Intressant norsk analys av min blogg

september 10, 2009 ~ stefan

Den norska bloggen, Are Karlsens blogg, har gjort en analys av min blogg, som jag tyckte var ganska intressant. Jag gör inga egna bedömningar utan ni får läsa själva, här hittar man bloggtexten.

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

http://buggfix.blogspot.com Ludvig

Så nu är det alltså Stefan och hans blogg som är ”postmodern” i motsats till övriga i de olika kyrkoledningarna…
http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

Det är bara att gratulera!

Undrar just vad ”EFK-eliten” kommer att tycka om detta! Jag förstår att du som ordförande lämpligen inte bör ”tycka” så mycket om ett inlägg som detta. Men som bränsle för kommentatorer är det onekligen intressant.

Jag vet ju inte om det finns en tydlig ”elit” inom EFK eller om det är fel ord, men kanske det finns en grupp som betraktar sig själva som avante-garde, de som har de ”rätta” åsikterna när det gäller teologi, som inte är ”stock-konservativa”, ”fundamentalister”, mossiga, mm, de som har förstått, de som anser sig själva öppna och toleranta, som progressiva, nydanande… de som är förmer än andra… de som klappar dem på ryggen som man bör klappa på ryggen, om man… och som blir djupt upprörda över att bli ifrågasatta. Kanske det finns vad man annars ofta kallar en ”politiskt korrekthet” inom samfundet (och andra samfund för den delen också) – är detta inte djupt mänskligt? Kanske det är detta som Are Karlsen egentligen sätter fingret på, snarare än på en ”adel” med gamla privilegier?

Onekligen intressant.
http://helapingsten.wordpress.com/ helapingsten

Are Karlsen är om jag minns rätt med i vårt skandinaviska anabaptistiska nätverk (http://barnabasbloggen.blogspot.com/2009/03/anabaptistiskt-natverk-vill-du-vara-med.html ).
Lars Johansson

Det finns en rejäl brist i Ares analys. McLaren är inte den institutionella elitens guru. Som Stefan redan har visat får McLaren också rejäl kritik i tidskriften NOD som har sin bas på Örebro Missionskola. Men det var kanske andra och högre ”eliter” som Are avsåg
http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

Själv tycker jag dessa ”post moderna” (fast dem har slutat ge sig själv den benämningen) ständig halkar efter. Det senaste är ju den s.k. ”outlaw preachers” movement, som tar det hela ett snäpp längre (om det är möjligt), http://vimeo.com/6342344 och fast dem känner sig riktig coola- så är det egentligen inte något annat än riktig riktig gammal skräpmat.

Lars Johansson: Vet inte om jag vill kalla kritiken rejäl, men kritik var det åtminstone. Men att man inte tar hänsyn till kritiken, utan snarare använder kritiken för att ge större utrymme för sådana som McLaren visar väl att det ändå ligger mycket i Are’s analys?
Calle

Det blir lite komiskt när du (stefan) skriver att du inte gör någon egen bedöming.
1. Du nämner den som intressant
2. Du tycker den är viktig nog att länkas och överhuvudtaget skrivas om på din blogg

Vad vill du egentligen säga med detta?
Pekka Mellergård

Mikael Karlendal m.fl.
De som känner mig och min historia förstår väldigt väl den mycket märkliga känslan som infinner sig när jag ser rubriker där jag hanteras som ”EFK-profil”, för att inte tala om tillhörighet till en ”institutionell elit” inom EFK. Det är nästan kul! Men bara nästan. Are har fattat ett och annat fel, är jag rädd. Och någon grupp som betraktar sig som ”avantgarde” inom EFK känner jag inte till. Det utesluter ju inte att den kan finnas. Jag är dock inte medlem. För övrigt stämmer jag in Lasse J:s kommentar (#4).

Samtalet blir mycket bättre om vi slipper såna där stämplar. Eller hur?
http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

Pekka: Kring stämplar, om du har lite tid till övers se gärna denna predikan av Mark Driscoll (från Desiring God Conference 2008): http://www.youtube.com/watch?v=MWaC21NNemU – predikan handlar om kärlek, vänlighet och hur det borde gå till inom den kristna församlingen.

Vänligen
http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

Inte illa ment, Pekka. Jag funderade bara lite grann över Ares blogginlägg. Ibland blir det ju lätt så i en del debatter, att några anser sig vara en sorts avantgarde eller verkar som om de anser det. Ibland blir det lite klapp-på-axeln-argumentation, lite nedsättande mot dem som inte tillhör gruppen med den rätta ”inne-åsikten”. Jag hade dock ingen avsikt att utpeka dig personligen, faktiskt (jag är inte ironisk eller dåligt skämtande här), även om jag har en annan uppfattning än dig i ett par frågor, så det är ju lustigt att du känner dig utpekad.

Men, när jag skrev min kommentar här ovan, så var det mest en sorts attityd av ”politiskt korrekthet” jag tänkte på, en som inte tål ifrågasättande och öppen debatt, utan blir upprörd på något sätt när de egna uppfattningarna blir ifrågasatta, och då inte reagerar med god motargumentation, utan på något annat sätt försöker få stopp på ifrågasättandet. Det tycker jag mig nämligen se lite då och då.

