Kommentar till Pekka Mellergårds inlägg

Här följer mitt svar till Pekka Mellergårds gästblogginlägg, jag kommenterar även den kommentar han skrev under kvällen.

1. Den ursprungliga diskussionen handlade om en kristen kan delta i Ramadanfirande. Innan jag skrev det inlägget hade jag samråd med min gode vän Lars Mörling som är en av EFK:s islamexperter. Min slutsats var att det är helt okey att använda Ramadanperioden för att be för muslimernas frälsning (det är väl självklart). Jag tycker inte heller att det finns anledning att klandra kristna trossyskon i muslimska länder som deltar i Ramadan utifrån en kristen syn, vilket naturligtvis även missionärer i berörda länder kan göra. Ramadan är då inte någon religiös frälsande handling som det är enligt islam, utan man använder det för kristna praktiker som fasta, goda gärningar m.m. Jag menar dock att Brian McLaren går längre än så. Jag kan inte se något evangeliserande syfte i det han gör, och eftersom han strikt sammankopplar sitt Ramadanfirande med troende muslimer så menar jag att det blir ett religionssynkretistiskt handling från hans sida. Här har Pekka M en annan uppfattning. Det är bara att konstatera. Jag är dock något förvånad över att en rektor för en evangelikal teologisk högskola behöver gå i polemik mot detta blogginlägg, tycker att jag skrev ganska nyanserat.

2. Pekka M skriver att EFK är en sammanslutning av fria församlingar i samverkan, det finns inget biskopsämbete. Det är OK om missionsdirektorn pekar med hela handen i lärofrågor m.m. men inte styrelsens ordförande. Jag har ingen roll som ”riktkarl” men jag har samma ansvar för att stå för EFK:s värderingar och teologiska grundsyn, på samma sätt som Pekka M har i egenskap av att vara rektor för vår teologiska högskola. Att jag är en aktiv skribent och driver en blogg gör tydligen enligt Pekka M att jag uppfattas som en som pekar ut vad en EFK:are ska tro och göra. Försöker jag uppträda som en biskop bara för att jag driver en blogg och skriver enstaka tidningsartiklar med jämna mellanrum? Problemet är nog varken bloggen eller artiklarna utan problemet är att många läser min blogg och mina artiklar och de väcker uppmärksamhet långt utanför kyrkans led. Hade jag varit lite mer medioker i detta hade nog inte Pekka reagerat. Men Pekka har ju själv inom ramen för EFK dragit igång en tidskrift som med åtskilliga artiklar per år försöker reflektera och peka ut riktlinjer. Är det också ett försök att utföra biskopsfunktion? Och dessutom tycks han bli ganska störd över om man någon gång framför synpunkter på innehållet i denna tidskrift, vilket jag råkade ut för, för en tid sedan. Att klandras för att utöva illegitim biskopal utövning för att man skriver någon artikel per månad och driver en blogg, för mig låter det något långsökt. Det är ju betydligt fler EFK-ledare än jag som driver en blogg.

3. När det gäller rollfrågan så ser jag ingen lösning på den. Jag är en och samma person hela tiden. Problemet är att det får så pass mycket genomslag det jag skriver så att det uppfattas som EFK:s hållning, ska jag klandras för att många läser det jag skriver? Den lösning jag har gjort upp med styrelsen om vid tidigare diskussioner är att genom titel m.m. försöka ”privatisera” det jag skriver och säger. Vid en TV4-soffa för ett par år sedan markerade jag i direktsändning att det var min personliga uppfattning, inte EFK:s – när vi diskuterade bojkott av Israel. Eftersom jag är en aktiv debattör och skribent och tydligen uppfattas det jag säger och skriver som EFK:s position oavsett vilka titlar eller presentationer som används, så ser jag knappast någon lösning på detta – om en del EFK:are ser det problematiskt. ”Om ni vill ha mig får ni ta mig som jag är” var en gammal schlager, och det gäller nog även mig i detta fall.

4. Pekka är bekymrad över min roll i EFK och eftersom han dessutom för fram detta i ett offentligt forum som detta så kan jag inte tolka det han säger på annat sätt än att han tycker att jag är delvis en belastning för EFK. Och han har uppenbarligen haft samtal och lyssnat in samtal på olika sätt som stöder hans reflektioner. Pekka skriver: ”jag har hört problemet behandlas på ett liknande sätt som i mitt inlägg bland EFK-pastorer, bland Frizon-profiler, studenter på Örebro missionsskola, cheferna för EFK:s olika skolor och i EFK:s chefsforum.” Så uppenbarligen pratar man om mig som ett problem i en rad olika EFK-sammanhang. Och denna upplysning får jag nu av Pekka, i ett offentligt blogginlägg. Jag är dock förvånad över att ingen av alla dessa som har deltagit i dessa diskussioner och problematiserat  ordföranderollen, på något sätt har hört av sig till mig om detta. Och att synpunkterna aldrig har förts fram till styrelsen, eller i styrelsen, till valberedningen, i brevform, inte ens i tidningsartiklar. Men tack Pekka att du informerar mig om något som jag inte visste sedan tidigare. Om det är en sådan utbredd uppfattning inom Evangeliska frikyrkan att mitt agerande som ordförande för EFK är ett problem så ser jag ingen annan lösning än att jag måste avgå från mitt ordförandeuppdrag med omedelbar verkan. Jag måste dock få Pekkas påståenden verifierade från fler källor. Och jag är förvånad över att granskning av förtroendevalda ledare inte sker genom de demokratiska processer som vi har beslutat om, utan att det sker genom samtal bakom ryggen på den berörda personen. Och att jag är synnerligen förvånad över att dessa diskussioner som pågår bakom min rygg, att jag informeras om detta genom att vår högskolerektor skriver ett blogginlägg. Som EFK-ordförande är det många människor som hör av sig till mig från alla tänkbara håll med åsikter om det mesta, och det innefattar naturligtvis också missionsskolan i Örebro. Jag skulle nog aldrig komma på tanken att använda dessa samtal som grund för offentliga utspel.

5. Och Pekka menar att mitt agerande skapar problem för hur EFK uppfattas externt. Jag vet inte vilka källor han har för detta, jag lever ju i min egen lilla värld i vår huvudstad. Tycker dock att jag har fått ett omfattande förtroende från ett antal instanser utanför EFK. Inte minst från riksmedias håll som vid ett stort antal tillfällen har kontaktat mig för att få artiklar och få mina åsikter om aktuella frågor. Jag kan hänvisa till ledande redaktörer i både etermedia och rikspressen som har uttryckt sig mycket uppskattande om mina insatser. Jag tycker också att jag har ett hyfsat förtroende inom svensk kristenhet, är styrelseledamot i Svenska evangeliska alliansen, sitter med i Sveriges kristnas råds miljögrupp, sitter med i religionsfrihetskommittén hos Svenska Missionsrådet, har inbjudits att skriva i Diakonias tidning, och inte minst är jag ordförande i det av Pekka nedvärderade Claphaminstitutet, som dock har fem samfundsledare i sin styrelse, och företrädare för i stort sett samtliga kyrkor och samfund bland sina stiftare. Jag tycker att det är ett ganska tungt förtroendeuppdrag att vara ordförande för denna tankesmedja, som jag möter betydligt större uppskattning för, långt utanför kyrkväggarna, än i broder Mellergårds värld. Det hör också till saken att jag har blivit tillfrågad om fler engagemang än detta, men jag har begränsat med tid. Jag beklagar att denna punkt blev en försvarspunkt, men ibland blir man pressad till att försvara sig, vilket inte känns särskilt roligt. Jag tycker också att jag möts av ett stort förtroende inom näringslivet, där jag under hösten ska jobba med en ingående framtidsanalys åt ett av Europas största företag. Sammanfattningsvis så stämmer inte Pekkas bild med min, men det kanske gör detsamma. Att vinna människors aktning och godkännande kan aldrig vara en kristens mål, utan det avgörande är att på domens dag bli godkänd av Kristus. Att rektor Mellergård och hans meningsfränder har ett antal synpunkter på mig på resan till domens dag, det får jag leva med. Men stämmer denna bild som Pekka för fram, att jag skadar EFK:s goda namn och rykte, då bör jag avgå, men jag vet inte vad det finns för grund för denna bild.

6. Sedan har Pekka skrivit en till kommentar under mitt söndagskvällsinlägg, där han säger att mitt skrivande och min teologiska hållning – uttryckt i fotbollstermer- lockar fram läktarvåld. Den kraftiga och i vissa fall oförskämda kritik som han utsatts för senaste dagarna, på grund av kritiken mot mitt blogginlägg, menar han är relaterat till min hållning och mitt skrivande. Detta är en mycket kraftig kritik och ifrågasättande av en person. Jag tycker att Pekkas meningar mellan varven där han uttrycker förtroende för mig, och inte tycker att jag ska avgå som ordförande – inte hänger ihop, när han drämmer till med att jag i kristna världen skulle orsaka något som motsvaras av fotbollsvåld, utlösa polarisering, motsättningar, hårda ord etc. Efter 35 års arbete i Kristi tjänst var det nog bland de svåraste och mest dräpande kritik jag någon gång har utsatts för av en kristen ledare – på den offentliga arenan.

