Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag försökte komma med en riktig rivstart när jag höll min första predikan som teampastor i Elimkyrkan i går. Det är en församling som har vuxit från 80 till 350 aktiva medlemmar under de senaste 11 åren. Tillväxten började när Kjell-Axel Johansson kom dit som pastor. Mitt budskap var att fortsätta och växa eller stagnera. Och jag föreslog ett konkret mål, 1000 medlemmar år 2020, och att grunda sju nya församlingar som kan ingå i Elimkyrkans församlingsnätverk. Det något osvenska utspelet möttes med applåder från församlingen. (man kan lyssna på predikan genom att gå in på www.elimkyrkan.org och klicka på höger sida nedladdningar och 2009-10-04 predikan)

Jag tror att vi har ett unikt budskap, evangelium om Jesus Kristus – de goda nyheterna. Jag tror att den lokala församlingen är en unik form av mänsklig gemenskap. Varför ska vi då acceptera att den svenska frikyrkan fortsätter att minska, vilket den har gjort sedan femtiotalet.

Jag tror inte på minskning, jag vill revoltera mot det. Jag tror på församlingar som ständigt för människor till tro på Jesus, och drar till sig nya medlemmar. Och som har en attraktionskraft för vanligt folk. Det är möjligt.

Men vi behöver mer av Andens kraft, och vi behöver bli mycket bättre på  kommunikation, vi har ju något riktigt bra att kommunicera.

Så nu börjar äventyret för min del. Och jag tror också på trosmål, och att sätta upp konkreta mål. Jesus sa åt sina lärjungar att gå ut och göra alla folk till lärjungar, det var ett mäktigt uppdrag. Och i Apostlagärningarna kapitel 6 läser vi om att lärjungarnas antal ökade kraftigt. Det händer i många länder runt om i vår värld, det kan hända i Sverige också.

  • http://www.bikelife.se/lyckligagatan Nils

    Hej Stefan!

    Va roligt att du satsar så hårt på tillväxt!

    Jag tror dock att församlingar bör delas långt innan 1000 medlemmar.
    Kanske vid 200. Jag tänker mig att medlemmarna men också ledarskapet då har en chans att ha relationer till alla i församlingen och att detta är viktigare än de resurser som fler medlemmar skapar. Samtidigt som man vid en delning/nybildning får chans att göra ett nytt avstamp.

    Detta tror jag ger en rad positiva resultat.

    Hur tänker du?

  • Ingen Alls

    Tycker det är uppfriskande att du, Stefan, skriver att vi behöver Andens kraft – det är något fler församlingar i EFK behöver inse, upplever jag som medlem.

    I den församling där jag är med känner vi inget behov alls av Anden; vi lägger all vår tid på teologi och teologiska kunskaper istället. Jag är ingen motståndare till teologi – men teologi är faktiskt inte den Hjälpare som Fadern låter bo i våra hjärtan. (Egentligen vill jag inte ställa upp Anden och teologi i ett motsatsförhållande, men jag upplever det så i just detta fall, att teologin delvis fått rollen som avgud – vi söker hellre god teoretisk teologi än en god, levande Gud).

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Tänkte att skriva en kommentar, men istället ger jag dig ett bibel ord från Gal 6:

    Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro. ”

    Det är riktigt uppmuntrande att se din glöd!
    Kring dina ord om Andens kraft, så kan ett citat av goda gamla Charles Wesley också kan vara passande:
    ”Catch on fire with enthusiasm and people will come for miles to watch you burn.”

