Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Nu är vi inne i slutspurten i klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Vid frukosten idag skrev jag ner ett slutinlägg i äktenskapsdebatten och ett svar på Emil Mattsons inlägg, det följer här:

Tack Emil för ett bra klargörande. Jag är ju en relativt debattglad person och jag tyckte det fanns inslag i ditt inlägg som vara värda att lyfta fram och just ta en debatt med. Sedan ligger det ju i bloggandets charm att vi gärna kan uttrycka oss tillspetsat och kanske överdrivet, men har sedan alla chanser i världen att förtydliga oss genom replikskiften.

Om det jag skriver här på bloggen uppfattas som att jag ser synen på homosexualitet som den stora vattendelaren mellan kristna , då har jag formulerat mig dåligt och otydligt. Jag tycker att jag ständigt försöker säga att det inte är så.  Däremot tycker jag att frågan symboliserar en grundläggande vattendelare, nämligen bibelsynen. Sedan tycker jag att frågan om äktenskapet har en högsta dignitet. Det är ju många krafter som hotar äktenskapet, och i det sammanhanget är homosexfrågan ganska marginell. Jesu ord om äktenskapet: ”har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna, och sade ”därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött”. Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt”, och liknande bibeltexter med liknande innebörd, är normerande för mig i min syn på både skilsmässa, sambo, otrohet (inkl. syn på internetporr t.ex.), äktenskapet som ett förbund där Gud finns med, det är också avgörande för min inställning till ”gay marriage”. Eftersom jag har varit pastor i Stockholm i många år vet jag att människors erfarenheter och livskamp inte lever upp till denna standard många gånger. Därför behöver vi i församlingarna genom tydlig undervisning, själavård och vägledning i Jesu efterföljelse, hjälpa människor att leva i enlighet med Jesu ord.

Och jag tror att det är på denna punkt frågan blir känslig för många evangelikala och ”konservativt” sinnade kristna, äktenskapet hör faktiskt till de mer grundläggande delarna av kristen tro och Jesu undervisning – enligt vår mening (där ordet ”vår” refererar till den breda traditionen i kristna kyrkans historia och mainstream i den globala kyrkan).

Sedan tar jag åt mig din kritik att du tycker att jag inte tillräckligt tydligt markerar i andra frågor som är viktiga. Det är kul att det är någon som tycker att jag är för lågmäld och otydlig, jag ska skärpa mig.

Du refererar till att det kan komma att finnas personer i min närhet som kommer att uttrycka tvivel i homosexfrågan. Ditt sätt att formulera dig visar nog att vi inte känner varandra. Efter många år som kristen ledare i Stockholm tror jag knappast att det finns något som kommer att göra mig förvånad, varken när det gäller människors reflektioner eller brottningskamp. Därför tror jag att församlingar som lever i starkt sekulariserade och pluralistiska miljöer behöver vara tydliga i vissa värdefrågor. Inte för att tysta ned, eller lägga locket på, men just för att ge vägledning. Och sedan behöver man i en församling gå igenom processer där man gemensamt brottas med frågor. Att vara lärjunge till Jesus möter delvis samma utmaningar som på Bibelns tid, t.ex. tycker jag att NT:s texter om girighet och materialism känns högaktuella, medan andra frågor kräver reflektion och bearbetning för att komma fram till en rimlig ståndpunkt. Jag ser dock inte att äktenskapsfrågan hör till den typen av frågor (som kan kräva omprövning och bearbetning), utan mer en fråga för själavård och vägledning, att hjälpa människor att leva som Jesus har sagt.

 

  • http://stenberg.wordpress.com Johan S.

    Exakt, äktenskapsfrågan symboliserar sprickan mellan kristna, även om frågan i sig själv kanske inte är den viktigaste vattendelaren.

    Man kanske inte hade trott det för några år sedan, men den framtida bibliska alliansen verkar förena katoliker och vissa frikyrkor.

  • Christian

    Vad gäller kristen livsstil och moralfrågor och vissa fundamentala frågor som synen på Jesus är vi nog eniga. Men någon biblisk allians i övrigt kan det knappast bli tal tal om. Därtill står RKK allt för långt ifrån bibeln.