Det är inte heller jag som i detta sammanhang hittat på att kalla dig EFK-profil eller institutionell elit. Om de är bra uttryck eller ej, kan givetvis diskuteras, men man behöver inte nödvändigtvis läsa in något negativt i dem. Men när du tidigare skrev kommentarer och ifrågasatte Stefans Swärds yttrandefrihet, så agerade du förstås lite grann som en person från ”eliten”. Det var i alla fall lätt att få det intrycket, oavsett om det var fel eller inte.

Jag håller med om att Lasse J har uttryckt viss kritik mot Brian Mclaren i NOD-artikeln, men det var ganska sparsamt, på ett nästan småländskt sätt (bark i brödet i brist på säd). Lite mer tycker jag nog att man kan ta i.

Jag vill alltså inte anklaga någon person eller yrkeskategori eller utbildningsanstalt eller dylikt inom EFK eller annat samfund för att vara elit eller politiskt korrekta. Var och en får svara för sig själv. Jag funderar bara över tankeströmningarna, debattklimatet och möjligheten att få ifrågasätta och tänka fritt, jag funderar över om vi måste vara så ”svenska” att vi måste tvinga fram konsensus till varje pris (uppifrån)… och så funderar jag över hur jag ska tolka detta…
Henrik Lööv

Are har i alla fall ett fel och det är när han karakteriserar det öppna kommentarsorsfältet som en dialog med ”folket”. Jag är väldigt tveksam till att de som skriver här skulle vara ett typiskt tvärsnitt av ”folket”. Finns nog en hel del som skulle kunna karakteriseras som en ”virtuell institutionell elit” som står för klart spetsigare åsikter, åt det ena eller andra hållet, än vad de flesta av ”folket” i samfunden.
gata

Stefan är själv en personifierad elit med maktens attribut men använder dem på ett mycket mer subtilt sätt än i den profana världen. Och demokrati är ett nonsensord som säger absolut ingenting. Var finns tecknen på det teokratiska styrelseskicket bland Guds folk?
Pekka Mellergård

Henrik. Jag tror att du har ganska rätt (#10). När till och med en folkhögskolerektor (Daniel Bjurhamn, ett par veckor tillbaka) uttrycker en tveksamhet att gå in och kommentera (av skäl liknande de du antyder), så säger det naturligtvis något.

Vet inte vad man gör åt detta. Eller om det ens är eftersträvandsvärt att försöka göra något åt det. Ett problem är att i vår tid tycks nästan alla seriösa samtal kunna avfärdas som ”elitistiska”. Det är som om TV-soffor och max 90-sekunders intervjuer får sätta ribban.

I ärlighetens namn måste man väl erkänna att det på denna blogg finns en hel del inslag som känns väldigt ”folkliga”. Och jag tror inte ”folket” skulle tycka det var särskilt kul om alla kommenterar var av typen: ”Heja Stefan” alternativt ”Buu, Stefan”
wildwest

Nr 10: Ett bra uttryck, ”virtuell institutionell elit”. När man understundom har tid att browsa runt på diverse bloggar så inser man att många är med precis överallt. Jag har svårt att hinna med att följa bara denna blogg.

Man får inse att många ur ”folket” inte har varken tid, lust eller engagemang att yttra sej. Se på t ex dagens församlingsmöten och procenten medlemmar som deltar. Eller lyssna på ett relativt normalt samtal på krogen eller på stan, som handlar om det mesta utom seriösa samtal. ”Folket” får nog anses vara den minoritet som har en liten filosofisk ådra, som vill vända och vrida på argument med målet att få en bättre gudsuppfattning och en bättre värld. Vill gärna höra till den gruppen själv.
http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

Jag tycker att ni har poänger med det ni skriver allihop. Jag ångrar dock att jag skrev mer än ett humoristiskt grattis till Stefan för Ares inlägg, dvs utan att lägga in värderingar och tolkningar. Jag tycker det blir lite väl patetiskt när vi börjar diskutera debatten om debatten… Man kan också undra över behovet att skriva så många kommentarer till Stefans inlägg från semestern som egentligen handlar om ingenting!

Då är det bättre att spara på krutet tills vi har en debatt om ett verkligt ämne. Då kan vi argumentera. Och tycker vi då att någon skriver konstiga kommentarer eller dylikt, så kan vi påtala det då. Jag drar mig tills vidare ur denna debatt om debatten om debatten eller vad det nu var för nivå det här ligger på. Ursäkta att jag tänkte högt i mina tidigare två kommentarer till detta inlägg. Jag ska försöka välja mina tänka-högt-situationer framöver.

