Kan en kristen hålla Ramadan? Kommentar Brian McLaren

~ stefan

Aletheia har uppmärksammat att Brian McLaren har skrivit på sin blogg att han ska fira Ramadan tillsammans med kristna och muslimska vänner. Mikael Karlendal har skrivit en bra analys om detta inlägg. Jag vill  bara kortfattat kommentera detta med utgångspunkt från texten på McLarens blogg.

1. Det är en grundläggande kristen princip med kulturanpassning för missionens och evangelisations skull. Att vara jude för jude och grek för grek är grundläggande missionsstrategi. Det finns inget som tyder på att McLaren har ett missionerande-evangeliserande syfte, han gör detta tillsammans med muslimer i respekt och delaktighet med deras tro – så tolkar jag hans text på bloggen. McLarens agerande i denna fråga är logiskt utifrån den teologi han redovisar i boken ”Kristen på ett nytt sätt”.

2. För att kunna presentera evangeliet om Jesus kan vi inte gå omkring och göra oss ovänner med allt och alla, vi behöver vinna muslimers förtroende och deras vänskap. Och ska detta ske behövs en ödmjukhet från vår sida, och vi behöver bli delaktiga i andras tänkande, ha förståelse för detta, men vi kan aldrig börja förhandla om innehållet i själva evangeliet. En evangelikal kristen tro innebär att frälsningen finns i Jesus Kristus, och alla människor behöver höra detta evangelium, och omvända sig till Kristus, oavsett religiös bakgrund. Mänskligheten har kommit bort ifrån Gud, synden har tagit över greppet om vår planet, Gud har tagit initiativet till att rädda oss, förlåta oss, försona oss, genom att sända sin son Jesus Kristus till världen, som dog för våra synders skull och har uppstått för att vi ska få del av det nya och eviga livet. Denna frälsning är inte förhandlingsbar för mig. Däremot kan jag gärna samtala med och lyssna på vem som helst av vilken tro som helst.

3. Det innebär inte att människor och kulturer i sin andliga längtan inte har hittat fram till någon del av sanningen om Gud, men enligt kristen tro är Kristus den fulla uppenbarelsen, och Bibeln är Guds ord som uppenbarar sanningen om evangeliet om Jesus. Gud möter oss där vi befinner oss.

4. Ramadan är en av de grundläggande pelarna i Islam, en del av muslimens frälsningsväg. Genom att hålla Ramadan kan man få förlåtelse för synder.

5. I många muslimska länder är det förenat med dödsfara att inte hålla Ramadan. För muslimer som omvänder sig till kristen tro, är det livsfara att inte hålla Ramadan. Kristna missionärer i muslimska länder brukar ofta uppmana konvertiter att delta i Ramadan, men inte på ett muslimskt sätt, utan på ett kristet sätt. Men uppmaningen beror ofta på att rädda personens liv och att man inte ska bli helt utstött i de samhälle man lever i. Som kristna är vi ju också uppmanade att fasta.

6. Jag tycker att även här så svajar McLaren i en religionssynkretistisk riktning som nästan går längre än vanlig religionsdialog. Det var samma invändning jag hade mot hans bok ”kristen på ett nytt sätt”.

7. Nya Testamentet är mycket tydlig i betoningen på omvändelsen till tron på Kristus. Paulus skriver till församlingen i Tessaloniki att de ”omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden”. I Apg. 14:15 uppmanar Paulus folket att omvända sig från avgudarna till den levande Guden.

Den kristna kyrkan har judiska rötter, men ur religiös synpunkt innebär Nya Testamentet och kristna kyrkan en helt ny start, även om förberedelsen för uppenbarelsen av Kristus skedde i ett judiskt kontext. När det gäller den romerska religiositeten är det svårt att se någon kompromissvilja från kristna församlingens sida, varken i Nya Testamentet eller i kyrkohistorien.

8. Detta var en mycket kortfattad kommentar i ett stort ämne. Jag vill dock stryka under att jag i stor utsträckning delar McLarens samhällssyn, att vi kristna tillsammans med andra grupper på det politiska planet behöver förena oss med andra goda krafter för att göra vår värld bättre. Men detta är inte samma sak som religionssynkretism eller en religionsdialog där vi kompromissar med övertygelsen om evangeliets unika sanning.

