Håller med. Dock vill jag poängtera att ett samhälle där alla kallar sig kristna är inte ett dugg bättre än ett sekulärt om de inte lever som kristna.

Det finns ju sekulariseringsforskare som menar att sekulariseringen börjar där Luther betonar den individuella tron. Det är med andra ord kyrkan själv som gjort tron till privatsak.

Jag var på mötet i söndags och upplevde, som jag nämnt i tidigare meddelande, inget annat än den Helige Anden. Jag är helt med på Stefans målsättning och har inget att klaga på vad det gäller hans predikan, snarare tvärtom ;), han sprudlade av energi och frimodighet. Som Stefan nämnde så stannar medlemmarna om församlingen är en frisk församling. Ett motsatt exempel är Knutby, där många, främst äldre, lämnade församlingen då de upptäckte att något inte stod rätt till. Jag vill dock betona att vikten av att ha en hög målsättning i stockholm är inte lika radikalt som att ha en hög målsättning i liten ort där det är hög arbetslöshet och utflyttning av invånare. Stockholms kyrkor har dragit nytta av inflyttningen från landsort till storstad. Jag vill därmed pusha alla landsorts pastorer att sätta upp klara mål och se ljust på framtiden. Den församling som får igång en liten ort i Sverige, där utflyttning sker, anser jag har lyckats. En del församlingar ”ökar” i antal eftersom de har slagits ihop med en annan, detta kallar jag personligen för konstgjordandning, det fungerar ett tag men inte hela vägen. En vanlig sak är att församling ”ökar” genom att medlemmar flyttar över sina medlemskap från en annan församling, som till exempel lagts ned. Flera pastorer på landsorten har gjort ett jättearbete men dessa personer blir sällan uppmärksammade eftersom mycket kretsar kring Stockholm eller Göteborg. En annan del är att jantelagen är generellt större i landsorten och man vågar tyvärr inte lyfta fram de goda exempel som man borde göra.

Kristendomen är inte död i Sverige. Be och arbeta för väckelse för de som ännu inte är kristna och för de som sover i ljuset. Även om Stockholm och Göteborg visar vägen så måste hela frikyrkosverige haka på.

http://www.youtube.com/watch?v=em5gL0Rw4Aw

http://www.youtube.com/watch?v=g2fmARpy0qU

http://www.youtube.com/watch?v=A0rWlGEhkmA

Själv tror jag helvete förkunnelsen måste tillbaks, vi måste se allvaret i att folk inte blir frälsta. Inte att helvete ska vara våran fokus, men det är en fruktansvärd grym realitet. Om vi som kristna har den minsta kärlek till våran nästa- borde vi göra våran yttersta för att leda människor bort från den väg som ledar till helvete (dvs alla vägar förutom Kristus).

Sen fokus på det ekonomiske igen, våran kyrkor och församlingar behöver bättre ekonomi, vi behöver bli oberoende av statliga bidrag (staten överhuvudtaget). Inte bara för att bli oberoende av staten, utan också för att först ge samhället den sociala biten, såsom vi kunde läsa i tidningen Metro för några dagar sedan: http://www.metro.se/2009/10/05/78693/unga-tvingas-till-kyrkan-for-att-fa-m/ , hjälper ju inte att gå ut och förkunna evangelium om vi inte först ger dem vad kroppen behöver.

Sen mer en djupgående Bibel undervisning. I dag bygger största delen av kristna sin kristna tro på erfarenheter, och har ingen större kunskap i varken Bibeln eller sina kyrkors historia- då står man också svarslös när man blir tillfrågad om sin tro.

Sen mer arbete på identiteten, det finns en agenda att göra kristna identitetslösa den dag i dag, detta måste ju motarbetas.
Själv är jag stolt över att vara en protestantisk, karismatisk baptistisk kristen.
Här är en smakbit på varför:
”O hear this, all you who grew up in homes where there was only charge after charge after charge against you, and almost never an encouraging word. Hear this, all you who are so burdened by your own self-indictments – who seem to be wired to bring constant charges against yourself with oppressive and paralyzing effects. Hear this, you who rarely if ever say a positive, praising, thanking word, but criticize and murmur and grumble and gripe and complain till no one wants to be around you. Hear this: Romans 8, especially verse 33, is God’s remedy, God’s medicine, God’s cure for the paralysis that comes from charges against you – whether from yourself or from other people or from Satan, and for the ugly, sinful side effects of being a cynical, self-absorbed, whining, critical person.

