Jag blir ju inte förvånad över att det finns människor som blir upprörda och tycker att kyrkan är lagisk och att den ställer krav på sätt att leva etc. Det har hänt i alla tider. T o m Jesus fick utstå den kritiken. Folk som inte kan svälja att de lever fel och skyller ifrån sig borde istället ödmjuka sig, inse sanningen och vända om. Stolthet och högmod är också synd. Glöm inte det… Jag är gärna fundamentalist. Om det jag predikar och säger är sanning, biblisk svart-vit sanning men samtidigt fullt av nåd och kärlek så är jag helt på den fundamentalistiska stigen. Nåd och kärlek är inte alltid en skön upplevelse. Det kan ofta göra ont när Gud är där och petar på områden som måste förändras. Men han gör det av nåd och av kärlek för oss. Nåden och kärleken kommer aldrig stå över Guds ord och de bud och lagar Han instiftade. De kommer alltid stå sida vid sida.

  • Läsare

    Mattias, väldigt bra skrivet.

    Detta med bitterhet tycker jag mig kan skönja hos fler som skriver.
    Ofta verkar det som att bitterheten fått ta överhand totalt istället för att uppsöka församlingar eller mötesplattser som man för många många år sedan inte tyckte man passat in i.

    Tyvärr så lever man kvar i detta och kör sitt mantra som en ursäkt för att uppsöka, se och kanske erkänna att saker faktiskt har förändrats.

    Men framförallt tror jag att man har svårt att inse och förstå att mycket kan bero på en själv.

    Det ligger så otroligt mycket i detta du skriver Mikael, och det tar jag med som avslutning.

    Det har hänt i alla tider. T o m Jesus fick utstå den kritiken. Folk som inte kan svälja att de lever fel och skyller ifrån sig borde istället ödmjuka sig, inse sanningen och vända om. Stolthet och högmod är också synd.

  • Mattias Axelsson

    Läsare,

    Tack för uppmuntran. Det är som du säger. Vi människor har en tendens att se andras brister, inte våra egna. Guds frid vem du än är! :)
    Mikael, jag ville bara tillägga att Jesus älskar DIG!!

  • BW

    En tusenåra fred

    Vi sår split
    och splittring,
    i en redan
    trasig värld

    Robotar är
    interkontinentala,
    och planeten
    slår bakut

    Apokalypsen
    ska betvingas,
    av en tusenåra
    fred!

  • Sefast Tronde

    Bra och viktig bloggpost!

    Efter att ha följt ovanstående debatt ser jag att frågan är mycket angelägen. Frågorna och synpunkterna spretar. Det synnerligen angelägna måste vara att se vad bibeln säger. De olika traditionerna har inte mycket stöd i bibeln. Alltså vad är Äktenskapet, och hur definieras det i bibeln?

    1. En offentlig proklamation inför omvärlden av man och kvinna, att man tagit varandra till äkta och lovat varandra trohet, kärlek och sanning – ett obrytbart livslångt förbund? – Ja!
    2. Att man underställer sig traditioner, vigselcermonier, eller andra människors kontroll? – Nej!
    3. Att få det omgivande samhällets acceptans att man är att betrakta som en enhet? – Ja!

    Finns fler krav man rimligen kan ställa efter Bibelns ord?

    Traditionerna runt vår värld är olika, kan vi då underkänna bruken i de mest primitiva samhällen?

    Bibeln talar inget om vigsel. Så vad skiljer då människor som av olika skäl inte vigt sig men ömsesidigt proklamerat löftet, och därav kallas ’sambo’, mot människor som vigt sig men inte lever efter löften om trohet, kärlek och sanning i en livslång gemenskap?

    Att viga sig blir slutledningsvis att stifta frid med världen (främst den kristna världen) och inte att stifta frid med den sekulära världen som accepterar par- och familjebildning utan vigsel, där till och med juridiken mer och mer anpassats efter de förhållanden som råder i vigda ’äktenskap’.

    Frågorna bör diskuteras för att söka uppnå consensus inom kristenheten – då uppenbarligen den juridiska termen consensus har en fundamental biblisk betydelse i sammanhanget.

