Det har kommit en hel del kommentarer med anledning av mitt korta inlägg om Benny Hinns skilsmässa. Jag har fått kritik för mitt sätt att beskriva situationen. Det finns väldigt mycket att säga om detta. Skall jag ge ett svar som förklarar min reaktion måste jag utveckla tankarna något.
1. Som Jesusefterföljare är inte ens uppgift att följa denna världens standard, där skilsmässa är naturligt, och där äktenskap ses som ett tillfälligt kontrakt som kan upplösas av en rad olika skäl. Jag tycker att Jesus är mycket tydlig i sin undervisning, och den förstärks både av Gamla Testamentet och Pauli undervisning i NT, ”Så är det inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.” säger Jesus i Matt 19 och det upprepas på flera andra ställen. Jesus säger att det finns en grund för att ta ut skilsmässa, och det är otrohet från ens partner, då har man rätt att skilja sig. Jesus säger att den tillåtelse till skilsmässa som finns i Gamla Testamentet gavs för hjärtanas hårdhets skull, någon liknande typ av öppen tillåtelse till skilsmässa finns inte i NT. Paulus tar upp om skilsmässa i 1 Kor. 7 och tar upp äktenskap när en troende är gift med en icke-troende, och där framgår det tydligt att den troende har ingen rätt att ta ut skilsmässa på grund av att partnern inte är troende. I Malaki 2 liknas skilsmässan och att förskjuta sin hustru vid en dödssynd, och det står att Gud hatar skilsmässa. Jag kan inte förstå Bibelns undervisning och kristna kyrkans praxis under 2000 år att principen är det livslånga äktenskapet. Katolska kyrkan har drivit detta till sin spets och för en katolik är en skilsmässa teologiskt sett omöjlig. Äktenskapet liknas enligt Bibeln vid ett förbund. Är man Jesusefterföljare, och har Bibeln som rättesnöre, kan man inte reagera på annat sätt än med sorg och bestörtning över att kristna ledare skiljer sig. Mina ordval i blogginlägget var uttryck för sorg, besvikelse och bestörtning, det var ingen diskussion om Benny Hinn ministries eller vad jag tycker om Benny Hinn som person. Och jag tycker alltid att det är olyckligt när karismatisk kristendom sammankopplas med lös standard på äktenskapsområdet och andra moraliska områden.
2. Det jag skriver under punkt 1 var en självklar standard i kristna kyrkan i varje fall fram till 60- och 70-talet, sedan har det blivit dramatiska värderingsförskjutningar, först i samhället, och det har påverkat kristna kyrkan, där skilsmässorna statistiskt sett är lika vanliga som i samhället i övrigt. Jag tycker att det är smärtsamt att vi inte är Jesu efterföljare i denna fråga. Jag tycker att hela utvecklingen på detta område är sorglig och smärtsam.
3. Det är mycket vanligt att ett äktenskap kan utsättas för många olika påfrestningar under ett långt liv. Min erfarenhet efter många år som pastor är att om man i en församling jobbar aktivt med äktenskapsundervisning, aktiv och förebyggande äktenskapssjälavård, och främjar öppenhet till att samtala om samlevnadsfrågor, och ger en tydlig normgivande undervisning, kan man trots samhällstryck och samhällsklimat minimera antalet skilsmässor ända nedåt 0, i synnerhet om det finns aktivt stöd och rådgivning innan folk ingår äktenskap. Jag tar för givet att kända kristna ledare, som rör sig inom den evangelikala, karismatiska, pentekostala delen av kristenheten följer sådana riktlinjer. Pastorer och predikanter har lika stora utmaningar med sina äktenskap som vem som helst, och har lika stort behov som alla andra av tydlig vägledning, rådgivning, själavård och förebyggande arbete för att stärka sitt äktenskap.
4. Det framkommer också av Nya Testamentet att för kristna ledare och predikanter gäller en högre standard. Bland annat sägs det om församlingsledare i 1 Timoteus 3 att de väl ska förestå sitt hus och ta hand om sin familj. Skilsmässor kan bero på många olika orsaker, men om en manlig kristen ledare uppfyller denna förpliktelse, så borde i varje fall benägenheten hos en hustru att ta ut skilsmässa minska.
5. Jag har granskat informationen om detta på hemsidan hos Benny Hinn ministries, det finns en kortfattad information där. Jag reagerar på tre specifika saker. Dels tycker jag att Benny Hinns fru hängs ut, texten är formulerad så att det är hennes fel. Tycker att en världsberömd predikant bör uttrycka sig mer ödmjukt inför det inträffade, och inte bara skuldbelägga den ena parten, i synnerhet inte offentligt.
6. Det andra jag reagerar på, och som jag nämnde i första blogginlägget, att skilsmässoansökan var en överraskning och orsakade en chock. Jag ställer då frågan, hur dålig kontakt med sin fru kan man ha, och samtidigt åka runt och ha mirakelkampanjer. Min enkla inställning är att man inte kan ha det, om man inte lever i fred, frid och försoning med sin hustru. Evangeliet handlar om frid med Gud, och med sina medmänniskor. Ska ens förkunnelse av evangeliet vara trovärdigt, är väl hustrun den allra viktigaste personen att leva i fred och frid med.
7. Det tredje jag reagerar på i pressmeddelandet att tjänsten för Benny Hinn fortsätter precis som tidigare. Det Benny Hinn då signalerar till alla predikanter och pastorer runt om i världen, där kanske många kämpar med sina äktenskap, är att fortsätt bara, blir det skilsmässa så gör det inte så mycket. Jag anser att värna om äktenskapet kommer före ens offentliga tjänst.
8. Jag vet att hela denna fråga är jättekänslig och jag vet att många överlåtna kristna har av olika skäl drabbats av skilsmässor, och det finns mycket sår och känsligheter på detta område. Men jag menar att vi kan inte ändra i vad som är kristen standard och Jesu undervisning, på grund av en massa erfarenheter. Och det gäller i synnerhet när det gäller världsberömda predikanter.
9. Det är självklart att för en enskild kristen går det alltid att komma igen efter en skilsmässa. Inget misslyckande ska behöva ödelägga ens eget andliga liv. Förlåtelse och upprättelse finns alltid tillgängligt. Men skilsmässan måste bearbetas i grunden, och ens egen skuld till skilsmässan måste man alltid vara ärlig inför, även om det är partnern som har varit pådrivande. Jag tycker dock att det är helt fel av världsberömda predikanter att bara köra på, trots svåra äktenskapsproblem, de har också ett ansvar att vara föredöme i livsstil för de många miljoner som läser ens böcker, och tittar på ens TV-program.