Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Nu är det sen måndag kväll och jag är hemma. Hustrun är på konferens med jobbet, men jag har ändå två kvinnor hemma, dels svärmor på besök, dels en av döttrarna.

Det har varit en intensiv dag, och min och Pekka Mellergårds bloggdebatt har skapat ett enormt intresse. Telefonen har gått varm, mailen har strömmat in hela dagen, och det är ingen EFK-are som har hört av sig som tycker att jag ska avgå, utan har bara mött uppmuntran under hela dagen.

Men jag tror också att det är viktigt att som kristen ledare också visa sin svaghet och sårbarhet. Jag tycker att vi möter detta i Bibeln på ett antal olika sätt. Varför står det om Pauli våndor och frustrationer med olika människor. Varför kan vi läsa om kung Davids brottningskamp med både fiender och sitt eget liv? Det är lika bra att säga som det är. I natt satt jag och grinade nästan halva natten.

Kristet engagemang är som ett hett och kanske stormigt äktenskap. Skillnaden är hårfin mellan glädje och extas, bitterhet och smärta – Kärlek, smärta, passion, inlevelse, lojalitet lever om vart annat. Jag har satsat så enormt mycket av mina bästa år på Evangeliska Frikyrkan, och jag har verkligen trott på det vi har gjort. Och några av kommentarerna här på bloggen blev bara för mycket för mig i går kväll, det gällde framförallt två saker, dels att jag tydligen diskuteras i en rad olika sammanhang inom EFK och att dessa diskussioner sker bakom min rygg, dels att min Bibeltro och nit för evangelikal kristendom ska liknas vid att utlösa läktarvåld (i fotbollstermer). Resten av debatten hade jag inga större problem med, men just de två detaljerna blev mer än jag klarade av. Men man är bräcklig och klarar inte särskilt mycket.

Kommer att möta Evangeliska frikyrkans presidium i morgon kväll, (som är missionsdirektor och biträdande missionsdirektor, ordförande och vice ordförande) för att diskutera situationen.

Jag tror på öppenhet och raka debatter. Att argumenten vrids och vänds, jag tycker att det är fascinerande med bloggande. Men när det går över till ren personkritik kan det börja bli känsligt, och ska det börja granskas på en blogg hur man sköter sitt uppdrag då börjar det gå överstyr. Och jag tycker absolut inte att personer med ansvarsuppdrag inom en organisation på en blogg ska börja granska hur kolleger och ens chefer sköter sina uppdrag. Jag tycker absolut att det ska kunna granskas och kritiseras hur jag sköter mitt uppdrag som ordförande i Evangeliska Frikyrkan, men jag tycker att man ska använda våra interna kanaler för sådana personfrågor, inte offentliga bloggar som vem som helst kan läsa.

Eftersom jag lever mitt liv i stor utsträckning utanför den kristna sfären, så jämför jag ofta med hur andra delar av samhället fungerar. Och jag kan faktiskt inte komma på någon sektor där det är accepterat att chefstjänstemän offentligt går ut och kritiserar VD, direktor, styrelseordförande eller vad man nu har för titel. Det är bara organisationer i fritt fall, och i totalt upplösningstillstånd där sådant förekommer. I Sverige går det att ge enstaka exempel på att sådant har förekommit, t.ex. inom politiska partier i krissituationer efter förlorade val där det kan bli en mycket öppen kritik mot partiordförande, det finns också enstaka exempel från organisationsvärlden under senare år, inom Aktiespararna vid något tillfälle, inom Företagarnas riksförbund vid något tillfälle, inom LRF. Den styrelseordförande i Sverige som har varit mest i blåsväder senaste året är LO-chefen Wanja Lundby-Wedin, men så vitt jag minns vara det ingen chef inom LO:s fackförbund som gick ut och offentligt kritiserade henne.

Så det finns vissa spelregler och etik inom organisationer, som jag tycker borde vara självklara även inom kristna organisationer. 

Men jag vill inte älta i detta, jag är varken bitter eller sur på någon, men rejält känslomässigt tilltufsad just nu, men det går nog över.

Och Hammarby förlorade ikväll också, blir det en till kväll då man gråter sig till sömns?

Nej, Kristus är uppstånden, han är sannerligen uppstånden.

Godnatt.

  • Robert

    Jag tycker absolut att det ska kunna granskas och kritiseras hur jag sköter mitt uppdrag som ordförande i Evangeliska Frikyrkan, men jag tycker att man ska använda våra interna kanaler för sådana personfrågor, inte offentliga bloggar som vem som helst kan läsa.

    Jamenprecis. Jag tycker att jag känner igen det här.

    Vem var det som startade den digitala steningen av alla villolärare i Saronförsamlingen i våras?

  • Tobias

    ”Men jag tycker att man ska använda våra interna kanaler för sådana personfrågor, inte offentliga bloggar som vem som helst kan läsa.”
    Håller helt med dig här.
    Jag påminns även om vad Jesus sa: Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. Hade detta skett hade inte Dagen kunnat blåsa upp det hela med sina ”välformulerade rubriker” som
    – EFK:s samfundsordförande hotar avgå efter kritik
    – ”Han är inte någon talesman för EFK”
    Det känns så hårt och dramatiskt och man får en helt annan bild när man läser hela artikeln. Sådana här påladdade rubrikerna förknippar jag med Aftonbladet, och det är ingen komplemang.