9. Det spår McLaren är inne på är ju inte unikt, utan det finns massor av liknande typer av initiativ i västvärlden inom liberalt orienterade kyrkor. Religionsdialog som bygger på förutsättningslöshet och religionssynkretism är mycket vanligt, det är dock något nytt att personer som betecknar sig själva som evangelikaler går i denna riktning.

�


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
← 
Newer Comments  →
  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Jag fascineras av blogg världen, en bloggare tipsade mig om Brian McLaren och Ramadan, jag ställde dig frågan vad du ansåg, postade en gästblogg, Aletheia postade en kort artikel, Mikael Karlendal en analys, en del av McLaren’s fan club har postade också sina analyser, och nu du.
    Är det något som skapar en öppen debatt, så måste det ju vara blogg världen! Fascineras också över att det är inte längre än några dagar sen McLaren postade sin första artikel kring ramadan, och redan har en 10 talls svenska bloggar kommenterat detta, det går ju ruskigt snabbt!

    Kring punkt 9 så önskar jag dela med mig en mycket bra gästblogg av Stanley Sjöberg, klick på länken nedan för att komma till hans artikel. Saxat:
    “Det fanns en kyrkoledare som hette Nostorius från 300-talet. Han hade påverkat de kristna till att framställa tron på Jesus på ett förändrat sätt, så att det skulle vara lättare för orientens människor att tro. Jesus beskrevs av dem som en vanlig människa som hade blivit uppfylld av Gud så att han på det sättet kunde representera Gud bland människorna. Jesus Kristus själv hade enligt den här teologin inte lämnat sin härlighet utan lät sig istället bli representerad av denne jordiske Jesus, som dog på korset. Islams ledare gick in i dialogen med de kristna och höll med dem om att Jesus inte var Guds Son utan en människa med ett gudomligt uppdrag. Koranen har samtidigt en mycket bestämd hållning som förnekar evangeliernas skildring om Jesus i flera avseenden.På grund av de kristna ledarnas kompromiss och försök att anpassa kristendomen, fick islam övertaget i dialogen, och det dröjde inte länge förrän varje del av arabvärlden och Asiens kristna blev helt utplånade.”

  • BW

    Stefan, du är ”nästan” för snäll när du skriver: ”Jag tycker att även här så svajar McLaren i en religionssynkretistisk riktning som nästan går längre än vanlig religionsdialog.”

    Jag menar, den logiska innebörden av det du skriver blir: ”går lika långt” eller ”går inte lika långt”. Antingen går man längre, lika långt eller inte lika långt och i det här faller är det väl uppenbart att Mc Laren går längre än vanlig religionsdialog. På ren svenska sagt.

  • BW

    Michael G Helders: När saltet mister sin sälta …

  • http://helapingsten.wordpress.com/ micael

    Som sagt, att fira ramadan är överdrivet. Vi måste hålla fast vid Evangeliets kontroversialitet och inte kompromissa med vår tro.

  • Nils

    Jag fattar inte att ni diskuterar pseudofenomen som saknar mänsklig relevans & sundhet.

    Den McLaren som verkligen har substantiella värden & påverkar människor med goda signalsubstanser beskrivs bl.a: i följande artikel:
    http://www.sportscarcup.com/mercedes-benz-slr-mclaren/

    Med detta redskap riskerar människor inte att låsas in i återvändsgränder där de inte ser sin omgivning med sunda naturliga perspektiv…

    Denna McLaren kommer även att befinnas ha värden som består efter ett antal år då dess unikitet är omistlig.

    Den McLaren ni diskuterar synes vara substanslös, där hans ingredienser är att kritisera andras (de kristnas) skapelser.
    Han synes dessutom sakna kraft, iögonfallande skönhet & hållbar beprövad design.

    Jag förstår inte att kristna kan flockas runt något så teoretiskt tråkigt & intetsägande som McLaren-teorier, när verklighetens Mclaren existerar ?