    MVH / Sefast Tronde

  • Ulf Stenlund

    Tänkvärt inlägg Sefast Tronde
    Både dina tre punkter och dina svar tycker jag att jag kan skriva under på. Värdefult och dessutom, enligt min mening ett måste, är att nedkalla Guds välsignelse över förbundet. (Måste i betydelsen av ordet i meningen ”man måste andas”.) Själv tycker jag att det räcker med att paret själva och deras vittnen ber om Guds välsignelse efter en borgelig vigsel men också att det är en styrka att tillsammans med pastor och församling be i en kristen vigsel..

    ”Så vad skiljer då människor som av olika skäl inte vigt sig men ömsesidigt proklamerat löftet, och därav kallas ’sambo’, mot människor som vigt sig men inte lever efter löften om trohet, kärlek och sanning i en livslång gemenskap?” Mitt svar är att båda versionerna är fel men att den senare börjat rätt.

  • Mats

    TS & US 127 & 128:
    Vad säger att de som blir ”sambo” har gett några löften överhuvudtaget? Visst kan de ha gjort det, men inget finns ju som för omgivningen visar detta, mer än att de delar tak (och säng)(?)

    Kanske man kan flytta ihop utan att juridiskt vara sambos(?), är det då bara det som är ”fel” medan de som registrerat sej som sambos ’gör rätt’ inför Gud & församlingen?

    Kan inte komma ifrån att är man kristen och flyttar ihop innan man gift sej (oavsett ceremoni) då är man fel ute.Detta för att exempelvis det ofta inte alls är så att man låter omgivningen tex församlingen veta att man är sambo, utom om det ”råkar” komma fram.Lite som att man skäms men ändå inte vill viga sej trots man tänker leva i ett livslångt ”förhållande”.Är ett sådant samboskap ett ok förhållande?

    Att de som vigts inte alla gånger lever upp till vad som bör känneteckna ett äktenskap är inte riktigt relevant och bör inte ställas emot att det finns sambos som verkligen vill leva sitt liv tillsammans livet ut.

    De kristna som menar allvar har inga bra skäl att inte vigas, som jag ser det, de ställer bara till onödig oreda och riskerar att bli dåliga exempel för de uppväxande troende, även för männiksor på väg in i tron.

    De kristna som låter sej vigas utan att ha ”de bästa avsikter” (finns någon som vid vigseltillfället inte har avsikten leva livet ut med sin partner?) har själva att ansvara för det, och ska inte tas som intäkt för att det givetvis finns ”seriösa” kristna sambos (de flesta antar jag!) som inte har avsikten att enbart ”prova på”…

    Sefasts 3 punkter tycker även jag var mkt bra formulerade i det stora hela.

  • BW

    Din kommentar, 129 Mats, är en av de bättre kommentarerna på tråden. Men visst måste det ha varit enklare förr. Då var det nästan inga kristna (tror jag) som inte tog det i rätt ordening; förlovning, lysning (kanske bara i svenska kyrkan?) och sedan bröllop och äkta säng. Det som ofta blev fel ”förr i tiden” (hur många år tillbaka?) var att när en frikyrkotjej blev gravid utanför äktenskapet, kunde hon möta så mycket hårdhet och fördömande och det var väl nästan legio att hon blev utesluten. Jag menar, om man ber om förlåtelse och ångrar sig måste man kunna få förlåtelse. Som Jesus sa: den som är utan synd kaste första stenen. I vilket fall som helst anser jag att kyrkan måste på något sätt borde markera mot ett syndigt, icke önskvärt beteende och livsstil för att inte andra ska ”komma på fall”.

  • BW

    Det är ett stort svek mot de som inte är kristna när troende människor börja leva som man gör i ”världen”. Hur många gånger har jag inte fått höra av icke-kristna: men ni lever ju som vi gör; bor sambo eller särbo, skattefuskar, vänsterprasslar, kollar på porr, ser på alla möjliga hollywoodproduktioner utan urskillning, samlar pengar på hög med mera, med mera. Om vi lever så tar vi bort udden av evangeliet. Talet om synd tappar sin udd och evangeliet tappar sin kraft. Gud är en helig Gud. Jag tror att Gud säger till dagens kristna att vända tillbaka och fråga efter dom gamla vägarna Jer: 6:16.