  • http://wallebloggen.wordpress.com Walle

    Jag har inte följt hela den här debatten, men jag måste ändå säga att jag inte förstår kritiken. Framför allt förstår jag inte sättet den framförts på. Välmenande kritik är alltid nyttigt i alla organisationer, men varför på en blogg? Varför kunde inte Pekka bara ta upp telefonen och ringa dig, kanske boka in ett möte och vädra sina åsikter. Sådana här saker är fruktansvärt skadliga för, i det här fallet EFK och i förlängningen hela kristenheten.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    En låt från mig till dig: http://www.youtube.com/watch?v=bT8ym1gOfCY

    Gud välsigna och bevara dig Stefan

  • Margret Sundin

    Det är riktigt, ett liv i Kristus innebär mycken gråt. Vi har en Djävul som vill förgöra och förstöra. Vi måste vara vaksamma. Jag har haft chefställning inom det vanliga näringslivet och där försöker man lösa konflikter på ett mera proffessionellt sätt som jag upplevt det. Olika meningar är där välkomna och kan diskuteras på ett kreativt sätt, det för framåt. Visioner och planer känns där viktiga som motor för företaget medan inom kristenheten är det upplevs det som hot mot ”min lilla värld”. Det har känts förvirrande att det inte är möjligt i den kristna världen. Det tar på djupet och blir mycket hårdare när man ”sågas”, diskuteras och analyseras av de troende syskonen! Det gör oerhört ont. Det blir snabbt grovt. Jag har många gånger gråtit över kristenheten i vårt land, av olika anledningar. Men Gud kallar ett folk som står fast i Ordet och predikar i kärlek. I det längre perspektivet ser vi Guds mening med det som sker. Ibland har jag känt mig som den gråtande profeten Jeremia eller som Paulus när han och Silas stenades, vem har inte gjort det av pastorer och ledare inom den kristna kyrkan? Det innebär ett lidande att följa Kristus, det innebär förföljelse – hela Bibeln beskriver denna kamp och brottning.

    Vi måste gå i det vi tror Gud kallat oss till oavsett vad vi möter. Beredda att möta motstånd. En förväntan på sunda samtal och möten måste vi givetvis ha men det är inte alltid de infinner sig heller och sorgen och smärtan får bäras fram till Kristus.
    Margret Sundin

  • eva

    Stefan, du tror inte att ditt handlande i relation till NOD och Saron kan tolkas ungefär som det du nu själv anser dig utsättas för? Men du har säkert ett fempunkts-försvar på den frågan också.

  • Ronny

    Tack Sfefan för din öppenhet jag tycker den är så befriande det gör er ledare männskliga för oss övriga.Och Gud och nåden och vekligheten så mycket mer uppenbar. Och känslorna de levande gör ju Gud livet Ordet verkligheten och nåden och saningen tycker jag. Jag har varit mycket öppen om mig och mitt liv och minnöd och lycka i Gud med sen några år .Och bet att människor och kristna och jag ska våga vara öppen och ärlig och våga .Och våga tro på Gud ochhans Ord och vilja och nåd om allt.Utan att för den skull bli fula.Och om vi ändå är det på hans förbarmmande nåd för andra och oss om det med som om allt.Och våga och vilja ta emot Guds nåd av Gud och och vilja ge varandra och alla och oss själva och av vem som helst.I villken sitution och position som helst. Vår pristige eller Kyrkas eller vårt sammhangs eller företags eller samhälles . Kommer ju inte attkunna hjälpa eller rädda någon eller nåt eller oss . Bara Guds och Guds nåd enligt Guds Ord angående hans vilja och tillåtande vilja.Och inget annat jag är heller äckta och san en hycklande och falsk och önskar andra med är . För då blir det uppenbart hur det är.Men givetvis med intigritet och utrymme att välja väg själv och växa i sin egen tackt.

    Men önskar att vi kunde var ärliga och pålitliga och våra sammahang.Och försonliga.öppet med det som borde vara så och privat med det som bör vara så .Och förlåta klaver trampen och de riktigt allvarliga felstegen Och att vi kunnde förvänta oss nåd och alltid oavsett hur mycket och ofta det än behövdes .Och ville försöka göra bättring och ta vårt annsvar med .Och upprätta den som felats emot och den som felat..Utan att behöva hamna under bilan så fort man gör minsta lilla misstag .Och privat eller ofentlig rättegång och förnedring och utpekande skamgörande och avrättning…

    Man måste tänka på i ett så sluttet samhälle som Sverige där det påstås att det fri Ordet är fritt. Men när man utryker det så kan man komma under press .Och det bli pressat för både offer och skyldig i såddana fall det är på det viset med . Eftersom det kan förekomma att man inte får ha egna åsikter eller vara sig själv utan att bli mobbad för det. Eller att det offentliga eller nån privat drar igång media cirkusen för sensationlystnads skull eller vinning och mackten skull.

    Och utpeckar en för att var den skurk de vill utmåla en till för egen vinnings skull.Eller använder nåt som nån säger om nån eller något sammhang för att så skaffa sig fördelar eller som ett nöje ganska småaktig men djupt männskligt.Och ibland misstar vi oss om att avsikten skulle var så med, fast det inte alls är så också.Och det är männskligt att fela.men Gudomligt att förlåta .Och utvägar tror jag ligger i Guds stora nöje och intresse att skapa åt oss alltid .Med en härlig fortsat framtid med Gud . För både skyldig och offer alltid. Så ge inte upp med Guds nåds hjälp går det bra på nått underbart sätt och är livet underbart och spännade trots allt så gråt och sörj.Och bli tröstad av all tröst Gud .Och be inför kristi kors och uppståndelse till evigt liv igen .Han är enda lösningen ,med de enda hållbara lösningarna för tid och evighet enligt Guds Ord . Som han uppenbarar och giver oss så vi kan tro honom om Guds Nåd för hans skull bara på alla livets Områden som Gud vill

    Vår trogne och ende garant om att vi kan få nåd av Gud om vi vill det om allt och frid med Gud,och alltid, men bara som Gud vill . För det är Ju ändå Gud som är Gud och bestämmer …

