Skriver på svar till Pekka Mellergård

~ stefan

Jag har nu tittat på Pekka Mellergårds svar på mitt svar, på hans inlägg här på bloggen.

Jag har ett antal synpunkter på detta och jag behöver lite tid på mig för att skriva ett svar. Vill dock bara kommentera en sak nu, så att den punkten är ”undanstökad”. Det handlar om alla synpunkter som kommer upp i bloggsfären. Både Pekka och jag ser att även Joachim Elsander kopplar ihop mig med alla som skäller på Pekka, i vissa fall på ett ganska onyanserat och oförskämt sätt. Jag vill bara kommentera detta. Självklart ställer tar jag helt avstånd från folk som skriver att Pekka inte är frälst, borde byta jobb etc. Men det tycker jag är så självklart att det inte ens behöver sägas. Jag hinner inte ens läsa igenom den typen av kommentarer. Vi som ganska mycket rör oss i bloggsfären är vana vid detta beteende, så vi har kanske blivit allergiska, men för ovana bloggläsare kan det naturligtvis  vara upprörande med kommentarer i en oförskämd ton.

Vi bör dock alla komma ihåg att vi en dag ska möta Gud som domare, och då ska vi stå till svars för varje ord vi har sagt (och det måste också gälla varje ord vi har skrivit), så sade Jesus – men det är inte så många som pratar om det.

Bloggsfären är som den är. Jag har tyvärr ingen tid och möjlighet att läsa och granska alla kommentarer som kommer på min blogg. Att en kommentar har publicerats betyder inte att jag har godkänt den. Jag behöver se över detta, men jag är mycket tveksam till att ta bort kommentarsfunktionen. Jag måste lösa detta på något sätt men i dagsläget vet jag inte hur. Tycker dock att tonen på kristna bloggar är betydligt bättre än andra typer av bloggar.

Jag tycker att det är absurt att sammankoppla mig med en massa kommentarer. Är det mitt fel att en del människor ogillar det Pekka skriver? Jag utsätts ju för exakt samma omilda behandling och skulle också kunna lägga upp massor av oförskämda citat som folk har sagt om mig, jag skulle med samma typ av argumentation kunna hävda att Pekkas fan-club kan man också ha synpunkter på. Brian McLarens och postmodernitetens anhängare har sagt en rad oförskämdheter om mig, ska jag då skriva och säga att Brian McLaren borde fundera över varför han har sådana anhängare – det är ett absurt resonemang. Så att demonisera någon genom att visa på att fan-cluben missköter sig är ett argument som jag tycker att vi bör lägga åt sidan. Det är ungefär som att kritisera Hammarbys fotbollslag för att deras fans går ut och bråkar efter matcherna. Är det lagets fel?


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Sansa er!!

    Hammarby får spela utan publik om ”fansen” missköter sig för svårt… Visst, det är inte ditt fel om krakar som ….. äh jag ska inte nämna namn…inte kan uppföra sig med hyfs men om du inte fördömer detta uppförande med någorlunda regelbundenhet kommer det att tolkas som att du gdkänner det. Trist men så är det.

  • Pekka Mellergård

    Käre broder Stefan.
    Med risk för att vi nu kör in på ett sidospår… men eftersom du tar upp det på detta ganska kraftfulla sätt: Helt klart, jag är en ytterst ovan bloggare, som känner mig rätt obekväm med mediet. Så kanske denna min punkt med exempel på okvädningsord enbart är löjeväckande för er mer härdade. Dock inte för mig, i detta skede av min blogg-karriär (som torde bli ytterst kort). Men inte menar du väl att jag ”demoniserar” dig när jag tar de där exemplen med otrevliga kommentarer? Isåfall uttrycker jag mig dåligt, och ber om ursäkt. Jag vill verkligen inte demonisera vare sig dig eller någon annan. Tvärtom är min agenda: Försök att förstå!

    ”Sammankopplingen ” jag funderar över kanske ändå är värd att tänka över. Mitt intryck är att det flockas många kommentatorer till din blogg som samtidigt med att de applåderar ditt slit som ”väktare på muren” utmärks av två saker: a) de har ett väldigt hårt tonläge mot trossyskon; b) de använder ofta Bibeln som ett tillhygge att klämma till dessa ”motståndare” med. Samma sak ser man på ett antal bloggar som ofta refererar positivt till det du skriver. Samtidigt tycker jag att det verkar som de lite mer kloka och eftertänksamma syns allt mer sällan bland dina kommentatorer.