Hoppas ingen känner sig påhoppad, det var inte meningen.
Henrik Lööv

Du har kanske rätt Mikael om att det är en pseudodebatt om debatten. Min invändning var igentigen bara den att det är ett tveksamt retoriskt grepp som Are tar när han hänvisar till några som ”folket” och andra som ”elit”. Tyder på brist på argument. Ville bara problematisera en sådan förenkling. Tycker nog att vi alla tillhör folket. Sen är det en intressant iakttagelse som wildwest gör. Den virtuella världen tycks skapa nya maktstrukturer som inte vilar på positioner ute i ”verkliga livet”. Samtidigt tycks de sällan eller aldrig ge eko ut till ”gammelmedia”. Hade ju varit intressant med citat från kommentatorsfältet när Dagen skrev om den tidigare, avslutade, debatten. En anledning till att inläggen ibland riskerar att bli lite vildvuxna och aggressiva är kanske att de inte tycks inverka på den ”verkliga världen”. Det sker utan tvekan en avhumanisering när personen man debatterar med bara blir ett namn, om ens det. Inte kan väl ett alias bli sårat. Och Pekka, jag tycker absolut att det är bra med forum för djupare analyser av vårt frikyrkliga sammanhang. Och som jag ser det är Swärds kommentatorsfält ett sälsynt om också ologiskt forum för ett sådant samtal. Det är väl därför mindre tunga ”semesterblogginlägg” får så mycket reaktioner. Vi är helt enkelt många i frikyrkan som är svältfödda på teologisk reflektion.
Lars Johansson

Till Michael (5) och Mikael (9):
Jag skulle kunna ha använt mycket starkare ord och längre utrymme i kritiken av McLaren. Men det är min erfarenhet, efter många år av offentliga debatter med meningsmotståndare (ex New Age-are och humanister), att man kommer mycket längre om man inte använder hårda och starka ord. (men det är ju samtal som inte ägt rum i bloggosfären). Dessutom hade artikeln jag skrev redan blivit väl lång. Syftet var att beskriva fenomenet Emerging Church och dess olika uttryck. Men allt eftersom jag läste och skrev fick jag fler och fler kritiska frågor kring en del av McLaren-grenens positioner.

Till Michael (5):
Du skriver: ”Men att man inte tar hänsyn till kritiken utan snarare använder kritiken för att ge större utrymme för sådana som McLaren visar väl ändå att det ligger mycket i Ares analys”
Du får ursäkta mig, men detta är för mig en fullständigt obegriplig mening. Vad menar du egentligen?
http://aletheia.se/ Haggaj

Jag måste säg att Pekka Mellergårds kommentarer reser mer frågetecken kring honom i just det både Are K och Mikael K berörde. Nästan läskigt sätt att argumentera, om nån frågar mig …
http://www.betheligagnef.se Carl Lindahl

Jag förstår inte vad Haggaj (#17) menar. Vari ligger det läskiga?
Stefan Swärd

Till Calle inlägg 6,
Jag tyckte att blogginlägget var intressant för det lyfte fram min dragning åt det icke-hierarkiska och icke-institutionella hållet, något som inte uppmärksammas så mycket i svenska kommentarer. Jag tyckte också att det var festligt att kallas för klassförrädare och att vara den som verkligen är postmodern, det var ju en liten känga åt alla mina svenska postmoderna kritiker.
Sedan utgår jag ifrån att Are Karlsen inte har några närmare kunskaper om Evangeliska Frikyrkan, så hans bedömningar om oss samfund får man ta med en nypa salt. Han tycks ju vara mycket skeptisk mot samfund överhuvud taget, så han drar nog alla över en kam. Delar Pekka M och Lars J:s bedömningar om att EFK-analysen inte var så mitt i prick.
hälsn
Stefan Swärd
http://aletheia.se/ Haggaj

Carl Lindahl,
Om du läser Pekka Mellergård så ser du ju att han resonerar just så ”elitisktiskt” som han blir beskylld för. De som inte skriver lika ”seriöst” som han är möjligtvis ”folkliga” och kan bara skriva ”Bu” eller ”Hurra”.

Förenklat är det ju precis så han skriver. Och det är läskigt.
http://www.betheligagnef.se Carl Lindahl

Jag tycker inte han resonerar elitistiskt, kan du ge något exempel? Vad jag förstår så menar han att folk i allmänhet HAR en högre nivå än ”buu” och ”hurra”, han står inte över dem i seriositet på något sätt. Men du verkar tolka hans inlägg precis tvärtom? Hur går det till?
http://aletheia.se/ Haggaj

Carl Lindahl,
Jag vet inte om det är lönt att bryta ned frågan mer än så. Den som vill förstå, fattar nog vad jag menar.
http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

Lars Johansson:

Vet inte om jag helt önskar svara på den frågan. Tycker att vissa personers agerande talar för sig själv (alltså hur NOD kritiken blev sätt att ge större utrymme för sådana som McLaren).

Kring kritik, måste vi inte här skilja mellan kristna och icke-kristna?
Sen när ska man börja stryka irrlärorna, heretikerna, och människor som inte har någon annan önska än att dekonstruera den evangelikala tron medhårs?
Jag håller med ditt poäng, t.ex ringde Jehovas Vittnen till mig i dag och ville prata/diskutera Bibeln, samt skicka mig nån bok, vi pratade lite om Bibelns auktoritet var vi var eniga, sen skulle vi försätta debatten när jag har läst deras bok. Självklart öppnar jag inte här med att vakttornet är djävulens verktyg och att ingen kan komma till insikt om frälsningen genom jehovas vittnens läror, utan försöker samtala utifrån deras position, på ett milt och sansat sätt.
Men en annan sak är ju inom kyrkan (jag tycker inte JV tillhör kristenheten), sen när har det varit OK i kyrkohistorien att stryka irrlärare medhårs?

