Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Idag kommer ett nytt nummer av tidskriften NOD och där har jag skrivit en artikel om att ”kom ut ur garderoben”. Vad jag förstår är inte artikeln tillgänglig på internet, så jag rekommenderar er att köpa detta nummer, maila till Örebro missionsskola och beställ missionsskolan@efk.se. Många intressanta artiklar, har inte hunnit läsa det övriga än.

Ger dock lite smakprov från min egen artikel. Tycker den blev riktigt bra. Inte minst med tanke på att den eminente skribenten Göran Sahlberg putsat på språket. Både min gymnasielärare i svenska och min professor i Statskunskap Olof Ruin, tyckte att jag var en synnerligen medioker skribent, men när Göran Sahlberg hjälper till kan den största medelmåtta bli en stjärna.

”Det har varit ett axiom i Sverige att tron är en privatsak. Det moderna samhället delar in tillvaron i olika sfärer. Allt som har med religiösa övertygelser att göra har klassats som privat. Kyrkan smyger man ivägtill med förhoppningen attt så få som möjligt ska upptäcka vart man går. Företagsledare, politiker, statstjänstemän, forskare, artister, journalister, korvhandlare med flera, har varit och är kristna, men grundregeln har varit att man tiger om sin tro. Man är rökt om det märks att man är kristen i hur man sköter sitt jobb. På åttiotalet hamnade en psykiatriker i blåsväder för att man bad till Gud för en patient.” Så börjar artikeln.

Den avslutas med följande: ”Att gå ut och kalla sig kristen i Sverige år 2009 kan föranleda väldigt olika reaktioner. En del möter en med ointresserad tystnad. Andra med nyfikenhet som om det gällde någonting exotiskt. En del har präglats av upplysningstänkandets ateism och fnyser föraktfullt när de får höra att man är kristen, kanske utan att ens veta vad den kristna tron står för. Men vad vi än sysslar med behöver vi spjärna emot det sekulariserade samhällets dogmer, komma ut ur garderoben och trotsigt bekänna vår tro på Jesus. Tron är inte en privatsak som vi håller tyst om. Och ju fler som revolterar, desto snabbare rör vi oss i riktning mot ett post-sekulärt samhälle. Paulus skrev till församlingen i Rom att han inte blygdes för evangeliet ( Rom 1:16). Vi som är efterföljare till Jesus i Sverige år 2009 behöver övervinna vår blygsel oavsett om vi är företagare, forskare, förskollärare, sjuksköterskor, advokater, präster eller korvhandlare.”

Vill man läsa resten så är det bara att beställa och läsa NOD.

För övrigt tycker jag inte att jag svarade bra på Martin Wärnelids frågor i Youtube-intervjun. Låter som en tråkig statssekreterare i en rapport-intervju ungefär, pratar om att sätta igång processer. Vadå? Vem går igång på det. Ska skärpa mig till nästa gång.

  • http://helapingsten.wordpress.com/ helapingsten

    Håller med. Dock vill jag poängtera att ett samhälle där alla kallar sig kristna är inte ett dugg bättre än ett sekulärt om de inte lever som kristna.

  • http://bergmansbryderier.blogspot.com/ Bergmans Bryderier

    Att inte skämmas för vår tro borde vara självklart, inte bara för att vi önskar påverka utvecklingen mot ett post-sekulärt samhälle utan för att vår Herre sagt ganska allvarliga saker om det. Jag vill inte att änglarna ska skämmas för mig en dag! Men jag inser att det egentligen aldrig är Jesus jag skäms över, inför människor, utan över vissa saker som andra kristna säger och gör. Tyvärr är ju bilden som massmedia ger ganska vinklad åt det negativa, och ser man då inte någon möjlighet att få tala till punkt blir lätt tystnad enda alternativet…

  • http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/09/med-sadana-vanner-behover-man-inga.html Maja

    Det finns ju sekulariseringsforskare som menar att sekulariseringen börjar där Luther betonar den individuella tron. Det är med andra ord kyrkan själv som gjort tron till privatsak.

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Ja det sägs ju så, fast det är väl larv? För det första är kyrkan inte detsamma som Luther, och för det andra var ju ”den individuella tron” i Luthers och Paulus tappning inte en ”privatsak” i bemärkelsen något man skulle hålla för sej själv eller idka endast i avskildhet.