7. Situationen för mig inom EFK känns nu nästan ohållbar efter detta. Som förtroendevald ordförande har man bara sitt förtroende och inget annat, och jag kan inte tolka Pekka på annat sätt än att chefstjänstemän inom EFK ser mig som en belastning. Visserligen är det styrelsen som väljer mig och det är deras förtroende som är avgörande, men jag ser det också som nödvändigt att man har förtroende hos de chefstjänstemän som vi i styrelsen har tillsatt, och naturligtvis inom församlingsrörelsen i stort. Jag arbetar ju mycket utanför kyrkans värld och jag jämför ofta våra kristna organisationer med andra ideella organisationer, fackföreningsrörelse, politiska partier, företag m.m. Det finns både likheter och skillnader. Men att en ledande tjänsteman för fram en så vass offentlig kritik mot en styrelseordförande skulle nog inte accepteras någonstans bland organisationer och företag, i vissa lägen skulle det kunna accepteras i ett politiskt parti, när en viss falang vill fälla en partiledare.

Ja, det var nog inget av mina roligare inlägg, men trots allt

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN, JA HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN

Godnatt för den här gången.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://identityblogg.wordpress.com/ Ola Nilsson

    Hej Stefan! Gud välsigne dig! Hoppas vi ses i Sthlm nån gång snart – en lunch kanske? Godnatt…

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Jag har en svaghet, och det är att jag inte har lärt mig hålla käft, förutom när jag vistas i nya miljöer.

    Här är min analys av hela Brian McLaren och Pekka affären, UNDERSTRYKAR- PERSONLIGA ÅSIKTER- INGET MED STEFAN SWÄRD ATT GÖRA.
    Blir tyvärr lite långt…och jag talar i generella termer (vilket betyder att jag generaliserar).

    1. Problemet kring Ramadam och McLaren, är ju att det per definition inte kan finnas något rätt eller galt utifrån denna form av teologi. De som anammar postmodernismen/emerging ”teologien” kan helt enkelt inte acceptera att någon som inte håller med och och tycker det dem håller på med är riktigt allvarligt. Och i bunden och botten finns det inga irrläror, och inga läror som förtjänar fördömelse, utifrån deras perspektiv.

    2. Pekka’s reaktion är inget konstigt. Den favoritriska tankegången inom den postmoderna teologien är att alla ljud ska andas värme och vänlighet. Nyckelord här är konversation, dialog, öppenhet, generositet, tolerans. Vem skulle inte vilja delta i samtal med någon som verkligen prisade mänskliga värden såsom dem?
    Å andra sidan är detta samma tidsanda som har demoniserad en mängd viktiga bibliska värden, såsom auktoritet, övertygelse, tydlighet, och till och med i många fall även sanningen.
    I miljöer var det är vanligt med ”emergent” teologi, framstår klassisk evangelikal tro som hård, orimlig, arrogant, extremt och i vissa fall som ren ondska. Då är det inte att undra på att han reagerar när du reagerar mot McLaren med övertygelse och tydlighet.

    3. Postmodernismen per definition har inte inte något verkligt hopp eller förväntningar om att komma fram till sanningen i alla frågor. Det är inte målet för de postmoderna, inte ens ett önskvärt mål. Det enda viktiga och riktiga är att eliminera särkerhet, visshet, helt och hållet. Detta görs dock inte genom att lösa tvister, utan genom att antingen tysta ned meningsmotståndaren (genom att t.ex ifrågasätta din roll), eller genom att sätta stopp för det fria flödet i debatten (genom t.ex att vara en ordmärkare), samtalen eller konversationen.
    4. De grundläggande reglerna inom postmodernismen garanterar att sanningen i sig kommer att bringa olycke över alla samtal, debatter och konversationer.
    Inte att undra på att man börjar med den här form av lågvattenmärke i sin argumentation.
    Den yttre kyrkans splittring i olika samfund är en tragedi, som i sista hand går tillbaka på synden. När en falsk lära kommer in, använder sig djävulen av mänskliga svagheter (såsom t.ex hänvisa till skarpa kritiska kommentarer såsom mina egna) för att vinna gehör. Alltför ofta har splittringen utåt sett berott på köttslighet.
    När en kristen står inför denna splittring, som i synnerhet på missionsfältet kan upplevas som ett hån inför Jesu ord ”för att världen skall tro att du har sänt mig”, drivs han till omvändelse och bön. Men han vill också söka möjligheter att reparera skadan. Hur kan du och Pekka uppnå enhet? Det enda raka är att ta fram alla de punkter, där man är oense, och försöka se om det finns missförstånd som går att klara upp.
    Jesus anger den treenige Gudens enhet som en förebild för de kristnas enhet. Denna bön driver oss som kristna att försöka bevara enheten i tron som ett vittnesbörd gentemot världen. Likaså talar Paulus om att bevara Andens enhet i det redan citerade stället från Ef 4. Där ser vi också att enheten skall byggas på sanningens grund. Enheten utgår från de sanningar, som Anden lär oss, dvs Guds ord.

    5. Se punkt 3, samtidigt är det viktigt att förstå när man deltar i en debatt/samtal med de postmoderna/emergence folket, så har du förment gett ditt medgivande till postmodernismens grundregel. Om du sedan bryter mot dessa regler, vilket innebär att du tar någon doktrin för allvarligt eller insisterar på att Skriften är verkligen auktoritativ, ja då kommer du att bli sågad som någon som är grym, intolerant, oupplyst och hopplöst arrogant. Så inte alls konstigt att Pekka målar upp denna bild av dig.

    6. Oberoende hur bissar en teologi, lära eller idè är, så är deras tanke att allt ska mötas med respekt, och att sanningen i sig är bara en fråga om personlig perspektiv…vilket ledar till att allt i slutändan är förhandlingsbart, och utifrån det perspektivet anser en riktig postmodern debattör i normala fall att de som påpekar felaktiga läror som ouppfostrade och naiva.
    En person som talar med mycket övertgelse anses som oftast vara en ”intolerant” person. Speciellt om personen anser att Skriften är Guds Ord och är därmed en auktoritativ skrift som förtjänar våran ovillkorliga ödmjukhet, kommer oundvikligen att anklagas för att försöka strypa hela ”konversationen” eller debatten för den sak skuld.
    Så inte konstigt att han kommer med dessa anklagelser, det handlar dock inte om fotbollstermer, utan om att du har varit rak och tydlig i McLaren granskningen, vilket har gett stort eld på kvar bland många som tror på Bibeln som Guds Ord (inte bara säger det för att passa in, utan ser på Bibeln som rättesnöret för den kristna människan).

    7. Så när sådana här hårda debatter uppstår så är det ju antingen tal om köttslighet, och då bör kärleken skyla över ofullkomligheterna (här behöver åtminstone jag omvändelse), eller också är det fråga om villfarelser som måste avvisas, villfarelser kan ju aldrig kärleken skyla över.
    Tar man en titt på kyrkohistorien, räcker med Svenska Kyrkan här i Sverige så borde man förstå att det är ett livsvillkor för kyrkan att hålla sig till denna enda rätta lära. Om vi inte är klara över vad läran är, måste vi söka den i Ordet. Inget annat skall avgöra läran än Guds ord allena.
    Nu är det ju så att enklaste sättet att undvika disputer, hårda debatter, och dylikt är att ständigt fråga efter människors åsikter och sedan anpassa sig dem. Om man däremot slår
    vakt om Guds Ords auktoritet, så kan man ju se utifrån kyrkohistorien att inget har skapat mer splittringer än sådana som har slaget vakt om Guds Ord auktoritet.
    Dock detta har ju som regel varit konsenkvens av att kyrkan först har släppt efter för olika slags villfarelser, som sedan troende har känt sig tvugna att avgränsa sig mot. På sådan sätt blir det ju villfarelse först och främst som splittrar och inte den bibliska tron.
    Om vi inte alla omvänder oss, så kommer vi att försätta att svika Jesus som bad om enheten i tron, och även Paulus som förmanade att bevara Andens enhet genom att förbli i sanningen (enheten utgår från de sanningar, som Anden lär oss, dvs Guds ord).

    Det är en självklarhet att du ska stanna kvar som EFK’s ordförande!

    Gud välsigna och bevara dig!

  • Per Hallström

    Stefan, jag kan lätt förstå din reaktion. Men du bör betänka det orimliga i att Missionsskolans rektor offentligt angriper EFK:s ordförande och som stöd åberopar icke namngivna meningsfränder.
    Det sämsta du kan göra för svensk kristenhet är att avgå som EFK:s ordförande.

  • http://www.brefvet.com Gunnel

    Stefan Swärd

    Gud hjälper när morgonen gryr.
    Det är inga som helst rimliga proportioner på för eller emot en bok ”Kristen på ett nytt sätt”. Du har ju rätt att skriva om vad du sett för tendenser. Men att detta skulle dela upp kristna i två läger är ofattbart….