    Men jag tycker att det är bra med det öppna samhället och den öppna församlingen och gemmenskapen där alla kan säga sin menning som bör vara frivilligt förstås. Och efter eget tycke och smak. Där det går att snaka om olika saker och ting och bli överens , eller överens om att man är oeniga på ett fredligt och kärleksfullt vis .Och att vi kan lära av varandra . Så jag är nog mycket Svensk egentligen. Sverige är ett rätt bra land egentligen om inte världs bäst så bra ,Med möjlighet för var och en att ödmjukt trygg tro på Gud och Guds Ord och vilja och be om Guds nåd och välsignelse och tacka Gud för.Och följa Jesus vår Herre om vi vill som han vill.Fantastiskt vad tack Gud för det och må så ske alltmer i frid med Gud . Gud i Jesus namn, amen!!! Frid Ronny

  • AT

    En sak som är värd att reflektera över är hur länge en LO-ordförande som gick ut offentligt och sa att vissa LO-förbund fattade fel beslut på sina kongresser skulle få sitta kvar, eller hur uppskattat det skulle ha varit om en direktör för en koncern offentligt, på en blogg, kritiserade ett dotterbolags inriktning?

    När jag läser denna blogg läser jag vad EFK:s ordförande har för åsikter. Det är ofrånkomligt att jag förknippar dessa åsikter med EFK:s åsikter, i synnerhet som du skriver att dina inlägg är en del av ditt uppdrag. Om du då skriver saker du inte har förankrat i rörelsen förstår jag att du kritiseras. Offentligt. I samma medium som du skrivit.

  • Robert

    Det finns tydligen flera som heter Robert på denna blogg. Själv, jag Robert, skriver mestadels uppbyggliga grejer så om ni läser något kränkande från Robert så det inte jag Robert utan någon annan Robert…lite kul måste man ha i alla denna smet av kyrkopolitik….. som jag skrivit innan tar det här bara en massa onödig energi som skulle gått till att bygga upp Guds Rike och Kristi Kropp…det gör mig ledsen när kroppen skadas på detta sätt….Ef 4:25..Frid..

  • Pekka Mellergård

    Stefan!
    Det skulle ha känts väldigt fint om du i din godnatt-bloggrefererat till mina mail som jag skickade igår kväll, där jag, efter att du inställt vårt planerade personliga möte i Örebro i morgon förmiddag. Jag undrar alltså om du kan tänka dig att istället möta mig någonstans på Söder i Stockholm, dit jag är beredd att ta mig med kort varsel. Som detta utvecklats har ett personligt möte med dig allra högsta prioritet. Och som jag också skrev: Jag är beredd att be dig om förlåtelse, men jag måste först gemensamt med dig klara ut vad som behöver förlåtas, och vad som är rena missförstånd.

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Det är skönt att vi har Jesus!!

    v v v v Thommy Bergenwall

  • http://helapingsten.wordpress.com/ micael

    Håller med Thommy.

    Som jag skrev förut, låt oss lämna detta bakom oss.

  • O.K

    Robert 1

    Tobias 2

    Det står också om han inte lyssnar så säg det till hela församlingen matt 18:17 men jag som Saronmedlem fick inte reda på något förrän det skrevs i Dagen och här på denna blogg jag hoppas att Stefan kan komma till Saron och starta lite andligt ”läktarvåld”

  • Nils

    apropå Saron !

    Kommentatorer här vill använda Stefans beskrivning av det uppkomna till att vrida en annan debatt emot honom.

    Ni glömmer att Saron-församlingens vägval, var återigen utlöst av en öppen pressgranskning i Dagen.

    Det var flera berörda ansvariga lokalt som fick komma till tals. Vilket vi som grannförsamlingar tacksamt noterar. Det var inget som Stefan drev fram.

    Men däremot har jag full förståelse för Stefans öppenhjärtliga bibeltolkning när Saron-församlingens vägval kommer som frågeställning till honom.

    Ni försummar även att det på denna blogg har framkommit ett flertal inlagor som påvisar att flera medlemmar stannar hemma & deltar inte i Gudstjänstlivet i Saron, förutom de medlemmar som redan lämnat pga ledningens vägval.
    Dessutom vittnas det om att ledningen bryr sig inte om de röster som ifrågasätter det ”nya” vägvalet – det har uttryckts att de möts med attityden ”passar det inte så får ni väl gå”.

    Jag menar att när gräsrötternas flera vittnesmål pekar på detta sätt & det ekumeniska klimatet har störts allvarligt pss. som SveK vägval map. homovigslar, så är varningsröster högst befogade.

    Det är en självklarhet att en församlingsgruppering som avviker från klassisk evangelisk tro utpekas.

    Om Stefan klargör sin uppfattning i denna problemställning, så tolkar jag det enbart som en sann herdefunktion (oavsett Pekka & andras sekulära organisationsuppfattning)!

    Det som nu faktiskt ledningen för Saron får omvänt betyg av.
    Ja hårda ord – jag vet det !

    Men utifrån aspekten att ungdom fann en sund & sann tillflykt hos Saron tidigare med bl.a. Roland Hellstens undervisning, så måste grannförsamlingar nu reservera sig inför den tvetydiga hållning Sarons ledning numera påvisar i så centrala sakramentala frågor som äktenskap/samlevnad.

  • http://www.trotank.se/blog Daniel Astgård

    Men Stefan, nog måste du förstå att det finns tilltufsade människor i mottagarändan av dina skarpa uttalanden också? Ännu har ingen ifrågasatt DIN frälsning eller DIN goda vilja. Du är ingen martyr här och självömkan klär dig inte.

  • Andreas Tofters

    Låt oss nu alla be om enhet, försoning och helande i denna debatt mellan Stefan och Pekka. Enade vi stå söndrade vi falla. Det är Guds Rikes utbredande vi har för ögonen, där vi förlåter varandra, går den andra milen, ger bort allt vi har, även vår livklädnad, det som är oss närmast.

    Frid och seger över dig Stefan och Pekka i detta. Ni båda behövs, låt inte missförstånd och en ande av splittring komma emellan!

    Allt förmår vi i honom som ger oss kraft!

