Nu är det lördagkväll och jag sitter och förbereder min predikan som jag ska hålla i Elimkyrkan i Stockholm i morgon, söndag, klockan 11.00. Vi har under mars månad haft ”Korset” som ett särskilt ämne i våra gudstjänster. I morgon kommer jag att tala om ”Korset – vår stolthet”. ”Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för grekerna en dårskap”. 1 Kor. 1:23.
Jag kommer att lyfta fram att den avgörande faktorn varför Jesus dog på korset, och vad han gjorde på korset, det var att ta itu med människans synd. Kristus blev offrad en gång för att bära många synder läser vi i Heb. 9:28. Genom sitt offer skulle han utplåna synden läser vi i Heb. 9:26. Kristus led en gång för våra synder läser vi i 1 Petr. 3:16, våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä läser vi i 1 Petr. 2:24.
Korset kopplas ihop med synden och dess lön, döden. Detta gigantiska problem som förstörde vår Gudsrelation, och våra egna liv, och vår miljö, och våra relationer – det tog Jesus itu med på korset, för att vi skulle bli förlåtna, renade, helgade, heliga, få del av ett nytt liv.
Jag kommer också att lyfta fram vår identifikation med Kristus, vi är korsfästa med honom, vi är sammanvuxna med honom genom en lika död och uppståndelse. Han dog för att vi ska få leva, han blev förbannad för att vi skulle bli välsignade.
Jesus har vunnit en seger över alla fördärvsmaktern, framförallt synden och döden. Synden har inte längre någon makt över oss, som tror på vad Jesus har gjort för oss.