  • Ulf Stenlund

    Aj då,
    efter Mats inlägg #129 upptäcker jag att mitt instämmande på nej på fråga två i #127 Trondes inlägg var en sanning med modifikation från min sida. Frågan löd ”Vad är äktenskapet, och hur definieras det i bibeln? 2. Att man underställer sig traditioner, vigselcermonier, eller andra människors kontroll?” Jag tycker alltså INTE att utsaga två definieras i Bibeln. Däremot tycker jag att äktenskapet ska stadfästas juridiskt, att det ska innebära ett livslångt löfte och att Guds välsignelse är nödvändig. En viss tradition och speciella cermonier är inte nödvändiga för detta enligt min mening.

  • NN

    Det är lite märkligt att Mikael försöker dunka sig själv i ryggen och använda 2 namn undrar om någon mer ser det?

  • Mats

    BW 131, 132:
    Amen x 1000! 😉

    Fördömelse ska vi inte syssla med, det diket är redan fullt av människor som knuffats dit.

    ”Förlåtelse!” är det som gäller, att sen den som ska förlåtas bör inse själv att den agerat frel är ju ganska givet…likaså att ALLA andra har gjort andra fel, vi behöver alla förlåtelse, bara för olika saker.

    Om ”fördömelsediket” är fullt av ditknuffade, så är snart ”va, inte det synd med sambo eller sex utan/före äktenskapet!”-diket också hyggligt fullt, skillnaden kanske är att det senare det hoppar man själv ner i och en del vill inte ens upp ur det…

    Just detta med äktenskapet och hur vi hanterar det, och sånt som sambo, har sin egen ”viktighet”.
    Men, det ska inte göra att människor ska dömas ut, även om deras leverne kan orsaka trassel för fler än de själva, vilket ju är fallet i frågan.
    Finns ju andra saker också man gör som kan ställa till det för andra, så är det väl med allt människor tar sej för som på nåt vis har med relationer att göra, inte bara samlevnaden kvinna och man…

    Det är redan sagt, att sopa detta under mattan kan inte längre vara det rätta sättet att behandla frågan, och hur det ska kunna göras på ett bra sätt är säkert inte heller en lätt sak.Men den behöver tas i, och elst inte med tång…

  • Mats

    BW 131, 132:
    Amen x 1000! 😉

    Fördömelse ska vi inte syssla med, det diket är redan fullt av människor som knuffats dit.

    ”Förlåtelse!” är det som gäller, att sen den som ska förlåtas bör inse själv att den agerat frel är ju ganska givet…likaså att ALLA andra har gjort andra fel, vi behöver alla förlåtelse, bara för olika saker.

    Om ”fördömelsediket” är fullt av ditknuffade, så är snart ”va, inte det synd med sambo eller sex utan/före äktenskapet!”-diket också hyggligt fullt, skillnaden kanske är att det senare det hoppar man själv ner i och en del vill inte ens upp ur det…

    Just detta med äktenskapet och hur vi hanterar det, och sånt som sambo, har sin egen ”viktighet”.
    Men, det ska inte göra att människor ska dömas ut, även om deras leverne kan orsaka trassel för fler än de själva, vilket ju är fallet i frågan.
    Finns ju andra saker också man gör som kan ställa till det för andra, så är det väl med allt människor tar sej för som på nåt vis har med relationer att göra, inte bara samlevnaden kvinna och man…

    Det är redan sagt, att sopa detta under mattan kan inte längre vara det rätta sättet att behandla frågan, och hur det ska kunna göras på ett bra sätt är säkert inte heller en lätt sak.Men den behöver tas i, och helst inte med tång…

  • Ulf Stenlund

    Kanske någon tycker att vi närmar oss det ultimata hårklyveriet, men jag skulle ändå vilja veta om min uppfattning att en borgelig vigsel räcker för att konstituera ett äktenskap är en allmän frikyrkouppfattning. Ett annat sätt att ställa frågan lyder: Måste Guds välsignelse över det äkta paret nedkallas av en ordinerad person eller räcker det allmänna prästadömet så att det räcker att paret själv och andra kristna i omgivningen ber enskilt (även utan att vara inkluderad i själva akten). Jag påminner om att jag tycker att ett äktenskap som inkluderar en kristen vigsel är det bästa. Om nu inte borgelig vigsel gäller inför Gud och församling, ska borgeligt gifta par genomgå en kyrklig cermoni för att uppfylla all rättfärdighet?