    Detta är ett intryck. Ingen vetenskaplig undersökning. Visserligen delas det av en hel del människor som både du och jag känner. Men det är klart subjektivt. Och självklart kan Du naturligtvis inte ställas till svars för vad andra människor skriver. Det kommer en dag, precis som du skriver.

    Men har du någonsin funderat på om det ligger något i min subjektiva uppfattning? Och vad detta i så fall beror på?

    Bilden haltar, men visst finns det väl viss koppling mellan lag och läktarvåld: a) Det ökar där derby-känslan och motviljan mot andra lokala lag trissas upp b) spelarnas uppträdande på planen kan späda på det c) Precis som Svenska fotbollsförbundet bestämt, så får brist på kontroll av supportrarna konsekvenser för hela fotbollsföreningen (böter, spel inför tomma läktare, etc).

    Låt mig dela med mig av en av de mer underhållande bloggkommentarerna, som inte kom med i mitt gästinlägg: ”Denne rektor Pekka Mellergård är inte intresserad av att hålla sig till Skriften, Guds ord. Han är mer intresserad av gudlös socialism i amerikansk tappning, á la Jim Wallis. Denne Wallis är en gammal laglös 68-typ, en kryptokommunist, som kallar sig kristen, och som är mest känd för att klippa sönder biblar både bokstavligt och förkunnarmässigt . . . När nu alltså Swärd vunnit slaget och lagt en god grund för att kunna vinna kriget, då börjar en kampanj för att leta fel hos Swärd. Inget kan vara tydligare än att man i sin besvikelse över att inte ha kunnat motbevisa honom i stället försöker underminera Swärds person och ställning. Det är ett känt mönster inom de vänsterkretsar Pekka tillhör…framför allt försöker man begränsa hans (Stefans, min anmärkning) frihet så att lekskolan i Örebro skall kunna fortsätta att underminera Guds ord”

  • O.K

    Stefan

    Du kanske klarar att läsa mellan raderna i det som Pekka skriver men vi som bara har dom ord som han skriver vi uppfattade dom negativt det har nästan alla gjort

  • Nils

    Stefan !
    Det kläder dig att du altsomofta vill utöva diplomati gentemot meningsmotståndare…
    men diplomatin har en tendens att bestå av fjäsk & mutor, samt även utmålande av gemensamma fiender.
    Effktiva medel till att upprätta broförbindelse till meningsmotståndare.

    Men om nu grundförutsättningarna för brobyggande sköts i sank för brobyggande, då är det knappast meningsfullt att yttterligare skjuta ytterligare på de fundamnt som upprätthöll brofåstena.

    Att Pecka & du försäker enas om kommentatorernas (brofästenas) dåliga material (kommentarer, ger knappast medel till upprättande av förbindelse.

    Jag menar att i många stycken är kommentatorsträngarna i många fall minst lika berikande som artikeln ifråga. Måhända att även kommentatorer besitter uppenbarat ljus över spörsmålet också… de många ljusen – desto starkare sken.

    Men som jag skrev tidigare:
    En betygsättares kriterier ska inte påvisa sådana grumliga intentioner som Pekka avgivit offentligt.
    Konsekvensen kan givetvis tolkas som att Pekka straffar sig själv som lämplig rektor – det är en fullt naturlig logik.

  • Robert

    En del bloggare väljer att inte kommentera sina inlägg alls utan bara kör på…jag tror att de tänker på risken att hamna i evinnerliga kommentarer hit och dit utan att egentligen komma någonvart…rätt eller fel att välja att inte kommenterar för mycket på sin egen blogg, jag vet jag inte, jag antar att det beror på en massa saker…men det är lätt att hamna i ett skyttegravskrig…mellan olika kommentarer och som kristen vill man oftast väl, men ibland, jag säger inte alltid, kan det vara bättre att vara tyst och låta tiden har sin gång, och kanske ta upp det senare i ett nytt inlägg…ett tips är att be en bön innan man väljer att skriva ett inlägg och bjuda in den Heliga Anden i ens skrivande…jag säger inte att någon av Stefan eller Pekka har gjort något fel utan bara konstaterar att ett ändlös diskussion om vissa ting är just vad den onde vill att vi ska hålla på med, får då förlorar vi fokus på det som verkligen är viktigt nämligen Jesus Kristus och människorna som ännu inte tror på honom…..