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Äsch, det här är ju riktigt, riktigt fjantigt, Stefan! Åtminstone det där med antal medlemmar år 2020 (sju nya församlingar låter vettigare om du har sju konkreta områden där det inte bedrivs något kristet arbete eller där den kristna närvaron är på utdöende). Men det gläder mej i alla fall att du inte uppställde det något enfaldiga trosmål som Sundsvalls bibelcenter hade 1990 – dom skulle fördubbla sej varje år under överskådlig framtid. Få se nu: 100 medlemmar 1990, 200 medlemmar 1991, 400 medlemmar 1992, 800 medlemmar 1993, 1600 medlemmar 1994, 3200 medlemmar 1995, 6400 medlemmar 1996, 12800 medlemmar 1997, 25600 medlemmar 1998, 51200 medlemmar 1999, 102400 medlemmar 2000 (OOPS, hur många bor det i Sundsvall egentligen?), 204800 medlemmar 2001, 409600 medlemmar 2002, 819200 medlemmar 2003, 1638400 medlemmar 2004, 3276800 medlemmar 2005, 6553600 medlemmar 2006, 13107200 medlemmar 2007 (OPPS, hur många bor det i Sverige egentligen?), 26214400 medlemmar 2008, 52428800 medlemmar 2009 (ni kan ju ringa och kolla hur många dom har) och 104 miljoner 857 tusen 600 medlemmar år 2010 (om mindre än ett kvartal alltså, med reservation för ev. räknefel och för att dom kanske inte var fullt 100 när jag besökte dom 1990 och följde med på en hjälpsändning till Polen – Gud välsigne dem allesammans – men som god lutheran räknar jag även barnen ;o).

    Ja, sicket trosmål! Men så tillhörde dom ju trosrörelsen oxå ;o).Nog verkar 650 nya medlemmar på 10 år (+påfyllning av dom som dör och flyttar) modest vid en jämförelse. Ändå tror jag inte ett skvatt på något annat trosmål än att ”Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.” ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar.” ”Träd upp i tid och otid”. ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.” Ibland är det ”otid” och man får undra: ”Inte vill väl också ni gå bort?” Och församlingen får dela ansvaret mellan sej själv, vår Herre och de obotfärdiga för att inte knäckas alldeles. Men vara trogen i det lilla. Ibland blir det – om vi ”trätt upp också i otid”, verklig väckelse och man får dela glädjen (inte förtjänsten) med vår Herre, himmelens änglar och de nyomvända.

    Så helt konkret: Vår uppgift är att troget plantera och vattna, inte att räkna ut den andliga avkastningen på årsbasis. Det finns missionärer som jobbade i decennier i t.ex. Östturkestan utan att kunna göra annat än att under hårt muslimskt motstånd vittna och hjälpa och sedan se den diminutiva församlingen manglas av kommunisterna. (Bara Gud vet skörden). Och läste ni den där kvinnliga pastorn i USA som bjöd in till gudstjänst i en andligt stenhård småstad och ofta fick sitta ensam, gråtande. Men som inte gav upp. En dag kom en galning och mördade henne. Jag vet inte hur det gick med staden, men nog liksom återskallade Guds kallelse till frälsning över hela världen genom henne och hennes trohet intill döden, trots att hennes trosmål skitit sej så grymt, vad hon hann se. Martyrernas blod är kyrkans utsäde har det ju hetat på goda grunder, men nog är det egentligen (i grunden!) Jesu blod som är det. ”De övervann genom Lammets blod och deras vittnesbörds ord”, hörde vi i söndags. Eller som en diktare (vet nån vem?) skrev: ”…ty blott det ord som betalas / med blod har frälsningsmakt, / och ingen kan hugsvalas / av vad en munfläkt sagt”.

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Enligt sin hemsida, http://www.bibelcentret.com, har Bibelcentret Sundsvall idag 85 medlemmar och inte 104857600. Kanske dom inte var 100 för 20 år sen – men även med bara 10 medlemmar skulle trosmålet ha inneburit över 10 miljoner medlemmar idag (kolla själv!). Varför inte – för Gud är ingenting omöjligt – men jag tror faktiskt INTE att dylika beräkningar behagar Gud. Vi har ju inget löfte att stå på i de fallen (om vi inte har fått en särskild uppenbarelse och VERKLIGEN tror på ett sätt som förflyttar berg). Men Bibelcentret och Tormod Flatebö har trots kraschade trosmål gjort en uthållig insats i 20 år – med bl.a. den kristna friskolan Oasen. Det hedrar dem.

