Sitter och filar på en text till ”Pastorn har ordet” i Elimkyrkans församlingsblad. Försöker sammanfatta den undervisning om korset som vi har haft i församlingens olika gudstjänster under fem veckor. Här följer mitt textförslag, observera att detta är ingen uttömmande utläggning om försoningen, utan visar bara några centrala aspekter som jag tycker lyfts fram i Nya Testamentet.

”Under mars månad fram till påsk har vi särskilt ägnat oss åt korset och Jesu seger genom sin död och uppståndelse – i vår förkunnelse och undervisning i Elimkyrkan.

Vi förkunnar en korsfäst Kristus, så skriver Paulus i brevet till församlingen i Korint. I Elimkyrkan förkunnar vi också en korsfäst Kristus. Det är kraft och befrielse i det budskapet. På korset vann Jesus seger över fördärvsmakterna, Satan, synden och döden. Han tog på sig förbannelsen för att vi skulle bli välsignade. Lagen blev naglad fast vid korset för att vi inte längre skulle kunna anklagas och komma under någon dom.

Varför behövde Jesus dö? Vore det inte trevligare med en kristendom utan blod, utan en brutal avrättning som främsta symbol?

Jesu död var nödvändig för syndens skull. Bibeln säger att alla människor är syndare. Syndens lön är döden. Synden är allt som skiljer oss från Gud, det handlar om att vi har gått snett och bort ifrån det som Gud tänkte det från början. Även de mest fromma och präktiga människor visar ändå i svåra situationer en tendens till avundsjuka, hämndlystnad, bitterhet mot andra, egenintresse m.m. Synden har blivit ett dödligt virus som har besmittat mänskligheten. Synden dödar oss. Synden förstör relationerna mellan människor och synden förstör vår relation med Gud. Genom synden så har vi blivit dömda till både fysisk och andlig död.

Och vi kan inte frälsa oss själva. Det räcker inte med att skärpa till sig för att bli fri från sin synd. Bibeln säger att vi har blivit slavar under synden.

Det var därför Jesus dog. För att befria oss på synden. För att ta på sig vår synd. För att ta på sig syndens straff och konsekvens – döden. För att befria oss från ondskans makter som har fått grepp om våra liv på grund av synden.

Bibeln liknar det vid en rättegång. Gud är domaren. Jesus är vår försvarsadvokat. Djävulen är åklagaren. Domaren dömer utifrån lagen, Guds måttstock och standard. Djävulen lyfter fram alla våra felsteg och anklagar oss. Syndaren döms till döden.

Det Jesus gjorde på korset var att i vårt ställe tog på sig vår synd och syndens skuld och straff. En annan bild som Bibeln använder är att friköpa någon, betala och lösa ut någon mot en lösepenning. Trots av vi var skyldiga, trots att vi var dömda, trots att vi hade brutit mot Guds lag, förklarar Gud oss frikända. Det är detta det betyder att det finns ”ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus”. Vi kommer inte längre under någon dom. Vi är frikända för att någon annan har tagit på sig vårt straff.

Men korsets seger handlar inte bara om domstol och juridik. Det handlar också om att Jesus trädde fram som representanten för en ny mänsklighet. Det kunde han göra för att han inte var av Adams säd, han var inte besmittat av den synd som drabbat och besmittat mänskligheten. Han var född av Gud, hade en annan bakgrund. Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus. Vi är sammanvuxna med honom genom en lika död som hans. Vi är genom dopet sammanvuxna med hans död och begravning och vi är delaktiga i Jesu uppståndelse. Han uppstod som representant för en ny mänsklighet. Vi är sammanvuxna med Kristus genom en lika uppståndelse som hans. Hans död är vår död. Hans liv är vårt liv.

En ny mänsklighet där varken synden eller döden har kvar greppet och förslavar människor – det var detta Jesus gjorde på korset. Så länge vi lever kvar i våra förgängliga kroppar har vi en fortsatt kamp med synden. Men synden härskar inte längre över oss, den har förlorat makten och kontrollen.

Vi kan inte undvika den fysiska döden. Men det liv vi har i Kristus har redan gått igenom döden och därför har vi fått del av hans uppståndelseliv. Vi har fått del av det eviga livet, vi är försonade med Gud, vi är rättfärdiga – och med detta menas att vi är inför Gud som om vi aldrig hade gjort något fel.

Det är detta korset handlar om.”