  • wildwest

    Om nu inte McLaren verkar vara en väldigt tongivande teolog i evangelikala sammanhang (man leds att tro det av den väldiga bloggdebatten) skulle man kunnat rycka på axlarna åt Ramadan-firandet. Hade också haft viss förståelse för om man är konvertit i ett muslimskt land. Det finns såvitt jag ser i Bibeln ingen självmordsbombarfilosofi, att uttryckligen ställa sej i skottgluggen bara för sakens skull. Men i ett västerländskt samhälle, där fortfarande religionsfrihet råder, finns väl ingen som helst anledning att gå en annan relgion till mötes när det gäller rent religiösa praktika! Ingen har bett McLaren om det, han behöver det inte, en vettigt troende muslim borde närmast bli upprörd över en så ryggradslös hållning av en kristen. Att då ändå ta detta steg kan inte tydas som annat än en anpassning till muslimsk tro så långt det går, med option på att anpassningen kan bli ändå större framöver.

    Muslimer, och andra, anser korset vara en avrättningssymbol. Hur länge tror vi att kristna kyrkors kors i ett sekulariserat land som Sverige får vara kvar? Det är bara en tidsfråga. Har redan hört mutter om att svenska flaggan med sitt kors ibland används vid svenska muslimska högtider.

    Det handlar inte om integrationspolitik, det här är i sin linda mycket allvarligare än så. Hade varit mycket intressant att veta vad österländska kyrkoledare i t ex Södertälje anser om denna anpassning. De har ju en större erfarenhet av samexistens med muslimer.

  • Tea Gustavsson

    Det finns ju sedan många år tillbaka flera initiativ där kristna organiserat fastar och ber för muslimer under Ramadan. Att som kristen avge någon form av fastelöfte under Ramadan ser jag som positivt men om det även innebär att fullt ut delta i fasteböner i moskén och recitera ur Koranen så funkar det inte. Det framgår ju inte riktigt hur McLaren tänker sig genomföra det hela utom att han tänker ha en muslimsk partner. Är partnerns roll att undervisa McLaren och få honom att delta tycker jag inte att det är så klokt. Som kristen kan man inte aktivt vara med och tillbe avgudar. Man kan vistas i samma lokaler och be till Gud men inte prisa Allah.

    Vill man få förtroende och lära känna den muslimska kulturen osv för att se på vilket evangeliet kan presenteras på ett relevant sätt är samtal och observation ett mycket bättre medel.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Kristendomen har sin egen fastetid. Ska vi nu börja hålla andra religioners fasta, får vi väl svälta hela året. Och ska vi vara lediga på andra religioners högtidsdagar blir väl inga dagar kvar när vi får arbeta. Vi kan tillmötesgå muslimerna genom att byta arbetsdagar, så att de kan vara lediga på sina högtidsdagar.

    I min kommentar till föregående inlägg nämnde jag en bok, som betytt mycket för mig, Richardsons ”Hur uppstod de klassiska dogmerna?” Jag läste den mycket grundligt när den var nyköpt, själva budskapet har jag haft med mig under alla år som själva boken varit nedpackad. Denna bok, särskilt första kapitlet, är ett mycket starkt motgift mot religionssynkretgism, då den slår fast att kristendomen är en helt unik religion. Den slår inte bara fast att kristendomen är en uppenbarad religion, uppenbarad av Gud själv (det påstår även muslimerna att deras religion är) utan dessutom att kristendomen inte bara är ”Jesu lära” utan dessutom ”Jesu lära om sig själv”, d.v.s. Gud som blivit människa.

    I vår tid finns många som plockar ut delar av Jesu undervisning och säger ”Voila, jag är kristen.” Detta kan vara svårt att hantera. Man kan inte begära att en nyfrälst person ska veta allting, så man får vara försiktig med att stämpla dem som icke-kristna. De måste varsamt ledas vidare på trons väg.

    Men när utbildade teologer bara tror på delar av Jesu lära. nämligen de delar som andra eller profana ideologier kan hålla med om, kan man ifrågasätta om de verkligen är kristna. Som utbildade teologer måste de ju ha läst om Jesu hela lära, och medvetet tagit avstånd från delar därav.

    Grunden för deras religionssynkretism är det odontologiska gudsbeviset, som ursprungligen varf ett försök att bevisa Guds existens med den antika filosofins hjälp. I synkrtistisk tappning lyder det odontologiska gudsbeviset: Alla som tror på en enda gud, tror på samma gud, eftersom det inte kan finnas flera ”enda” gudar.