    Sekulariseringen i bemärkelsen frigörelsen mellan stat och kyrka kan däremot helt säkert i någon mån påstås börja med Luthers tankar, men man kan ju inte precis hävda att de lutherska kyrkorna varit fria från staten. Ironiskt är bara förnamnet!

  • Robert

    Jag var på mötet i söndags och upplevde, som jag nämnt i tidigare meddelande, inget annat än den Helige Anden. Jag är helt med på Stefans målsättning och har inget att klaga på vad det gäller hans predikan, snarare tvärtom ;), han sprudlade av energi och frimodighet. Som Stefan nämnde så stannar medlemmarna om församlingen är en frisk församling. Ett motsatt exempel är Knutby, där många, främst äldre, lämnade församlingen då de upptäckte att något inte stod rätt till. Jag vill dock betona att vikten av att ha en hög målsättning i stockholm är inte lika radikalt som att ha en hög målsättning i liten ort där det är hög arbetslöshet och utflyttning av invånare. Stockholms kyrkor har dragit nytta av inflyttningen från landsort till storstad. Jag vill därmed pusha alla landsorts pastorer att sätta upp klara mål och se ljust på framtiden. Den församling som får igång en liten ort i Sverige, där utflyttning sker, anser jag har lyckats. En del församlingar ”ökar” i antal eftersom de har slagits ihop med en annan, detta kallar jag personligen för konstgjordandning, det fungerar ett tag men inte hela vägen. En vanlig sak är att församling ”ökar” genom att medlemmar flyttar över sina medlemskap från en annan församling, som till exempel lagts ned. Flera pastorer på landsorten har gjort ett jättearbete men dessa personer blir sällan uppmärksammade eftersom mycket kretsar kring Stockholm eller Göteborg. En annan del är att jantelagen är generellt större i landsorten och man vågar tyvärr inte lyfta fram de goda exempel som man borde göra.

    Kristendomen är inte död i Sverige. Be och arbeta för väckelse för de som ännu inte är kristna och för de som sover i ljuset. Även om Stockholm och Göteborg visar vägen så måste hela frikyrkosverige haka på.

    http://www.youtube.com/watch?v=em5gL0Rw4Aw

    http://www.youtube.com/watch?v=g2fmARpy0qU

    http://www.youtube.com/watch?v=A0rWlGEhkmA

  • http://vemtanderstjarnorna.blogspot.com Per Ewert

    Och vi ber även för att jantelagen ska dö, så att kristna på olika positioner i samhället kan bli fria från den ruskiga hämningen som gör att man gömmer undan sin identitet som kristen för att inte bli avfärdad som tokstolle. Om ateister utan trovärdig världsbild vågar stå för sin tro finns det så mycket större anledning för varje kristen att våga vara den han eller hon i Kristus är. Och våga vara det överallt.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Själv tror jag helvete förkunnelsen måste tillbaks, vi måste se allvaret i att folk inte blir frälsta. Inte att helvete ska vara våran fokus, men det är en fruktansvärd grym realitet. Om vi som kristna har den minsta kärlek till våran nästa- borde vi göra våran yttersta för att leda människor bort från den väg som ledar till helvete (dvs alla vägar förutom Kristus).

    Sen fokus på det ekonomiske igen, våran kyrkor och församlingar behöver bättre ekonomi, vi behöver bli oberoende av statliga bidrag (staten överhuvudtaget). Inte bara för att bli oberoende av staten, utan också för att först ge samhället den sociala biten, såsom vi kunde läsa i tidningen Metro för några dagar sedan: http://www.metro.se/2009/10/05/78693/unga-tvingas-till-kyrkan-for-att-fa-m/ , hjälper ju inte att gå ut och förkunna evangelium om vi inte först ger dem vad kroppen behöver.

    Sen mer en djupgående Bibel undervisning. I dag bygger största delen av kristna sin kristna tro på erfarenheter, och har ingen större kunskap i varken Bibeln eller sina kyrkors historia- då står man också svarslös när man blir tillfrågad om sin tro.

    Sen mer arbete på identiteten, det finns en agenda att göra kristna identitetslösa den dag i dag, detta måste ju motarbetas.
    Själv är jag stolt över att vara en protestantisk, karismatisk baptistisk kristen.
    Här är en smakbit på varför:
    ”O hear this, all you who grew up in homes where there was only charge after charge after charge against you, and almost never an encouraging word. Hear this, all you who are so burdened by your own self-indictments – who seem to be wired to bring constant charges against yourself with oppressive and paralyzing effects. Hear this, you who rarely if ever say a positive, praising, thanking word, but criticize and murmur and grumble and gripe and complain till no one wants to be around you. Hear this: Romans 8, especially verse 33, is God’s remedy, God’s medicine, God’s cure for the paralysis that comes from charges against you – whether from yourself or from other people or from Satan, and for the ugly, sinful side effects of being a cynical, self-absorbed, whining, critical person.