  • Nils

    #15
    Nej – du har helt rätt !
    Det är absolut inte klädsamt…

    – men otvetydigt är det föredömligt hanterat att klä av sig & vara beredd att lämna allt !

    Ingen har nog uppfattat att Stefan är mån om sin klädsamhet… – möjligtvis hans hustru i vissa sammanhang :-)

    Men Daniel – utveckla gärna dina teologiska funderingar på din egen blogg…
    – Det är säkert intressant för en del hur andra ser på martyrskap visavi klädval.
    Jag själv är lite novis map. denna teologiska labyrint

  • http://www.jesustro.se Kenneth Hermansson

    Nu ser jag fram emot en glad rapport att Stefan och Pekka träffats på Söder, sett en fotbollsmatch med eller utan hammarbyförlust samt rett ut sina missförstånd och glatt förlåtit varandra. :-)

  • Tobias Westh

    När man följer den här bloggdebatten är det inte utan att man känner viss hat-kärlek till bloggandet som fenomen. Å ena sidan kommer saker upp till ytan och får genomlysning från alla håll och kanter. Å andra sidan tenderar saker att bli så uppförstorade att det kan få långtgående konsekvenser. Det kan vara en hårfin skillnad mellan en ”uppfriskande debatt” och en kärlekslös bloggkampanj.

    Stefan och Pekka, ni behövs båda två i EFK och det skulle vara för sorgligt om en bloggdebatt skulle orsaka att någon av er lämnar era viktiga uppdrag. Därför instämmer jag i uppmaningen att träffas på Söder för lite förbrödning och klargörande av missförstånd. Att samtala öga mot öga vinner i hästlängder framför att knacka ner bokstäver och trycka på ”send”.
    Blessings!

  • Christer Roshamn

    En träff på Söder låter bra. Jobba på det!

  • Andreas Bernberg

    Hej!
    Har följt senaste tidens debatt och skulle vilja göra några kommentarer ang samtalsklimatet på denna blogg.
    Det är problematiskt att så många kastar ur sig påhopp som liberalteologi o.dyl. så fort någon inte håller med eller inte ger ett snabbt, kort och välpaketerat svar. Man måste kunna få vrida och vända på frågor utan att t.ex. övertygelsen om Jesus som den enda vägen till frälsning ska ifrågasättas. Att stämpla någon, eller t,ex. Örebro Missionsskola, som liberalteologer gynnar ju knappast ett öppet samtalsklimat!

    Det är beundransvärt och bra att så många vill utropa sig till den sanna trons försvarare, men problemet är att det blir näst intill omöjligt att föra ett samtal, eftersom man riskerar att bli stämplad som liberalteolog eller att ens frälsning ifrågasätts. Det är ett väldigt bra sätt att ta död på en debatt att måla upp två läger, där det ena lägret står för den sanna radikala tron och efterföljelsen av Jesus Kristus, och det andra lägret som en samling liberalteologer! Som elev på Örebro Missionsskola så tycker jag att det verkar gå alldeles utmärkt att hålla fast vid klassiska evangelikala ståndpunkter, men samtidigt vända och vrida på frågor.

    En kommentar till #5 Margret Sundin: Du skriver att vi alla på vår livsväg och kommer möta motstånd och att det finns en djävul som vill oss ont. Det håller jag helt med om. Men det blir konstigt att säga så i den rådande diskussionen. Om det nu är Herr Swärd som möter motstånd, är då rektor Mellergård Djävulens hantlangare?!

  • Ronny

    Det Här låter Gott Bröder !!! Ronny Gud välsigne er och Guds frid!!!

  • Anton Fagerstedt

    Med tanke på de känslor som svallar i denna diskussion undrar jag om det inte ligger mer bakom än vad som faktiskt kommer upp till ytan. Så infekterat som det nu har blivit känns det omöjligt att som EFK:are tycka något om någonting här om den här diskussionen. Eftersom jag förmodligen inte vet allt (tack och lov) lever jag med den villfarelsen(?) att jag har fullt förtroende för BÅDE Pekka och Stefan, och ser BÅDA som viktiga inom vår rörelse. Jag hyser dock gott hopp om att detta inte är någon villfarelse.

    Om Ni läser detta, Pekka och Stefan (förhoppningsvis har ni viktigare saker för er än att läsa alla bloggkommentarer); Ta nu och träffas! Om ni inte är beredda att samtala med varandra (vilket jag tar för givet att ni är) är ni inte värda ett uns av det förtroende som rörelsen gett Er, och som jag också fortfarande känner för er båda två.

  • Christian

    På tal om låtar, är det U2 som sjunger i en strof: Betrayed with a kiss….

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Jag håller med Anton om att det finns mer under ytan av denna diskussion. Jag har svårt att se annat än att Stefan och Pekka i denna diskussion (omedvetet? ofrivilligt?) kommit att få rollen av representanter för två olika tendenser/grupper/strömningar inom (och utanför) EFK.

    EFK innehåller ju både höger-evangelikala och vänster/post-evangelikala, även om jag misstänker att detta är mer en nyhet för dom högerevangelikala än för dom andra. Om beteckningarna känns ovana så kommer här ett kostnadsfritt tips hur du kan avgöra vilken grupp du tillhör: Om du ser Stefan som en Sanningens Försvarare och misstänker eller är rädd för att Pekka/McLaren/NOD mfl inför villolära och/eller liberalisering så är du troligen högerevangelikal. Om du tycker Stefan är lite trångsynt och/eller sympatiserar med Pekka och tycker McLaren mfl står för välbehövlig förnyelse el liknande, så är du vänster/post-evangelikal. Det finns mer man kan lägga till på listan.

    Om man därför försöker hantera detta ENBART på personnivå, så är jag övertygad om att den kommer att blossa upp igen med andra (eller samma?) personer i andra forum.

