Vad hjärtat är fullt av talar munnen. Och vad hjärtat är fullt av skriver man på bloggen. På fredag kommer jag med en krönika i kristna tidningen Världen Idag. Och på söndag predikar jag i Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm. Jag är gripen av den stora passionen. Att alla ska få höra budskapet om Jesus, som den som befriar människan från hennes synd och skuld, och ger henne förlåtelse på djupet, och rening.
I söndags predikade jag i Söderhöjdskyrkan om när Paulus började församlingen i Korint. Han hade inga kyrkor, han hade inga samfund, han hade inga församlingsmedlemmar, han hade inga pengar. Han hade egentligen ingenting. Han hade Kristus i sitt hjärta, Guds ord i sin mun, och var fylld av Andens kraft. Det var tillräckligt. Sedan mötte han Akvila och Priscilla, de började göra tält ihop. De var tre personer. Men de kunde inte hålla tyst, Paulus gick ut på stan, hem till folk, och till synagogan och förkunnade att Kristus var Messias. En församlingen började växa fram, folk blev döpta, kom till tro. Kyrkohistorikerna säger att Korint församlingen fick 25.000 medlemmar, och det började med tre personer.
Sluta prata om att man är för få. Sluta prata om att man har för begränsade resurser. Sluta prata om att man har otillräcklig uppbackning. Tänk på hur Paulus hade det i Korint.
Dessa pionjärplanteringar, små celler, men med expansions- och livskraft, är vad som behövs. Det ska jag prata om på söndag.
Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Petrus: Domen börjar med Guds hus()