  • BW

    US #136: I vår analytiska och nanoteknologiska tidsålder kan vi syssla med hårklyverier nästan hur länge som helst. :)

    Inom frikyrkan ägnar vi oss ju åt barnvälsignelse. Varför skulle då inte ingåendet av äktenskap med trohetslöfte ske inför församlingen och med församlingens välsignelse och förbön, sett mot bakgrund av Paulus undervisning i ämnet? Detta borde vara den linje som vi framhåller som den rätta och naturliga ur ett bibliskt perspektiv.

    Om vi börjar acceptera en massa olika varianter på ingåendet av ett äktenskap så kommer den ”traditionella” varianten att alltmer tappa mark och grundtanken att förunklas och gå förlorad. Och problemställningarna kommer att öka med exponentiell tillväxthastighet.

    Om nu Gud har synpunkter på hur ett äktenskap ska ingås får man nog förutsätta att vår fiende, djävulen, gör allt han kan för att föringa och förstöra det Gud har tänkt. Det kan säkert innebära ett offer och en kamp för många att övervinna tidsandans individualistiska livsstil och förmenta frihet. Frihet – men till vilket pris?

  • Mattias Axelsson

    Sex blir i sitt rätta forum, inom äktenskapet en hyllning till vår skapare. I den sexuella handlingen förenas ande kropp och själ i de båda människorna med den allsmäktige Guden till en underbar erotisk treenighet.

  • Ulf Stenlund

    Nu ska jag bli ytterIigare ingenjörsmässig.

    Om man tittar på barnvälsignelse, barndop och vuxendop och hur en församling med baptistisk tradition ser på dessa företeelser och jämför med samtalen på denna tråd om samlevnadsformer kan man se vissa möjliga kopplingar i hanteringen av frågorna i församlingen. Liknelserna haltar men detta är mina jämförelser.

    Barnvälsignelsen är viktig eftersom Jesus själv välsignade barnen. Det är dock ingen som föreslår barnvälsignelse senare i livet. Den har sin plats bland sådana man kan ta upp i famnen. Om något par gift sig borgeligt innan de blev kristna är det inte heller någon som föreslår att man nu ska anordna kyrkbröllop för att paret ska få välsignelse över sitt äktenskap.

    Med barndop är det lite svårare. De flesta vuxendöpta tror att vi ska få träffa många frälsta i himlen, som bara är barnbegjutna. Många bland oss, däribland jag, tycker dock inte att en som inte är vuxendöpt ska få medlemskap i våra döparförsamlingar. Detta är paradoxalt men själv har jag denna syn för att jag tycker att en församling, så långt det sig göra låter, ska följa Nya Testamentets mönsterbild. På samma sätt kan vi inte säga om en sambo kommer att komma till himlen (och tur är väl det) men vi borde inte bevilja medlemsskap i församlingen för en sådan innan denne gift sig.

  • Börje

    Jag har inte haft tillfälle att läsa alla inlägg, men debatten är viktig och måste hållas levande, inte minst ute i församlingarna. Alla rör sig inte ute i bloggsfären, även om det finns en övertro på det forumet hos vissa…

  • SimonKrigare

    Intressant att Stefan glömmer bort både Adam och Eva som var Jordens första sambopar (de kan ju inte rimligen ha gift sig eftersom det inte fanns nån präst) och även att Josef och Maria dög för att föda den enfödde sonen trots att de inte var gifta och reste ihop för att skattskrivas, hadde de knackat på hos en vanlig svensk frikyrka och frågat om de fått bli medlemmar så hadde de fått nobben hos det stora flertalet….! Men för Gud dög det..!