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Stefan!
    Jag delar Pekkas oro här. Jag har ju varit i den kristna bloggsvängen ett tag och jag tycker att tonläget hårdnat. De må vara hänt att tex de som inte hållt med dig i samtalet om postmodernism och McLaren stundtals både varit ironiska och spydiga i överkant. Vilket är beklagligt. Absolut.

    Men det är i din ”fan-club” som man förklarar folk som ”avfälliga”, ”inte frälsta”, ”liberalteologer”, ”bidrar till avfallet i den yttersta tiden” etc etc. Det är bara att se vad Pekkas kommentar genererade. Kort och gott, det är där du hittar de hårdast och märkligaste kommentarerna.

    Självklart kan inte du stå till svars för vad människor som gillar dig hittar på. Självklar kan du inte följa upp vad som skrivs både här och där. Det finns ingen lätt lösning på det här, men visst är det tragiskt om de ”lite mer kloka och eftertänksamma syns allt mer sällan bland dina kommentatorer.” Som Pekka skriver.

    Allt Gott
    Joachim Elsander

  • Emil Mattsson

    Hej igen Stefan,
    För det första, jag uppskattar dig mycket. Uppskattar din fromhet, din hängivenhet för trasiga ungdomar i Tantolunden, ditt engagemang för miljöfrågor, din oförutsägbarhet. Du är smart, kvicktänkt, säkert en person som det hade varit genuint kul att ta en öl med någon gång. Och skulle vi sätta oss ner och samtala om tron tror jag att vi skulle se att vi har extremt mycket gemensamt: tron på en treenig Gud, Fadern som skapare, Jesus som Föredöme och Frälsare, Anden som kraft med naturliga och övernaturliga gåvor till församlingen, vikten av omvändelse, hoppet om en ny himmel och en ny jord osv. Med andra ord, ganska mycket gemensamt. Jag tror verkligen det.
    Men vi delar inte allt. Och här tror jag att jag talar för en ganska stor, eller åtminstone inte alldeles liten, grupp människor inom EFK som de senare åren inspirerats av fenomen (delvis disparata men ändå mer eller mindre tydligt besläktade) som Frizon, Emerging Church, husförsamlingsrörelsen, 24/7-rörelsen, Radical Orthodoxy, Nyanabaptism, Korsvei, narrativ teologi, etc. som kanske läser, lyssnar och inspireras av personer som John Howard Yoder, Stanley Hauerwas, NT Wright, Shane Claiborne, Greg Boyd, Frank Viola, Rob Bell, Lesslie Newbigin, Jim Wallis, Alan Hirsch, Brian McLaren, eller varför inte våra egna, Harry Månsus och Magnus Malm (listorna är godtyckligt hopsatta av mig, de kan säkert diskuteras och någon annan kan säkert fylla på), som kanske resonerar på ett annat sätt i medlemsfrågor än vad du gör, som kanske ser den ortodoxa evangelikalism som du ständigt hyllar som ibland mer av själva problemet än som lösningen, som är djupt kritiska om den kristna tron stannar vid att vara ett ”försanthållande” men som bär på en djup längtan efter att kristen tro skulle bli efterföljelse, kött och blod, syn för de blinda och frihet för de fångna och som ber att Guds vilja skulle få ske på jorden – här och nu! – så som den redan sker i himlen. Visst, vi kanske inte tänker precis som du gör men många av oss skulle nog vittna om att vi aldrig förr har varit så passionerade för evangeliet som vi är nu.
    Mina frågor till dig är: Kan du leva med att vara ordförande i en rörelse där vi finns, människor som inte tycker som du i alla avseenden? Kan du försöka att lyssna noggrant och ordentligt till våra erfarenheter och berättelser innan du tillrättavisar oss? Och kan du göra vad som står i din makt för att inte polarisera och svartmåla i onödan (även om vi ju alla vet att nyanserade resonemang varken gör sig bra i media eller i bloggvärlden)? Vi kan leva med att finnas i samma rörelse som du men kan du leva med oss? Om ditt svar är nej på dessa frågor har du inte mitt förtroende som EFK:s ordförande. Inte för att jag inte diggar dig, utan för att jag i så fall tror att du just nu är fel person på fel plats.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Emil Mattson:

    Tänkte jag skulle försöka undvika kommentera denna gång, eftersom tycker inte det ska vara rätt att t.ex mina kommentarer ska bli en ursäkt att kritisera Stefan.