  • BW

    ”Däremot tycker jag att frågan symboliserar en grundläggande vattendelare, nämligen bibelsynen”.

    Trenden att förkasta de stora meningsskapande berättelserna har invaderat även frikyrkligheten och tagit oss på sängen de senaste åren. Förändringen är tydlig. Dessutom har många människor mer eller mindre medvetet gett upp tron på existensen av absoluta sanningar och tron på att orden kan vara meningsskapande.

    Desto viktigare blir det då att vi bringar orden mening och innehåll utifrån hur vi lever våra liv. Därför måste vi lägga krutet på att lägga av det som är till hinder för att Gud ska kunna välsigna oss och bekräfta orden med sin närvaro. Det handlar återigen om att ta upp sitt kors och följa Kristus. Där står du och jag inför en fantastisk och spännande utmaning: ”Vilken annan kan övervinna världen, än den som tror att Jesus är Guds son?” 1 Joh 5:5.

  • C

    Det är nog inte så vanligt att människor ”gett upp tron på existensen av absoluta sanningar” egentligen. I frågor där seriösa, kloka och pålästa människor kan ha motsatta åsikter har åtminstone jag svårt att vara tvärsäker numera. Det är alltså inte sanningen som är relativ, utan snarare så att den inte alltid är så uppenbar.

  • BW

    Att man har svårt att vara tvärsäker är ju något som kan komma med åren och kan bero på att man blivit klokare, vilket inte behöver vara av ondo. Jag tänker emellertid på den förändring man kan observera i dag vad gäller BENÄGENHETEN att ifrågasätta det som gällt som ”sanning” i princip oavbrutet under kristendomens historia och som Stefan här exemplifierar med förändringen av den kristna äktenskapssynen. Jag har hört argumentet du nämner förut: nämligen att det inte är sanningen som är relativ men att det däremot kan vara svårt att komma fram till vad som är sanning, vilket ju kan stämma ibland.

    Jag tror att kristna är mer BENÄGNA idag att säga att man visserligen tror att det finns en sanning men att det inte går att säkert veta vad denna sanning består i och därmed gör halt i sitt sökande i och med detta konstaterande samtidigt som man öppnar upp sig för argument av mer känslomässig och subjektiv karaktär.

    När detta sätt att argumentera dessutom i praktiken leder fram att vågskålen väger över till förmån för ett visst ställningstagande samtidigt som bibeln enligt vedertagen satslogik hävdar något helt annat blir det väldigt problematiskt.

  • C

    Förstår inte varför ens tveksamhet till (möjligheten att hitta) absolut sanning skulle leda till avbrutet sökande och känslomässighet/subjektivitet. Motsatsen är en mer logisk följd.

    Konsekvensen blir möjligen problematisk inom kyrkan som institution. Som individ (och iofs även som kyrka) kan jag tycka att det är oundvikligt att ibland gå ett extra steg i varför-frågandet. Svaret att det står i Bibeln bär inte alltid för alla.

  • BW

    Jag håller med dig. Det är svårt att förstå och svårt att bevisa.

    God Jul och Gott Nytt År!

  • C

    Ja, men kan vi vara säkra på att det är så? :)

    Detsamma!

  • Kent Mossheden

    Ett enkelt tack, Stefan, för tydligt och bra avslut på debatten, och ett löfte och en utmaning för oss i Elim. Vem inser inte att vi har ett uppenbart behov av att förstå, ta till oss och ödmjuka oss inför bibelns budskap ifråga om girighet och materalism. Eller, vem vill kasta första stenen?