    Detta framförs inte bara som försvar för anpassningen till islam, utan även för att nygnosticismen ska erkännas som den ursprungliga och rätta kristendomen. Och detta är trots allt för närvarande ett större problem än anpassningen till islam.

  • wildwest

    Den skrift Lars Flemström nämner vore det intressant att få tag i. Lär väl bli svårt. Idag är det svårt för folk att acceptera nåt som heter ”dogmer”. Ändå är det på detta vi bygger hela vår tro.

    Håller helt med Lars om att nykristna kan man inte döma för fort när de eventuellt far ut i det som vi skulle kalla villoläror. Men det vore inte kärleksfullt att glatt acceptera deras vildvuxna entusiasm utan att upplysa dem om den rätta vägen. När stora teologer, med enorm boklig kunskap, vana vid debatt, mothugg och samtal, börjar slira på de kristna grundsanningarna, då måste man tala om överlagda avståndstaganden, inte bara okritiskt babbel, och är dessa avståndstaganden så allvarliga att de inte längre klarar kristendomens grunder, då kan man faktiskt inte kalla dessa personer för kristna. Tycker tyvärr det är ganska många som på senare år hamnat i detta fack, en del till min ytterst stora förvåning. I detaljer får vi gärna vara ödmjukt oense, men inte i det mest grundläggande.

  • http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Har själv firat delar av Ramadan, i alla fall deltagit i iftar,(när man bryter fastan). Detta för att lära känna muslimer bättre när jag bodde i muslimska länder (länder där kristna kyrkor var tillåtna).

    Berättar mer här.
    http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2009/08/kan-kristna-fira-ramadan.html

    Tror att man kan ”fira”, eller snarare, deltaga i Ramadan som kristen utan att det handlar synkretism. Så länge man inte tillber Allah, för då är man ju muslim…

    Handlingarna inom Ramadan, fasta, allmosor osv, är ju i sig inget fel.

    Jag tycker själv att religionsdialog inte handlar om att göra avkall på evangeliet, utan att det handlar om att förstå den som har en annan tro. Det är inte samma som ekumenik (eller synkretism).
    Bara för att man hittar gemensamma beröringspunkter, tex fastan, så betyder det ju inte att man blandar ihop religionerna.

  • Pekka Mellergård

    Bäste Stefan
    Vi är många som högaktar dig, och även beundrar din förmåga att göra din röst hörd i såväl bloggosfär som den lite bredare samhällsdebatten. Men vi är också många som är lite bekymrade. Ett bekymmer är att du i ökande grad uppfattas som talesman för hela Evangeliska Frikyrkan. I ditt blogginlägg XX så uttalar du denna ambition/kallelse på vad jag uppfattar som det tydligaste sättet hittills. Denna din roll –- uppfattad eller självpåtagen (eller en kombination av båda) – var ju uppe till diskussion i samfundets senaste årsmöte ( i Korskyrkan Stockholm i maj), där jag själv inte var närvarande, men där några av mina sagesmän uppfattade att diskussionen inte riktigt fick föras till punkt – delvis på grund av att du själv höll i ordförandeklubban.

    En del av problematiken är att det är svårt att veta om du försöker ”valla in EFK-fåren” (och eventuellt vilja skicka iväg de som inte vallas in till andra fållor), eller om du helt enkelt inte känner ”dina egna får” tillräckligt väl.

    Det är det du nu skriver om Brian McLaren och Ramadan som får mig att skriva. Jag har själv inte läst någon av McLarens böcker, och räknar mig inte det minsta som någon av hans fan-club (om det över huvud taget finns någon sådan i Sverige; jag är faktiskt tveksam). Men jag tittade in på hans blogg-kommentar om Ramadan, och känner igen resonemanget från flera av de EFK-missionärer som arbetar i muslimska kontexter! Jag tror att det (av säkerhets-skäl) är olämpligt att här nämna namn. Men de är definitivt inte av den typ som gör avkall på bekännelsen om Jesus som ”enda vägen”. Jag tror också att en sådan EFK-profil som Lars Mörling ofta har valt att fira Ramadan, just för att visa respekt och skapa öppningar i sina kontakter med muslimer.