The remedy is the utterly undeserved, freely given grace of never being charged successfully with any fault before God. Who can make any charge stick against God’s elect? Nobody? Let yourself feel the force of that freedom! Feel the clean, clear, morning air of: All charges dropped. You’re in a courtroom. You know you are guilty. You are awaiting a terrible sentence. Your future is over. Then, to the gasps of the courtroom, the judge says, ”All the charges against you have been dropped.” This is not meant to make unbelievers in this room comfortable on the way to destruction. It’s meant to help all of you love the one who bought your freedom.” John Piper
– mina trossyskon har ett rent evangelium.

Har alltid undrat varför jag på senare år inte haft lika lätt att bekänna min kristna tro. Signaturen Bergmans Bryderier, nr 2, kom med en väldigt bra förklaring (vilket bara är en av många dåliga ursäkter, men ändå): man ställs omedelbart till svars för allt möjligt knas som kyrkan gjort och kyrkan gör. Ingen av oss tycker det är kul att stå svarslös med glappande mun. För att kunna svara på dylika påhopp måste man vara väldigt påläst om alla ytterligheter och kunna bemöta dom. Inte konstigt att man inte orkar börja en sån diskussion. Nu talar jag mest om kafferastdiskussioner, där man har en hel drös med kollegor emot sej. Det är alltid annorlunda i enskilda samtal, där grupptrycket inte finns.

För övrigt håller jag med Helders om att ska vi komma runt att bara vara tvungna att debattera och kommentera kyrkans avarter så måste vi börja med själva vitsen avs kristendom: att det finns en dubbel utgång efter döden och att vi har att förhålla oss till detta. Utan detta allvar är hela kristendomen bara en slags påklistrad livsstil, inte bättre än nånting annat mellan gothrockare och rastafari.

Tycker att Helders formulerar det väl, vad som behövs
”Sen mer en djupgående Bibelundervisning. I dag bygger största delen av kristna sin kristna tro på erfarenheter, och har ingen större kunskap i varken Bibeln eller sina kyrkors historia- då står man också svarslös när man blir tillfrågad om sin tro.”

Stefan har rätt när han driver på för att budskapet ska ut ur kyrkans hägn, ut mot verklighetens folk därute. Mot alla vi, som drivs att följa med när politiker såväl till höger som vänster, driver sin arbetslinje om att vi ska arbeta och stressa på än mera. Men politiker höjer aldrig blicken till visioner om vart vi är på väg, eller tycks ana att tiden är nära sitt slut. Såväl ledare som folk följer mest bara med, när mammon och marknaden startar upp på nytt och driver på i samhället, till en global nystart efter finansvärldens girighetssammanbrott.

Både lagisk Gud som evangeliets Gudamänniska Jesus, vet förstås om vart vi då ytterst är på väg. Alltmedan de lagstyrande, politiska människogudarna till ledare, tydligen bara undermedvetet anar, att straffet för paradisförsyndelsen, med mannens arbete och kvinnans barnfödande, kanske bara till hälften är genomfört, nu när vi möjligen nått mittpunkten i Guds rumtidsliga åttas (8) makro-/mikrovärld.

Brådskan i nutiden kan då ses mot bakgrund av att synden skyndar mot sitt komplement straffet, först där ligger dess tillfredsställelse. T.o.m. högsta värdet i samhället, demokratin kommer då till korta vid Guds dom enligt bibeln, mot de icketroende. Den om, att ett Gehenna (ett ”kärvare rike” av kriselände som jag benämner det), öppnar sig för den som inte kan eller vill tro, på frälsningen genom Jesus Kristus försoning.

Så hög tid för oss kristna, att inte bara ropa på väckelse, ett ord som potentiella sekulära troende nog har svårt för. Såväl i tal- som skrifthandling eller annan handling, måste vi gå ut i samhället och betona allvaret i den tid vi lever i. Världens bästa budskap måste ju kunna marknadsföras oerhört mycket bättre, än det som hittills har skett under den sekulära nedtrycktheten sedan mitten av 1900-talet.