    Jag tror också det kan vara sunt att skilja på konflikter (som ju i en församling bör lösas enligt Jesus instruktioner i Matteus 18:15-22), och på spänningar. Spänningar finns alltid och bör enligt min mening ofta bearbetas öppet genom samtal och liknande.

  • http://www.reclaim.nu/wordpress Mattias Berggren

    Jonas, klokt inlägg. Ett annta bibelställe värt att tänka på när det gäller konflikter/spänningar syskon emellan är 1 Kor 6:1-6:6. Kanske något att tänka på för oss alla som bloggar och kommenterar offentligt, vilket ju en blogg är…

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Jonas Lundström:
    Tycker inte det blir rätt att måla upp denna debatten som kristen höger (typ Ted Haggard) mot kristen vänster (typ broderskaps rörelsen).
    Om man bekänner sig till Lausannedeklarationen borde ju alla enas t.ex kring
    :
    Genom Bibeln talar den helige Ande också idag. Gud upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen.”
    I stället handlar det om att förkunna Guds kärlek för alla syndare och inbjuda alla människor att ta emot Jesus som Frälsare och Herre genom en helhjärtad och personlig avgörelse i omvändelse och tro.”
    Evangelisation är proklamation av den historiske, bibliske Kristus, som Frälsare och Herre, i syfte att övertyga människor att personligen komma till Kristus och så bli försonade med Gud”
    Eftersom människan är skapad till Guds avbild har hon en inneboende värdighet, oberoende av ras, religion, hudfärg, kultur, klass, kön eller ålder. Alla människor bör därför respekteras och tjänas, inte exploateras…Den frälsning vi gör anspråk på bör förvandla oss ifråga om hela vårt personliga och sociala ansvar. Tron utan gärningar är död”
    Kyrkan befinner sig i centrum av Guds universella syfte och är hans utvalda redskap för att sprida evangeliet. Men en församling som förkunnar korset måste också själv vara märkt av korset.”
    Vi kommer nu överens om att söka en djupare enhet i sanning och helighet, gudstjänst och mission.”
    Målet måste vara att med alla tillgängliga medel och på kortast möjliga tid ge varje människa tillfälle att höra, förstå och ta emot de goda nyheterna.”
    Men varje kultur måste alltid prövas och bedömas utifrån Skriften. Eftersom människan är Guds skapelse är en del av hennes kultur rik på skönhet och godhet, men eftersom hon också är en fallen skapelse är all kultur besmittad av synd, och en del är även demonisk. Evangeliet förutsätter inte att det finns kulturer som är förmer än andra utan värderar alla kulturer i enlighet med sitt eget kriterium på sanning och rättfärdighet och hävdar absoluta moraliska principer i varje kultur.”
    Vi tror att vi ständigt är engagerade i en andlig kamp mot onda andemakter, som försöker att omintetgöra den kristna församlingen och hindra dess ansträngningar i världsvid evangelisation. Vi känner vårt behov av att ikläda oss Guds vapenrustning för att kunna kämpa i denna strid med sanningens och bönens andliga vapen. Vi upptäcker fiendens aktivitet inte bara i falska ideologier utanför den kristna församlingen utan också inom den i falska evangelier som förvränger Skriften och ställer människan på Guds plats. Vi behöver både vaksamhet och urskillning för att bevara det bibliska evangeliet. Vi erkänner att vi själva inte är immuna mot världsliga tankar och handlingar och lätt kan bli ett byte för världslighet. Fastän t ex noggranna studier av både numerisk och andlig församlingstillväxt är riktiga och värdefulla, så har vi ibland försummat sådana. Andra gånger har vi i vår iver att försäkra oss om ett gensvar för evangeliet kompromissat med vårt budskap, utövat inflytande på våra åhörare med tekniska påtryckningar, blivit otillbörligt upptagna med statistik och även använt sådan på ett ohederligt sätt. Allt detta är världsligt. Kyrkan ska vara i världen, men världen ska inte vara i kyrkan.”
    Det är Guds vilja att varje regering ska arbeta för fred, rättvisa och frihet och utveckla samhällen, i vilka den kristna församlingen kan lyda Gud, tjäna Herren Kristus och predika evangelium utan hinder.”
    Vi uttrycker vår djupa oro för alla som har blivit orättvist fängslade och särskilt för våra trossyskon som får lida på grund av sitt vittnesbörd om Herren Jesus. Vi lovar att bedja och verka för deras frihet. På samma gång vägrar vi att låta oss skrämmas av deras öde. Med Guds hjälp vill vi försöka att stå emot orättvisor och förbli evangeliet trogna, vad det än må kosta oss. Vi glömmer inte att Jesus har förutsagt att förföljelse är oundviklig.”
    Vi tror på den helige Andes kraft. Fadern sände sin Ande för att vittna om sin Son. Utan den helige Andes vittnesbörd är vårt vittnesbörd utan värde. Överbevisning om synd, tro på Kristus, ny födelse och kristen tillväxt är alltigenom den helige Andes verk.”
    En församling som inte är en missionerande församling motsäger sig själv och utsläcker Anden. Världsvid evangelisation blir en realistisk möjlighet endast när den helige Ande förnyar församlingen i sanning och visdom, tro och helighet, kärlek och kraft. Vi uppmanar därför alla kristna att bedja att Guds suveräne Ande må besöka oss i en sådan väckelse att Andens frukter blir synliga i allt Guds folk och att alla Andens gåvor berikar Kristi kropp. Endast då kommer hela Kristi församling att bli ett brukbart redskap i Guds händer, så att hela jorden kan höra hans röst.”
    Vi tror att Jesus Kristus ska återvända personligt och synligt, i makt och härlighet, för att slutföra sin frälsning och dom. Löftet om Kristi återkomst är ytterligare en sporre för vår evangelisation, ty vi kommer ihåg hans ord, att evangelium först måste förkunnas för alla folk. Vi tror att tiden mellan Kristi himmelsfärd och återkomst ska vara fylld av Guds folks mission som inte får upphöra förrän slutet kommer.”
    Vår kristna förtröstan är att Gud själv ska fullkomna sitt rike. Med en ivrig längtan ser vi fram emot den dagen och en ny himmel och jord, där rättfärdighet ska bo och Gud ska regera för evigt. Under tiden överlåter vi oss själva på nytt till tjänst för Kristus och medmänniskor i en glädjefull lydnad under hans auktoritet över hela vårt liv.”