    Däremot tror jag det är sunt att ha beredskap för tillväxt vid planering och lokalanskaffning. Sår vi för sparsamt får vi också skörda för sparsamt. Riklig sådd ger i allmänhet rikligare skörd. Men inte sällan gäller orden hos Jesus i Joh. 4:37-38, apropå väckelsen i Samarien: ”Här besannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har fått gå in i deras arbete.” Och i versen innan: ”Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv – SÅ kan den som sår och den som skördar tillsammans glädja sej.” Och i Jesus originella missionsbefallning i historien om den orättrådige förvaltaren: ”Skaffa er vänner genom den orättrådige Mammons goda, så att de när detta har tagit slut må ta emot er i de eviga hyddorna. Den som är trogen i det minsta, är också trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta är också orättrådig i vad mer är. – – – Ingen kan tjäna två herrar. – – – Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon.” (Luk 16 som oxå innehåller berättelsen om den rike mannen och Lasarus…)

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Nils,
    Jag håller med dig att församlingar med mer begränsad storlek skapar mer av dynamik och engagemang, som är svårt att klara i en mycket stor församling. Elimkyrkan jobbar dock med både och, både församlingsplanteringar och att hålla ihop det hela.

    hälsn
    Stefan Swärd

  • S-E Sköld

    Om man skall bygga någonting och det finns ritningar på det man tänker bygga, då är det klokt för att inte säga helt nödvändigt, att börja med att söka reda på ritningarna. I ritningarna till Guds tempel – församlingskroppen – står bl.a:

    ”Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att ha helbrägdagörelsens gåvor eller till att ta sig an de hjälplösa eller till att vara styresmän eller till att på olika sätt tala tungomål”

    Varför nu detta? ”Ty han ville göra de heliga skickliga
    till att utföra sitt uppdrag, att uppbygga Kristi kropp”

    Mitt råd/förslag är därför: sök reda på dessa tjänster i församlingen, jag tror att de finns där redan, utöver det blås liv i nådegåvorna genom att uppmuntra och undervisa och utrusta nya gåvobärare/lärjungar. Framgång i Guds rike är alltid Guds Andes framgång genom Sina verktyg.

    Slutligen, Du har en personlig styrka – utöver Din Andliga utrustning – och den styrkan är att Du ”bjuder på Dig själv”: eller m.a.o. Du är närvarande som människa, medmänniska och person! Du håller Dig på golvet, där de allra flesta finns.. och sitter inte uppflugen på ”Mose stol”, så Du måste störtas ner därifrån (ovanifrån) för att fåren skall få tag på Dig. Du är en herde som går bland fåren, kan man säga, och bättre betyg finns inte i min värld och knappast i Jesu – Överherdens – heller..?

    Också ett ”råd” till, tänk på att Dina får kan vara trötta efter hårt arbete, stress och slit, och behöver vatten, mat och vila: låt dem därför inte gå från en arbetsplats (hem, skola och arbete) till nästa, d.v.s. till Guds hus maskineri för att där ”vinna människor” för Gud, för att vara/eller bli utslitna kuggar i det maskineriet.

    Om den första församlingen, som vandrade i lydnad för apostlarnas undervisning, står det: ”Och Herren ökade församlingen dag efter dag med dem som lät sig frälsas” och det var skaror av kvinnor och män.

    Gud med Dig!
    S-E

  • Jan Sköld

    innan det kan bli tillväxt så ä det helt nödvändigt att församlingen i Sverige måste omvända sig och be att den Helige Ande sänder bot o förkrosselse. Församlingen i Sverige lever av världen men inte iden,på ett motsatt sätt i förhållande till Jesu ord.Normal kristen tro är att leva med Jesus i Hans Ord och den Helige Andes kraft.Församlingens kallelse är att vara fullständgt beroende av Herren på alla livets områden.Trosmässigt ,etiskt,ekonomiskt och inte stödja sig på skattemedel av hedningarnas pengar.Mitt är silvret o guldet säger Herren ,Neh 2:Etiskt Guds ord är så klar men genom sekulära kristna blir det dunkelt och med dimridåer. Det gäller faktiskt i allt.Svensk kristenhet måste vakna innan det är försent.Herren kommer annars att använda en ny kristenhet av unga människor ,en Herrens arme av unga krigare som blr kompromisslösa att följa Honom och skörden gär utanför dagens kristenhet.

  • S-E Sköld

    Jan Sköld, krossa/ödmjuka oss måste Gud göra; vi kan inte göra det själva, tyvärr. Då det är enda vägen till verklig framgång i Guds rike, den kallas med stöd av Bibeln ”vetekornets lag”.