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Jag delar din uppfattning om att Pekkas kritik av dig inte lämnar någon annan utväg än att avgå om den stämmer. Men jag tror inte den stämmer. Och om en sådan hemsk kritik framförts utan att stämma, så måste givetvis den som framfört kritiken ta samma ansvar du visat dig villig att ta, det vill säga avgå.

    Så efter den här debatten är slut utgår jag ifrån att antingen du eller Pekka avgår, så polariserat som detta blivit. Väldigt tråkigt. Du ska veta det Stefan, att du är orsaken till att jag fått tillbaka respekten för EFK. Du har gjort så att jag velat öppna ögonen och se fler spektra och nyanser inom er rörelse. Om det visar sig att du i ledande EFK:ares ögon är en anomali, ja, då är väl tyvärr även mina positiva bilder av EFK delvis anomalier.

    Sedan blir jag minst sagt förgrymmad när någon anklagar dig för att uppvigla till motsvarigheten av läktarvåld. VA???!! Detta uttalande ger mig en helt ny dimension till uttrycket ”kasta sten i glashus”.

  • Pekka Mellergård

    Stefan! Det är tidig måndag morgon, och jag har nyss läst ditt nattliga inlägg. Och nu behöver även jag ta till orden ”Gud hjälpe oss”!

    Först och främst: Jag tror att du har förtroende och stöd i betydligt större kretsar av EFK och näraliggande samfund än vad jag någonsin har och kommer att få. Skulle vårt samtal under den helg som gått leda till att du skulle fatta drastiska beslut i den riktning du antyder då har vi lurats in i en situation som ingen av oss önskar.

    Jag kan tänka mig att bland det första som händer mig denna dag är att jag blir tagen i örat av både den ena och den andre personen som har en större och viktigare plattform i EFK än vad jag har.

    Jag får försöka överleva det. Med Guds nåd.

    Och skulle jag genom mina försöka att få igång ett samtal omkring vad EFK vill och vem/vilka och hur detta ska uttryckas ha förbrukat mitt förtroende, då är jag beredd att precis när som helst lämna mina uppdrag i samfundet. Så har det varit ifrån första stunden jag tackade ja till förfrågan att bli rektor för Örebro Teologiska Högskola.

    Men dit ska vi inte komma! Jag tror att både du och jag behövs i EFK ett tag till.

    Låt oss istället försöka se hur detta kan vändas i något gott. Du har sen länge försökt att bryta med den ”tystnadens kultur” som ofta dominerar i (fri-)kyrkliga sammanhang. Jag har nu hakat på. Våra perspektiv skiljer sig åt, och även vårt sätt att uttrycka dessa perspektiv. Tänk om vi genom att vi vågat vara så här öppna kan vara med att bidra till att vi tar ett steg vidare, bortom de motsättningar som eventuellt håller på att byggas upp. Det borde vara Gud välbehagligt.

    Vi har ju t.ex. ett möte inplanerat på onsdag denna vecka. Det kan väl vara ett bra tillfälle att fortsätta en annan typ av samtal, än detta märkliga bloggande. Som dock har det goda med sig att röster får göra sig hörda.

  • Jonny Nilsson

    Du är vegetarian. Hitler var också vegetarian. Jesus umgås med syndare. Därför måste det vara något fel med honom. Stefan Swärd har anhängare som skriver ohyfsat. Därför…Detta debattknep kallas för Guilt by association. Man ska akta sig för det tycker jag.

    Pekka undrar i ett inlägg om inte Stefan bör dra upp rågångar gentemot vissa bloggkommentatorer som inte verkar falla Pekka i smaken. Huruvida det beror på att de har konservativ bibelsyn eller att de inte kan debattera hyfsat framgår inte. Frågan är om det är så viktigt att dra upp rågångar gentemot ivriga Jesu vänner som förilar sig med orden när de i helig vrede ser evangeliet förvanskas. Jesu vän Petrus högg av örat på en soldat. Det var fel, men Jesus satte inte upp en rågång. Kanske är det betydligt viktigare att dra upp en rågång gentemot de som förfalskar evangeliet i våra dagar. Paulus är ju noga med att rätt evangelium förkunnas.

  • Jonny Nilsson

    Gör nu inget förhastat! Jag tror inte att den kritik som framförts mot Stefan har någon större förankring inom EFK. Och efter det sanslösa ”Guilt by association”-påhoppet där Stefan i mycket ställs till svars för vissa kristna anhängares oförmåga att debattera sansat…ja, det var nog bland det värsta jag sett i debattväg.

  • Nils

    Pekka !

    Avgå som rektor !!!

    Du har en yrkesprofession som läkare – ägna dig åt det !

    Du har ställt till med tillräcklig oreda med dina offentliga & ovederhäftiga angrepp !

    Det passar sig absolut inte att anföra sekulära stridsargument gentemot evangeliska företrädare som dessutom bär ämbetet & aktning högt.

    Du drar även ett löjets skimmer över den skola du företräder !
    Det om något borde få dig att rannsaka dig själv.

    När du väl proklammerar din avgång, så är det passande att du lika offentligt som du svärtat Swärds tjänst ber om ursäkt för hur du agerat.

  • Lillen

    Guilt by association?
    Pekka påpekar ju bara det som många tycker är ett stort problem med bloggen.
    Citat: ”Jag förstår att även Stefan är bekymrad över att ha en sån fan-club”.
    Knappast ett påhopp, knappast guilt by association.

  • http://helapingsten.wordpress.com/ micael

    Nu tycker jag att vi kramar varandra och lämnar detta bakom oss.

  • Dan C

    Nils,
    Jag förstår inte Pekkas perspektiv och håller inte med honom i sak men det är värre att läsa ditt dömande svavel. Diskissionen kan faktiskt bli konstruktiv om den förs med mjuka hjärtan.

    Yrkesprofessionen som läkare vet jag en framstående apostel som hade också…

    Offentliga och ovederhäftiga angrepp… vad gjorde du just nu?

    Dra ett löjets skimmer över det man företräder… här känner jag mer att du gör det över det jag också står för. Då kanske du också skall ta och rannsaka dig?

    Kärleken överskyler många brister. tror inte att Stefan kommer ha några problem med förlåtelse av Pekka. Det borde ligga oss varmare om hjärtat, vi som läser debatten och gillar öppenhet, att ropa på försoning än avgång.

    Men varken du eller jag är väl EFK:are så jag är lite osäker på vad vi har med detta att göra. Vi borde inte ha annat än förebedjarens tjänst när det pågår känsliga samtal i syskonfamiljen.

    Kom igen! Ska vi heja på något så är det positiva utgångar för ALLA inblandade! :-)

  • http://www.reclaim.nu/wordpress Mattias Berggren

    Jobbar som lärare och för något år sedan hade jag två elever som var bästa vänner, efter ett tag märkte jag att de började ta mer och mer avstånd från varandra. Till slut konfronterade jag en av dem och frågade om något hade hänt då visade det sig att den ena hade skrivit en dryk kommentar på den andres Lunarstorm sida. När de fick tala ut med varandra visade sig att de inte hade menat vad de skrivit och den ena sa ungefär förljande:

    ”På Internet skriver man det första som dyker upp i skallen, men efter en stund kanske man inte känner så och man skulle aldrig säga något sådant IRL till en kompis. Internet får en att säga saker man egentligen inte menar, bara sånt man tänker och man tänker ju all möjligt konstig skit”

    Kanske något att tänka på för alla bloggande och kommenterande kristna?

  • Stig Emker

    Stefan, jag sympatiserar med dina åsikter i mångt och mycket dock kanske inte alltid med hur de framförs på din blogg. För mig framstår hela denna diskussion mellan dig och Pekka som ganska infekterad. Frågan är, som jag tycker man måste ställa sig i denna vår
    ”bloggtid” är om det inte är bättre för alla parter att träffas, sitta ner i lugn och ro samtala och be tillsammans, så många gånger det behövs, och på så sätt reda ut och försöka bringa klarhet i meningsskiljaktigheterna.
    Jag tvivlar starkt på att svensk kristenhet och Guds verk tjänar på ditt och broder Pekkas samtal som det förs i detta blogg medium
    Blogg som kommunikation kan fungera fram till en viss nivå. När kritiken mot personer blir för spetsad, när sakfrågor blir personfrågor, så är det så uppenbart att man talar förbi varandra och missförstår varandra och vad har vi läsare för glädje av det?
    Skall vi gruppera oss i din respektive Pekkas fanclub? Blir Kristus förhärligad genom detta bloggande?
    Hur mycket tid och energi måste inte ni som är inblandade lägga ner, är det
    försvarbart? Dessa är några frågor som jag tycker du och Pekka kan ta till er och fundera över.

  • Nils

    #11
    Bara genom att läsa den offentliga intervjun med Pekka som han delgav en bred allmänhet, så har han självklart diskvalificerat sig själv att fortsätta som rektor på ÖTH.

    Att Pekka sedan ger bränsle genom flertalet genmälen åt den splittring han själv åsamkat, gör oredan etter värre.