Tack för tipsen Helders, en grej bara: om man tror på Gud än bibeln då? Det alternativet fanns inte med i din dikotomi

Maja
En liten nyfiken fråga. Vilken Gud tror man på om man nu inte tror på bibeln?

Wildwest:
Personligen jag anbefaller absolut INTE att använda sin arbetsplats som en plats att sprida evangeliet, utan såsom jag själv förstår Bibeln (t.ex 1 Pet) så ska vi uppföra oss väl och framstå som goda exempel genom att arbeta hårt.
Nu är jag själv arbetslös, men tidigare när jag har haft arbete så har jag inte spridit evangeliet på min arbetsplats, utan istället endast givit svar när jag har blivit tillfrågad om min kristna tro- då utgångspunktet då har varit deras frågor- så undviker man onödvändiga konflikter, och man släpper att bli anklagad för att ”slå Bibeln i huvudet på folk”- då man endast svarar på deras egna frågor.
I mindre grupper som du påpekar, så har jag själv kört den strategin att svara på frågor med motfrågor (ofta ledande frågor), då undviker man ofta den ”hotande” stämningen.
Men att provocera fram samtal tycker jag inte är en bra väg att gå, det handlar inte om att ta den enkla utvägen, utan om att vara kristen där du är, folk blir nyfikna för eller senare och kommer själv att fråga dig ut om din kristna tro- vilket ger ett mycket friare utrymme att dela med sig evangeliet, än när man har provocerat fram ett samtal.

Men som sagt, jag har bara varit kristen 4 år- detta är bara mitt eget perspektiv på den saken, och mina egna erfarenheter.

Richard: Får jag svara med en motfråga, vilken Gud tror man på om man tror att Han/Hon/Den/Det ryms i en bok?

Maja
Ett väldigt kort svar på din motfråga. Summan av Guds ord är sanningen. Vi kan aldrig någonsin hitta en sanning som går emot bibeln. Däremot finns det sådant i bibeln vi inte har uppenbarelse över och sådant som bibeln inte tar upp.
Jag skulle fortfarande gärna ha ett svar på vad du själv menar, vad är det som inte ryms i bibeln.

Maja: Jag tror att jag förstår ungefär hur du tänker, och det finns mycket i ditt perspektiv som är viktigt, att vi inte får likställa bibeln med Gud, att bibeln alltid måste tolkas, att kyrkan har försvarat smärtsamt felaktiga saker i namn av att ”tala Guds Ord” – kvinnans underordning under mannen, slaveri, västerländsk imperialism etc. Och detta med bibelns relation till kyrkans tro, hur Gud har uppenbarat sig själv och sin vilja för sitt folk genom historien är verkligen komplexa saker, och det finns all anledning att undvika förenklingar, bombastiska bekännelser om sin egen ”bibeltrohet”.

Men med detta sagt så måste jag erkänna att jag känner mig lite beklämd över ditt sätt att tala om de bibliska texterna, att du verkar antyda att det finns en kristen tro som på något sätt är frikopplad från bibeln? Att du inte är – för att parafrasera Luther – ”bunden” till Guds Ord genom ditt samvete utan kan välja vad du vill tro eller inte tro på av det som presenteras i bibeln? För kyrkans tro är att Gud har valt att kommunicera sig själv genom språk. Alltså genom bokstäver, syntax, grammatik. Inte så att Gud på något sätt är fångad i alfabetet, att vi genom våra benämningar och kategoriseringar skulle kunna förfoga över Gud. Men att vi kan lita på bibelns texter; att de uppenbarar vem Gud är, en uppenbarelse som har kulminerat i Guds självuppenbarelse i Jesus Kristus, men som vi behöver bibelns texter för att kunna förstå och ta emot i tro.