    The remedy is the utterly undeserved, freely given grace of never being charged successfully with any fault before God. Who can make any charge stick against God’s elect? Nobody? Let yourself feel the force of that freedom! Feel the clean, clear, morning air of: All charges dropped. You’re in a courtroom. You know you are guilty. You are awaiting a terrible sentence. Your future is over. Then, to the gasps of the courtroom, the judge says, ”All the charges against you have been dropped.” This is not meant to make unbelievers in this room comfortable on the way to destruction. It’s meant to help all of you love the one who bought your freedom.” John Piper
    – mina trossyskon har ett rent evangelium.

  • http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/09/med-sadana-vanner-behover-man-inga.html Maja

    Tja larv och larv, om man betonar det personliga ställningstagandet till skillnad från en allmän kollektiv tillhörighet så gör det ju med nödvändighet att tron blir privatsak. Jag tycker att det är en vettig slutsats. Om det är bra eller ej, det kan man ju inte säga varken eller på tycker jag. Luther hade många poänger, han poängterade Guds immanens, den levande guden som talar inuti varje människa och inte genom ställföreträdare. Men det har ju blivit förvrängt idag när Humanister och vissa frikyrkliga företrädare går i armkrok med att vilja sparka ut alla ur kyrkan som inte kan fylla i ett bilprotokoll om sin tro, alla som inte bekänner på ett visst sätt under korsförhöret. Så larv tycker jag nog inte att det är, det ligger mycket i tesen att det finns en frö där redan hos Luther.

  • wildwest

    Har alltid undrat varför jag på senare år inte haft lika lätt att bekänna min kristna tro. Signaturen Bergmans Bryderier, nr 2, kom med en väldigt bra förklaring (vilket bara är en av många dåliga ursäkter, men ändå): man ställs omedelbart till svars för allt möjligt knas som kyrkan gjort och kyrkan gör. Ingen av oss tycker det är kul att stå svarslös med glappande mun. För att kunna svara på dylika påhopp måste man vara väldigt påläst om alla ytterligheter och kunna bemöta dom. Inte konstigt att man inte orkar börja en sån diskussion. Nu talar jag mest om kafferastdiskussioner, där man har en hel drös med kollegor emot sej. Det är alltid annorlunda i enskilda samtal, där grupptrycket inte finns.

    För övrigt håller jag med Helders om att ska vi komma runt att bara vara tvungna att debattera och kommentera kyrkans avarter så måste vi börja med själva vitsen avs kristendom: att det finns en dubbel utgång efter döden och att vi har att förhålla oss till detta. Utan detta allvar är hela kristendomen bara en slags påklistrad livsstil, inte bättre än nånting annat mellan gothrockare och rastafari.

  • Christian

    Stefan
    På tal om helvetesförkunelsen som Helders för på tal, höll du inte på att skriva en bok om denna så heta plats för några år sen?

  • Christian

    Tycker att Helders formulerar det väl, vad som behövs
    ”Sen mer en djupgående Bibelundervisning. I dag bygger största delen av kristna sin kristna tro på erfarenheter, och har ingen större kunskap i varken Bibeln eller sina kyrkors historia- då står man också svarslös när man blir tillfrågad om sin tro.”

  • http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/09/med-sadana-vanner-behover-man-inga.html Maja

    Ni måste ha väldigt taskiga fikakompisar, för jag har då inga svårigheter att bekänna min kristna tro inför folk. Jag hamnar inte i försvarsställning för något jag inte har anledning att försvara. Men så tror ju inte jag heller på homofobi, manlig överordning, klassamhällen, hyckleri, m.m.

  • http://-- Rolf Ahlqvist

    Stefan har rätt när han driver på för att budskapet ska ut ur kyrkans hägn, ut mot verklighetens folk därute. Mot alla vi, som drivs att följa med när politiker såväl till höger som vänster, driver sin arbetslinje om att vi ska arbeta och stressa på än mera. Men politiker höjer aldrig blicken till visioner om vart vi är på väg, eller tycks ana att tiden är nära sitt slut. Såväl ledare som folk följer mest bara med, när mammon och marknaden startar upp på nytt och driver på i samhället, till en global nystart efter finansvärldens girighetssammanbrott.