    Sen får Du ursäkta, men jag tror inte att Gud behöver krigare: HAN BEHÖVER FÅR SOM GÖR HANS VILJA, hör vad Anden säger -och lyder det m.a.o. Strider gör Han så bra själv, bl.a. genom de gåvor i oss Människor som Anden uppenbarar sig igenom.

    Personligen tror jag, att Han kommer att använda unga och gamla, tjänare och tjänarinnor, d.v.s. som Han alltid gjort: ”Han vandrar de vägar Han fordom gick..”

    Mvh

  • Christer Roshamn

    AMEN Stefan!

  • http://bergmansbryderier.blogspot.com/ Bergmans Bryderier

    Det är nog bra med numerära mål, men jag undrar om det inte finns risk att fokus hamnar felaktigt på antalet medlemmar. Jag tänker att för att bygget ska bli stabilt – och för att människor överhuvudtaget ska dras till det – så krävs först och främst att Jesus blir synlig i den gemenskap som finns idag. Andens kraft är bra, den behöver vi. Men är det inte framför allt kärleken som ska visa för världen att vi är Hans lärjungar? Också en Andens frukt, förvisso.

    Jag tror vi behöver fokusera mycket mer på att forma alternativ till materialismen och egoismen som råder i samhället, och som nästlat sig långt in i församlingarna. Den klassiska metoden har alltid varit att vårda sig om de minsta… Som någon annan skrivit här: Det behövs omvändelse!

  • S-E Sköld

    Andens kraft -och Andens gåvor är till för att verka framförallt inåt i församlingen, för att rena och helga Jesu brud och bygga upp Guds församling – Jesu kropp på jorden – då blir hon/bruden/brudeförsamlingen en maktfaktor i världen, som ljuset alltid är en obesegrad och oövervinnerlig makt i mörkret.

  • Tea Gustavsson

    Själv tror jag på att sätta mål, särskilt i det här fallet när målet är föreslaget i en specifik kontext utifrån vissa förutsättningar. Det stora problemet som jag sett i mitt eget församlingsengagemang genom åren är ju det motsatta. Att verksamhet bedrivs utan några mål, utan möjlighet att se en riktning eller milstenar, utan en möjlighet till utvärdering eller strategi. Det om något är extremt tröttande tycker jag själv. Det blir död verksamhet som ingen till slut vet varför man utför.

    Jag kan förstå de invändningar som kommit fram, jag hade haft samma invändningar om jag läst om detta i en annan församling. Den här gången när jag ser på det hela inifrån kan jag bara dela min bild som är att denna målformulering snarare är ett uttryck för mångåriga processer och en vilja att kavla upp armarna och fortsätta jobba som kommer inifrån församlingen på bred basis. Vi börjar inte ”från noll” så att säga.

    Lyssna gärna på Stefans predikan. Han ger konkreta exempel på saker han själv gör för att uppfylla målet t.ex. Det är inga komplicerade stordåd vi utför. Det är bara att göra oss själva mer tillgängliga för människor runt omkring oss egentligen. Fokus finns inte på siffror utan på människor.

    Jag tyckte att det var extremt inspirerande och precis vad jag tror är rätt väg för Elim Sthlm just nu. Vi har elva års förrådsmat att dela ut och det är dags att börja!

  • http://aletheia.se/guest/ Kamau Mweru

    Det finns en liknelse där den gode herden söker ett förlorat får av en hjord på 100.

    Hur vore det, för omväxlings skull, om någon kom på att följa detta?

    I takt med inpumpandet av nya medlemmar för matrikeln, kanske man borde fundera på varför en del tyst förvinner genom bakdörren.

    Statistik är neutral vetenskap.

    Men man kan använda den, likasom matematiken, i Herrens tjänst.