Att vara mild i sin kritik ger ju bara de som gillar den här form av teologi ännu större utrymme att sprida sina ”läror” med nyckelorden ”ja vi vet att allt inte är sunt, vi tycker inte om allt, men det finns ju många saker som är bra som vi kan ta del av”. Skulle det inte vara lite enklare att bara säga att deras teologi är inte i samstämmighet med Lausannedeklarationen som ”vi” i EFK bekänner oss till, eller Guds Ord för den sak skuld?

Mitt poäng är, varför ska det inte finnas några gränsar inom ett samfund som EFK? Varför måste allt vara acceptabelt i kärlekens namn (vilket inte är bibliskt)?
Lars Johansson

Michael! (#23)
Förstår fortfarande inte riktigt hur du menar. NOD har ägnat väldigt lite utrymme åt McLaren och kritiken av honom. Vi borde har skrivit mer och hårdare enligt din mening. Stefan har skrivit väldigt mycket om McLaren (Jag uppfattar att du ofta sympatiserar med Stefans analyser). Ändå är det vi som i ditt inlägg får kritik för att vi överhuvudtaget ger utrymme åt en sådan farlig teolog!

Om man har synpunkter på olika teologiska hållningar räcker det inte med att säga att de inte stämmer med Lausanne-deklarationen eller Guds ord. Vi behöver för det mesta resonera lite mera om skälen till vårt ifrågasättande.

Till sist. Du skriver: ”..varför skall det inte finnas några gränser inom ett samfund som EFK? Varför måste allt vara acceptabelt i kärlekens namn…). Jag tror faktiskt inte att det finns någon pastor eller person som arbetar i ”rörelsen” (centralt, regionalt eller lokalt) som känner igen sig.
Calle N

Angående #6 och #19
Tack Stefan!
Det var bra att du berättade det!
Jag ville inte vara bitskt på något sätt, min tanke var att det är väldigt sällan folk skriver något utan att mena någonting med det. Och en sådan referens som du gav till Ares inlägg var väldigt öppen för att lägga åsikter i din mun som du inte står för

Ha en bra helg
Calle
Anna-Karin

Nr 22, Haggaj

Jag fattar faktiskt inte hur du menar. Var vänlig förklara för mig på vilket sätt Pekka M är elitistisk och att det han skriver är läskigt. Skulle det vara att du inte vill eller kan – eller ids – förklara tycker jag att du ska be att få dina inlägg makulerade. Det är nämligen så att om man säger A får man nog allt vackert vara beredd att säga B…..men förklara så en kvinna ”av folket” begriper!! 😉
http://aletheia.se/ Haggaj

Jaså, man skall be att få sina kommentarer makulerade om man inte klarar av att förklara på ett visst sätt. Ja, det var väl bara det som fattades …
Anna-Karin

Men Haggaj, det är ganska läskigt att använda ord som läskig eller elitistisk. När man sen blir ombedd att förklara så…..vill man inte…..och då undrar jag så klart varför?!

Ha du kvar dina kommentarer, det var bara lilla jag som tyckte att det hade varit lämpligt att ta bort dem om du inte förklarade dig. Att be dig förklara så jag förstår – med ett leende och ett ögonblink i Smileyn – var kanske att be om för mycket. Med detta tillönskar jag dig Haggaj en trevlig helg med mycket vila och rekreation.
http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

Lars Johansson:
Min kritik var inte riktat åt dig eller NOD (även om jag som sagt tyckte ni kunde ha varit lite rakare), utan först och främst de som använde denna kritik av McLaren för att tysta ned debatten och faktiskt ge den form av teologi som McLaren symboliserar större utrymme. Jag önskar inte vara rakare/tydligare än detta, eftersom då för jag 20 kommentarer som talar om hur sårade och kränkta dem känner sig, och det vill jag gärna undvika.

”Vi behöver för det mesta resonera lite mera om skälen till vårt ifrågasättande.” Självklart!- Jag håller med! Men de som gillar sådana som McLaren tillåter inte att man ifrågasätter, vilket gör det omöjligt att resonera kring skälen till att sådan teologi eventuellt kan vara osund för den kristna kyrkan- eller EFK i det här perspektivet.

Om det är så att det faktiskt finns gränser inom EFK den dag i dag, och att allt är inte accepterad i ”kärlekens och ödmjukhetens” namn, så ber jag i så fall om ursäkt för det, det är den bild jag har av EFK som samfund efter McLaren debatten.

Kring Stefan Swärd, så har jag ofta kritiserad honom. Men jag är glad att han har vågad vara rakryggad i frågor som rör en personlighet som står högt i kurs inom delar av EFK, det är civil courage. Och just i de här frågor så sympatiserade jag med honom i allra högsta grad.

Vänligen
Maja

Måste bara kolla, det är O.K. att skriva eller insinuera vadsomhelst om en annan människa så länge man lägger till ett ”vänligen” under, va? Det är fortfarande grönt kort hos Sankte Per? Ville bara kolla det.

