Dixons skriver utmanade om människans rötter

Har under sommaren läst en bok av Tomas & Herti Dixon med titeln ”Rör inte Guds homo”, utgiven på Gospel Medias förlag. Tomas och Herti blev kristna i slutet av sjuttiotalet, och kom från en helt icke-kristen bakgrund. Tomas har varit verksam som journalist och redaktör i många år. Förordet är skrivet av Bengt Pleijel, välkänd författare och präst med karismatisk framtoning.

Bokens grundläggande budskap är att vi är Guds människor, men vi har fängslats, blivit inlåsta bakom murar, och kommit bort ifrån det som skaparen hade tänkts sig från början. Vi har blivit rotlösa. Framförallt tappat våra rötter i Gud, men också våra rötter i familjen, i vår hembygd och att Gud har skapat oss till män och kvinnor. Det handlar om att återvända till det som Gud hade tänkt sig från början.

Det räcker inte att bara känna till målet, man måste känna till utgångspunkten också för att hitta till målet. Det handlar om människans rötter. Dixons visar på betydelsen av adoptivbarnens sökande efter sina rötter. Allt fler människor har avslitna rötter, det handlar om splittrade familjer, människor som lever som flyktingar, och den fria marknadens rörlighet skapar också rotlöshet. ”Du måste veta vem du är, varifrån du kommer och vart du är på väg, för att kunna på dig själv och framtiden”, skriver Dixons.

Dixons lyfter fram betydelsen av det biologiska föräldraskapet, och betydelsen för människor att känna sitt biologiska ursprung. Rotlösheten förstärks av att familjerna är så instabila. Och Dixons kritiserar den svenska familjepolitiken som har bidragit till att destabilisera familjerna.

En del av boken lyfter fram och avslöjar hur olika folkgrupper har förtryckts, och där barn slitits från sina rötter och föräldrar. På våra breddgrader har både samer och romer fått känna av ett förtryck där människor ryckts upp från sin kultur. I andra delar av världen har indianer och aborigener i Australien, fått utstå liknande brutala behandling. Det handlar om människans rotsystem som förstörs – är Dixons träffsäkra analys.

Och vi har också en Gudsrot, vi är skapade för att vara djupt rotade i Gud.

Ett kapitel skriver Dixons om äktenskapet och visar på hur det manliga och kvinnliga tillsammans som ger oss en bild av Gud. Och man visar hur äktenskapet är kopplat till Gud, och att moderna icke-äktenskapliga samlevnadsformer visar att denna Guds tanke blir perverterad.

Intressanta och skeptiska reflektioner över evolutionsläran i några kapitel. Men i ett bra tonfall, och framförallt utifrån en Biblisk-teologisk utgångspunkt, om förhållandet mellan vår Gudsbild och synen på världens tillkomst.

Boken innehåller fördjupade och originella Bibelreflektioner, till exempel om att Gud är far, där ordet far heter ”ab” på hebreiska, och en utläggning av vad ordet ”ab” betyder.

Ett kapitel har rubriken ”Livet från Gud är manligt och kvinnligt” och Dixons skriver bland annat att ”Om det inte hade behövts såväl manlighet som kvinnlighet hade Gud kunnat nöja sig med ett av könen”. Herti Dixon skriver: ”Könsidentiteten är så sammanvävd med själva vårt väsen att man, om man plockar bort den, raderar ut vår personlighet”.

Dixons går vidare i boken och förklarar hur synden förstör våra rotsystem. ”Synd är allt som gnager på och kanske gnager av våra rötter, så att vi inte kan växa in i vår egentliga identitet”. Det handlar om att omvända sig. Jesus dog på korset för att vi skulle få en chans att bli dem vi verkligen är. Dixons skriver att vi alla bär på en destruktiv kraft som kan omvandla vem som helst av oss till ett monster.

I boken visas också hur tio Guds bud handlar om våra rötter, bud 1-3 handlar om vår Gudsrot, bud 4 och 6 om våra biologiska rötter, och bud  5 och 7-10 om våra socio-kulturella rötter. Och alltsammans hänger ihop, och mamma-pappa-barn-relationen blir en puls både i individens liv och i vår Gudsrelation.

Boken är värd att läsas, ger många tankeväckare och aha-upplevelser, och tar tag i svåra och kontroversiella ämnen, och argumenterar utifrån en biblisk helhetssyn. Man måste inte hålla med om allt, men även om man inte gör det, utmanas tänkandet och förståelsen.