    Handlar alltså inte om höger eller vänster, evangelikal eller postevangekal, utan att ödmjuka och underordna sig Jesus och Guds Ord.

    Alltså utifrån Lausannedeklarationen, och utifrån evangeliet som är till för alla folk, alla religioner och alla kulturer- borde ens egna politiska åsikter inte stå i vägen för Guds värk. Det samma gäller ideologier, det ena kan inte utesluta det andra.
    Det är alltså inte en fråga om tyckande eller åsikter, utan vad Guds Ord har att säga om saken, och om man bekänner sig till Lausannedeklarationen så borde man också vara ödmjuk dess innehåll, och varken anpassa Guds Ord eller denna deklaration ens egna syften.

    Jag är helt övertygad att man som kristen kan vara höger och man som kristen kan vara vänster, utan att varken kompromissa med Guds Ord. Men börjar man kompromissa med Guds Ord för att ens egen ideologi har ett högre värde, ja då har man hamnat snett.
    – Säger jag inte att Pekka gör det, men det är klart att sådana som McLaren gör det.

  • Anton Fagerstedt

    Michaels G Helders: Jag fattar inte hur du orkar skriva så extremt långa inlägg. Jag tror faktiskt ingen – möjligen ett fåtal som inte har bättre saker för sig än att sitta och läsa bloggar hela dagarna – orkar läsa dem, men jag har för första gången sneglat på vad du har att säga.
    Du skriver att att ”ens egna politiska åsikter [inte] ska stå i vägen för Guds värk.” Var har Gud ont någonstans?

  • Lars Johansson

    Till Jonas Lundström (25)
    Att klumpa ihop Pekka Mellergård med McLaren och NOD kan inte göras så lättvindigt. I NOD nr 2/2006 beskriver jag fenomenet Emerging Church (och MacLaren) med en avslutande kritisk kommentar. Under arbetet med den artikeln blev jag personligen allt mer kritisk till Emerging Church av flera skäl. NOD tillhör alltså inte hejaklacken utan snarare kritikerna av Emerging Church. Och Pekka har ju dessutom inte ens läst McLaren! Enkla diagnoser som dessa, och en rad andra som förekommit i debatten, kan bidra till polariseringen i den svenska kristenheten.

    Till övriga debattörer
    Att förknippa Örebro Missionsskola med synkretism (religionsblandning) och ett nedtonande av Jesu unika ställning kan bara göras av människor som inte känner skolan eller oss lärare särskilt väl.

    Sedan ett halvår tillbaka brukar jag då och då utbrista: ”Bloggen är av djävulen”. Detta drastiska uttalande säger jag fullt medveten om alla de stora fördelarna med detta nya medium. Det är ingen värdering av vare sig Swärd eller Mellergård, deras personer eller ord, utan av själva mediet. Minussidorna är många och har påtalats av flera skribenter i den här debatten.
    – Bloggandet gynnar den snabba läsningen och de omedelbara och inte alltid så eftertänksamma kommentarerna som bidrar till splittring.
    – Bloggandet verkar lite för ofta bidra till att förstärka och till och med föda motsättningar inom svensk kristenhet istället för att hjälpa oss att fokusera på våra gemensamma uppdrag.
    – Bloggandet verkar vara ännu ett sätt att göra oss mera inåtvända och upptagna av inomkyrkliga positioneringar och problem när vår verkliga kallelse är att nå utanför den egna kretsen.
    – Bloggandet är ännu en utmaning för alla oss som sliter med ett rätt förvaltande av vår tid.
    Listan kunde göras längre..

    Bloggen innebär enastående möjligheter att bedriva öppen debatt. Och somliga har uppenbara gåvor när det gäller att formulera sig rappt och aktuellt, exempelvis Stefan. Samtidigt skulle de pågående samtalen i kristenheten behöva präglas mer av Joel Halldorfs lathund för diskussioner i bloggosfären. Noterar till sist, med glädje, att Stefan och Pekka skall träffas. Kanske något gott ändå kan komma ur detta drama.

    Lars Johansson
    Lärare på Örebro Missionsskola, medarbetare på tidskriften NOD

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Anton:

    Det var inte jag som skrev, utan jag saxade delar av Lausannedeklarationen, en deklaration som EFK bekänner sig till.

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Lars. Jag varken menade eller tänker att McLaren och Pekka står för samma sak, och inte heller att NOD eller Pekka eller Missionsskolan skulle vara ”Emerging Church”. Jag inser att min kommentar tyvärr kan tolkas så.

    Det jag menar är att diskussionen Swärd – Pekka återspeglar en växande spänning mellan (a) vänster/post-evangelikala och (b) högerevangelikala. Inom båda grupperna finns förstås stora olikheter och spänningar och jag avsåg inte alls att måla upp bilden av en homogen grupp. Så även om NOD och dom som har två eller fler McLaren-böcker i bokhyllorna skulle tycka väldigt olika om mycket, så tycker jag att båda är vänster/post-evangelikala. Det finns även en rad andra fenomen inom denna grupp som sinsemellan är olika, men som har det gemensamt att dom kommer från och försöker utmana, fördjupa, förändra eller röra sig bortom den klassiska evangelikalismen. (Är någon intresserad så är vi säkert flera som läser den här diskussionen som kan ge förslag som passar in här.) Flera av det senaste årets/årens diskussioner inom EFK i mycket rört sig kring spänningen mellan denna strömning och en mer konservativ evangelikal flygel. Håller du inte med om det?