    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=185365

    /Kjell

  • Richard

    När man arbetar med cell grupper i en församling så finns det ingen gräns för hur stor en församling kan bli förutom den rent tekniska att man kan ju inte växa mer än det finns människor som vill bli frälsta. I en cellförsamling har man alltid möjlighet att visa och få omsorg.
    I cellen kan man växa som kristen och dela med sig av livets glädje ämnen och svårigheter. Där kan man vara öppen med det man brottas med.
    Det blir naturligt att ta med sig ofrälsta vänner till cellgruppen då den består av människor som man står nära och är trygg med. Om den ofrälste vännen sedan blir frälst har han/ hon redan flera bekanta ansikten att relatera till och har en plats att bli befäst i sin ny funna tro.
    Cellen är även plats för att tränas och formas till en Jesu lärljunge. När man är redo kan man sedan ta steget att leda en nystartad cellgrupp.
    Ang det här med tros mål är det ju alldeles ett utmärkt sätt att ge församlingen en vision att arbeta för. Man måste dock ge den verktyg att arbeta med och bena upp målet i del mål annars blir det lätt diffust och bara en häftig proklamation. Det gladde mig väldigt mycket att höra din predikan Stefan och de som har kommit med viss kritik här till detta inlägget kanske skulle lyssna på den igen så skulle de nog se att du hade lite mer att säga en bara en proklamation.
    Jag gillade särskilt det du sa om de tomma stolarna det är ett väldigt bra sätt att bygga upp förväntningar om tillväxt så att man inte glömmer att cellen är en plats att bjuda in ofrälsta till.
    Gud välsigne dig broder.

  • Stefan A

    En levande tro smittar av sig och är omöjlig att stoppa. Är frikyrkligheten på tillbakagång är receptet att återupptäcka Jesus Kristus, FAdern och Anden och hitta tillbaka till sin första kärlek. Utan detta har vi inget att komma med och vi vill inte heller…..
    ”Smaka och se att Herren är god” NÄr man upptäckt något riktigt bra vill man dela med sig!

  • Stefan A

    ”Och jag föreslog ett konkret mål, 1000 medlemmar år 2020, och att grunda sju nya församlingar” Det lät jättebra. Men så kom jag att tänka på
    Ef 3:20
    ”Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker”
    Jag inser att Gud har en annan utväxling. Jesus pratar ofta om 30-fallt, 60-fallt och 100-fallt. Det Stefan Swärd skriver är egentligen en extrapolering av kända fakta. Det är inte så mycket radikalt i detta. Med tanke på att man befinner sig i Stockholm med 1,5 miljoner (?) invånare borde man i stället fråga Herren om han inte har en bättre målsättning…. Vi borde räkna ut var gränsen går för vår förmåga och sedan ta ett stort kliv till. Det är radikalt och andas tro på en nivå som matchar bättre vem vår Herre och frälsare är! Det är ju det som är hela grejjen: Inte vad vi kan utan vad Han kan.

  • Tea Gustavsson

    Att grunda sju nya församlingar i Stockholm på tio år är faktiskt en rätt saftig målsättning måste jag säga. Definitivt inte något som ingår i vår normala förmåga, Det tar mycket tid, energi och engagemang för att grunda en församling om grunden ska bli ordentligt lagd. Jag tror att det går men inte utan hjälp från Herren själv, det är ett som är säkert.

  • Fredrik

    Personligen tror jag att det utan tvekan är möjligt att plantera sju nya församlingar i Stockholm på tio år. Till saken hör, som Jan Sköld är inne på, att vi ska bereda oss på en ny generation efterföljare med en nöd och en passion som räcker längre än vad vi äldre är vana vid. Plus att det är Herren som ger tillväxten, som Paulus hävdar. Gud har potential i det här landet, vi har bara svårt att agera utifrån detta och stiga ur båten.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Jan Sköld skrev ”innan det kan bli tillväxt så ä det helt nödvändigt att församlingen i Sverige måste omvända sig och be att den Helige Ande sänder bot o förkrosselse. Församlingen i Sverige lever av världen men inte iden,på ett motsatt sätt i förhållande till Jesu ord.Normal kristen tro är att leva med Jesus i Hans Ord och den Helige Andes kraft.Församlingens kallelse är att vara fullständigt beroende av Herren på alla livets områden.”

    Så är det! Men skulle inte det kosta för mycket? Skulle inte det innebära att man även måste omvända sig från all värdelös organisatorisk ekumenik? Skulle inte det innebära att man omvänder sig från alla församlings tillväxt planer från USA? Skulle inte det innebära att man tackar nej till 90% av det svensk kristenhet står för? Men är villig att betala ett sådant pris i denna toleranta tidsålder?