En stark avslutning av boken med citat från spirituals, de svarta slavarnas sånger. Dessa som så förbehållslöst nekades rätten til sin mänskliga identitet och degraderades till arbetsrobotar. Men de kunde ändå sjunga ”We all got a right to the tree of life”. Människor med avskurna rötter, förslavade, förlorat människovärdet – men de såg befrielsen – in i framtiden. Hoppet, upprättelsen, den nya tiden. ”Rör inte Guds homo” – är ett budskap in i vår tid, och en utmaning mot allt som vill förslava människan.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Olov

    Stefan: Det låter som om den här boken innehåller en hel del knepigheter. Människan – man och kvinna – som Guds avbild är såklart helt centralt för ett bibliskt tänkande, rotmetaforen är också fin när den syftar på att människan har skurits av från Gudsrelationen. Men tillsammans med detta får vi här alltså också ett helt kultur- och familjekonservativt paket. Det verkar finnas en dröm tillbaka till någon sorts guldålder genom hänvisningar till ”hembygd”? Det väcker ju frågan om det urbana, moderna och globaliserade samhället med sina snabba förflyttningar, möjligheterna att bo långt ifrån föräldrar och släkt, ombytligheten osv skulle vara ett slags ”förfall” jämfört med exempelvis den samhällsform som vi hade i Sverige innan 1870 och industrialiseringen? Det är ju ett samhälls- och kulturkonservativt perspektiv som svårligen kan sägas ha sin bakgrund i exegetik.

    Och så familjekonservatismen och idéerna om ”manligt och kvinnligt”. Man och kvinna: ja! men vilka uttryck detta får är ju i hög grad föränderliga, sett både ur tid och rum. Det som var manligt/kvinnligt på 1700-talet är inte nödvändigtvis manligt idag, och det som anses manligt i en kultur är inte nödvändigtvis manligt/kvinnligt idag. Den här typen av romantiserade tankar om manligt och kvinnligt brukar – av någon outgrundlig anledning – vilja gå tillbaka till hur det var i västvärlden på 1950-talet. Långbyxor, offentlighet, rationalitet, yrke åt männen-kjol, det privata, emotionalitet, hemarbete och barn åt kvinnorna. Och så lite bibelverser om man och kvinna som Guds avbild på det och så handlar det hela om ”ett bibliskt värnande om familjen”. Problemet är att hela familjestrukturen i många stycken befinner sig i flux historiskt och kulturellt (det handlar också om klass, det ser olika ut i olika sociala miljöer).

    Och så kritiken mot evolutionsläran, förmodligen med hänvisning till den bibliska skapelseberättelsen? Att läsa fram vetenskapsmodeller ur bibeltexterna är ju också ett exegetiskt minfält, ja det låter sig helt enkelt inte göras med hedern i behåll.

    Så, för min del ser det här ut som en bok som har kommit till inom ramen för en sorts fundamentalism med sin karakteristiska konservativa agenda (familjesyn, kön, vetenskap, bibelsyn osv). Så då är vi tillbaka där igen, Stefan! Och jag måste säga att jag inte är sådär jätteförvånad över att du tycker att det här är en utmärkt bok. Men jag är lite förvånad över att du vill distansera dig från den klassiska fundamentalistiska kristendomstraditionen som växte fram i början av 1900-talet. De här tankarna passar nämligen som hand i handske med just det perspektivet.

  • http://jullans.blogspot.com Jullan

    Så vad är då manligt och kvinnligt och var i bibeln kan vi läsa sådana förteckningar?

    Däremed inte sagt att det inte kan finns egenskaper som är mer vanliga hos kvinnor respektive hos män samt att våra biologiska olikheter (tex. hormoner) påverkar oss, att våra erfarenheter påverkar oss, för att inte tala om att vi självklart fostras på olika sätt vilket många gånger också gör oss väldigt olika (och att det därmed finns massa poänger till att det är exempelvis är bra med båda könen på arbetsplatser, i församlingsledningar etc.) Men jag har verkligen så svårt för alla dessa generaliseringar, speciellt när de ska göras utifrån ”en biblisk grund”. Jag anser att de riskerar att hämma oss något alldeles förfärfärligt och förminska den verkliga friheten i att ”leva i Herrens vilja”.