    Både lagisk Gud som evangeliets Gudamänniska Jesus, vet förstås om vart vi då ytterst är på väg. Alltmedan de lagstyrande, politiska människogudarna till ledare, tydligen bara undermedvetet anar, att straffet för paradisförsyndelsen, med mannens arbete och kvinnans barnfödande, kanske bara till hälften är genomfört, nu när vi möjligen nått mittpunkten i Guds rumtidsliga åttas (8) makro-/mikrovärld.

    Brådskan i nutiden kan då ses mot bakgrund av att synden skyndar mot sitt komplement straffet, först där ligger dess tillfredsställelse. T.o.m. högsta värdet i samhället, demokratin kommer då till korta vid Guds dom enligt bibeln, mot de icketroende. Den om, att ett Gehenna (ett ”kärvare rike” av kriselände som jag benämner det), öppnar sig för den som inte kan eller vill tro, på frälsningen genom Jesus Kristus försoning.

    Så hög tid för oss kristna, att inte bara ropa på väckelse, ett ord som potentiella sekulära troende nog har svårt för. Såväl i tal- som skrifthandling eller annan handling, måste vi gå ut i samhället och betona allvaret i den tid vi lever i. Världens bästa budskap måste ju kunna marknadsföras oerhört mycket bättre, än det som hittills har skett under den sekulära nedtrycktheten sedan mitten av 1900-talet.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Maja: Du har nog missuppfattat Luther rejält, gå in på logosmappen.net så kan du läsa flera av hans skrifter gratis.

    Kring fikakompisar, det är en sak om man tror mer på sig själv än Bibeln, det är en annan sak om man tror mer på Bibeln än sig själv- det är ju inte oss själva vi ska föra människor, utan till Kristus.
    Jag har varit kristen i 4 år, och har fört X antal till tro, tillräcklig med folk åtminstone så att Swärd kunde ha 10 dubblad sin vision om alla hade gjort samma sak. Men glöm att det har varit lätt, fått på käften, blivit spottat på, blivit sparkat på, blivit hotat, blivit utskrattat, blivit fördömd av familjen osv, absolut ingen dans på rosor!
    Kring icke-kristna vänner så är det en annan sak, dessa träffar man ofta, och man har ofta förtroende för varandra vilket ger tid och rum till samtal om den kristna tron och inte endast samtal kring ”allt möjligt knas som kyrkan gjort och kyrkan gör”.

    Sen förstår jag inte vad du menar med homofob. Jag har varit på regnbågfestivalen i Malmö två gångar och evangeliserat, jag har inte sagt något annat där än vad jag har skrevet på min blogg om ämnet. Till trotts för att jag tror på Bibeln och anser homosexualitet är synd och är emot samkönade äktenskap har jag aldrig blivit klassat som homofob, inte ens av mina homosexuella vänner.
    Bara för att man anser att något är syndigt behöver inte det betyda att man inte klarar av att se människan. Ett senare exempel från min blogg: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/09/varfor-ar-homosexualitet-synd-for-bible.html (dock blir det annorlunda i ”real life”, på bloggen talar man i generella termer, i ”real life” gör man inte det).

    Guds frid

  • http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/09/med-sadana-vanner-behover-man-inga.html Maja

    Tack för tipsen Helders, en grej bara: om man tror på Gud än bibeln då? Det alternativet fanns inte med i din dikotomi :)

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Maja: Bibeln innehåller allt vad Gud själv har vald att uppenbara för oss människor, och det är den skrift vi har att förhålla oss till.
    Sitter nu och jobbar på en blogg artikel om Bibelns auktoritet, kommer här att utgå från Bibelns egen definition av sanning. En artikel med andra ord som inte kommer att tillföra något till dem som inte tror på Bibeln- då jag kommer att utgå från Bibeln för att visa på Bibelns auktoritet.
    Men det är omöjligt att tro på Gud men inte Bibeln, det vill du själv se om du läser evangelierna. Dock är det ju möjligt att tro på en gud utan att tro på Bibeln, men då är det inte Bibelns Gud man tror på, och det är väl bibelns Gud man i det här fallet diskuterar?

    Du är välkommen att försöka såga mig om ett par timmar när artikeln är klar- :)

  • Richard

    Maja
    En liten nyfiken fråga. Vilken Gud tror man på om man nu inte tror på bibeln?