Är jag förresten andra kvinnan i kommentarerna under den här bloggposten? Om kyrkan är för feminim så är det ju iaf bra då att Stefan Swärds bloggläsare är så maskulina, eller vad man ska säga.
http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

Are Karlsen har satt fingret på en öm punkt hos svensk frikyrklighet. Stefan har lika aningslöst som jag själv brutit mot någon rigid frikyrklig präktighetsnorm, vilket lett till mobbning (utrysning och osynliggörande) i kd under flera år. Ett bemötande som om jag vore en sämre slags människa, men kommentar av typ: ”Det ska väl inte DU göra”. Har jag inte samma medborgerliga förtroende som andra? Varför ska JAG inte läsa rättegångshandlingar? Jag är faktiskt nämndeman i en domstol, må vara inte nominerad av högfärdsblåsorna i kd, med sina sociala fördomar. Utslagning från den ordinarie arbetsmarknaden kan ha andra orsaker än missbruk och kriminalitet, exempelvis att man fått en yrkesskada av hårt och tungt arbete. I dagens tidning vädjar kd till icke-medlemmar för att få ihop kandidater till valen nästa år. Handlar om ett partidistrikt som hyser EFK:s interna kritiker mot sin ordförande, vet dock ej om just de är kd-medlemmar. Swärds bloggande är en nagel i ögat. Frispråkigheten stämmer inte med den frikyrkliga präktighetsnormen. Vad är det som stör – att Stefan har avslöjat att han är omskuren. Att man har en sådan kroppsdel ska man inte ens antyda! Kritiken mot McLaren och bristen på moderering av kommentarerna har varit svepskäl. Som Are mycket riktigt framhåller har Swärd brutit mot oskrivna regler hur man ska vara i den elit som han tillhör.

Att man håller sig med rigida regler för hur man ska vara (det är verkligen den fariseism som Jesus angrep, eftersom bara eliten hade praktiskt möjlighet att motsvara reglerna) är ett hinder för evangelisation. Och i hög grad en orsak till den infekterade konflikten med de homosexuella. Det gäller INTE medlemsskapsfrågan, utan oskicket hos vissa frikyrkliga att kommentera eller lägga sig i hur andra lever, alltså även personer som inte ens haft den minsta tanke på att bli medlemmar i någon kyrka.

Maja har fel som vanligt, men rätt (som vanligt) om man ser det ur en annan vinkel än den vanliga. .
http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

Stefan har däremot fått kritik av Carl Ingemar Dagman för bristande bibeltrohet, och för att han inte har svarat på den. Jag har tittat närmare på Dagmans blogg? Är Dagman hans rätta namn? Det är någon som förestälelr sig att vara både intellektuell och politiskt borgerlig (skulle passa som kolumninst i Svenska Dabladet), samt strängt ”konservativ” teologiskt. Anhängare av dödsstraffet, som han motiverar med bibelargument. Bakom den borgerligt-konservativa fasaden framskymtar en snarare ”vänsterliberal” än, en borgerligt-konservativ, agenda, som jag känner igen från en tidigare debatt. En person med tydliga sympatier för professor Jesper Svartviks bibelrevisionism.

Å ena sida framförs en nidbild av vad alla teologiskt ”konservativa” kristna med borgerliga partisympatisörer egentligen tycker (fördömande, anhängare av dödsstraffet). Å andra sidan framförs en retorik, som kan uppfattas som kritik mot Swärd från de egna. Vilket kan vara ett försök att underminera Swärds ställning som EFK-ordförande.

Kritiken för bristande bibeltrohet går ut på att Swärd, i likhet med alla andra kristna, har lättare att fördöma synder som han själv (som heterosexuella) skulle ha svårt att begå, men svårare att fördöma synder som han han själv kan fastna i. Men det handlar inte bara om ett konstaterande att Swärd är som vi andra. Eller tvärtom, att Swärd är som alla andra som försöker följa Bibeln. Och då blir det Bibeln, som Dagman angriper på bred front – inte alls någon gudomligt inspirerad skrift, utan ett hopkok av motstridiga människotankar som ingen kan följa.

Under den konservativt-borgerliga och närmast bibelfundamentalistiska ytan, propagerar Dagman faktiskt för den extremt liberalteologiska kontextuella teologin, med nästan exakta citat ur en skrift, som jag läst, av förre ärkebiskopen KG Hammar numera ordförande för Institutet för kontextuell teologi (IKT).

Denna teologi hävdar, precis som Svartvik i sin bok ”Bibeltolkningens bakgator” att den kristna kyrkan har övergett bibliska positioner i frågan om slaveriet och judendomen, och därför kommer att (som om det vore förutbestämt) att ändra åsikt även om homosexualiteten. Dagman anför alltså dessutom dödsstraffet som exempel på en övergiven kristen ståndpunkt. Den som anser att utlevd homosexualitet är en synd, måste också vara för dödsstraffet, annars är han en hycklare, skriver Dagman med adress till Swärd!