    Men din kommentar gör mig lite nyfiken. Borde det intee vara en självklarhet för samfundet att pröva sin bekännelse och lära?
    Och är det inte så att enklaste sättet att undvika dispyter, hårda debatter, och dylikt är genom att ständig fråga efter människor åsikter och sedan anpassa sig dem?
    Jag tror det är en farlig sätt att se på saker och ting (även att argumentera utifrån egna erferenheter eller vad som är mest praktiskt).

    Sådana här hårda debatter har ju sitt ursprung i att det tycks gå att tolka Bibeln på många sätt, och det är ju inte så att man enligt Bibeln kan hitta en rikedom genom alla möjliga slags tolkningar, utan Bibeln talar ju om att vara eniga i tal, tro, lära och liv.
    Så när sådana här hårda debatter uppstår så är det ju antingen tal om köttslighet, och då bör kärleken skyla över ofullkomligheterna (här behöver åtminstone jag omvändelse), eller också är det fråga om villfarelser som måste avvisas, villfarelser kan ju aldrig kärleken skyla över.
    Tar man en titt på kyrkohistorien, räcker med Svenska Kyrkan här i Sverige så borde man förstå att det är ett livsvillkor för kyrkan att hålla sig till denna enda rätta lära. Och är det så att vi inte är klara över vad läran är, måste vi söka den i Ordet. Inget annat skall avgöra läran än Guds ord allena.

    Om jag för dela med mig mitt perspektiv.

  • Emil Mattsson

    Hej igen Stefan,

    För det första, jag uppskattar dig mycket. Uppskattar din fromhet, din hängivenhet för trasiga ungdomar i Tantolunden, ditt engagemang för miljöfrågor, din oförutsägbarhet. Du är smart, kvicktänkt, säkert en person som det hade varit genuint kul att ta en öl med någon gång. Och skulle vi sätta oss ner och samtala om tron tror jag att vi skulle se att vi har extremt mycket gemensamt: tron på en treenig Gud, Fadern som skapare, Jesus som Föredöme och Frälsare, Anden som kraft med naturliga och övernaturliga gåvor till församlingen, vikten av omvändelse, hoppet om en ny himmel och en ny jord osv. Med andra ord, ganska mycket gemensamt. Jag tror verkligen det.

    Men vi delar inte allt. Och här tror jag att jag talar för en ganska stor, eller åtminstone inte alldeles liten, grupp människor inom EFK som de senare åren inspirerats av fenomen (delvis disparata men ändå mer eller mindre tydligt besläktade) som Frizon, Emerging Church, husförsamlingsrörelsen, 24/7-rörelsen, Radical Orthodoxy, Nyanabaptism, Korsvei, narrativ teologi, etc. som kanske läser, lyssnar och inspireras av personer som John Howard Yoder, Stanley Hauerwas, NT Wright, Shane Claiborne, Greg Boyd, Frank Viola, Rob Bell, Lesslie Newbigin, Jim Wallis, Alan Hirsch, Brian McLaren, eller varför inte våra egna, Harry Månsus och Magnus Malm (listorna är godtyckligt hopsatta av mig, de kan säkert diskuteras och någon annan kan säkert fylla på), som kanske resonerar på ett annat sätt i medlemsfrågor än vad du gör, som kanske ser den ortodoxa evangelikalism som du ständigt hyllar som ibland mer av själva problemet än som lösningen, som är djupt kritiska om den kristna tron stannar vid att vara ett ”försanthållande” men som bär på en djup längtan efter att kristen tro skulle bli efterföljelse, kött och blod, syn för de blinda och frihet för de fångna och som ber att Guds vilja skulle få ske på jorden – här och nu! – så som den redan sker i himlen. Visst, vi kanske inte tänker precis som du gör men många av oss skulle nog vittna om att vi aldrig förr har varit så passionerade för evangeliet som vi är nu.

