Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Sedan jag drabbades av den lindriga stroken i början av mars i fjol, har jag varit fantastiskt frisk, inte ens varit förkyld, och inte en enda sjukskrivningsdag. Tack Gud.

Idag sviktade dock hälsan lite, fick känningar av ganska kraftiga hjärtklappningar mitt på dagen. Ringde Sankt Görans sjukhus, och de skickade omedelbart en ambulans med blåljus som hämtade mig, men det visade sig att det var helt ofarliga hjärtklappningar. De gick tillbaka inom 30 minuter, men när ambulansen kom hade jag både mycket högt blodtryck och oregelbunden puls, men det var på normalnivå när jag kommit in på sjukhuset. Blev hemskickad efter 4 timmar. Det var en något obehaglig upplevelse. Kommer att ta det relativt lugnt denna vecka, och avbokar de möten som går. Nästa vecka har jag en fyradagars ledighet inbokad med fru Swärd, då vi ska resa bort.

Så det var en lite halvskakig dag, men jag tackar Gud, och blir återigen påmind om hur skört livet är, och vilken gåva det är.

Att blogga ingår dock i att ta det lugnt. Förstås.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    När jag äntligen kom till sjukhus (och det var inte i mitt eget landsting) var blodtrycket 230 /135. Det hade börjat flera år tidigare, och jag hade fått medicin. Jag hade varit sjukskriven nästa ett år för cervikalgi C3 – C4. Det hade upptäckts med röngen, sedan distriktsläkera hade gissat på allt möjligt. Jag hade träffat en psykatriker, som hade sagt: ”Du ska tillbaka till somatiken. Hittar de ingenting, ska de inte skicka folk hit, utan till röntgen. Men de skickar alltid patienterna till oss, när de inte kan ställa diagnos själva på vårdcentralen.”

    Sedan flyttade jag, och kom till en ny vårdcentral, som sjukskrev mig i ett halvår fastän jag var tillräckligt frisk för att arbeta. Jag hade begärt ett intyg till arbetsförmedlingen. ”Och hur var din relation till din far”, frågade läkaren som sett i journalen att en psykiatriker hade skickat tillbaka mig till kroppssjukvården. Jag svarade ”bra”, men när läkaren kontrade med ”Är det riktigt sant?” fick jag nog av kvacksalveriet och sa: ”Jag vill bevara min avlidna far i ett ljust minne”. Det skulle jag inte ha sagt, för då vaknade snuskhummern i läkaren. Jag trodde att han var full, och klagade till kd:s landstingsråd. Jag var ju kd-medlem då. Men landstingsrådet tog läkaren i försvar. Han hade lärt sig att diagnosticera sjukdomar på Socialhögskolan, ljög han.

    Jag tänkte att hellre dör jag än utsätts för detta. Så hände det sig att hjärtat slog oregelbundet. Så jag ringde landstingets sjukvårdsupplysning, men fick nonsenssvar. Så jag satte mig i bilen och körde sakta. Om jag får hjärtstopp kör jag väl av vägen och då kommer ambulansen, tänkte jag. Efter ett antal meningslösa samtal med sjukvårdsrådgivningen, bestämde jag mig för den hårda linjen, och sa: Om du inte svarar på mina frågor, så ska jag anmäla dig till Socialstyrelsen. Dör jag om jag inte åker in till sjukhuset?” Och fick till svar: ”Nej, men det måste finnas en orsak till att du tror att du ska dö, så de tankarna måste du söka hjälp mot.” Jag sa: ”Det är stor risk nu att jag anmäler dig. Orsaken är att jag inte är expert på hjärtsjukdomar, men om du vill avhjälpa min okunnighet får du fixa in mig på någon läkarutbildningen. Det har de på Socialhögskolan. Det har din högsta chef sagt.”

    Äntligen fick jag veta att det inte vara någon akut livsfara, vilket jag själv börjat förstå eftersom jag fortfarande levde. Så läste jag i tidningen att landstinget hade börjat ragga utländska läkare. Så jag tänkte att jag kunde få träffa en läkare, som inte hade fördärvats av kd:s sjukvårdspolitik. Den utländska läkaren sa att jag skulle ha en pace maker. Men först skulle det tas 27 olika prover. Provsvaren visade att jag inte behövde någon pace maker. Den utländska läkaren var upprörd och jag väntade mig ‘”Och hur var din relaltion till din far?” Men i stället frågade den utländska läkaren ”Du tar inte din blodtrycksmedicin regelbundet, va?” Det hade inte sjukvårdsupplysningen lyckats räkna ut.