Det är någonting med ditt sätt att prata om bibeln som verkar antyda att du inte riktigt delar den historiska kyrkans höga syn på bibeln som helig skrift, som ”rättesnöre för lära och liv”. Har jag fel, och på vilket sätt i sådana fall, hur ställer du dig till påståendet att Gud uppenbarar sig själv och sin vilja i och genom de bibliska texterna, och att denna uppenbarelse är auktoritativ för kyrkan? Det handlar inte om att jag vill fånga in dig och få dig att bekänna dig som heretiker och kättare, jag blir orolig på riktigt.

En amerikansk vetenskapsman, Herbert Goldstein som är av judisk börd avslutar inledningen till sin bok ”Classical Mechanics” med orden: ”And above all I want to register the thanks and acknowledgement of my heart, in the words of Daniel (2:23)”. Sedan följer versen utskriven på hebreiska. Så fint och föredömligt gjort tycker jag men ändå så naturligt för den som har en personlig tro på Gud. Dom fega tillhör dom som inte ska ärva Guds rike kan vi läsa i Uppenbarelseboken 21:7.

Det är egentligen väldigt enkelt: Vi som tror på Kristus ska vara ärliga och uppriktiga med vår tro och ofta och gärna referera till det skrivna ordet i bibeln. Det är vårt förstånd som alltför mycket krånglar till det för oss. Om Guds ande får fylla oss och upplysa våra förstånd får vi tro och mod till att inte blygas för evangelium och att undvika att hamna i tankemässiga labyrinter som vi inte kan ta oss ur.

Alltför mycket påminner debatterna här och på andra håll om den medeltida skolastiken: Vi refererar till olika auktoriteter (lärare och profeter) men är inte ödmjuka nog att tro att vi själva är kapabla att lägga ut skriften på ett intelligent och andeinspirerat sätt. Diskussionen tenderar att ibland bli elitistisk och esoterisk och kräver att vi har läst alla dom senaste böckerna som anses så viktiga för att kunna föra en progressivt samtal. Jag nedvärderar inte lärare och författere, tvärt om, men tror att vi skulle vinna mycket på att utgå från och referera och argumentera mer specifikt utifrån Guds ord.

Alltså Gud valde att uppenbara sig som en människa och inte som en bok. Skriftspråket är mänskligt påfund (klart, allt faller tillbaka på Gud i slutändan, men det är ändå en symbolisk konstruktion) som människor använder för att kommunicera till varandra genom tid och rum – Gud behöver inte det utan färdas genom tid och rum ändå. Inte för att jag ser på böcker på något lättsinnigt sätt, snarare tvärtom, men människan är en oändligt mycket mer komplex text att tolka Gud igenom, och det är modellen jag tycker inkarnationen visar. Det bibliska sättet att se på bibeln är att låta verklighetens tillltal ha företräde, kan man säga.

Har ni aldrig pratat med nån förut som växt upp utan att ha fått en bibel dunkad i skallen vareviga dag

Gud uppenbarar sig genom verkligheten, och vad verkligheten är kan vi fullt ut uppleva men vi har ännu inte efter 3000 år av västerländsk litteratur kommit fram till ett tillfredställande sätt att beskriva den i ord. Det säger jag inte för att vi ska sluta att försöka kommunicera med varandra, jag gör det ju själv hela tiden, men det är verkligen att förminska både verkligheten, sig själv och Gud om man tror att skriva ner alltihopa gör verkligheten, jaget och Gud begriplig(are).

Det där med bibeldunket åtföljdes av en glad gubbe och var ett sk ”skämt”, sådana var legio under min uppväxttid nämligen så du får förlåta, jag har inte gjort mig av med vanan än trots att jag blev kristen för flera år sedan.

Wildwest:
Vi höras ganska lika ut. Jag brukar också ha de bästa samtalen över en öl eller glas vin.

Maja: Klart man önskar vara sin egen herre, men som kristen är man inte sin egen herre- utan man bekänner att Jesus är Herren. Gör inte Gud så liten att han endast passar in i din världsbild.

Ni värderar skriftspråket alldeles för högt, nästan som en guldkalv. Ni missar poängen! Ponera att evangelium aldrig blivit nedskrivet utan liksom de första decennierna lyckats hållas vid liv genom muntlig tradering; hade berättelsen eller orden som formar berättelsen varit er Sanning då? Hade munnen som formade orden varit Sanningen? Och vad gäller dig Helders, get over yourself.