    Jag har tidigare givit djupgående argument & förklaringar varför EFK inte är betjänt av en rektor som agerar på ett så ansvarslöst sätt, där han helt klart påvisar oproffessionalism för sin egen befattning.

    Detta angår givetvis övrig kristenhet också – ÖTH är inget slutet ordenssällskap utan har också genom åren påvisat öppenhet för elevbas med bakgrund från andra samfund.

    Nån ordning får det sannerligen vara.
    Nån lägsta integritetskompetens får faktiskt påvisas av ÖTH:s rektorsämbete.
    Nån basnivå på teologisk kompetens får faktiskt påvisas för ansvarig utbildningsledare

    Att det är högt i tak inom EFK, bör åtminstone påvisa att ledarskap har teologisk förståelse för vilken evangelisk bas som har varit och är EFK:s inriktning.

  • http://operationovresalen.blogspot.com David Å

    Jag håller med Mattias. Jag har varit aktiv på de kristna bloggarna sedan slutet av 2007. Numera kommenterar jag inte så ofta men jag följer en del av de teologiska diskussionerna… Tonen har dock blivit hätskare nu jämfört med för några år sedan. Troligen beror det på att några få (dock flitiga) bloggare har kommit med i matchen och bidragit till polariseringen. Kanske har Jonas Lundström (alternativbloggen) visat rätt väg genom att stänga ner sin blogg. Kan man tänka sig att starta forum för teologisk diskussion där kommentarer som inte håller en bra ton direkt raderas..? Ett forum som kanske kräver medlemskap och där en moderator ser till att det förs ett samtal i sansat och ödmjukt tonläge..? frid

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Pekka: Vid närmare eftertanke ska man inte skriva kommentarer mitt i natten när man av okänd anledning inte kan sova. Huvuddragen i det jag sa ovan står jag fast vid, men det var onödigt av mig att polarisera det hela. Det jag säger bidrar liksom till en cementering av det som delvis är missförstånd dig och Stefan emellan. Jag ser dock ovan att du har ett ödmjukt förhållningssätt

    Just balansgången mellan vad man kan säga och inte kan säga på en blogg är oerhört svår. Den brottas Stefan med dagligen. Det är väldigt lätt att någon missförstår ett komma eller en punkt på fel ställe.

    Jag tycker dock fortfarande att det vore bra om man fick ännu fler offentliga röster á la Stefan från ert samfund, kanske via en EFK-bloggportal. Det skulle nyansera saker och ting, förhoppningsvis. Att be en modernist som Stefan (förlåt mig, Stefan) att inträda i en massa olika ”roller” (i mångt och mycket ett postmodernt förhållningssätt) kan man bara göra i viss utsträckning. Han är som han säger, bara en person. Han menar att han var tydlig redan från början med att han inte hade accepterat uppdraget om det skulle bakbinda hans övriga offentliga engagemang. Då kan man inte komma i efterhand och kritisera honom på just den punkten om han inte gjort rejäla övertramp. Och det har han inte.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    David Å.

    http://www.youtube.com/watch?v=fof1Ivw5_7Q här är några citat av en av de största new-age guruerna i världen, ser du någon skillnad mellan honom och t.ex Rob Bell (förutom att Rob Bell ibland talar om Jesus, och ibland läser bibeln i kulturell kontext)?
    När man dessutom packar in teologien i en postmodern förpackning, vilket gör det omöjligt för bibel trogna att reagera, hur anser du man borde reagera?

    Anser du att det verkligen ska vara rätt att se alla läror som personliga perspektiv, så man kan därför inte avgöra mellan t.ex om en kristen kan fira ramadan eller inte?

    ”A dog barks when his master is attacked. I would be a coward if I saw that God’s truth is attacked and yet would remain silent.”- Calvin

    Jag erkänner, jag är ofta allt för hård i debatten. jag är också hårdare än vad jag kanske borde vara- just därför att jag upplever svensk kristenhet mer politisk korrekt i sin attityd än vad ”världen” i sig själv är, och när man inte längre kan vara rak och tydligt, så upplever jag det som att det kan vara till en fördel att köra med s.k. ”raka puckar”, om alla ska vara lika politiska korrekta vill man ju aldrig någon sin ha nån vettig debatt, utan allt kommer ju utgå från argumentation som bygger antingen på känslor eller praktiska hänsyn, och jag kan inte hitta någonstans i Bibeln att detta är den kristnas främsta uppgift.
    Jag blir också rädd, om man t.ex ska utgå från den form av kristendom som McLaren står för, vad tar då substansen i den kristna torn vägen? Var tar Bibelns allvar vägen? Var tar frälsningsupplevelsen vägen? Var tar undervisningen om helgelse vägen? Var tar Bibelns sanningshalt vägen? – I mina ögon, ytterst allvarligt

    Men jag erkänner, ibland går jag alldeles för långt….Men det kan ju också kanske bottna i att om kristna tron skulle vara såsom den framför bland ny-anabaptister och emergent folk- så hade jag ju aldrig behövd omvända mig och bekänna Jesus som Herre, hade ju varit tillräckligt att försätta som jag gjorde innan, diskutera den kristna tron utifrån mina egna känslor, åsikter och annat. Här skulle det ju räckt att jag kallar mig själv kristen, försöker vara snäll mot min nästa, och passa på att mina ord ska andas värme och vänlighet.

  • Arne Woxlin

    Pred 12:12 ”Och för övrigt är att utom detta att säga Min son: Låt varna dig ! Ingen ände är på det myckna bloggandet, ….”

  • TB

    Hej Stefan.
    Jag ser att olika ”höjdare” vill begränsa Din frihet att i blogg-form göra Din röst hörd. Samtidigt ser jag hur ”andra sidans” bloggar sprider ut sig som skenande cancer-svulster, utan något större genmäle från Bror Duktig och Herr Besserwisser.
    Herrens vägar är raka, och ovan nämnda bröder får kanske pröva sina tankar och ord före man trycker på ”skicka kommentar”.
    Om Du tystnar blir det TYST. Be inte om ursäkt – Du har all rätt att tycka. Stå på Dej, och Gud välsigne Dej i detta!

  • http://operationovresalen.blogspot.com David Å

    Michael
    Min kommentar handlade ju inte om Rob Bell utan om samtalstonen på bloggarna. Läs gärna Halldorfs senaste inlägg på http://resande.blogspot.com/ han belyser detta på ett bra sätt.
    frid
    David

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    David Å:

    Tack för svar, exemplet med Rob Bell- var varför åtminstone jag har fått en hård samtalston (i längden).
    Jag vet inte om det är rätt att forma kyrkan till en social klubb, var allt är mys pys.
    Tror snarare vi behöver återerövra det här perspektivet: http://www.youtube.com/watch?v=bmKAv-5ose0

    Pax

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Ursäkta att jag dubbelpostar, men jag blir allt osäkrare på var diskussionen förs. Följande kommentar gäller frågan om biskopsämbete i EFK och berör primärt Pekkas svar men också ovanstående post av Stefan;
    ——–
    Pekka. Det ligger mycket i det du säger. Jag reagerade dock på följande;

    “Ja, en aspekt har naturligtvis att göra med att EFK är en sammanslutning av fria församlingar, utan något officiellt ”biskopsämbete” eller dylikt.”

    Som jag förstår är inte detta helt korrekt. I den senaste versionen av EFK:s styrdokument som klubbades igenom för några år sedan så finns en tydlig teologisk öppning för ett biskopsämbete. Man argumenterar teologiskt för att betrakta EFK som kyrka/samfund och inte ENBART som en sammanslutning av fria församlingar. Detta kallas i dokumentet för “modifierad kongregationalism”. Ordet “episkopos” används om missionsledare(n?) på samfundsnivå. I linje med detta har också Anders Blåberg flera gånger offentligt beskrivit sin roll som (jämförbar med?) “chef och biskop” (någon en person vi båda känner träffande kallade för att “krascha diskurser”). Att man beslutade sig för att ansöka om medlemskap i SKR, trots att åtminstone en församling tydligt och bestämde motsatte sig detta på kongressen, visar också på inriktningen.

    Vi var för tre-fyra år sedan flera som reagerade på den centraliserande tendensen i EFK och att denna nu också motiverades teologiskt och att den högsta ledningen började använda ordet “biskop”, och skrev därför ett brev till missionsstyrelsen där vi reagerade på detta som i strid med tanken på “fria församlingar” och kongregationalism. I det samtal som följde hänvisade jag bla till dom tidiga fribaptisternas avvikande uppfattningar (bla deras universalism), och undrade om det fanns utrymme för detta inom EFK. Svaret var tydligt tveksamt eller rentav nekande. Denna diskussion var en av orsakerna till att jag och ytterligare några lämnade EFK och den lokalförsamling vi då tillhörde för ett par år sedan, eftersom vi stod närmare den tidiga svenska baptismens syn på församlingens frihet.