  • AL

    Det verkar så lätt i Bibeln, 1 kor 7 som att det bara är att gifta sig om man vill. Finns det någon i Bibeln som ofrivilligt inte gifter sig?

  • Patric

    Genom åren har jag funderat över detta med vad ett äktenskap är. När jag var nykristen brukade jag läsa bröllopsannonserna och gladde mig över de som valde att gifta sig istället för att leva som sambos i otukt. Långt därefter har jag förstått att jag nog var lite hjärntvättad. För hur skulle en ritual kunna avgöra mitt förhållande till Gud? Betänk att det finns de som lever som sambo och håller hårt på trohet, medan det finns de som är gifta men är notoriskt otrogna. Vad är då bäst???

    Att gifta sig kan för människor lika gärna vara endast en trevlig ritual, för hur kan människor alls i Guds ögon vara gifta om de har lovat trohet till en Gud de inte ens tror på??? På samma sätt kan en del människor leva som sambos och det kan betyda mer för dem än äktenskapet för andra. Så befänkt att en yttre ritual inför människor skulle avgöra om något är synd eller inte.
    Det finns så många sjuka företeelser i kyrkan. Ett exempel på hur galet det kan bli är en nyhetsartikel jag läste för ett antal år sedan. Det stod om en präst i England som hade blivit avslöjad att han inte var prästvigd. Därmed hävdades det att de äktenskap han vigt är ogiltiga. Med följden att massor av barn var utomäktenskapliga!

    Idioti med andra ord.

    Jag pratade med en arbetskollega vid ett tillfälle och ställde någon fråga om hennes man. Hon svarade typ: ”-nä det är inte min man, det är min sambo”. Vad är det för fel med att betrakta den man som är pappa till hennes barn för hennes man? Visst, de är inte gifta men jag hade gillat mer att hon faktiskt hade betraktat honom som sin man, även om de inte formelt är gifta. För om de lever ihop och har barn tillsammans så är de ju en FAMILJ. Vad består då synden i? För mig så står det helt klart att äktenskapet bygger på hjärtats trohet och den sexuella föreningen, och inte vad som har skett genom någon varken kyrklig eller borgerlig ritual.
    Det kan därför inte vara synd i sig att leva ihop som en familj bara för att man inte har genomgått en vigselritual, OM MAN LEVER I TROHET I DET FÖRHÅLLANDE MAN HAR. Det jag kan reagera på är att en del som lever sambos inte själva riktigt verkar vilja erkänna sitt förhållande som seriöst eftersom de vill hålla fast vid vikten att de ”bara är sambos”.

    Jag säger alltså inte med detta att jag förkastar det rituella äktenskapet som företeelse, men jag tror inte på att Gud betraktar alla de som lever sambo som otuktiga bara för att de inte har genomgått någon vigselritual. Lever de i trohet till varandra så tror jag inte att någon synd begås, då är det i praktiken likvärdigt med ett äktenskap.

  • Patric

    Intressant reflektion!

  • Patric

    Även om jag är sen med att komma in i denna debatt så är den ju fullt aktuell ändå, och kanske det finns någon som fortsätter följa den.

    Jag ser i tidigare inlägg att det talas om situationer i församlingen där det kan vara aktuellt med uteslutning för den som inte lever upp till församlingens krav, t.ex. att inte leva sambo.
    Personligen är jag sedan många år fri från sådana bekymmer efter som jag inte är med i någon religiös förening(vilket en kyrka är). Man är ju faktiskt i alla fall som vuxen fri att välja om man vill underställa sig ett organisatoriskt samvete eller inte.

    Om samlevnadsformen kallas sambo, eller om man är gift borgerligt eller kyrkligt saknar då betydelse för mig. Jag behöver ju ingen prästledd ritual för att mitt förhållande till en kvinna ska vara legitimt eller inte. Det bestämmer endast jag själv. Om mitt hjärta inte överbevisar mig om någon synd så har jag inte syndat, för jag vet att jag oavsett hur det blir håller trohet som en absolut princip. Och det är ju det som är det väsentliga, inte vad vi kallar samlevnadsformen.

  • Patric

    Dessa två stycken är värda att upprepas, så sant och riktigt!