    /Julia

  • wildwest

    Tänk att i denna lilla ankdamm som heter Sverige, vars befolkning kanske utgör 2 promille av världens befolkning, så har vi blivit så moderna o framgångsrika att vi kan skaka av oss allting som är naturligt och normalt! Vi vet ju bäst. Vi kan ju allt. Och vårt samhälle är, med sina kanske 50 år i nuvarande form, det bästa som nånsin funnits. 50 år är ju en sååååå enormt lång tid så det är klart att det aldrig kommer bli bättre nu…

    Att det sen finns kanske 5,500,000,000 andra människor på detta jordklot som aldrig skulle komma på idén att ifrågasätta kärnfamiljens existens, barns rätt att födas med en far och en mor, biologiska roller som en mor och far har sen tidernas begynnelse, det går helt enkelt bara inte att diskutera i Sverige. Emigrationen härifrån fortsätter att vara ett eftersträvansvärt mål…

    Vi har en lavin av psykiskt labila ungdomar som kommer ramla över oss som ett korthus, homoadoptioner och ensaminseminationer kommer om 30-40 år skapa samma känslomässiga debatt som barnhemsbarn och andra nyligen kommit ut med. Staten Sverige utan sociala skyddsnät och skyhöga skatter kommer aldrig kunna existera, tror vi att vi har råd med stödåtgärder åt nästan precis varenda medborgare hur länge som helst? Vem betalar allt detta med en befolkning som inte minst pga aborterna stadigt minskar?

  • Olov

    Wildwest: Du verkar tänka i totala motsatser. Det är kanske möjligt att tänka familj, könsroller osv ur ett kristet perspektiv som inte är kopplat till de här mer konservativa tankarna? Det behöver ju inte handla om att rasera det som har funnits ”sedan tidernas begynnelse” som du verkar antyda? Intressant ändå med den här moralpaniken som uppstår när man vill förhålla sig kritisk till vissa konserverade varianter av kärnfamilj och könsroller (de gamla vanliga argumenten om att allt kommer att gå käpprätt åt helvete med barnen, familjen, ungdomarna, ja hela samhället). Är det enligt dig en kristen hållning som du har utvecklat genom att låta din syn på familj, man-kvinna osv, formas av de bibliska texterna, eller kan det vara en del andra influenser här?

  • C

    Jag förstår om en evangelikalism som förespråkar de värderingar som boken ovan ger uttryck för blir placerad till höger i en höger- vänsterskala, apropå tidigare diskussioner. I svensk tradition är väl detta väldigt konservativt och följdaktligen långt ifrån vänster?

    Därmed inte sagt att värderingarna måste vara fel (även om jag delar många av Olovs invändningar).

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Se gärna mitt blogginlägg: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/09/varfor-ar-homosexualitet-synd-for-bible.html ”Varför är homosexualitet synd? ”For the bible tell me so”.

  • johnny lithell

    Olov,
    Har du läst boken? Jag får en uppfattning av att du inte har det. Ändå dristar du dig till att avgöra vad de skrivit, varifrån de inspirerats och vilken betydelse detta har. Är inte bokens författare värda större respekt än så? Även om ni har olika uppfattningar?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Olov, Julia m.fl.
    Jag uppfattar nog boken som klart nyanserad – att bara klassa den som konservativ tycker jag är alltför förenklande, men dessa frågor borde egentligen författarna svara på. Jag håller med Julia att utifrån Bibeln finns inga strikta könsroller, det finns inga färdiga svar och listor på vad kvinnor respektive män ska göra, utan detta är i stor utsträckning kulturellt betingat. Däremot kan man konstatera att Gud har skapat oss till man och kvinna, och att det finns grundläggande biologiska och fysiska skillnader.

    hälsar
    Stefan Swärd

  • Olov

    Johnny: Nej, jag har inte läst boken, men det som Stefan redogör för, perspektiven som företräds, är ju allt annat än nya och helt klart ett uttryck för religiös, social och moralisk konservatism. Varför hymla om det?

    Stefan: Klart att du tycker att etiketten konservativ är ”förenklande” och att boken är ”nyanserad”, det finns mycket få konservativa dessa dagar som gärna bär etiketten. Men du kan kanske ändå hålla med om att dessa idéer ofta/alltid klassas som konservativa av andra? För om inte detta är konservativa perspektiv, vad är det då, progressivt, nydanande, experimentellt?

  • Olov

    Stefan: Glömde. Det här med att Gud har skapat oss som man och kvinna, och att det finns visa grundläggande biologiska och fysiska skillnader, det är inte direkt kontroversiellt att hävda, det tror nog de allra flesta och definitivt jag själv. Det handlar om innebörden, meningen som vi tillskriver dessa skillnader i olika sammanhang, historiska och kulturella kontexter. Men det vet du väl, att det är just det som diskussionen brukar handla om?