    Jag kan därför inte se att EFK längre är en sammanslutning av fria församlingar. Att sedan förvirring råder om vem som egentligen innehar biskopsämbetet är i och för sig att beklaga. Om man ändå ska vara kyrka, bättre vara kyrka på riktigt med tydliga hierarkier än någon slags otydlig halvmesyr. Att lägga bort retoriken om fria församlingar vore mer ärligt och mer i linje med hur det faktiskt fungerar, och skulle hjälpa till att tydliggöra rollerna. Så tänker i alla fall jag.

  • Jonas

    Carl Ingemar Dagman har skrivit blogginlägg-

    När ska du svara Stefan?

  • Roger Gustavsson

    Betydligt allvarligare än att en samfundsordförande, som faktiskt hörs i skilda debatter, ibland kan missuppfattas är den närmast skriande tystnaden från det kristna lägret när den kristna trons grunder eller ”det sköna namnet” dras i smutsen.

    Jag minns exempelvis när journalisten Eva Moberg i Ordfront kallade Gamla testmentets Gud för ”fullblodsnasist”. Inget kraftfullt kristet svar hördes och jag ringde till en av de anställda vid Örebro Missionsskola och frågade om någon planerade att agera. Min tanke var att det i ett evangelikalt samfunds ”missionsskola” borde finnas röster som brydde sig om missionsklimatet i vårt land. Ordfront har ett stort inflytande över många journalister. Svaret jag fick var svävande men en tanke som föreslogs var att de ledande GT-experterna nog ansåg att Mobergs kritik var alltför banal för att de skulle vilja bemöta den (!). Min slutsats är att det måste finnas andra kristna röster som, till ett högt pris, vågar ta debatterna. Stefan Swärd är en av dem som har antagit en sådan utmaning.

    Nu har rektorn på Örebro Missionsskola, en av EFK:s högre tjänstemän, framfört en nog så kraftig offentlig kritik mot samfundsordföranden just för att han hörs, just för att han blir lyssnad på och just för att han därigenom har ett större inflytande utåt än vad många andra kristna ledare har. För det som rektorn framför är ju bara självklarheter om att ordföranden just i rollen av debattör kan missförstås, en ängslan man väl kan leva med. (Men just i en McLaren-debatt är det ju självklart för deltagarna att Stefan inte är synonym med EFK!)

    Det är visserligen intressant att det inom EFK kan föras en debatt som i det närmaste får liknas med en deliberativ samtalsdemokrati (med en öppenhet som går betydligt längre än inom många delar av vårt demokratiska samhälle) men jag hoppas att, om Stefan bara orkar med, det inte leder till så drastiska följder som debatten har börjat antyda (och som man som betraktare redan från början förstod att det handlade om), nämligen att Stefans ställning som ordförande står på spel.

    Jag anser visserligen inte att man ska jämföra en kristen gemenskap med företagsvärlden där situationen blir ohållbar för en ordförande som får offentlig kritik av t ex en VD (eller där VD:s position blir ohållbar). I aktiebolagsvärlden råder andra spelregler än inom Guds rike. Klart är dock att även en Missionsskolerektor, som uppfattas som en tungviktare inom sitt samfund, måste tänka på vilka olika roller han har. Pekka riskerar mer än att bara skjuta sig själv i foten.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Jonas Lundström:

    Kan det inte vara så att du blandar ihop korten?
    Jag förstår att när är man postmodern så har man per definition inga maktbegär eller önskemål om att givna strukturer ska följas.
    Men man kan ju inte använda detta synsätt när det kommer till kristen ledarskap, eftersom (i teorien) så handlar inte kristen ledarskap om makt, eller att följa givna (yttre) strukturer, utan att vara underordnad Jesus och Guds Ord.
    Först, pastor tjänsten handlar inte om auktoritet! Bara ta det engelska ordet för pastor ”Minister”, ordet minister är det samma på latin och betyder ”tjänare”, inte ledare, inte Guds man, inte chef utan ”tjänare”. Latinska orden ”minister” användes ursprungligen som översättning av de grekiska orden ”diakoneo” och ”diakonia”.
    Det är för mig självklart att en som är tjänare arbetar eller agerar åt någon (eller flera) annans vägnar, och en som agerar åt någon annan kan inte ha så mycket makt i sig själv, vilket jag tycker du antyder att t.ex biskop ämbete kan leda till.

    Så jag har svårt att se hur dina perspektiv behöver vara motstridigt ett klassisk kristet perspektiv.
    Kring ämbete hittar man följande i Bibeln:
    *Ämbetsinnehavare sägs uttryckligen vara givna av Gud (Apg 20:28, 1 Kor 12:28, Ef 4:11).
    *Ingen kan verka som en offentlig tjänare utan kallelse (Rom 10:15).
    *Det föreskrivs särskilda kvalifikationer för offentlig tjänst (1 Tim 3).
    *Bibeln nämner särskilda tjänster eller former av det offentliga ämbetet (1Tim 3, 1 Kor 12).
    *Offentliga tjänare skall stödas ekonomiskt av dem som de betjänar (1 Kor 9:7-14).
    Se även Titus brev.

  • Thomas Arvidsson

    Det verkar som om många blogginlägg görs under sena kvällar, och då är det inte att undra på att tonen ibland blir lite överdriven och känslosam. Bloggande är helt enkelt inte det bästa sättet att samtala på. Men det är häftigt att kunna möta andras tankar på det här sättet.

    Med förhoppning om ett något varsammare språk på bloggen – men gärna ett livligare samtal på samfundsnivå och församlingsmöten IRL.

  • http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

    Det är en intressant diskussion som förs här. Låt oss inte fastna i personangrepp, utan hålla fokus på av detta egentligen handlar om – nämligen vilken teologi som ska få forma våra frikyrkosamfund i framtiden. Grova uttalanden har gjorts från båda sidor, men att fastna i en fördjupad diskussion om förolämpningar och psykologi gagnar ingen.

    Jag har skrivit ett nytt inlägg där jag förtydligar en del uttalanden av mig som tydligen missuppfattats av en del. Kanske kan det bringa större klarhet, förståelse även om det inte blir samförstånd.

  • http://www.jesustro.se Kenneth Hermansson

    Nils (9 och 15) gör besynnerliga uttalanden om att EFK-rektorn bör avgå. Lugna ned dig nu Nils och inse att många av oss som känner oss hemma inom EFK vill ha kvar både Stefan Svärd och Pekka Mellergård.

    Att Pekka är läkare diskvalificerar honom inte som rektor. Någon (12) påpekade att en annan känd läkare samtidigt var apostel. (Det var visserligen inte helt sant, men doktor Lukas har ju åtminstone fått ge namn till ett av evangelierna.)

    Alltså – avgångskrav accepteras inte!

  • Nils

    29.
    Kenneth !

    Vaddå inte acceptera ?

    Konsekvensen av Pekkas skriverier var ju uppmaningen att Swärd inte längre skulle fortsätta i sin tjänst som han gjort i många år.

    Grövre angrepp & ovederhäftiga betygsättningar får man leta efter från en rektor.
    Det borde väl Kenneth som mångårig lärare veta – eller har du inte studerat de angreppp och skriverier som Pekka gjort ?
    Eller är det för att du som lärare har en viss beroendeställning till rektorn ?

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Thomas Arvidsson:

    Själv har jag inte blivit hårdare endast av de orsaker jag anger ovan, utan också för att jag matar mig med hårdare teologi.
    Eller för att citera Mark Driscoll:
    “The two hot theologies today are Reformed and emerging. Reformed theology offers certainty, with a masculine God who names our sin, crushes Jesus on the Cross for it, and sends us to hell if we fail to repent. Emerging theology offers obscurity, with a neutered God who would not say an unkind word to us, did not crush Jesus for our sins, and would not send anyone to hell.”

    Och det är ju inte alls konstigt att dessa två motsättningar kan skapa hårda debatt klimat.

    Nu är det kanske inte så stor inflytande av reformert teologi bland Svensk kristenhet, men att det finns ett hunger är det ju inget tvekan om. Folk vill ju veta vad dem tror på, och vem dem bekänner sig till, och vad dem har för arv/rötter.
    Sen finns det ju också de som har en större önskan att anpassa sig dagens kultur, och här används då postmoderniteten som ett verktyg, men detta resulterar ju i en teologi var vänlighetsfaktorn är viktigare än själva teologien- det är kanske inte en konstig utveckling då svensk kristenhet är liten, och har brottas med många skandaler senaste åren, Åke Green, knutby, kingdom center, och brända folk från kyrkor var en mer objektiv bibelförkunnelse har varit i fokus osv.

    Frågan blir ju om en mer liberal hållning är rätta vägen att gå, eller om en urvattning av evangeliet är den rätta vägen att gå. Eller om man borde återgå till sina rötter, och se hur man för i tiden kunde föda fram god frukt i församlingarna.