Låt mig slutligen ställa frågan, utan att besvara den, om det inte finns risk att Svartviks ”forskning” (han är dock en uppburen professor i både Lund och Jerusalem) även kan spilla över på de frikyrkliga pastorsutbildningarna. Vilket Dagman förmodligen hoppas kunna bidra till.
http://aletheia.se/ Haggaj

Anna-Karin,
Du skriver:
”Men Haggaj, det är ganska läskigt att använda ord som läskig eller elitistisk. När man sen blir ombedd att förklara så…..vill man inte…..och då undrar jag så klart varför?!”

Jag har redan sagt att jag inte vill bryta ned frågan mer än jag gjort. Men vill du ärligt söka svaret på min inställning kan du läsa på bloggposten: http://aletheia.se/2009/09/11/en-mil-extra-med-varandra/
Olov

Maja: Du har fattat det här helt rätt. Man kan bete sig i princip hur som helst som frikyrkokristen av standardsnitt, bara man fyller i allt man häver ur sig med ”Broder”, eller ”Gud välsigne dig”, eller ännu mer subtilt: ”jag känner sådan sorg över…” (istället för: jag är så förbannad att jag håller på att spricka), osv. Argument, resonemang står inte högt i kurs. Detta är en integrerad del av en långtgående hycklande och överslätande kultur som många har problem med, men få vågar konfrontera. Tyvärr. Såklart finns det många glipor och sprickor – glädjande nog – i denna frusna och rigida frikyrkokultur, men detta synes vara normen. Men man vill inte gärna hålla med om det, för det känns lite otäckt och därför vill man hellre framhålla ”något positivt”.
Pekka Mellergård

Olov och Maja.
Det där med frikyrkokultur intresserar mig väldigt mycket. Jag är alltså en sån, en av få, som återvänt till denna kultur. Och nu betecknas som en av dess ”elit”! Sanningen är den att jag skulle kunna lämna precis när som helst. Det vore det absolut enklaste. Precis som så många andra, som kämpar med frågan om hur länge de ska stå ut.

Men att jag återvände beror på tre saker: Något som man skulle kunna kalla en andra omvändelse för nu drygt tio år sen; en stor respekt för det Örebro Missionsskola uträttat sedan mitten på 1970-talet; en känsla av att det var ändå den här delen av Kyrkan/Kristi kropp, som blev min. Här finns ett arv att förvalta, och när det varit (och är) som bäst, då finns det anledning att känna sig stolt. När det är som sämst (och en bra stund innan dess) då vill man nästan bara gråta.

Jag bärs fortfarande av en längtan och ett sorts hopp om att Gud i sin nåd ska kunna skaka liv i dessa gamla ben. Så att det blir en kropp som fungerar i en tid som vår. Så mycket av rasslandet jag hör tillhör en annan tid, och lyder andra lagar än Andens.

Men att bevara kärleken till den här delen av kroppen som blev en given, det tror jag är viktigt.
Roger Gustavsson

Tack Lars Flemström. Du ger en förklaring som gör signaturen Carl Ingemar Dagman begriplig.
Olov

Pekka: Kloka ord. Dock inte enkla att leva ut på det lokala planet. För att det ska bli möjligt tror jag att diskussion om hur djupt problematisk denna kultur är måste föras. Utan försvar. Tror du att det kommer att ske? Mer troligt att det växer fram några få alternativa gemenskaper inom frikyrkligheten, och som egentligen inte har så mycket gemensamt med resten av denna kultur, mer än grundläggande teologi och formell tillhörighet. Och det finns väl redan några få kyrkor av det slaget? Det här är outsägligt viktiga frågor.
Anna-Karin

Haggaj
Jag läste din länk igår och begrep absolut inte hur detta hade med elitistisk och läskig. Jag läste flera varv. Ingen Lidnersk knäpp knäppte till. Jag sov på saken. Nu är texten borta.
Så sorry Haggaj. Jag försökte verkligen. Jag fattar inget.

Lev väl.
Pekka Mellergård

Olov (och andra intresserade, #35 o 37): Jag tror faktiskt att hela kartan håller på att ritas om, på ett både intressantare och mer genomgripande sätt än det du skissar på. Det finns fler än man tror som drivs av längtan efter något mer genuint, och ännu fler som skulle känna igen det om de såg det ta form (inklusive en del av ”elakingarna” på den här bloggen!). Tänker ibland på den märkliga figuren Elia – det fanns sjutusen gånger fler än han trodde, som inte hade ”böjt knä för Baal eller kysst honom till hyllning”, 1 Kon 19:18 (oj då, ett bibelcitat. Det var väl nåt jag råkade läsa förra första advent!).

Men ingen av oss vet vägen framåt. Konturerna är otydliga. Men Kyrkan har varit i betydligt svårare situationer än vår, utan att dess Herre lämnat den i sticket!