  • johnny lithell

    Olov,
    Jag tycker det känns lite tragiskt. Att du läst så mycket att en nyskriven bok inte kan lära dig någonting, eftersom de frågor som författarna berör har berörts tidigare av andra, och du redan har koll på alla nyanser i ämnet. Jag hoppas att jag aldrig blir så beläst…

    Jag tänker inte gå i svaromål å författarnas vägnar. Men jag tänker inte heller kritisera boken innan jag läst den då jag fortfarande anser att författarna är värda större respekt än så.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Olov: Kan det inte vara så att du har problem med Bibelns budskap, och inte teologien i sig själv? Litar du t.ex mer på dig själv än Bibeln? Litar du mer på människor än Bibeln?
    Kristna tron handlar om att dö bort från sig själv, och genom denna död låta Jesus växa till liv. Själv brister jag i detta i 99 fall av hundra (om man kan uttrycka sig så)…poänget är vi har ett kött att brottas med, den gamla Adam om du vill- jag tycker det är viktigt att ge tid och utrymme åt nyfrälsta att brottas med liknande frågor du gör här på bloggen- kristna måste få utrymme att dö bort från sig själv och växa i Kristus i egen takt- men det finns ju en tid var man måste växa ifrån detta, dö bort från det- omvända sig, och låta Jesus bli vägen, sanningen och livet. Här behövs självrannsakan av motiv, man måste ställa sig själv frågor som ”varför reagerar jag på detta?”, om det då visar sig att det är ens kött som reagerar, så för man i så fall omvända sig, eventuellt söka hjälp hos en bibel trogen pastor eller broder.

  • Olov

    johnny lithell: Det var värst vad jag retade upp dig! För hellre fram argument om det som här diskuteras, själva saken. Eller vad vill du att jag ska göra?

  • Olov

    Michael: Nej, det tror jag inte det handlar om.

  • C

    Stefan: Kan inte en bok vara nyanserad fast den är konservativ? Egentligen är väl konservativ snarare beskrivande än värderande (även det används värderande idag).

    Tycker fortfarande att det du listar upp i beskrivningen av bokens innehåll är klart konservativt (och då avser jag det som beskrivande).

    Michael, Johnny: Varför inte argumentera istället för att agitera?

  • http://aletheia.se/ Haggaj

    6 av 15 kommentarer är skrivna av någon Olov.

    Kastar du en sten in i en mörk gränd så ylar bara den hund som blev träffad.

  • http://spatsiba.blogspot.com/ Josef

    Hej Stefan,

    … och tack för boktipset!

    Här kommer ett annat tips om en rykande färsk bok som nog bör betraktas som obligatorisk läsning för den moderne samfundsledaren :)
    ”Det postsekulära tillståndet – Religion, modernitet, politik” av Ola Sigurdson. http://glanta.org/boklista?11_bookView=1&11_subject=52

    Tolle lege!

  • Sussie

    Jag tycker ni som är intresserade ska läsa boken, därefter kan ni diskutera den. Annars blir diskussionen rätt fånig faktiskt. Stefan gjorde en liten kort beskrivning av vilka bitar som tas upp i boken, märk väl att att han ej för längre resonemang och diskuterar och argumenterar för åsikter för eller emot. Själv blev jag rätt intresserad av att läsa boken framöver och öppnade kommentarerna för att se om ngn mer läst boken, och möts av en totalt osaklig diskussion. Det är faktiskt helt möjligt att sakligt kunna redogöra för en bok – förtjänster och brister utan att man för den skull tycker lika som författaren. Och det vittnar om personlig mognad att våga pröva sitt tänkande i olika frågor. Det är vad man får lära sig på flera högskoleutbildningar. Jag tycker Stefan visar gång på gång på den här Bloggen att han är en tänkande människa som vågar ha åsikter (även när det inte är bekvämt),men också är redo att ta in nya perspektiv. Helt klart märks att Stefan är skolad. Han är inte bara en åsiktsmaskin. Det är ett nöje att läsa Bloggen och ta del av det som skrivs eftersom Stefan skriver så nyanserat och sakligt.

    Och C; Det är rätt! En bok vara nyanserad fast den är konservativ.

  • http://buggfix.blogspot.com Ludvig

    Den står på läslistan efter böcker som ”Darwinboken” och ”Darwin 200år en festbrems”. (Båda på lättförståelig norsk om jag inte fattat fel.)