    Önskar vi se sådan här frukt: http://www.youtube.com/watch?v=yZUQA-4icSk
    Eller önskar vi se sådan här frukt: http://www.youtube.com/watch?v=4NtgjNLNpao

    Om jag för tala ur mina egna perspektiv, om varför jag tycker det är en lite fel analys att skylla på sena kvällar, eller annat.
    Dock håller jag med om att tonen ofta är överdriven, det är i alla fall något jag brottas med. Jag sitter runt 2t om dagen och ser på undervisning av sådana som Paul Washer, David Wilkerson, John Piper, John MacArthur m.fl- och det är svårt att gå från det, och till postmoderna debatter var alla ens ord ska andas värme och vänlighet, men aldrig tydlighet, överbevisning eller annat.

    – så nu ska jag försöka så gott jag kan att vara tyst några dagar på denna blogg.

    Stefan Swärd, jag instämmer i John Nilsson och Mikael Karlendals senaste blogginlägg, tycker det är en självklarhet att du borde stanna kvar som ledare för Sveriges ledande evangelikala samfund.

  • Nils

    #29 .

    Egentligen sammanfattar pingstpastor Mikael Karlendals konklusionen av det hela bättre:
    http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/?p=324#comments

    – som jag delar helt till fullo.

  • wildwest

    Tyvärr är det så grymt vanligt, särskilt bland ”snälla” kristna, att prata bakom ryggen, att inte stå för sin åsikt och inte våga föra fram den till den som det avser. Om en anonym privatperson skriver ”många med mej tycker…”, så kan man rycka på axlarna och strunta i kommentaren. Den går inte att bevisa och det tjänare inget syfte. Är man namnkunnig företrädare i en rörelse blir det förstås mycket hårdare att skriva ”många med mej tycker…”. Det är väl lite åt det hållet Pekka gjort i den här debatten. Inte särskilt snyggt försåvitt alla dessa ”många” inte vill gå fram med namn. På grundval av sån svepande kritik tycker jag ingen ska avgå. Lika lite som man ska tillsättas med meningen ”många med mej tycker…”, lika lite ska man avgå. Det måste finnas tydligare uttalanden för det. Börja där, Stefan, och strunta tills vidare i denna anonyma skara som inte vill visa upp sej.

  • http://www.jesustro.se Kenneth Hermansson

    30 Nils!

    Vad har mitt lärarskap med denna diskussion att göra? Nej, jag befinner mig inte i någon beroendeställning i förhållande till Pekka eller Stefan. :-)

    Men jag anser att dina slutsatser, ”Nils”, inte håller måttet. Både Pekka o Stefan har väl överilat sig lite i en del kommentarer och överreagerat, vilket är lätt hänt i bloggosfären. Det tror jag att herrarna Johannes, Petrus, Paulus, Barnabas m fl också gjorde för ett stort antal år sedan. Utan att det medförde absurda avgångskrav från utomstående.

    Vi är för övrigt många som gjort oss skyldiga till ord som bort vara osagda/oskrivna, inte sant? Jag tycker att du också överreagerat, ”Nils”. Skruva ned ”termometern” några grader. Det mår både man själv och omgivningen bättre av.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    I en psalm, som vi sjöng i Svenska kyrkan igår (söndag) psalmen stär i Svk:s psalmbok (nr 401) lyder orden: “rätt bekänna Jesu namn”. Alltså inte enbart “bekänna Jesu namn”. Detta genomsyrar hela den kristna kyrkan, även om det idag finns enskilda medlemmar och t.o.m präster och biskopar (och frikyrkopastorer?) som inte vill kännas vid de orden. Historien hinner alltid ifatt med “Give me that old time religion, it was good enough for our mothers, it saved our fathers, and it’s good enough for me.” I psalm 401 står det också att Gud inte låter sin kyrka gå under, vilket låter hoppfullt för oss i Svk, som kanske ser risken för det tydligare än många frikyrkokristna kanske gör.

    Men Stefan Swärd gör det. Jag gillar inte hans engagemang i Claphaminsitutet, men han är faktiskt bra som teologisk vägvisare. Att Stefan får fortsätta att visa fram det sanna evangeliet är en angelägenhet som inte bara angår EFK, utan hela den svenska kristenheten. Men det är inte bra om evangiet sammanblandas med en viss politisk schattering och därför kan utmålas som ett högerprojekt, som Pekka skriver. Om Stefan ska avsäga sig någon av sina roller är det som ordförande i Claphamnistitutet, inte som ordförande i EFK, där han är en tydlig röst som inte bör tystas.

    Det var definitivt ingen ”hela den bekännelsetrogna kristenhetens” angelägenhet att stödja förre kd-riksdagsmannen Tuve Skånbergs kandidatur till EU-parlamentet! Som direktor för Claphaminstitutet har Tuve Skånberg på ett nästan aningslöst sätt fört fram snävt borgerliga värderingar som något slags kristet allmängods.

    Det finns kristna som över huvud taget inte sympatiserar med något borgerligt parti, och de finns kristna som sympatiserar med andra borgerliga partier än kd. Och det finns säkert också kristna som skulle ha föredragit Per Landgren (nr 3 på valsedeln) framför Tuve Skånberg (nr 5 på valsedeln) som EU-parlamentariker.

    Och vilket fel var det på Ella Bohlin – att hon hade ersatt ultraliberalen Anders Wijkman som nr 1 på valsedeln? Har hon därmed även övertagit Wijkmans värderingar?

    Och hur kunde Skånberg bli Sacrédeus ”kronprins”? Stod hela Clapham bakom detta? Genom att vara en stiftelse (stiftelser har inga medlemmar) är Clapham ett slutet sällskap, en form av frimureri.

    Å andra sidan måste ni som kritiserar Stefan precisera vari kritiken består. Alla har vi gjort politiska dumheter, även jag. I mitt tycke är Stefan en utmärkt samfundsledare. Den som påstår att han uppför sig som en biskop, vet inte mycket om de historiska kyrkornas syn på biskopsämbetet. Stefan är en av de få samfundsledare som kan kommunicera bekännelsetrogen kristendom till en sekulariserad publik.

    Min linje är att sluta favorisera kd, utan arbetat för att det finns kristna röster i alla partier – och i synnerhet i de partier som idag framstår som de mest fientliga mot kristna värderingar.

  • Anders Robertsson

    Att en anställd rektor går ut och kritiserar den valda styrelsens ordförande på sin blogg är en rätt märklig företeelse. Det vore väl mer naturligt om Stefan som vald ordförande i EFK:s styrelse skulle ha synpunkter på t.ex. hur rektorn agerar. Det måste ju ändå vara naturligt att EFK:s valda styrelse och dess ordförande har ett granskande av de anställda tjänstemännen som sin uppgift. (Vilket Stefan också i samband med att han kritiserade Nod.)

    Utgångspunkten måste väl ändå vara den inriktning som EFK beslutat om på sitt årsmöte och i styrelsen och vad som därför framgår av mål- och styrdokumenten. Jag är själv med i en EFK-församling sedan många år. Jag har uppfattat det som att skolan lever sitt eget liv utan att styrelsen har lagt sig i dess verksamhet. Jag kanske har fel men detta är min känsla. Det kanske är så att styrelsen inte haft några synpunkter, men borde ha haft det.

    En fråga som Pekka i stället borde ta itu med som rektor på en evangelikal skola är hur lärarna undervisar om Bibeln. Jag tänker t.ex. på en guide till Gamla testamentet utgiven av Libris i fyra delar, skriven av bl.a. GT-lärarna Greger Andersson och Lennart Boström från Örebro Teologiska Högskola. Jag utgår från att de förmedlar vidare vad som står skrivet i dessa böcker till eleverna på ÖTH. I seriens sista bok Berättarna (2006) skriver Greger Andersson bl.a. s. 20-21 under rubriken Myter, sagor och legender ”Ett problem av ett annat slag rör förhållandet mellan tidigare varianter av de bibliska texterna och den slutgiltiga versionen. Även om flera berättelser från början skulle ha fungerat som myter, sagor eller legender så har de fogats in i en historik ram och ingår nu i en historik framställning”.

    Beskrivningar av de bibliska texterna presenteras alltså på ett mycket liberalt sätt där vissa bibelberättelser sägs ha sitt ursprung bland sagor och myter. Den evanglikala bibelsynen lyser med sin frånvaro. Seriens första bok har docent Seth Erlandson granskat på http://www.folkbibeln.se/?m=m2b&p=debattart/gt-guide. Ansvaret att presentera Bibeln för unga människor i en teologisk högskola borde få större strålkastarljus än vad Stefan skriver på sin blogg.

    Anders Robertsson

  • Sansa er!!

    Ja Herre Je……om ni läser Bibeln som ni läser varandras bloggposter och kommentarer tycker jag faktiskt synd om vår Herre!!

    Sansa er, läs VAD SOM STÅR och inte VAD NI TROR STÅR. Läs sedan ett varv till…tänk efter…sedan kan ni tycka till….