    Mina frågor till dig är: Kan du leva med att vara ordförande i en rörelse där vi finns, människor som inte tycker som du i alla avseenden? Kan du försöka att lyssna noggrant och ordentligt till våra erfarenheter och berättelser innan du tillrättavisar oss? Och kan du göra vad som står i din makt för att inte polarisera och svartmåla i onödan (även om vi ju alla vet att nyanserade resonemang varken gör sig bra i media eller i bloggvärlden)? Vi kan leva med att finnas i samma rörelse som du men kan du leva med oss? Om ditt svar är nej på dessa frågor har du inte mitt förtroende som EFK:s ordförande. Inte för att jag inte diggar dig, utan för att jag i så fall tror att du just nu är fel person på fel plats.

  • http://adamdavidsson.blogspot.com adamD

    En sak som får mig att börja fundera är:

    Ligger det eller ligger det inte en motsägelse i att predika den korsfäste Jesus som Vägen, Sanningen och Livet, den enda vägen till Gud och att praktisera andra religioners seder?

  • Thomas Arvidsson

    #3 O.K skrev: Du kanske klarar att läsa mellan raderna i det som Pekka skriver men vi som bara har dom ord som han skriver vi uppfattade dom negativt det har nästan alla gjort” slut citat.

    O.K.: Det var ett av de mest kategoriska slutsatser jag läst. :) ”…det har nästan alla gjort” Vilka är alla? Har du någon unik gallupundersökning att luta dig emot? Nä, säg din mening och stå för den – det räcker.

    Mvh

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Verkar som om dom som klagar på ”hårda tonfall” etc håller på med något slags uppfostringsprojekt för att slippa bli motsagda.

    Ett råd till Stefan, om det är möjligt att genomföra: Att du borde skaffa en ”klaga på kommentarfunktion”, en ikon som dyker upp efter varje kommentar. Man klickar på ikonen, och kopierar in den text som man vill klaga på.

    Sedan en sak. Tonen har inte alls hårdnat om jag jämför med KP-bloggen, där moderatorn själv förvanskade inlägg för att ställa skriventen i dålig dager, eller Dagen Forum Debatt, där moderatorn Tomas Österberg underlät att ta bort rent förtal, av typ: ”gräver i andra mäns kalsonger” och i stället skällde ut folk för att de reagerade mot sådana påhopp. Också ett uppfostringsprojekt vad jag kan förstå. Det var vid tiden för Green-rättegångar och vissa aktivister försökt stoppa debatten med fula påhopp. Har något liknande förekommit här?

    Sedan har jag att säga om frikyrkliga som skriker i högan sky om de anklagas för liberalteologi etc. Jag är medlem i en kyrka som ständigt, inte bara av sina egna medlemmar, utan av både katoliker och frikyrkliga. Vanligtvis stödjer jag kritiken, men jag kan inte med när man utmålar Svk som helt igenom rutten. Det är en mycket märklig bild, när inte en enda spricka får synas i den frikyrkliga muren.

    Varför skulle själafienden vara så utstuderat ointresserad av att försöka få även frikyrkorna på fall? Varhest Guds ord predikas rent och klart, håller sig djävulen framme och försöker stoppa det. En kyrka som aldrig utsätts för frestarens försåt är en död kyrka. Vägen till helvetet är stensatt med de bästa avsikter. De ville så väl och det blev så fel. (Visserligen sagt om 68-vänstern, men kan lika väl gälla kristna.)

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Det är okunnigt att koppla ihop en bloggskribent med vad kommentatorerna skriver. Jag blir själv inte bara arg, utan förvånad när någon märklig läsare kopplar ihop MIG med sexisterna som kommenterar mina jämställdhetsinlägg på den egna bloggen. Jag som i varje andetag jobbar för jämställdhet. Jag rår inte för att det finns män som inte begriper att kvinnor är människor.

    Samma problem finns på alla de större kristna bloggarna. Problemet är alltså inte att det finns ogenomtänkta kommentatorer som glömmer bort att självcensurera de dummaste åsikterna. Problemet är att många läsare inte tänker ett steg längre och inser att den dumma åsikten som framförts är en kommentators, inte bloggskribentens. Jag tror och hoppas dock att detta är en barnsjukdom som försvinner när människor blir mer vana vid bloggar. Många är vana vid tidningars mer hårda censur av insändare och tänker inte på att en bloggare oftast inte har en hel redaktion som kan hjälpa till med att sortera.