    ”jag menar att åttonde budet kräver att den som levt ”sambo” i 17 år
    slutar kalla det för att ”bo ihop” och erkänner sin partner som sin
    HUSTRU, sin FRU! (Och hon sin partner som sin MAN!)”

    Samt:

    ”Åtminstone kristna borde, menar jag, se det som långt under sin
    värdighet att inte offentligt kunna stå för att man faktiskt lever som
    man och hustru. Att inte kunna kalla sin hustru för sin hustru eller fru
    utan hålla på och prata om ”sambon”. ”

  • Noob

    Kuk

  • Robbie

    Helt klart intressant! Hur gick det sedan med A&E – fick de barn? Hur fortsatte det, jag menar, det började väl bara med A&E? Fick deras barn barn med varandra? Eller fick de barn med föräldrarna? Jag förstår inte, men jag är säkert bara dåligt påläst och hedning…

  • Jonas

    Väldigt intressant fall och jag tycker ni gjorde helt rätt! Gud ser till avsikten i allt vi gör, vad är motivet bakom handlingen. Jag kan principiellt förstå och stå bakom att man ska ingå äktenskap innan man flyttar ihop, trots att det är en mer kulturell betingelse än en teologisk sådan. Jag har inte funnit någon som kan ge ett bibliskt stöd för att man måste ingå äktenskap innan man flyttar ihop, märk då att vi inte pratar om sex innan äktenskapet utan om att flytta ihop. Dock verkar de flesta kristna tycka att detta är samma sak, flytta ihop = att ha sex. Det tycker jag är till viss del synd, då man på förhand har ”dömt” ett par att dem inte kan hålla på sig. Självklart blir man mer utsatt för frestelsen för att fullborda sexakten men det torde ändå vara upp till dem att bestämma om de kan hålla på sig eller inte. Skulle jag få frågan i detta ämne skulle jag råda de flesta att ingå äktenskap innan man flyttar ihop men som du så fint har visat i detta fall, så finns det speciella situationer som kräver lite finess och taktkänsla.

    Jag var själv i en situation där jag träffade en tjej och under denna tid så skulle hon operera sin nacke, det var en omfattande operation och hon hade inte någon som skulle kunna hjälpa till. Jag föreslog att vi kunde flytta ihop för att underlätta för mig att hjälpa henne då hon inte fick röra på sig eller lyfta någonting under flera veckor/månader. Hon ville ingå ett äktenskap innan, det var väl okey för mig till viss del men då skulle vi inte hinna bjuda in vänner och familje på samma sätt som om man hade säg 6 månader på sig att förbereda bröllopet. Jag tyckte att vi kunde bo tillsammans för att underlätta det hela och sedan ingå äktenskap några månader efteråt. Dock blev det liv i luckan och allting vändes upp och ned. Det slutade med att jag sade upp bekantskapen med henne, till viss del tagit avstånd från frikyrkan som jag gått i (och vad menas med fri-kyrkan… är den fri från kyrkan… trodde kyrkan var kyrkan, ordet i sig är väl ganska antikrist skulle jag säga… lol).

    Det verkar inte finnas någon som helst insikt om att det kan finnas speciella situationer. Samma sak är det med ordet samboskap som synonymt är sex, säger jag samboskap så tas det automatiskt emot som sex, då har man sex, punkt. Men om man inte har det då! Om alla dessa kristna är så SVAGA att de inte klarar hålla på sig, då får ingen annan heller ingå samboskap innan äktenskapet. Man skapar dessa ramar som ALLA ska falla in i, oavsett om det finns bibliskt stöd eller inte. Samboskap utan sex torde vara okey i speciella situationer, framförallt då det inte finns något bibliskt stöd för att detta skulle vara fel. Det är lustigt att dessa församlingar tycker att det är ”okey” att skilja sig då det står helt KLART OCH TYDLIGT I BIBELN att det gud har sammanfört får ej människor skilja. Det är lustigt hur saker och ting ter sig i kyrkans värld…

  • Jessica

    är särbo sedan flera år men vi har aldrig sex med varandra, har inte haft de på flera år, den ene är kristen men inte den andre.