  • Cissi

    ”Sedan ligger det ju i bloggandets charm att vi gärna kan uttrycka oss tillspetsat och kanske överdrivet, men har sedan alla chanser i världen att förtydliga oss genom replikskiften. ” Medveten om att det är jag som letat fram bloggar som Kolportören, Yada Yada och allt mellan himmel och jord men debattklimatet inom rörelsen gör mig fysiskt illamående (eller är det el-allergi?). Har återkommit för att lyssna till predikan i ICHTYS och läst inlägg av dig, bra inlägg, i viktiga frågor. Trots det kan jag inte följa din blogg. Jag ser ingen charm i spetsfundigheter och ifrågasättanden på den nivån jag läst under morgonen – gör du det Stefan? Hade jag haft den typen av replikskiften bland barn och elever skulle jag kallade det attitydproblem och börja planera upp för temat Social Kompentens.

  • Christer Roshamn

    Tack Stefan!

    Christer

  • Johan Lingårdh

    Med all respekt! Jag är övertygad om att frågan om homosexualitet är den stora vattendelaren mellan kristna. Bibeln är hur tydlig som helst i sin förklaring av att homosexualitet är synd, både i GT och i NT ( T ex 3 Mos 18:22 och Rom 1:25-27 m m, m m.). Om man vet vad som står i Bibeln om homosexualitet och kommer fram till att det ändå inte är synd, så har man tappat Bibeln som sin auktoritet. Frågan blir, hur kan man över huvud taget sätta tilltro till något som står i Bibeln, när man sätter sig över detta, som står så tydligt och klart.
    Det är frälsningsavgörande att vi inte tappar Skriften, ty där finns den kunskap vi behöver för att bli räddade (se 2 Tim 3:15 (Läs gärna även v. 16-17)).
    Alltså! Eftersom homosexualitet ställer frågan om en människas bibeltrohet på sin spets, som ingen annan fråga, så är den en vattendelare för kristenheten! Det handlar alltså inte om att homosexualitet skulle vara värre än annan sexuell synd.

    Hur vi ska förhålla oss till Bibelns innehåll, är inte så komplicerat! Vi tror på det som står skrivet! Vi tar till oss och läser Skriften så som Jesus visar oss i densamma (Han är ju Vägen) och vi underordnar oss den m h a Herren själv och hans nåd. Det är däremot komplicerat för köttet (=den fallna naturen), som hela tiden söker finna en utväg ( t ex viss bibelsyn) för att slippa underordna sig Ordet och därmed dö ( se Rom 8:7).
    Men det är enkelt för oss som har beräknat kostnaden (Lk 14:27-33). Vi vill lära oss att lyda Kristus i allt vad Han har befallt (Mt 28:20) och att samtidigt lära oss att inte gå utöver vad Skriften säger (1Kor 4:6). Bibeln blir vår absoluta auktoritet, vad gäller gott och ont , rätt och fel, hur vi ska leva som kristna osv. Vi väljer den Vägen, trots att det kostar oss allt! Gud har så oändligt mycket mer att komma med än det vi väljer att ge upp.

    När det gäller homosexualitet, samboskap, äktenskapsbrott, omgifte och för den delen girghet (om man nu får uppenbarelse att någon i ens flock, lever i detta) osv., så undrar jag hur man kan kalla sig församlingsledare och samtidigt underlåta att stå upp för vad Gud säger i sitt ord.
    Hur vågar ni peka ut rakt ”motsatta hållet” (= den breda vägen) för människor? Var finns då gudsfruktan? Ni ska avlägga räkenskap en dag inför Honom som är helig, helig, helig (Heb 13:15).
    Här handlar det om människors eviga frälsning (1 Kor 6:9-10). Det är INTE KÄRLEK, att underlåta att tala om för en människa hur hon ska kunna bli räddad för evigheten. Jag tror det är ännu värre att direkt förleda en människa (Mt 18:6).
    Frågan är har ni/vi tillräckligt med kärlek för att säga en människa sanningen, så att hon kan bli frälst? Det är sann kärlek! Det kostar något, till skillnad från den snällism som vill vara människor till lags och absolut inte vill veta av korsets anstötlighet (Gal 5:11).
    Vi behöver omvända oss i kristenheten i Sverige idag och ropa till Gud om nåd för vårt land och för oss själva!
    HALLÅ! JESUS KOMMER SNART TILLBAKS!



Subscribe to Stefan Swärd