  • wildwest

    Jo, för all del, inte presenterar man sej själv och sina kristna kunskaper i fikarummet, det är inte meningen, det är Gud man ska presentera. Men för den stora massan kristna svenskar med dåligt samvete så är det ingen lösning att råka ut för att bli spottad på, trakasserad, undviken osv. Det må vara gudalikt, men det är ett fåtal som under en liten rast, när man för övrigt ska jobba ihop på ett jobb, vågar utsätta sej för vilken behandling som helst. Då väljer man den enklare utvägen att bara säga nåt när det är absolut nödvändigt. Den större frågan, som jag inte är klar över, är också hur mycket man ska provocera fram att bli utfrågad som kristen, hur många svar på livsproblem man ska leverera åt de medmänniskor som inte ens frågat. Jag har inget bra svar. Det funkar i personliga samtal att just vara personlig. Men det funkar sällan bland en mindre grupp om man är ensam kristen.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Wildwest:
    Personligen jag anbefaller absolut INTE att använda sin arbetsplats som en plats att sprida evangeliet, utan såsom jag själv förstår Bibeln (t.ex 1 Pet) så ska vi uppföra oss väl och framstå som goda exempel genom att arbeta hårt.
    Nu är jag själv arbetslös, men tidigare när jag har haft arbete så har jag inte spridit evangeliet på min arbetsplats, utan istället endast givit svar när jag har blivit tillfrågad om min kristna tro- då utgångspunktet då har varit deras frågor- så undviker man onödvändiga konflikter, och man släpper att bli anklagad för att ”slå Bibeln i huvudet på folk”- då man endast svarar på deras egna frågor.
    I mindre grupper som du påpekar, så har jag själv kört den strategin att svara på frågor med motfrågor (ofta ledande frågor), då undviker man ofta den ”hotande” stämningen.
    Men att provocera fram samtal tycker jag inte är en bra väg att gå, det handlar inte om att ta den enkla utvägen, utan om att vara kristen där du är, folk blir nyfikna för eller senare och kommer själv att fråga dig ut om din kristna tro- vilket ger ett mycket friare utrymme att dela med sig evangeliet, än när man har provocerat fram ett samtal.

    Men som sagt, jag har bara varit kristen 4 år- detta är bara mitt eget perspektiv på den saken, och mina egna erfarenheter.

  • P

    Jag känner på många sätt igen mig i blygseln. Framför allt är det när jag diskuterar andlighet med personer som jag gömmer min sanna tro. Att i en diskussion gå ut med min kristna tro kan förstöra samtalet. Jag känner att jag skulle vilja vara opartisk för att kunna påverka. Jesus förlåt mig!

  • http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/09/med-sadana-vanner-behover-man-inga.html Maja

    Richard: Får jag svara med en motfråga, vilken Gud tror man på om man tror att Han/Hon/Den/Det ryms i en bok?

  • Christian

    Maja
    Han ryms inte i en bok, däremot är det en lämplig form för hans Ord. F ö om du inte tror på hans Ord, vad han har sagt, hur kan du så säga att du tror på honom? Då håller du ju honom för en lögnare. Hur kan du då veta vem han är, vad han har gjort och lära känna honom? Har du en speciell uppenbarelse?

  • Richard

    Maja
    Ett väldigt kort svar på din motfråga. Summan av Guds ord är sanningen. Vi kan aldrig någonsin hitta en sanning som går emot bibeln. Däremot finns det sådant i bibeln vi inte har uppenbarelse över och sådant som bibeln inte tar upp.
    Jag skulle fortfarande gärna ha ett svar på vad du själv menar, vad är det som inte ryms i bibeln.

  • http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/09/med-sadana-vanner-behover-man-inga.html Maja

    Guds Ord är inte ord, bokstäver. Det är att hålla text väldigt högt att ge skriftspråket en sådan betydelse som att den skulle kunna hålla den fulla sanningen om hela världen – evangelisten Johannes säger det förresten i sin lilla slutkommentar; Jesus gjorde också många andra saker och om allt skulle skrivas ner så tror jag inte att det skulle rymmas i hela världens böcker. Eller hur han nu formulerar det. Nej, Gud skapar, helar, upprättar. Gud skriver inte böcker. På frågan om jag har en speciell uppenbarelse kan jag bara säga att det är inget mer än den uppenbarelse om livet som vi alla har. Är det verkligen ett kontroversiellt påstående att säga att man tror på Gud mer än bibeln? Det förvånar mig faktiskt.