    Jag har själv arbetat som läkare i Saudiarabien i fyra år. Och jag kan bara säga att några av de bästa öppningarna till samtal om Jesus och kristen tro var när muslimska kollegor fick klart för sig att det fanns kristna kollegor som fastade och bad på regelbundna tider – inklusive under Ramadan.

    En viktig roll för en makthavare är att anstränga sig att ge rättvisa åt fler röster än de man själv sympatiserar med. Och då betonar jag rättvisa bl.a. som ett rättvist återgivande av de synpunkter man kritiserar. När det gäller McLaren och Ramadan uppfattar jag att du inte gör detta, utifrån det anropade referensmaterialet (d.v.s. hans bloggkommentar). Jag förstår inte hur du spårar ”religionsynkretism” eller ”kompromiss med evangeliets unika sanning” i detta. Din argumentation i detta fall liknar för mig mer den berömda ”straw-man”, som byggs av motståndaren i det enda syftet att förstöra den – och förhoppningsvis den verkliga mannen på samma gång.

    Stefan, du har en maktposition. Du tonar ofta ner den på ett sympatiskt sätt. Men jag utgår från att du är tillräckligt street-smart för att inse vad du gör. Och då tror jag att du behöver bli påmind om att EFK rymmer en hel del andra åsikter än de du uttrycker. Att dessa röster tycks höras allt mindre på din blogg tycker jag i sig är lite bekymmersamt. Det kan bero på flera saker. En reaktion jag mött från flera håll påminner om den där som tonåringar kan känna inför mossiga föräldrar: ”det är ingen idé att säga nåt, dom fattar ändå ingenting”. Värre är det om det är ett uttryck för en sorts rädsla. Rädsla att stöta sig med de som beslutar, de som sätter agendan, de som har definitionsprivilegiet. Såna som du. (Kanske i någon mån även såna som jag, och det är därför jag skriver detta: för att försöka öka frimodigheten hos från Stefan Swärd avvikande syskon, vars röster också behöver höras, både i EFK och i svensk kristenhet i stort).

  • Christian

    Pekka
    Jag har i a f aldrig uppfattat det som att Stefan skriver något på denna blogg i EFKs namn, utan han gör väl det som privatperson, eller har jag missuppfattat något? Han måste väl ha rätt att skriva vad han vill på sin personliga blogg eller ska han bara få skriva EFK-politiskt korrekta inlägg här? Inte för att jag är särskilt insatt i EFK:s policy i olka frågor men skulle det inte bli lite tråkigt? Ungefär som kungen, som inte kan uttala sig om vad han tycker, Ska Stefan skicka sina inlägg på remiss till EFKs styrelse först eller vad menar du?

  • krister

    Pekka jag har samma fråga som Christian. Även om jag kan förstå att man inte helt kan separera privatpersonen Stefan från hans uppdrag i EFK så tycker jag det är ganska konstigt att inte ha en ÖPPEN debatt. Öppenhet är bra i allt, även för åsikter som avviker. Om det är som du skriver att människor du mött påminner om tonåringens reaktion då blir jag uppriktigt lite rädd. Är det en sån attityd vi formar i våra kyrkor är det tragiskt. Då stänger man ju all form av vidare samtal bara för att man inte ”orkar” föra ett samtal (även om meningsmotståndaren har en avvikande åsikt), detta liknar strutsens huvud i sanden tycker jag, och uppmanar inte till ett samtal (som är så viktigt i EC kretsar).