    Sedan slutade den utlänska läkaren i protest mot att politiker försökte styra diagnoserna. För kd sitter ju alla sjukdomar i ”själen”, och det hade kd lyckats lura i hela den borgerliga landstingsgruppen och hela vårdapparaten. Så jag fortsatte att bojkotta den undermåliga landstings-vården. Så kom jag slutligen akut till ett sjuhus i ett annat landsting, där man upptäckte en livsfarlig infektionssjukdom samt en genomgången hjärtinfarkt som jag inte själv kände till. Jag misstänker dock när det var. Någon hade sagt ”Var rädd om hjärtat”, och så hade de diskuterat om de skulle skicka efter en ambulans. Vilket de hade avstått från av hänsyn till den landstingspoltiker, som hade försökt provocera mig till slagsmål genom ideliga skenanfall, vilket utlöste hjärtinfarkten. De som hade avstått från att skicka efter ambulans var tjänstemän i landstinget.

    Så nu vet ni vad som händer med pingstvänner, som har slutat tro men springer till pingstkyrkan och värvar röster. De tror inte att Gud kan bota kroppsliga sjukdomar,. men lurar sina väljare med att alla sjukdomar sitter i ”själen”. Så bra då., Lägg ner all kroppssjukvård, och satsa på samtal med någon kurator från Socialhögskolan i stället. Man ska ju gynna sina gamla studiekamrater! Till er som har tänkt rösta på kd säger jag: Det kan ni möjligen göra för att hindra SD att komma in riksdagen. Men vore det inte bättre att rösta på Moderaterna? (Inte för att jag har tänkt rösta på m, men m är dock ett mer seriöst borgerligt parti än kd.)

    Visst har jag själv velat bli landstingspolitiker, för att få en anständig sjukvård, men det har kd hindrat med näbbar och klor. Det har varit total utfrysning, förtal och amatörmässigt ”diagnosticerande”, som bygger på sociala fördomar i vissa slutna frikyrkokretsar, som bedrivit mental inavel i flera generationer. Och inte har haft ett enda torgmöte, som jag har sett, fastän stan är nedlusad med frikyrkor. Så nu hoppas jag att Stefan kryar på sig, och fortsätter sitt lovvärda utåtriktade arbete!

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Ta det lite lugnt Stefan och lite vila med frun gör alltid gott,vi ber för dig och krya på dig.

    I somras var jag själv halvvägs in i evigheten när aortan var på väg att brista men med en envis fru och en bönhörande Gud så gick det vägen med operation och 4 månaders mer eller mindre vila.
    Efter hemkomsten fick jag oregelbunden hjärtrytm med en puls som rusade för fullt men det var inte ovanligt efter sådana ingrepp så det löstes med beta blockerare vilket jag var tacksam för.

    Livet är skört och oförutsägbart men en nära kontakt med vännen Jesus blir livet tryggare på denna sidan graven.

    Var välsignade alla vänner till Jesus och ta det lite lugnt med vila och bön. Psalm 37:5.

    Lars håll ut han,Jesus är i alla fall trofast även om det är problem med en del av hans efterföljare.

    v v v v T.B.

  • S-E Sköld

    TRONS VILA

    Jag vill sova vid stranden
    om än havet är oroligt
    och grått:

    Gömd i handen som
    skapat stort och
    smått.

    Ber för Dig, Stefan. Gud är större och vi är Hans barn, som Han vill väl.

    Mvh

  • Lars

    Krya på dig Stefan, kanske du tagit på dig för mycket arbete, omtanke och vila det behöver alla människor jag vet det väl, jag själv arbetsskadad och beroende av bidrag genom lever mina kriser, sällan finner jag någon tröst och stöd hos frikyrkliga som är upptagna av interna teologiska maktkamper, Bibeln lär ut om andens frukter..kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

    Finner ro och vila betydligt mer hos ex sv kyrkan som verkar vara betydligt bättre på att vara en läkande och stödjande kyrka och gestalta dom frukter som anden ger.

    Tycker det är bra det slags arbete du vill dra i gång att vara mer utåtriktad för jag tror att brister kommer att bli uppenbara och möjligheten att förändras det räcker inte med att peka myndigt med pekfingret i bibeln utan även utveckla dom andliga biterna av tron.om man önskar nå och vara till nytta för vanliga svenskar.

  • Broder Roger

    Broder Stefan, kanske sparkar du på för många bollar? Ta det lugnt nu när kroppen åter börjat signalera tydligt att något är fel.

    Till Lars Flemström: Nog tycker jag att det kan räcka med att läsa Stefans berättelse om mänsklig skröplighet. Jag skulle också kunna skriva essäer om fysiska krämpor, men det är ju Stefans blogg och inte min.