  • Olov

    Sussie: Så det enda vi kan göra med Stefans ganska långa redogörelse för den här bokens innehåll är att själva gå och köpa boken? Alla kommentarer om det innehåll Stefan beskriver är olovligt? Jag trodde att allt som förs fram på den här bloggen kan diskuteras. Och det var ju en ganska fyllig redogörelse Stefan gav. Märk väl att jag ine kritiserade Dixons argumentation, utan själva perspektiven, riktningen på boken. det måste väl vara ok?

    Och så det här prisandet av Stefans fantastiska öppenhet. Vad är poängen med det?

  • C

    Sussie: Hela vitsen med en blogg är väl att man ska diskutera det som bloggaren skriver? Antar att syftet med referatet av boken vara att få igång en diskussion om innehållet. Sedan blir naturligtvis diskussionen bättre om alla läst boken, men då är forat kanske en bokcirkel och inte en blogg.

  • Hannu Ruokola

    Som det är tydligt idag, att samhället påverkar den kristna kyrkan. Och många även i kyrkan ifrågasätter kvinnligt och manligt. Det blir riktigt tydligt i ämbetsfrågan och ännu mer i frikyrkorna, där man överhuvudtaget INTE har tydlig konservativ falang, som skulle hävda den klassiska synen, som var det normala till senare delen av 1900-talet.

    Det tragiska är, att man inte vill forska i vad bibeln undervisar om människan, om könet och om familjen, utan man viftar bort det som kulturellt betingat. Den kristna kyrkan har fortfarande en svår kamp mot gnostikerna, dels mot ”spiritualisterna” och dels mot ”könsförnekare”. Det förblev oklart med Stefans syn, om könsskillnaderna är endast fysiska eller om könsskillnaderna gäller HELA människan? Paulus är skarp i dessa frågor, det är inte fråga om kultur, utan något, som Gud gjorde redan i skapelsen. Dessa könslöshets idéer är inte nya, utan de fanns redan på NTs tid och därför var Paulus så skarp, t.ex. i Titus 2.

    Jag tror, att många frikyrkliga har blivit överraskade och de saknade tydlig grund i dessa frågor, det var bara så naturligt, att man inte reflekterade över. Jag själv har inte tidigare tänkt på de frågor, men jag har börjat fundera på Guds skapelse i människan, man och kvinna, olika, som tillhör ihop. T.o.m. hjärnforskare konstaterar, att det finns skillnader mellan kvinnans och mannens hjärna, minns nu inte namnet på den, som har publicerat studien.

    Om bibeln är Guds Ord och auktoriteten för lära och liv, då kan man inte vifta bort frågor, som inte accepteras av samhället, som kulturellt betingade. Då hamnar man in i det klassiskt liberalteologiskt tänket. Människan väljer och vrakar vad man vill tro och inte tro. Pauli ord i 1 Kor 14:33-34 är tydliga ”överallt i de heligas församlingar…” dvs. detta gäller HELA den kristna kyrkan. Han frågar om den kristna tron ska vara som korintierna säger. Nej, den problematiska gudstjänstordningen saknar auktoritetet och korintierna får rätta sej efter vad Paulus skriver.

    Många menar, att Pauli syn på kvinnan var nedlåtande. Det är inte sant, det är gnostikerna, t.ex. Tomasevangeliet och andra, som föraktar kvinnan. Paulus har många kvinnliga vänner, men här handlar det om ordningen i församlingen.

  • Olov

    Hannu: ”samhället påverkar den kristna kyrkan”? Vilken insikt! Har det hänt förut tror du? Intresannt syn på relationen kyrka-samhäle, minst sagt. ”Senare delan av 1900-talet”? Säkert att du inte menar senare delan av 1800-talet, det vore nog mer korrekt. Känns nästan exotiskt att en die-hard-dundamentalist skriver på den här bloggen, trodde inte att det fanns så många sådana kvar. Vore jätteintressant att höra vad Stefan tycker om de här tankarna.

  • Hannu Ruokola

    Vad betyder en die-hard-dundamentalist? Jag känner inte till detta ord.

  • Olov

    He, he, die-hard-fundamentalist ska det stå.

  • rospin

    Trodde inte att det fanns så ärkekonservativa kristna och som vill all tros död kvar. Hannu inse att vi inte lever på 300-talet då man bestämde vad som skulle stå i Bibeln

  • Ditte

    Hallå!Alla ni som tjötar om innehållet men inte har läst boken-Läs först diskutera sen!
    Annars blir det bara osakligt och subjektivt och otrevligt stämning.