  • Torbjörn Freij

    Den här diskussionen är principiellt intressant. Det låter som mötet mellan de gamla folkrörelsestrukturerna med talesmän, officiella organ (Missionsbanéret är väl nedlagd?) och strikt informationspolicy. Mot dessa strukturer bryter sig nu det moderna massmediesamhället med bloggosfär, Skype, Twitter, Facebook och Plaxo.
    Jag saknar religionssociologen Bernt Gustafsson i den här diskussionen. Han är hemma hos Herren sedan flera decennier, men han beskriv historiskt övergången från enhetskultur till folkrörelsesamhälle och såg framför sig övergången från folkrörelsesamhäle till massmediesamhälle redan på 70-talet.
    Kanske det är läget för ett seminarium i Örebro om gamla folkrörelsestrukturer och nya massmediastrukturer? De gamla pyramiderna fungerar uppenbarligen inte så bra.

  • http://pendlatillnorrkoping.se Roberth

    Jag tror de är dags någon stänger kommentarsfälten ett tag för o kyla ner…

  • Christer Roshamn

    Jag vill ha kvar dig Stefan som ordförande i EFK. Du har mitt fulla förtroende och samtidigt gillar jag Pecka och har samma förtroende för honom som rektor för ÖTH. I Kristi anda måste vi väl kunna gå vidare? Jag tänker på vad Paulus skriver i Rom 12:9, ”Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning.”

    Christer Roshamn
    EFK Pastor

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Håller med Christer! Ingen ska väl behöva fundera på att sluta bara för att vissa saker uppenbarligen behöver samtalas om. (Inte dissekeras ett gäng förståsigpåare som inte har nått med det hela att göra)

    Joachim Elsander
    EFK Pastor

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Joachim
    Detta är en öppen blogg som vem som helst får skriva på. Det är en väldigt trist debattmetod att skriva ”Inte dissekeras ett ¨gäng förspsigpåare som inte har nått med det hela att göra.” Vad är det för frikyrklig sekterism? Tänker du återigen kräva att någon ber någon om ursäkt, får du väl skriva vem och stå för du skriver. Sett i en veckas perspektiv bakåt så har det varit förtäckta angrepp på Stefan genom angrepp på personer som skrivit kommentarer, utan att nämna vilka som avses.

    Denna attityd utåt hindrar inte vissa frikyrkokristna att blanda sig i icke-medlemmars liv. Jag syftar inte på homosexuella, men de har nog också fått sin beskärda del. En äldstebroder i en baptistförsamling har förstört en relation mellan mig och en kvinna, som inte heller är medlem i församlingen, och dessutom försökt arrangera en ny relation mellan henne och en f.d. missbrukare. Jag har varit utfryst och ”osynliggjord” av frikyrkokristna i kd-lokalavdelningen för att jag tydligen inte motsvarat det frikyrkliga präktighetsidealet och blivit bemött som om jag vore en gammal kåkfarare som inte vill bekänna sina synder. Gör man det inför ett politiskt parti?? Och f.ö. är jag ingen Thomas Quick som bekänner synder som han uppenbarligen inte har begått.

    Jag skulle uppskatta om ni, som kritiserar andra som kommenterar, är rakryggade nog att skriva vilka ni kritiserar. Men då riskerar ni förstås att få svar på tal.

    Man kan inte som kyrka avskärma sig och säga att allt är internt. Det är inte bara frikyrkokristna som blir påhoppade för att vara ”högerkristna”. Det är därför en black om foten för alla kristna att bekännelsetrogen kristendom kopplas ihop med politisk höger, som Stefan nästan har inbjudit till genom att vara ordförande för både EFK och Clapham. En samfundsledare som profilerar det sanna evangeliet så tydligt måste framstå som partipolitiskt neutral.

    Hela kristenheten behöver samfundsledare som Stefan Swärd. Det är ingen belastning om han personligen har borgerliga partisympatier – det har många bra teologer haft före honom. Men man måste kalkylera med hur detta utnyttjas av politiska och teologiska motståndare.

  • http://www.religionsfilosofen.blogspot.com Johannes

    Michael Helders, du skriver
    ”Sen finns det ju också de som har en större önskan att anpassa sig dagens kultur, och här används då postmoderniteten som ett verktyg, men detta resulterar ju i en teologi var vänlighetsfaktorn är viktigare än själva teologien- det är kanske inte en konstig utveckling då svensk kristenhet är liten, och har brottas med många skandaler senaste åren, Åke Green, knutby, kingdom center, och brända folk från kyrkor var en mer objektiv bibelförkunnelse har varit i fokus osv.”
    —————————–

    Jag har studerat det ni kallar för ”postmodern teologi” under lång tid. Och jag kan inte hålla med Dig i dina generaliseringar. På vilket sätt anser du exempelvis att John Milbank har gjort avkall på teologin? Han utmanade ju hela den sekulära grunden för sociologi inom akademin. På vilket vis anser du att Stanley Haurerwas gjort avkall på teologin, han som utmanade ? På vilka vis anser du att filosofer som Charles Taylor och Alisdair MacIntyre felar i sin kristna tro? På vilket vis anser du att svenska teologer som exempelvis Roland Spjuth eller Arne Rassmusson felar?

    För övrigt anses Sverige inte var ett postmodernt land inom teologi, utan modernistiskt! Vi har ett fåtal post-sekulära teologer …

  • Ronny

    Hej ! Det går ju ta varan i hand och be varandra om förlåt och börja om på nytt.Vad har vi att förlora på om vi släpper prestigen och väljer att vilja gör det i allt och om detta.Det är Ju Guds nåd att få tro på Gud och bli frälst till ett Guds barn en kristen en Herrens lärjeunge och tjännare och vän och bli vän med Gud och människor och andra Kristna .Och livets olika sammanhang och församlingar och med dom inom privat livet och oss själva. därför Gud älskar dem och oss ..Och attt hålla frid med andra människor så mycket det kommer an på oss .Och ödmjuka oss under Gud och Guds Ord och Guds vilja och stå emot djävulen så ska han fly bort ifrån oss och allt elände . Och följa Jesus Herren, som Gud vår Fader enligt Guds Ord i Hans nåd och sanning om Gud och livet och Guds Ord i sin helhet med Guds Ord som rättesnöre för hur Gud vill vi ska göra det ochlåta oss få vilja det och tro honom hans nåd och sanning om det hela i frid med Gud .

    Så att vi kan låta oss försonnas med Kristus med Gud.Guds försoning i Kristus så att han icke tillräknar människorna deras missgärningar vår nästa och oss alltså. Och då bör ju inte vi heller göra det med Guds nåds Hjälp och kärlek och omsorg förståelse och fördragsamhet och tid på oss vi behöver för att det ska bli möjligt i frid med Gud .

    Som vi endast kan klara att ödmjuka oss under Gud och tro och vilja i frid med Gud ödmjukt och tacksamt med förkrosselse över Guds nåd inför Kristi Kors och uppståndelse .Och med sakmod lyda Gud lungt och behärskat i Andens frukter i Kärlek och frid och i glädje och mildhet etz . Och med Andens Gåvor och klara tydliga tilltal och tecken och under och mirakel .Och med all den nåd vi behöver med kraft och mod .tro hopp och kärlek och vishet och vilja välsignnelse förlåtelse och frid personligt och gemmensamt på alla livets områden . Så väl det kan bli innan Himmlen i frid med Gud.Och tryggt och lykat och lungt och gott genröst .Och ödmjukt och fogligt och välsignat för Gud främst och nästa och alla beröda och oberörda och oss själva och församlingen och samhället och hela livet .Och steg för steg tills allt är väl som Gud vill .Och i frid med Gud till Guds ära för Guds skull som Gud vill .

    Vem och vad det än gäller och i denna fråga med den helige Ande hjälparens hjälp framtill hela saningen om allt.Allt somvi behöveroch behöver vetat .För allt behöver vi inte och allt behöver vi inte vet bara den nåd Gud vill som var och en behöver.Och inget annat….

    Och det finns ingen stolthet eller prestige som inte är värld att släppa eller nåt som Gud vill till Gud och överlämna till Gud och erkänna för vad det är och få frid med Gud om också Guds hjälp enbart med och enbart möjligt.Och Herren ska hjälpa och skonna…

    Och vi må alla tänka på att den stolte ska sin stolthet i Gud. Vi behöver ingen egen prestige . Som Kristen eller Kyrka eller ett kristet samhang, vi är i världen men inte utav världen. Det är Guds prestige det handlar om inte vår eller nästans eller varandras . Vi har inget att förlora på att böja oss för Gud invid Kristi kors och underordna oss kristus .Och kristus vår nästa och varandra och oss själva och församlingen och församlingens leddarskap tjännare och överheten och samhället. Eller de ledande och överheten och samhället eller våra bildnings instanser eller de Gud eller varandra och oss andra angående Gud och Guds Ord och livet och allt och alla som Gud vill i sin nåd och trofasthet .Och som vår säckra trygga klippa som inte vacklar eller förgår bara består ….

    Och som är för vår nästa och oss alltid och bara helt rättfärdigt.Och vår försoning med Gud i Kristus endast och varan och alla och oss själv Och som det blir bäst hela tiden. Och Gud har givit all mackt över himmel Och Jord Till endast en Jesus Vår Herre. Låt oss därför böja oss för honom och hans barmhärtiga vilja i allt och om detta.Och uppmuntra oss till endast och be om att den andra och vi ska kunna tro och vilja lydda Gud och Guds Ord om som Gud vill liksom om allt för gott i frid eller i sinom tid som detblir bäst .