  • Stefan A

    Som utbränd på väg tillbaka går det snart att konstatera att det behövs minst fem livstider för att hinna göra allt som är bra! I mitt liv duger det inte längre att något är ”bra”…… Det andra man lär sig är att det är nyttigt att vara onyttig! Det tredje man lär sig är hur viktigt det är med relationer och goda vänner! ( Punkt 4-50 kommer en annan gång… :-) )

  • Stefan A

    Som utbränd på väg tillbaka går det snart att konstatera att det behövs minst fem livstider för att hinna göra allt som är bra! I mitt liv duger det inte längre att något är ”bra”…… Det andra man lär sig är att det är nyttigt att vara onyttig! Det tredje man lär sig är hur viktigt det är med relationer och goda vänner! ( Punkt 4-50 kommer en annan gång… :-) )

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Ålderskrämpor är inget onormalt i min ålder. Cervikalgi är dessutom en förslitningsskada som man kan få efter flera års hårt arbete. Så jag är nog ganska frisk för min ålder, och hade inte haft några större problem med hälsan, om jag hade bott i ett annat landsting. Men när jag har samma symtom som Stefan, skrev jag om mina erfarenheter av en sjukvård, som kd har förstört med sina verklighetsfrämmande teorier om att allt sitter i ”själen”. Detta är en sekulariserad bortförklaring av de under som Gud gör emellanåt. I en sekulariserad kontext beror ju varje under på att de helade aldrig har varit sjuka ”på riktigt”.

    Stefans utåtriktade arbete är mycket lovvärt, dels därför att stockholmarna behöver höra riktig kristendom och dels därför att evangelisterna själva kommer i kontakt verkliga människor. Somliga har stora sociala problem, men andra har allt utom Gud. Även ateister kan ha utmärkt hälsa och ekonomisk framgång. Att motsatsen, dålig hälsa och låga inkomster, skulle tyda på att man är en sämre sorts människa eller har problem med Gud, stämmer inte alls.

    Många undrar vad den ondska och intolerans, som man möter hos många kristna, egentligen beror på. Jag brukar tänka att de hade nog varit ännu värre om de inte hade varit kristna. Men det kan ju också vara så att de inte är kristna, utan bara råkar vara uppvuxna i den frikyrkliga miljön, och har lärt sig koderna, som öppnar dörrarna. Och jag tycker att det är förfärligt att vi har ett parti i riksdagen, som har som politisk strategi att lura speciellt frikyrkokristna att de kämpar för de kristna värdena, när de i själva verket är medansvariga till att ännu fler aborter utförs vid svenska sjukhus. Samtidigt som sjuka människor inte kan få en adekvat vård.

  • Anna-Karin

    Jag önskar Stefan S all lycka och hälsa, att du får må bra…..och ett par goda skratt, det är fina grejor å väg till häjsa!!

    Var nu lite rädd om dig – vi blir inte yngre!!

    Alla övriga, kan ni inte ta era hälsobeskrivningar till egen blogg?

  • http://enkristensresa.blogspot.com/ Bibi

    Hoppas du får ta det lugnt och varva ned så du håller i längden. Vi är ju i ett långdistanslopp… Man vill ofta så mycket. Tänk lite extra på att Jesus älskar just dig – med:) (Om du förstår vad jag menar. Det är lätt att ge allt för allt och alla och glömma att han dog av kärlek till mig…också…)

    Ta hand om dig!

    Klem!

  • http://erevna.nu/ Christian

    Ta det lite lugnt och krya på dig, Stefan!

  • BW

    Ja Stefan, det låter som en jobbig upplevelse och den i sig framkallar ju fruktan som inte är bra för blodtryck och hjärta. Försök att inte oroa dig för mycket om din hälsa men det är kanske en bra ide att minska lite på engagemangen. Vår kapacitet minskar ju med åren. Stress kan framkallas av att man har för mycket att göra eller rättare sagt därför att man ej har kontroll eller inflytande över sin situation. Stress kan också bero på att man har för lite att göra, t.ex. vid arbetsköshet, vilket också är ett uttryck för att man inte har kontroll och inflytande över sin ”arbetssituation”. Här finns en stor utmaning i lära sig att inte låta negativa känslor och tankar ta över. Sedan finns det ju en positiv stress som kan öka arbetskapaciteten men det är ju en annan sak. Därmed inte sagt att ditt problem består i stress. Det finns ju också naturliga variationer i funktionaliteten och så kallade lindriga strokes är ju inte helt ovanliga.

    Så avslutar jag med lite poesi; en liten trivial sak.

    Arbetslöshetsvisa

    Visst vore det roligt att ha,
    ett arbete att gå till var da’

    Att bemötas med respekt,
    uppskattas efter förtjänst

    Få en chans att dementera,
    allt dumprat om sin person

    Att bevisa sin goda förmåga
    och sin heta brinnande låga



Subscribe to Stefan Swärd