    Jag är inte där själv, men jag tycker Paul Washer pekar på den ända rätta vägen: http://www.youtube.com/watch?v=sIV-KseO_1E för att komma hit måste man ned på knä och söka Guds rike, först då kan man se allvaret med vad man egentligen sysslar med.

    Tack för dina kloka ord Jan Sköld! Må flera som dig stiga fram!!!

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Stefans predikan är det inget fel på i det stora hela, tvärtom. Och viljan och modet att växa, att inte ”så för sparsamt”, det är viktigt. Lika viktigt som modet att stå ensam för Herrens skull – inte för egotripps och andlig lathets skull – när det gäller sanningen och när massan sviker. Det är ungefär som när det gäller våra egna barn – vi har ”trosmålsättningen” att de ska förbli hos Herren, och vi är skyldiga att hjälpa dem på vägen som viktiga förebilder (se Carl-Henrik Jaktlunds bok) och ta mot deras hjälp som de andliga föredömen barnen oxå är. Vi måste planera för Guds rikes tillväxt i vår närmaste familj och släkt, allt annat vore ett svek. Och minnas det Rosenius skriver: ”Vill du ha Anden, hans verk och gåvor i ditt hjärta, så gå till ordet, Andens ord, läs det, hör det, skriv det, tala och sjung det, under bön om Anden, och se, han skall icke utebliva!”

    Men – som Carl-Henrik Jaktlund också framhållit – det är inte så att vi med automatik ser skörd runt omkring oss efter ett visst antal år. Barnen har full frihet att lämna Gud – liksom människor i allmänhet att lämna församlingen och kristendomen. Och då blir frågan: ”Inte vill väl också ni gå bort?” ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds helige.” Det handlar om trohet i nöd – när allt går baklänges och förvärldsligandet tilltar – och i lust – när församlingen växer och friska vindar blåser.

    När väckelsen stelnar och mänskorna far
    och få som vill höra Guds ord stannar kvar,
    när vännerna somnar och fienden ler,
    hur kan jag då ensam stå vakande mer?

    DÅ HÖR JAG I STORMEN MIN FRÄLSARES ORD!
    Jag trodde han sov, men han är då ombord!
    Jag trodde vi skulle i sjön få vår grav,
    men aldrig ska Jesus och jag gå i kvav.

  • S-E Sköld

    Det som förvånar mig mer än någonting annat, är att församlingsbyggmästarna i vår tid inte frågar efter ritningarna till det som de tänker bygga. Paulus skriver, att man kan bygga av olika material, guld, silver och ädelstenar, d.v.s. oförgängligt material, men också med hö, trä och strå, d.v.s. förgänligt. Dessutom kan man bygga långt bort från ritningarna, efter världens tänkesätt: som ett företag eller en fackförening t.ex.

    Men Gud har och hade ritningarna till Sin församling – den levande Gudens församling – i Sitt hjärta innan jordens grund var lagd; och dem har Han inte dolt, utan uppenbarat dem för oss genom Sina tjänare, Jesu Kristi apostlar.

    Men likväl fortsätter ledarna att gnugga sina geniknölar och slå sina kloka huvuden ihop, när det gäller en sak som sedan länge är uppenbarad; hur man bygger Guds församling på jorden: mönsterbilden finns i Guds Ord, men vem bryr sig?!

  • O.K

    22 Sköld

    Vi som är äldre och i många år levt nära Gud samtidigt har vi handlat till det ”bästa” för våra barn som har fått höga utbildningar Idag använder församlingen våra barn istället för oss på grund av deras utbildning.Resultatet blir som #14 skriver att vi går ut genom bakdörren

  • S-E Sköld

    O.K. Paulus var ingen outbildad person, men blev undervisad av JESUS själv om en ”högre väg”: Den eviga vägen, och ansåg sedan att allt han tidigare lärt och hållit högt/värdefullt var avskräde i jämförelse med den undervisningen/kunskapen:

    Den undervisning som Paulus då fick, genom en uppenbarelse; om Den levande Gudens församling och hur man bygger den, finns fortfarande kvar bland oss, i Guds Ord, men vem bryr sig?