  • Lars Johansson

    Jonas! Det är bråda tider med terminsstart och deadline för NOD. Skall försöka återkomma i morgon. Rent allmänt kan både höger-vänster-skalan samt begreppet post-evangelikal vara missvisande i detta fall, åtminstone om det tillämpas på NOD eller Missionsskolan. Jag ser exempelvis massor av problem i den post-evangelikalism som i England förknippas med Dave Tomlinson och andra. Vad menar du själv är typiskt för post-evangelikalism och vilka författare representerar den allra tydligast?

  • johnny lithell

    Jonas,
    Verkligheten är sannerligen enkel när man bestämt sig för hur den är ordnad. När man själv innehar definitionsprivilegiet är det sällan några problem att måla upp en spelplan man tycker är både relevant och logisk. Problemet är när definitionerna konfronteras med verkligheten.

    Jag undrar hur många som känner igen sig i din sanslöst svepande kategorisering. Ett vet jag; jag gör det inte. Verkligen, verkligen inte. Om den är en hjälp för dig att ordna verkligheten – fine. Men om du bestämt ska torgföra den vill jag be dig att tänka ett par varv till. Fast helst avstå. Jag tror inte att den är till någon som helst hjälp.

  • Micke

    Inte ens i den s.k ”världen finner man dessa meningsskiljaktligheter!!!
    Och tänka sig, de hänvisar inte till någon speciell absolut sanning, antingen via skrifter eller uppenbarelser av diverse andar.

    MS

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Johnny/Lars. Min kategorisering är svepande, subjektiv och missvisande och saknar matematisk precision. Som det mesta elller allt språk. Jag uppfattar ändå beskrivningen som användbar för fler än bara mig själv. Inte för alla dock! Om man skulle välja 10 högre samfundsaktiva EFK-personer och ge dessa beteckningarna högerevangelikal och vänster/post-evangelikal, och uppmana dom att placera in nedanstående personer/fenomen där man tycker dom passar bäst, så tror jag många skulle göra samma indelning. Och i så fall kanske beteckningen är användbar?

    Beteckningen evangelikal är ju central för EFK, så det är väl rimligt att förhålla sig till begreppet om man är EFK:are. Som Lasse vet kommer beteckningen evangelikal ur en historisk situation där man försökte hitta en tredje väg mellan liberal teologi och fundamentalism. Man kan då följaktligen även inom det evangelikala stå närmare fundamentalismen (då uppfattat i historisk och inte nedsättande mening, med fokus på en viss typ av renlärighet och den inre tron) eller den liberala teologin. Här uppfattar jag att missionsskolan står vänsterut på skalan, bla med sin betoning av historisk-kritisk bibelforskning. Sen kan man också som åtminstone vissa av lärarna på ÖMS, undra om inte beteckningen ”evangelikal” överlevt sig själv och/eller se behovet av att gå bortom och kritisera det evangelikala. (Själv är jag inte längre evangelikal, även om jag varit det helhjärtat under en längre tid. Post-evangelikal således.)

    Post-evangelikala och/eller vänster-evangelikala tendenser tycker jag finns både bland mindre kända personer och vissa författare, tex McLaren, Shane Claiborne, Rob Bell, bloggen Jesus Manifesto, New Monasticism och i Sverige hos tex Kolportören (försiktigt), Göran Sahlberg, Greger Andersson, Karin Cedersjö, Emil Mattsson, Roland Spjuth, Saronkyrkan, Johanneskyrkan och i fenomen såsom Frizon och inte så få av dom nya kommuniteterna/närbogemenskaperna. Stefan Swärd, Ulf Ekman, Kjell-Axel Johansson, Stefan Gustavsson mfl uppfattar jag då som höger-evangelikala.

    Finns det någon som läser detta som (så här halv-offentligt) håller med om att det ligger något i att det finns en sån här spänning?

  • Tobias

    Jonas analys speglar åtminstone min verklighet. En snabb läsning av kommentarerna på denna blogg i frågor om McLaren, Eldebo och nästan alla andra ämnen ger för handen att hur mycket åsikterna än spretar i de olika lägren verkar det finns två skilda världsbilder som dominerar bland oss som kallar oss evangelikaler. Och världsbild byter man inte i första taget, det kräver att man byter åtminstone någon övertygelse (åsikter byter man däremot dagligen).
    Så det som händer här är att två ganska skilda världsbilder med samma Jesus för ögonen krockar med varandra.

  • Olov

    Jag förstår att flera vill göra invändningar mot Jonas kategoriseringar, och det är inga problem att göra det om man är någotsånär bevandrad i teologi, humaniora och samhällsvetenskaperna (bildad för att använda ett äldre begrepp). Men visst ligger det mycket i Jonas beteckningar? Man ska nog inte bara ”känna efter själv” utan också försöka urskilja lite större linjer när det gäller olika strömningar, och gör man det tror jag att man måste tillstå att Jonas har rätt. OCH det finns en poäng i detta, nämligen att man inte enkelt köper talet om att vissa är ”bibeltroende”, står för ”sanningen”, för ”evangeliet”, medan de som avviker från programmet är ”flummiga” och ”liberala”. Evangelikalismen har vad man kan kalla en höger- och en vänsterskala (med alla brister som en sådan skala har), vänster är förutom de Jonas nämner exempelvis Hauerwas, NT Wright, Joel Green, Richard Hays, Walter Brueggeman; höger är DA Carson, John Piper, Schreiner mfl (mest exegeter ser jag, men man kan göra samma indelningar när det gäller dogmatiker och mer pastoralt inriktade personer).