Keep on trucking!
http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

Olov, Pekka m.fl.
Jag måste nog uttrycka en helt annan uppfattning om svensk frikyrka än vad ni ger uttryck för. Jag tycker att frikyrkokulturen är kanske det mest unika i hela det civila samhället i Sverige. Jag vet ingen annan gemenskap där människor har en sådan gemenskap över klassgränser, generationsgränser, och samlar resurserna för ett osjälviskt engagemang både med tanke på tredje världen och de som har det kämpigt i sverige. Jämför man med hur politiken fungerar, idrottsrörelsen, fackföreningsrörelsen, andra ideella organisationer menar jag att frikyrkan är unik. Om det fungerar dåligt i enskilda församlingar beror det på dåligt ledarskap för det mesta. Och vi har på de flesta platser i Sverige ett ganska stort utbud av församlingar, så är man djupt kritisk mot hur ens egen församling fungerar finns det en rad andra alternativ. Sedan behöver församlingsgemenskap utvecklas och fördjupas. Pekka, du som har ansvar för att forma ledare i denna frikyrka, hur kan du ha en sådan pessimistisk hållning, du har ju större möjligheter att påverka detta mer än de flesta.
Sedan har frikyrkan sin andliga dimension som gör den ännu mer unik, en mötesplats för tillbedjan, att vara Kristi kropp, lemmar varandra till tjänst, för mig har församlingsmedlemskapen varit helt avgörande i hela mitt vuxna liv.

hälsar
Stefan Swärd
Nils

#39
Som rektor ser du tydligen ”elakingar” i din närhet ?
Jag har följt Swärds blogg nästan från det han började blogga & här har åtminstone inte jag funnit några elaka människor.

De gånger avvikande åsikter dryftats så har det knappast saknats motiv för detta & då dras logiska konsekvenser självklart av kommentatorer.

Däremot kanske fler än jag förvånas över en del plattityder & kanske än mer när det kommer från förtroendefulla plattforms-positioner som upprätthålls.
Vissa ser det som ”elit” andra kanske uttrycker det som ”läskigt”…
– ytterst är det uttryck för att någon (några) inte uppfattas befinna sig inom tänkta (givna) ramar.

Vem felar då ?

För mig innebär det att den som åtnjuter förtroende bör spegla sig med att han/hon åtnjuter ”fullt” förtroende – på det sätt som Swärd själv spetsade till det när hans förtroende ifrågasattes av dig i offentlig media.

Använder du en liknande spegel ?
http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

Pekka:

I all respekt och vänlighet, men hör inte sådana tankebaner hemma i Svenska Kyrkan och inte i EFK?
Vad är genuint, att samfunden blir lika världsliga som världen och att man inte längre kan se skillnad? Eller att församlingarna och samfunden börjar lägga den grund som redan är lagt nämligen Jesus Kristus? http://tinyurl.com/ld5ums här är en länk till en bok jag har tänkt att köpa så snabbt jag har råd, kanske det är flera än mig som behöver läsa den?
Saxat lite av beskrivningen: ”Meek and mild. Politically correct. A great teacher. These are the popular depictions of Jesus. But they aren’t the complete picture. Maybe because it’s uncomfortable, or maybe because it’s inconvenient, Christians and non-Christians alike are overlooking the fierceness of the Savior, His passionate mission to make the Gospel clear and bring people into the Kingdom of God. A mission that required he sometimes raise his voice and sometimes raise a whip.

In the much-needed message in The Jesus You Can’t Ignore, renowned Bible teacher and best-selling author John MacArthur reintroduces the compelling and often unsettling passion of Jesus’ ministry. MacArthur points to the picture of the real Jesus the world is so eager to gloss over. And he calls readers to emulate Jesus’ commitment to further the kingdom by confronting lies and protecting the truth of God.”

Så om du anser jag tillhör ”elakingarna”, så måste jag vara i gott sällskap!
Pekka Mellergård

Now we are talking! (Kanske). Stefan, jag tycker inte att jag uttrycker mig riktigt lika pessimistiskt om frikyrkan som du får det att låta. Din fina beskrivning av svensk frikyrklighet (#40) innehåller mycket sanning. Men det är lite för rosenskimrande och ensidig. Och de 3% av Sveriges befolkning som (enlig SOM och RAMP-undersökningar) beskriver sig som ”före detta frikyrkliga” har sett en annan bild. Liksom ganska många av de 4% av befolkningen som fortfarande står kvar, men som hoppar av i en frekvens av ungefär en Alliansmission per fem år).

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Frikyrkan kan beskrivas som en dammsugare utan bakstycke. Jämviktsläget är aningen förskjutet åt bakstyckets håll, men i detta jämviktsläge utträttas fortfarande mängder av bra saker, exempelvis pannkaksutdelning och förbön i Tantolunden. Men vi borde lyssna mera på ”avhopparna”, och ”tvivlarna”. De har nämligen viktiga saker att säga och lära oss.

Av de undersökningar av ”avhoppare” som gjorts visar det sig: 1) att det ofta är de mest ”hängivna” och engagerade som tar aktiva steg att lämna; 2) att en stor del av avhopparna fortfarande bekänner sig som kristna, och till och med ofta finns med i något mer informellt kristet sammanhang. (Vi gjorde faktiskt ett nummer av NOD om detta fenomen för 5-6 år sedan, med några riktigt bra artiklar som fortfarande är aktuella, jag kan maila över dom, om du vill!).