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Joachim: Innan bloggarna så fanns bland annat forat ”Ung Tro”. Detta var när internet var relativt ungt och omoget (1999). Jag deltog frekvent i debatterna och var väl även jag, ganska omogen. Vad jag minns är dock klart som om det skett igår. Debattläget var oerhört mycket hårdare än på dagens kristna bloggar. Förolämpningar och epitet haglade, även ifrån präster och pastorer.

    När Ung Tro:s debattfora lades ner på grund av det hårda tonläget, gick folk över till det då stora debattforat på 7ehimlen.se. Även där spårade det ur så att 7ehimlens grundare vid två tillfällen fick stänga och göra om forat. Också där var tonläget oerhört mycket hårdare än på dagens bloggar.

    För den som deltagit på Crossnets debattfora, där en hög andel debattörer var pastorer, präster och teologistudenter, står det också klart att debattläget är mildare på de flesta bloggar än det var där.

    Jag tror att kristna är ovana att diskutera ståndpunkter offentligt. Ovana skapar närhet till känslor, som i sin tur skapar närhet till övertramp. Att som du gör, påstå att debattläget hårdnat, tror jag är felaktigt. Jag har skrivit tusentals a4 i kristna internetdebatter under tio år, och jag kan svära på att det snarast blivit mildare!

    Kanske kan det vara så att debattläget hårdnat kring några frågor som ligger just dig varmt om hjärtat. Att döma av vad du skriver på din blogg så kan jag nog eventuellt hålla med om detta – just postmodernism diskuteras på ett hårdare sätt nu än för några år sedan.

  • Jonny Nilsson

    Du är vegetarian. Hitler var också vegetarian. Jesus umgås med syndare. Därför måste det vara något fel med honom. Stefan Swärd har anhängare som skriver ohyfsat. Därför…Detta debattknep kallas för Guilt by association. Man ska akta sig för det tycker jag.

    Pekka undrar i ett inlägg om inte Stefan bör dra upp rågångar gentemot vissa bloggkommentatorer som inte verkar falla Pekka i smaken. Huruvida det beror på att de har konservativ bibelsyn eller att de inte kan debattera hyfsat framgår inte. Frågan är om det är så viktigt att dra upp rågångar gentemot ivriga Jesu vänner som förilar sig med orden när de i helig vrede ser evangeliet förvanskas. Jesu vän Petrus högg av örat på en soldat. Det var fel, men Jesus satte inte upp en rågång. Kanske är det betydligt viktigare att dra upp en rågång gentemot de som förfalskar evangeliet i våra dagar. Paulus är ju noga med att rät evangelium förkunnas.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    I en psalm, som vi sjöng i Svenska kyrkan igår (söndag) psalmen stär i Svk:s psalmbok (nr 401) lyder orden: ”rätt bekänna Jesu namn”. Alltså inte enbart ”bekänna Jesu namn”. Detta genomsyrar hela den kristna kyrkan, även om det idag finns enskilda medlemmar och t.o.m präster och biskopar (och frikyrkopastorer?) som inte vill kännas vid de orden. Historien hinner alltid ifatt med ”Give me that old time religion, it was good enough for our mothers, it saved our fathers, and it’s good enough for me.” I psalm 401 står det också att Gud inte låter sin kyrka gå under, vilket låter hoppfullt för oss i Svk, som kanske ser risken för det tydligare än många frikyrkokristna kanske gör.

    Men Stefan Swärd gör det. Jag gillar inte hans engagemang i Claphaminsitutet, men han är faktiskt bra som teologisk vägvisare. Att Stefan får fortsätta att visa fram det sanna evangeliet är en angelägenhet som inte bara angår EFK, utan hela den svenska kristenheten. Men det är inte bra om evangiet sammanblandas med en viss politisk schattering och därför kan utmålas som ett högerprojekt, som Pekka skriver. Om Stefan ska avsäga sig någon av sina roller är det som ordförande i Claphamnistitutet, inte som ordförande i EFK, där han är en tydlig röst som inte bör tystas.

  • Tom

    Det blir ju en pseudodebatt när man börjar antyda att Stefan Svärd skall ta ansvar för de som skriverpå hans blogg eller t o m de som skriver på någon blogg som upprättshålls av någon som sympatiserar med Stefan.
    Det är ungefär som att pastorn skall ta ansvar för alla åsikter som förekommer i en församling. Det är inte realistiskt utan bara ett sätt att leda debatten in på ett sidospår.