    Det kan vara hälsosamt för Swärd och andra att känna till att det finns lite andra vågor som rör sig inom, och kanske strax utanför, evangelikalismen som ABSOLUT inte kan placeras inom det ”liberalteologiska” men som har stora problem med den mer fundamentalistiskt orienterade agendan. Swärd och hans hejarklack på den här sidan har än så länge placerat sig inom det högerkristna lägret, det är därför de här typerna av debatter har uppstått.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Olov och Tobias: Se gärna denna genomgång av EC av Marc Driscoll från Mars Hill Church: http://www.marshillchurch.org/media/religionsaves/emerging-church

  • Lars Johansson

    Jag blir väldigt intresserad av att veta vilka kriterier både Jonas och inte minst Olov använder för att klassa nämnda teologer och kristna profiler på en höger – vänsterskala.

  • eva

    Lars: Jag tror inte att vi ska ge oss in i en diskussion om kriterier, det finns såklart inga statistiskt säkerställda åsikter som vi kan luta oss emot. Och visst, jag förstår problemet med ”vänster-höger”, skala. Men kan inte du ge den ett annat namn då? Progressiv kontra konservativ? reflexiv-kontextuell versus traditionalistisk? Kom igen, du vet vad vi menar. Den stora poängen ligger naturligtvis inte att skapa smidiga kategoriseringar, utan för min del ligger den i att ”högersidan” ska få upp ögonen för att det finns andra sätt att vara trogen Kristus och Skriften som inte nödvändigtvis hyllar exempelvis Ekman, Johansson och Swärds framställningar av den kristna tron. Inte för att skapa fiendskap, utan tvärtom, för att vidga, skapa utrymme. Förstår du vad jag menar eller krävs det ”kriterier”?

  • http://spatsiba.blogspot.com/ Josef

    Jag är helt med på vad Jonas och Olov är ute efter, sedan kan man alltid diskutera etiketter och kategoriseringar.

    För egen del uppfattar jag bland annat synen på kunskap som särskiljande mellan de olika strömningarna i den aktuella debatten. Mer konkret visar sig detta genom att somliga tämligen oproblematiserande menar sig kunna urskilja vem som ”kämpar för sanningen”, och vem som inte gör det.

    Andra menar att det inte enkelt går att uttala sig på det viset då sanningen inte kan begränsas till teoretiska försanthållanden, i synnerhet då vår kunskap är ofullkomlig och sanningen tas emot som gåva.

    Hos den ena gruppen finns en rädsla för de som man uppfattar vill ”relativisera sanningsbegreppet”. Hos den andra gruppen finns en rädsla för en fundamentalism som genom tvärsäkra uttalanden inte ger uttryck för tillvarons gåtfullhet, eller att vi ser ”såsom i en spegel”.

    Mig veterligen är det dock ingen i den aktuella debatten som på allvar menar att Sanningen (tillvaron som den ytterst sett är) är relativ. Den intressanta frågan som dessvärre sällan diskuteras är dock i vilken utsträckning, och på vilket vis har tillgång till Sanningen. Vågar man beteckna skillnaden som en fråga om epistemologisk ödmjukhet?

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Lars, Jonas och alla ni andra:
    Jag skissar på min vision för EFK och tar upp precis det här ni samtalar om (tror jag).

    http://www.kolportoren.com/2009/08/hela-fargskalan-i-efk.html

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Lasse. Jag håller med Eva, Josef, Olof. Minns jag inte fel så fick jag i en kurs av dig någon gång på ÖMS en (kritisk) text av någon som skrev om ”the younger evangelicals”. Det är väl, roughly, samma fenomen.

    Höger-evangelikala står för en konservativ (bevarande) evangelikalism, vänster (eller post-) evangelikala för en reformivrande dito. Detta kan yttra sig tex i teologi (hur man tänker kring helvetet, bibelsyn, eskatologi, Guds rike mm), praktiker (hur man vill att ämbeten, kyrkostrukturer mm ska se ut), livsstilsfrågor (äktenskap, rikedom, gemenskap mm) eller politik.

    Några exempel; (obs – generella tendenser):

    Högerevangelikalt: Eviga medvetna straff, Bibelns ofelbarhet, tidsteckensökande, ”bevara äktenskapet”, KD.

    Vänster/postevangelikalt: Annihilationism/universalism/preterism (ursäkta fackspråket), narrativ bibelsyn, Guds rike här och nu, enklare livsstil, kommuniteter, socialism eller anarkism.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Jonas:
    Tycker du ger en ganska bra bild vad det hela handlar om
    Se gärna denna genomgång av Rob Bell’s bok ”Elvis som Hötorgkonst”: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/08/dale-van-dyke-analys-av-rob-bells-bok.html – del 1 – del 2 kommer i morgon.
    Men jag är osäker på om du gör rätt när du kopplar ihop ovannämnda namn med ”narrativ bibelsyn, Guds rike här och nu, enklare livsstil, kommuniteter, socialism eller anarkism”.

  • BW

    Fantastiskt vilken återhållsam, pedagogisk och saklig diskussion dessa senaste kommentarer ger uttryck för. Tänk om vi kunde fortsätta på det viset. Det skulle vara ett föredömligt vittnesbörd inför ”världen”.

    Tänk om också dom medverkande förståsigpåarna, teologer och andra kunde vara med och skapa en växande ordlista på ofta använda begrepp, ord som t.ex. ”narrativ bibelsyn” som inte alla förstår. Den skulle ju Stefan kunna lägga upp som en länk som vi kunskapstörstande sanningssökare kunde gå till för att få begreppen förklarade. (Bara ett litet konkret förslag från min sida för att skapa en bättre värld.)

    Gud, hjälp mig och mina syskon att bevara ödmjukheten. Skapa gudsfruktan i våra liv och uppebara din härlighet och makt och storhet. Förlåt oss våra synder, vår stolthet och alla tomma ord. Lär oss att inte ha anseende till personen utan att erkänna den som du kallar till tjänst. Gör församlingen till en gemenskap av fria män och kvinnor, fria från träldom och bojor av vad slag det vara må. Ske din vilja, tillkomme ditt rike som i himmelen så ock på jorden.



Subscribe to Stefan Swärd