Gud vet att det är inte lätt för alla att finna sig tillrätta i en kristen församling. Jag brottas med detta jämt. Men jag tänker ofta på uppmaningen från bibeln om att inte överge församlingsgemenskapen såsom somlíga har för sed. I vår tid så präglad av individualismens credo måste väl detta vara en än större frestelse. Så inte är det bara kyrkans fel om folk lämnar den, vi har var och en av oss ett ansvar för att följa den sunda lära som getts oss i bibeln. Det är i den personliga relationen med kristus som vi får den kraft vi behöver för att inte överge församlingsgemenskapen. Men samtidigt är det ju förstås så att vi behöver en gemenskap där vi kan växa och det kan innebära att vi kan behöva röra på oss.

Maja,
vilken ”Nisse” menar du?

I kyrkan finns det ingen ”subjektiv sanning” och inget ”individens tolkningsföreträde”. Och dessutom tror jag inte alls att de pratar lika mycket om ”tolkning” i frikyrkrna, som vi gör i Svenska kyrkan. Man hör ofta frikyrkokristna säga att Bibeln INTE ska tolkas – varmed de, såvitt jag kan förstå, menar att det finns EN ”tolkning”, som är given, Men det tror vi faktiskt i Svk också, om vi öht tror att det finns en Gud som har meddelat sig med oss människor. Om nu Gud har givit oss Skriften, så har han väl också givit oss den rätta ”tolkningen” – eller förmågan att läsa och förstå vad han vill säga genom Skriften?

Jag förmodar att du blandar ihop med den personliga frälsningen, varje individs eget val att säga ja till Gud, när du talar om ”subjektiv” sanning och ”individens tolkningsföreträde”. Varje individ måste själv avgöra sig för Jesus, själv ta emot Jesus. Varje individ måste själv avgöra om hon tror på Biblens Jesus. Men det är alltså en annan sak.

Det är en allvarlig missuppfattning bland katoliker och många svenskyrkliga att frikyrkokristna förkastar all traditionell ”tolkning” och i stället ”tolkar” Bibeln på sitt subjektiva sätt. Tvärtom trycker frikyrkokristna starkt på att man ska läsa Bibeln under den helige Andes vägledning. Och det kan väl inte bli subjektivt? Jo. om Gud inte finns, blir det förstås subjektivt – eller om man av någon annan orsak inte får Andens vägledning. .

Men hur kan man då vara säker på att någon ANNAN person verkligen har fått Andens vägledning? Om flera personer, under olika tider, har fått Andens vägledning, borde de väl ha kommit fram till en ganska likartad ”tolkning”? Detta kan man kontrollera med traditionens hjälp. ”Predanje”, så kallar rysk-ortodoxa kyrkan den DEL av traditionen, som apostlarna lämnade över till kyrkan, och förklarar hur vi rätt ska läsa och förstå Skriften. På samma sätt som de som skrev, menade med det de skrev – eftersom de vägleddes av Anden när de skrev! Så egentligen finns det ingen motsättning mellan Andens vägledning och ”predanje”. Men frikyrkorna betonar det ena, och de s.k. historiska kyrkorna det andra.