  • Olov

    Maja: Jag tror att jag förstår ungefär hur du tänker, och det finns mycket i ditt perspektiv som är viktigt, att vi inte får likställa bibeln med Gud, att bibeln alltid måste tolkas, att kyrkan har försvarat smärtsamt felaktiga saker i namn av att ”tala Guds Ord” – kvinnans underordning under mannen, slaveri, västerländsk imperialism etc. Och detta med bibelns relation till kyrkans tro, hur Gud har uppenbarat sig själv och sin vilja för sitt folk genom historien är verkligen komplexa saker, och det finns all anledning att undvika förenklingar, bombastiska bekännelser om sin egen ”bibeltrohet”.

    Men med detta sagt så måste jag erkänna att jag känner mig lite beklämd över ditt sätt att tala om de bibliska texterna, att du verkar antyda att det finns en kristen tro som på något sätt är frikopplad från bibeln? Att du inte är – för att parafrasera Luther – ”bunden” till Guds Ord genom ditt samvete utan kan välja vad du vill tro eller inte tro på av det som presenteras i bibeln? För kyrkans tro är att Gud har valt att kommunicera sig själv genom språk. Alltså genom bokstäver, syntax, grammatik. Inte så att Gud på något sätt är fångad i alfabetet, att vi genom våra benämningar och kategoriseringar skulle kunna förfoga över Gud. Men att vi kan lita på bibelns texter; att de uppenbarar vem Gud är, en uppenbarelse som har kulminerat i Guds självuppenbarelse i Jesus Kristus, men som vi behöver bibelns texter för att kunna förstå och ta emot i tro.

    Det är någonting med ditt sätt att prata om bibeln som verkar antyda att du inte riktigt delar den historiska kyrkans höga syn på bibeln som helig skrift, som ”rättesnöre för lära och liv”. Har jag fel, och på vilket sätt i sådana fall, hur ställer du dig till påståendet att Gud uppenbarar sig själv och sin vilja i och genom de bibliska texterna, och att denna uppenbarelse är auktoritativ för kyrkan? Det handlar inte om att jag vill fånga in dig och få dig att bekänna dig som heretiker och kättare, jag blir orolig på riktigt.

  • wildwest

    Michael G Helders: Jag tror Du har rätt och entusiastiska pastorer har fel. Det håller inte att i varje samtal om livet och världen flika in: och jag som kristen tycker att… Jag frågar ju inte heller efter folks mer eller mindre ateistiska uppfattningar heller. Jag tror på det goda samtalet människa till människa. Det har jag, däremot, upplevt ett antal gånger, faktiskt ofta på såna ställen där frikyrkofolk enligt traditionen inte ska befinna sej: t ex kl 1 på natten vid en bardisk i Stockholms nattliv. Själv blir jag mest irriterad av den aldrig så väna damen på gatan som vill övertyga mej om att jag ska bli frälst medan jag rusar mellan två affärsmöten.

    Rent generellt tror jag att om Gud säger till en att handla på ett visst sätt så är det allra bäst. Det betyder att man verkligen ska bryta in i ett samtal nån gång, det kanske även betyder att man ska hålla tyst i ett personligt möte. Att höra, tolka och följa Guds röst är dock inte så enkelt som det kan låta.

  • BW

    En amerikansk vetenskapsman, Herbert Goldstein som är av judisk börd avslutar inledningen till sin bok ”Classical Mechanics” med orden: ”And above all I want to register the thanks and acknowledgement of my heart, in the words of Daniel (2:23)”. Sedan följer versen utskriven på hebreiska. Så fint och föredömligt gjort tycker jag men ändå så naturligt för den som har en personlig tro på Gud. Dom fega tillhör dom som inte ska ärva Guds rike kan vi läsa i Uppenbarelseboken 21:7.

    Det är egentligen väldigt enkelt: Vi som tror på Kristus ska vara ärliga och uppriktiga med vår tro och ofta och gärna referera till det skrivna ordet i bibeln. Det är vårt förstånd som alltför mycket krånglar till det för oss. Om Guds ande får fylla oss och upplysa våra förstånd får vi tro och mod till att inte blygas för evangelium och att undvika att hamna i tankemässiga labyrinter som vi inte kan ta oss ur.