    Och jag tycker Peka Mellgård visat ödmjukhet och ska forsätta var rektor för ÖTH .Och att Stefan Swärd Ska fortsätta vara EFkS Ordförande. Bröder och systra detta klara vi av med Guds nåd med tro och hopp och kärlek igenom försonningen igenom vår gemensamme Herre Jesus .Som är den andres och allas och vår enda rättfärdighet igenom försoningen från Gud med och av bara Guds nåd Jesus Kristus igenom tro. Tro på Gud !!!

    Ja låt oss kjämpa trons Goda kamp och leva och tjänna och regera med Herren igenom Guds seger för Gud och varandra och alla och oss själva.Jesus Kristus vår Herre .Och för hans barmhärtiga och förbarmande seger skull på korset och uppståndelse ifrån de döda till evigt liv på alla livets områden . För Guds skull och för allas och var och en utav oss och hela livet och för tid och evighet. Om och när vi vill det ,och som Gud vill det som det står skrivet i Guds Ord.Och låt oss inte ge upp och skulle vi göra det eller gjort det.Börja om igen och igen och igen och aldrig sluta göra det förän vi är i Himmlen. Tills Gud kallat var och en utav oss som sinna troende frälst kristna med evigt liv av bara sin nåd i Gud igenom Kristus vårt härlighets hopp i oss till Himmlen som sagt i frid med Gud.Istället för att vi ger upp för gott och går andra vägen eller nån broder eller syster till Helvet. Guds nåd är oss mer än nog för att vi ska slipa det …Och även kunna gör allt det där Gud vill för att Gud ska kunna rädda all som vll det för gott. med så välsignat och lykligt liv i frid med Gud redan på Jorden som är möjligt…

    Som inte vår kött och världen och djävulen vill och försöker hindra. Vilket är omöjligt och endast möjligt om vi ger uppför gott. För är Gud för oss vem kan då var emot oss??? Och inget kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre

    Och vem ska frälsa oss från denna dödens kropp Jo tack och lov igenom Jesus Kristus vår Herre är vi frälsta.Och så finns ingen fördömmelse för den som är i kristus Jesus vår Herre, ty livets andes lag har gjort mig fri från syndens och dödens lag Oss .

    Och detta gäller de två debattörrerna och vi kommentatorer och alla i sakfrågan och alla allt överhuvudtaget.Och Svensk Kristenhet och internationnel Kristenhet och kristenhet i Israel l och varje land på varje plats och område på vår Jord Guds Jord .Och alla människor och samhang och all överhet och samhället. Vare sig vi tror det eller vill det eller ej som Gud vill det i sin nåd och sanning enligt detta och allt.

    Är då nåt så svårt så jag inte skulle kunna göra det. Säger Herren i sitt Ord .Och på Korset Fader förlåt dem de vet inte vad de gör .Och sennare då han ger upp andan till Gud det är fullbordat. Så äran till hör Jesus Herren för hans är försoningen och han är vår rätfärdighet som Gud vill ge oss sin nåd pga endast. Så vad har vi att frukta eller förlora om vi omvänder oss till Gud och släpper prestigen.Och ödmjukar oss under Gud igenom honom som det kan ske enbart och hans nåd och sanning så vi kan veta vad om och tro och vilja igenom hans Goda vilja sundhetoch Kraft bara enligt Guds Ord föör Gott. Så vad har vi att komma med ingenting och vad skulle kunna hindra oss ingenting..Och döden är bara en vinning.Och vad kan vi förlora…

    När Jorden tillhör Herren och allt som är där på och de som bor där .Om vi tar emot nåd från Gud att få vilja tro på Gud och ödmjuka oss under Gud och hans mäcktiga hand och Goda vilja om hur och står emot djävulen så ska han flybort ifrån oss och livet och församlingen som Gud vill det igenom Guds kraft och mod enbart.Och allt bli och ske som Gud vill.Och när allt är över sammlas vi av Gud i Himmlen tillsammans i en härlig enhet och harmoni i frid hos Gud för gott så vad har vi att fölora eller att frukta inget, allt till hör Gud.Och det är bara en nåd att få var en del av Guds äventyr med frid med Gud för Gott …

    Det ska vi väl inte missuna nån eller oss själva. Pga av nån prestige eller prövning eller nåt motstånd eller nåt misstag eller missförstånd eller nåt eller nån eller nån erfarenhet. Eller nån som varit arogant eller besserviser eller svikit eller för att vi själva gjort det eller nån synd eller löng eller villfarelse skull eller några andra problem eller brister eller nått lidande eller nån förföljelses skull…

    Nej Gud sig förbarme över oss att vi inte låte nån eller nåt eller djävulen stjäla vår krona .Vår möjlighet till ödmjukt frälst evigt liv i tro på Gud och Guds nåd bara till Guds ära och för Gott,Igenom Guds nåd som bara handlar om Guds prestige och ära för Guds skull baraOch hans församlings gemmenskap och tjänst och liv och livet tillsammans med Gud ,eller hindra att utveklas som Gud vill i sinnåd och kärlek…

    Nej tack för att vi Gud kan få din nåd Istället …Och för om vi önskat så med eller skulle istället… Och slippa det var och en utav oss Och vilja leva i din nåd och allt ska få vilja istället och få frid med dig Gud redan på Jorden så gott det kan bli redan här och sen i himmlen för Gott .Med Jesus Herren som vårt enda värde och vår enda rättfärdighet och likvärde i din fantastisk nåds mångfald inför dig Gud för endast Kristi kors seger och uppståndelse till evigt liv igen på tredje dagen .Påsken för ca 2000 år sedan i Israelm och Jerusalem och där Korset stod på Golgata höjden Kärlekens och Segerns plats… Därför du älskar vår fiende och vår vän och oss Gud och dig själv förstås Gud och livet i dig och ditt Ord .Och även vi när vi tror och lyder dig med som Du vill i din nåd som varar evinnerligen och är så trygg igenom dig att luta sig emot dig bara igenom för vår fiende och vän och oss och alla så vi få ro med dig Gud och varandra och alla och hela livet som du vill .Och att du tryggt tar hand om hela livet överhudtaget och alltid gjort och alltid kommer att Göra Gud så vi kan släppa vår kontroll och varl öst från varandras och andras och andra vår och djävulens Och allt … Angående dig som du vill Gode Gud och hela livet och oss själva och vårt eget liv och få ro och frid med dig Gud istället för eller senare och för gott i jesus namn amen !!! Ronny ps103 2kor5-6 1jhon1.9 jakob 5 1kor 13 kärlekens lov

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Inte sällan brukar jag hålla med Kolportör-Joachim, men här vill jag säga emot. Jag tycker det är bra om både Pekka och Stefan funderar på att sluta. Varför? Jo, jag tror inte att ett fasthållande vid makt-positioner passar oss som gör anspråk på att följa mannen från Nasaret som gick betjäntens väg. Alldeles oavsett vilket ”förtroende” vi eventuellt har och hur mycket vi tror oss uträtta genom dessa positioner så låt oss alla åtminstone påbörja nedklättringen från dom träd i vilka vi klättrat upp. Jesus vill gästa vårt hem. En annan värld är möjlig.

  • BW

    Det vore värdefullt om kommentar 23 av Jonas Lundström fick lite återkoppling av förtroendevalda inom EFK. När jag själv för en tid sedan här på bloggen diskuterade och reflekterade om för och- nackdelar med en överbyggnad som EFK fick jag till svar av Christer Roshamn att om inte konceptet passar så är det ju bara att jag lämnar EFK. Lite märkligt svar som får en att undra hur det står till med ödmjukheten hos dom förtroendevalda inom EFK. Nog verkar det så att bemötandet varierar med hänsyn till person. Vissa, t.ex. Pekka Mellergård, tycks alltid landa på fötterna oavsett vilka plumpheter dom kläcker ur sig.

  • http://www.skapelsetro.se Tomas

    Jag skulle bli djupt ledsen och besviken om Stefan Svärd skulle avgå som en konsekvens av den här debatten. Det skulle vara svårt att inte uppfatta det som ”liberal” kupp inom EFK. Pekka & Co har all rätt att föra fram kritiska synpunkter mot Svärd om de vill, men jag förväntar mig att de respekterar de demokratiska spelreglerna.

  • Jacob

    Ni kanske borde träffas istället!

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Jonny Nilssons inlägg (nr. 7) tycker jag tar upp det VERKLIGT viktiga och som borde vara vad samtalet ska handla om. Tack Jonny för kloka ord.

    Mvh

    Berndt Isaksson

  • Micke

    Denna ”debatt” avslöjar som så många gånger förr att allt tal om dha:s ledning och uppenbarelse om sanningen är önsketänkande!!!!!
    Går knappast att finna liknande meningsmotsättningar ens inom politiken och där hänvisar man endast till egna rättviseideal eller ”logik”.

    Tyvärr ter sig sanningen som synnerligen relativ.

    MS