    Om de första kristna står det, att ”de höll fast vid apostlarnas undervisning, brödsbrytelsen och bönerna..” och hade med det konceptet stor framgång. Och som sagt, det konceptet finns kvar hos oss än idag, men vem bryr sig?

    Noa byggde enligt de ritningar han fått av Gud, likaså Mose, Salomo och Paulus, men inte vi i vår tid. Och så undrar vi var Guds sanktion tagit vägen. De behövde däremot ingen av de uppräknade undra. Varför? De lydde Gud!

  • Tea Gustavsson

    @ SE Sköld

    På vilket sätt menar du att apostlarnas ”koncept” inte hålls idag och att ingen bryr sig om det?

  • S-E Sköld

    Tea Gustavsson. Det är inte den ”styrinrättning” som Gud satt i Sin församling som styr idag: ”Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, några till profeter, några till herdar, några till lärare och några till evangelister för att göra de heliga skickliga till att utföra sin tjänareuppgift, att uppbygga Kristi kropp”.

    De är snarare påvekyrkan som står som förebild idag, kyrkosystem! Och det beror i sin tur på, att lärarna/lärargåvan har satt sig på i stort sett alla ”stolarna”.. men så har Gud inte tänkt och heller inte sagt.

  • Tea Gustavsson

    OK. Inte för att jag känner igen mig i den bilden men nu förstår jag åtminstone vad du ville förmedla. Tack.

  • S-E Sköld

    Tea G. Fundra över hur vi kan stå i våra kyrkor och sjunga ”Jesus älskar alla barnen” samtidigt som Han uppenbarligen inte älskar alla de barn som dödas i moderlivet; i vart fall inte om vi skall tro kyrkornas tigande företrädare. Tror Du JESUS också skulle ha tigit?! på samma sätt som Hans församlingar gör, som ÄR ”sanningens stöttepelare och grundfäste”. Om den ”sanningens stöttepelar och grundfäste” viker ner sig, som vi uppenbarligen gör, var finns den då att få?

    Sanningen är tyvärr den, att vi väljer med omsorg sådant från Guds Ord som inte stöter sig med någon.

    Mvh

  • Katta

    Frid!
    Jan Sköld, jag skulle i all vänlighet med uppriktig, ärlig undran vilja fråga om du kan hjälpa mig att hitta ett Bibelord som citeras då och då. Du skrev ”Församlingen i Sverige lever av världen men inte iden,på ett motsatt sätt i förhållande till Jesu ord.” Jag tror du syftar på det som jag har hört ”citeras”, ungefär: ”Vi ska leva i världen men inte av den.” Var i Bibeln står detta? Du hänvisar till Jesu ord, och då tänker jag på evangelierna, möjligtvis breven eller i alla fall i NT. Men jag har inte kunnat hitta detta. Det närmaste jag kan komma är någon sorts omskrivning av antingen Joh 17:15-18, 1 Kor 7:31 eller 1 Joh 2:15-17. Kan du hjälpa mig så vore jag glad, det hade varit så intressant att få veta var detta, ganska ofta, citerade stycke står!

    Eller någon annan av alla Bibelsprängda teologer som verkar veta allt, jag är uppriktigt tacksam om någon vet var jag hittar detta i Bibeln. För jag börjar tro att det faktiskt inte står någonstans där… Men jag är inte så utbildad. I vilket fall, tack på förhand till den som kan, och kanske dessutom vill, hjälpa mig!
    Mvh
    Katta

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Katta:
    Ta en titt på Joh 8:12, Joh 15:19, Joh 17:16, 2 Kor 1:12, även 1 Joh 4 kan vara bra i sammanhanget:
    ”5 De är av världen och därför talar de vad som är av världen, och världen lyssnar till dem. 6 Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss, den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.”