    Alltför mycket påminner debatterna här och på andra håll om den medeltida skolastiken: Vi refererar till olika auktoriteter (lärare och profeter) men är inte ödmjuka nog att tro att vi själva är kapabla att lägga ut skriften på ett intelligent och andeinspirerat sätt. Diskussionen tenderar att ibland bli elitistisk och esoterisk och kräver att vi har läst alla dom senaste böckerna som anses så viktiga för att kunna föra en progressivt samtal. Jag nedvärderar inte lärare och författere, tvärt om, men tror att vi skulle vinna mycket på att utgå från och referera och argumentera mer specifikt utifrån Guds ord.

  • Richard

    Om man tar det dubbla kärleks budet på allvar kan kristen tro aldrig vara en privat sak. Den blygsel man som kristen kan känna inför att dela evangelium bottnar i människo fruktan. Och bibeln säger att den bästa medicinen mot fruktan är kärleken, att lära känna Guds kärlek. 1 Joh 4 : 7-19. En nära regelbunden relation med Gud är ett måste det gör att vi blir ledda av Anden i våra samtal med icke troende och att vi kan förmedla Guds kärlek. Vi får en frimodighet och kärlek till de vi möter. Sedan måste vi kristna bryta den isolering som vi själva har gått in i där vi endast umgås med tros syskon man kan faktiskt leva ett heligt och överlåtet liv fastän man umgås med icke troende. Det är ju trots allt så att de flesta som kommer till tro har någon slags kontakt med en redan troende.
    Gatuevangelisation är inte alls fel men att dela evangeliet i vardagen till någon som känner dig är det mest effektiva men det kräver att man inte lever ett dubbel liv utan är överlåten i vardagen också. De flesta avskyr hyckleri. Vad gäller evangelisation på arbets tid så finns det ju tid utanför själva arbetstiden ta dig tid att bry dig om dina arbets kamrater. Gå tex ut på lunch med en arbets kamrat börja bry dig om vad han/hon står i vad som är viktigt i hans/hennes liv, om de delar ett problem, något som tynger dem erbjud förbön säg att du skall ta med det i dina böner följ upp det vid ett senare tillfälle. Etablera en vänskaplig relation ge av dig själv. Jag tror att detta är den väg församlingen måste gå annars kommer vi att tyna bort som en klubb för inbördes beundran. Och
    Våra unga kommer att fortsätta att göra massavhopp ifrån församlingen för de ser inga attraktiva konsekventa exempel att följa. De ser bara en massa hycklare som talar om kärlek men inte lever i den utan bara lever under fruktan.

  • http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/09/med-sadana-vanner-behover-man-inga.html Maja

    Alltså Gud valde att uppenbara sig som en människa och inte som en bok. Skriftspråket är mänskligt påfund (klart, allt faller tillbaka på Gud i slutändan, men det är ändå en symbolisk konstruktion) som människor använder för att kommunicera till varandra genom tid och rum – Gud behöver inte det utan färdas genom tid och rum ändå. Inte för att jag ser på böcker på något lättsinnigt sätt, snarare tvärtom, men människan är en oändligt mycket mer komplex text att tolka Gud igenom, och det är modellen jag tycker inkarnationen visar. Det bibliska sättet att se på bibeln är att låta verklighetens tillltal ha företräde, kan man säga.

    Har ni aldrig pratat med nån förut som växt upp utan att ha fått en bibel dunkad i skallen vareviga dag :)

  • Olov

    Maja: ”Alltså Gud valde att uppenbara sig som en människa och inte som en bok”. Nja, skulle jag säga. Gud uppenbarelse kulminerade i en människa, i Jesus Kristus. Det är riktigt och det kastar ljus över Guds tidigare uppenbarelse. Men Gud har annars primärt uppenbarat sig i handlingar och i ord som tolkar dessa handlingar. Det är svårt att komma förbi att handlingarna måste ges en tolkning genom just ord för att kunna förstås. Hur har du till exempel fått kunskap om Gud som uppenbarat sig ”som människa”? Jo, genom de bibliska texterna. Genom prosa och poesi.

    ”Har ni aldrig pratat med nån förut som växt upp utan att ha fått en bibel dunkad i skallen vareviga dag”. Den här meningen förstår jag inte riktigt. Jag har själv inte växt upp i ett kristet hem, och kom i kontakt med tron, så som den framträder i de bibliska texterna och i kyrkans tolkning, relativt sent i livet. För du fram ett slags argument här eller?