Och: Att utbilda goda pastorer och ledare för framtidens kyrka, det är ju det vi försöker ge bidrag till på Missionsskolan. Och jag kan ge en ganska lång lista på exempel där vi lyckats riktigt bra. Eller rättare sagt: där vi i samarbete med andra, inte minst hemförsamlingar och mentorer, har fått glädjen att se unga människor växa in i ansvarstagande uppgifter för Guds rike. Det är inte minst såna exempel som ger min glädje och mod att fortsätta!

Men det är klart, det är ju ingen armé av klonade Stockholmspastorer som lämnar skolan. Men det är väl bara bra!?!

Slutligen, om mina kommentarer hör hemma i Svenska kyrkan eller inte? Tja, min tes är att det finns minst lika många som ställer liknande frågor, och har en liknande längtan, där som här. Skillnaden på ”nationell nivå” och församlings-/kontraktsnivå kan ju vara nästan oändlig, som väl bl.a. Michael G Herder känner till.
http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

Pekka: Jag är en av dem som har lämnad den etablerade kyrkan. Varför tror du jag valde att göra det valet?
http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

PS: Här är en bra bok om ämnet: http://www.amazon.com/Quitting-Church-Faithful-Fleeing-about/dp/0801068231

”Quitting Church reveals the startling findings of her research. It explains to church leaders why this mass exodus is happening–and what can be done to reverse it. Beginning with the cold, hard facts, Duin then takes readers through a number of issues that influence a person’s decision to leave the church, including irrelevancy, hidden suffering, family-centric programming that leaves singles out, impersonal or bland worship services, a lack of biblical literacy, and much more. This eye-opening book will be essential reading for pastors, ministry leaders, and churchgoers who wish to bring these disenchanted Christians back into their midst.”
Olov

Stefan: Din bild är starkt präglad av att du är en företrädare för den institutionella frikyrkligheten, det är liksom din uppgift att tycka precis sådär.

Pekka: Vet inte riktigt varför, men känner stor hoppfullhet när jag läser det du skriver. Tänk att det finns en rektor på en teologisk högskola, EFK:s dessutom, som har en sådan förståelse för hur frikyrkokulturen verkligen fungerar, dess djupt problematiska karaktär. Och det säger jag helt utan ironi; jag känner en hoppfullhet över att det finns kristna ledare som inte väljer den här: det-blir-bra-bara-ni-slutar-att-gnälla-och-är-nöjda-med-det-som-är-hållningen till människors förtvivlan över frikyrkans situation. Är inte en vän av stora ord och dramatiska bilder, men tycker att din bild av Elia och den så kallade kvarlevan känns träffande, även om jag såklart inte gör anspråk på att tillhöra ”de som verkligen förstått saker och ting”, utan bara känner stor missmodighet över frikyrkans former och praktiker, fast jag bekänner Jesus Kristus som Herre och vill leva för hans rike.

Förhoppningsvis kan vi fortsätta samtalet utan att Stefan känner att han måste ge ”den sanna bilden” av situationen, eller uppmana alla att dela ut pannkakor på fredagskvällarna. Vi har problem, stora problem!
O.K

Stefan

Det går inte att bara byta församling då kan man förlora barnen helt kompisarna spelar stor roll
http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

Det intressanta är att om det någon gång under historien har varit viktigt att arbeta på sin frälsning med fruktan och bävan så måste det vara den tid vi lever i, Bibeln säger att somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror, att det kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig, att ur egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida, vilket ledar till ständiga tvister mellan människor som är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär, vi vet också att att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit.
Paulus sa: Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen.

Hur kommer det sig att vi idag då inte längre har en önskan att ha Bibeln som rättesnöre? Hur kommer det sig att vi önskar att dekonstruera Bibelns auktoritet? Vad kan detta leda till i ljus av Skriften? Varför har vi klippt bort allvaret i den kristna tron? Judas brev: http://62.236.135.100/folkbibeln/kap/brev/jud/judas.htm är intressant i sammanhanget.
Maja

Jag tycker det är intressant att så fort nån i en frikyrka börjar tala om tolkning och subjektiv sanning och individens tolkningsföreträde, eller liknande fast med andra ord, så kommer det alltid nån nisse och uppmanar den att lämna sin frikyrka och gå med i Svenska kyrkan. Och när nån i Svenska kyrkan börjar tala om tolkning och subjektiv sanning och individens tolkningsföreträde så kommer det lik förbannat alltid nån nisse och säger att det är fel och att Svenska kyrkan måste förändras eller räddas eller att den inte ens är en kyrka.

Min undran är: vart vill den här nissen då att alla de här människorna ska ta vägen, annat än raka vägen ur kyrkan?
O.K

Pekka

Om jag inte kan trafikreglerna så kan jag förlora mitt körkort
Om en läkare inte kan sitt jobb så kan han förlora sitt leg.
Varför finns det inte liknande krav på pastorer då säger alla att vi skall ta det på församlingsmöten men då blir det lekmän mot vana talare Om en Antikrist tar över en församling så är det i dagens läge omöjligt att bli av med den,det blir medlemmarna som flyr men alla förstår inte många duperas att stanna kvar Jag menar att den som utbildar borde följa upp