  • Jan Sköld

    Katta tack för din fråga . Michael har i 30 svarat bra .Det är sant som du säger katta att direkta citat i en vers inte finns.I joh.17 ber Jesus v.6 Lärjungarna uttagna ur världen (världen är inte skapelsen utan det Gudsfrånvända liv som människor lever ) som Fadern har gett som en gåva till Sonen, häpnadsväckande ! återkommer i v2,8,11.
    Han ber för dem ,inte för världen v.9 Han är inte längre kvar i världen, vi är det v.11
    v.15 Jusu ber att inte ta dem ut ur världen v16 De är inte av värlen
    samman fattningsvis : En lärjunge har evigt liv v.3 En gåva från Fadern till Sonen v2.8.11.Tillhör inte världen v.16 men i världen v.15

  • Stefan A

    ”Att grunda sju nya församlingar i Stockholm på tio år är faktiskt en rätt saftig målsättning måste jag säga.”
    Utifrån Elimkyrkans begränsade lokaliteter är det ett måste att decentralisera församlingen och i och med detta skapas nya församlingar. Det finns tillräckligt med duktigt folk i Elim för att starta ett par stycken redan nu vilket är väl mer eller mindre på gång vad jag förstått. Det är både lättare och svårare att starta församlingar än vad folk tror.

    Så sju församlingar är en extrapolering av det som håller på att ske i Elim. Det är fantastiskt i sig, men Stockholm innehåller 1,5 miljoner människor som behöver bli frälsta. Jag vidhåller ändå att det är att sikta för lågt! Det behövs ett gudomligt ”storhetsvansinne” för att förstå Gud och hans planer. Vi ska inte titta på oss själva utan lyssna på vad Han har att säga för att komma i från våra begränsningar och in i Guds möjligheter.

  • Tea Gustavsson

    Jag hävdar nog fortfarande att det inte är helt enkelt för 300 personer att starta 7 nya församlingar på 10 år och dessutom växa med 65 nya medlemmar i varje ny församling. Det är nästan en församling om året som ska till förutom att moderförsamlingen ska fortsätta fungera och dessutom vara sammanhållande länk.Det är nog ”gudomligt vansinne” för mig.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Tea:
    Det är väl inga större problem, alla borde klara att föra åtminstone 2 i året till Kristus- gör man det så växer man så det brakar. You do the math.
    Vet man inte var eller hur man ska börja finns det god undervisning/redskap på nätet, såsom t.ex Way Of The Master: http://www.wayofthemaster.com/

    Finns också unga bloggare som delar med sig sina erfarenheter såsom Daniel i Göteborg, ta en titt på hans blogg: http://job25-masken.blogspot.com/2009/10/evangelisation-2-okt.html

  • Kalle

    Michael
    Bara en liten fråga. Har du själv fört 2 om året till frälsning och är de fortfarande kvar i tron? Om det är så är det ju underbart om inte kan det ju vara bra om du själv börjar leva i detta innan du ger utmaningar till andra det ger en högre trovärdighet.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Kalle:
    Jag har fått vara med och se Jesus frälsa mellan 50 och 100 människor, hur många av dessa som är fortfarande kvar i tron har jag inte helt koll på, men jag vet att åtminstone 30 personer (som jag har kontakt med) är kvar i tron den dag i dag.
    Men ska läggas till att som nyfrälst arbetade jag dag och natt med gatu-evangelistion, samt Gud hade nåd att föra nästan alla mina icke-kristna vänner till tro.
    Senaste två åren har jag inte arbetat aktivt med gatu-mission, utan har fokuserat på mig själv- och min egen grund. Men även om jag nu inte fokuserar på gatumission och dylikt, så för jag vara med om att se Jesus frälsa då och då, även om det inte är lika ofta nu som när jag arbetade aktivt med gatumission.

  • Stefan A

    Tea: Jag skriver inte att det är en generell sak. Jag skriver att detta gäller Elimkyrkan. Elim i Stockholm på Östermalm har god fart i seglen och extrapolerar men den utvecklingen, dvs drar den matematiska logiska slutsatsen av utvecklingen de sista åren så är detta innom räckhåll för dem. För andra församlingar i andra städer skulle en fördubbling till år 2020 vara ett megagenombrott.

    Men poängen är inte vad VI tror att vi kan. Poängen är att lyssna in vad GUD kan och vill.

  • Katta

    Frid!
    Tack Michael och Jan för era svar.
    Mvh Katta



Subscribe to Stefan Swärd