  • http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/09/med-sadana-vanner-behover-man-inga.html Maja

    Gud uppenbarar sig genom verkligheten, och vad verkligheten är kan vi fullt ut uppleva men vi har ännu inte efter 3000 år av västerländsk litteratur kommit fram till ett tillfredställande sätt att beskriva den i ord. Det säger jag inte för att vi ska sluta att försöka kommunicera med varandra, jag gör det ju själv hela tiden, men det är verkligen att förminska både verkligheten, sig själv och Gud om man tror att skriva ner alltihopa gör verkligheten, jaget och Gud begriplig(are).

    Det där med bibeldunket åtföljdes av en glad gubbe och var ett sk ”skämt”, sådana var legio under min uppväxttid nämligen så du får förlåta, jag har inte gjort mig av med vanan än trots att jag blev kristen för flera år sedan.

  • Olov

    Maja: ”genom verkligheten”? Ok, svårt att ta ställning till. Du resonerar nu som fundamentalisterna: Sanningen är uppenbar, den är vad jag har kommit fram till. Dina argument är ju mycket svaga, det tror jag att du kan se själv. Du blev kristen för flera år sedan, skriver du. Vad var det du kom till tro på? Det måste väl ha varit någon sorts berättelse om Gud? Varifrån kom den?

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Wildwest:
    Vi höras ganska lika ut. Jag brukar också ha de bästa samtalen över en öl eller glas vin. :)

    Maja: Klart man önskar vara sin egen herre, men som kristen är man inte sin egen herre- utan man bekänner att Jesus är Herren. Gör inte Gud så liten att han endast passar in i din världsbild.

  • Richard

    Maja
    Bara helt kort.
    Jag fragar mig samma sak som Olov hur hade du överhuvudtaget haft kunskap om Jesu existens om du inte hade läst bibeln eller hört talas om honom av nagon som läst bibeln.
    Eftersom människan ibland kan ha väldigt svart att skilja pa uppenbarelse fran Gud och egna själiska tankar sa har vi Guds ord som är skarpare än nagot tveeggat svard och kan skilja mellan ande och själ. Utan ordet gar vi totalt vilse hans ord är en lyckta pa var stig.Tillslut undrar jag vad är det för nagot som du har fatt uppenbarelse om som inte bibeln kan förmedla ge gärna ett litet exempel.

  • http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/09/med-sadana-vanner-behover-man-inga.html Maja

    Ni värderar skriftspråket alldeles för högt, nästan som en guldkalv. Ni missar poängen! Ponera att evangelium aldrig blivit nedskrivet utan liksom de första decennierna lyckats hållas vid liv genom muntlig tradering; hade berättelsen eller orden som formar berättelsen varit er Sanning då? Hade munnen som formade orden varit Sanningen? Och vad gäller dig Helders, get over yourself.

  • Richard

    Nu blev ju ordet nedskrivet allt efter Guds vilja och det är ju inte så att vi tillber pappret eller pennan eller bokstäverna inte heller orden som bokstäverna formar eller meningarna som orden bildar utan vi tillber den Gud som bokstäverna orden meningarna uppenbarar, för Guds ord är levande och inte dött. Ordet uppenbaras av Anden. Utan bibeln hade vi i bästa fall haft en okänd Gud att tillbe såsom atenarna hade och jämte honom en massa avgudar och vi hade inte haft Ordet som hade kunnat uppenbara vilka av dessa som hade varit den rätta sanna. Vår själ blir så lätt bedragen så vi behöver ordet som visar oss på Sanningen. Det är också så att utan Ordet kan vi inte förnya vårt sinne och våra tankar förblir de samma och vår själ blir inte frälst. Ordet uppenbarar Guds tankar och genom Ordet kan dessa bli våra tankar annars får vi en väldigt sned självbild och våran bild av omvärlden blir också fel för att inte tala om vår bild av Gud. Då ju vi är skapade till Guds avbild är det vi som från vår fallna ställning skall börja likna honom men utan ordet kommer vi att vilja att han skall vara lik oss och att våra tankar skall vara Hans tankar och i slutändan sätter vi oss över honom. När Jesus blev frestad av satan använde han Ordet och inget annat. På samma sätt skall vi göra. Jesus hänvisade till ordet när han undervisade, upprättade, helade och när han konfronterade. Till sist skulle du kunna svara på frågorna jag ställde det skulle göra att jag lättare förstår ditt tanke sätt annars får jag nog med detta anse att vi inte kommer längre och jag får med detta önska dig Guds rika välsignelser över ditt liv och din framtid.



Subscribe to Stefan Swärd