  • Pekka Mellergård

    Christian
    Det är naturligtvis en balansgång, och den kan vara svår. Ansvaret ligger hos den som håller i pennan (sorry, jag menar: knackar på tangenterna). Jag har själv vid några tillfällen råkat ut för att andra utsatt mig för olyckliga roll-sammanblandningar, och har stor förståelse för problematiken. Det blir dock bekymmersamt när Stefan uppträder/använder sig av beteckningen ”ordförande i EFK”. Jag uppfattar det som om Stefan vacklar mellan sina roller, och att han ibland faller för frestelsen att åberopa detta orförandeskap, på ett mindre klokt sätt.
    Det i skrift tydligaste exemplet jag hitills sett är i blogginlägget 8/8 sdär han skriver följande:
    ”För det tredje tycker jag att det är mitt mandat och förpliktelse som EFK-ordförande att granska och kommentera olika trender både i samhället och i kyrkan, och bedöma det utifrån den teologiska hållningen vi står för i Evangeliska Frikyrkan. Vi är ju inget samfund som bara har högt i tak, utan vi har fattat gemensamma beslut om att vi bland annat står för en evangelikal och karismatisk kristendom. Och då tycker jag att det är mitt uppdrag att kritiskt granska strömningar som leder EFK:are i annan riktning. Ett samfund kan välja olika inriktning, vi har valt den inriktning som vi har gjort. Och en teologisk debatt behöver ständigt pågå, och den debatten försöker jag ge mitt bidrag till”.
    Det är väl ord och inga visor?! Dagen efter följde han upp med följande: ”Den EFK-are som tycker att jag inte vet hur verkligheten ser ut borde arbeta för att få mig avsatt”

    Och där skymtar statsvetaren och politikern Stefan Swärd igenom, på ett kanske övertydligt sätt. Ett samfund som EFK fungerar inte som ett politisk parti, och inte ens som en tankesmedja. Men det kan naturligtvis vara en alldeles utmärkt plattform för diverse äventyr och ambitioner.

  • Pekka Mellergård

    PS.
    Den där sista meningen i mitt inlägg blev olycklig, och jag ser att den kan läsas helt fel. Det ligger ingen antydan i den. Bara ett konstaterande att det är bra att skilja på tingen.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Ja, och denna skrift (Richardson: Hur uppstod de klassiska dogmerna?) utgavs alltså på Svenska kyrkans (SKDB) bokförlag 1961. Troligen kom en nytryckning 1965. Men det var samma dogmhistoria, men mer utförligt, som den man fick lära sig i de svenska läroverkens kristendomsundervisning under 1950-talet. Det var Svenska kyrkans dåvarande lära, som många Svk-präster idag låtsas att de inte ens har hört talas om. Ändå har Svk samma bekännelseskrifter nu som då, enligt kyrkoordningens 1 §. Avfälliga präster ställer resten av kyrkoordningen mot 1 §-en, vilket faktiskt innebär att de bryter mot sin egen kyrkas lära.

    Om man är gäst i ett muslimsk land, eller i ett muslimskt hem, gäller andra regler än i ett kristet land eller ett kristet hem. Det finns ingen anledning att införa muslimska seder i en kristen eller profan miljö. Och det är inte säkert att alla muslimer skulle uppskatta en nivellering mellan religionerna. De kan vara positiva, så länge de uppfattar det som ett första steg av kristna i riktning mot islam.

    Men troende muslimer skulle säkert inte uppskatta om det är deras egen religion som urvattnas. Det skulle också skapa en grogrund för extrema islamister att värva anhängare. Hos många, speciellt profana men även enstaka kristna debattörer finns missuppfattningen att alla djupt religiösa muslimer som tar sin religion på allvar, är potentiella terrorister. Så är förstås inte fallet, men om kombinationen renlärig muslims tro – sunda politiska värderingar skulle utplånas, kan terroristerna lättare lura i unga svenska muslimer att de står för renlärigheten.

    Visst behövs en dialog mellan kristna och muslimer, men den ska föras mellan personer som tar sin respektive religion på allvar, och inte ha synkretism som mål. Utan ha som mål att gemensamt försvara religionsfriheten i ordets fulla bemärkelse, samt att gemensamt undanröja konfliktrisker. I detta sammanhang ska också diskuteras förföljelser mot kristna i muslimska länder.

    I detta sammanhang måste kristna även ta upp de ytterst barbariska förföljelserna mot homosexuella i Irak. Detta är ju ingen muslimsk sed, men sker nu under religionens täckmantel. De kristna, som i den frågan har störst chans att bli tagna på allvar av muslimerna, är de kristna som inte tvekar om att äktenskapet är inrättat av Gud som ett förbund mellan man och kvinna.

  • Robert L

    Jag håller med Lars. De bästa böckerna har skrivits. Inget mer behöver sägas. 1961 var ett toppenår i den kristna bokfloden.

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Stefan!
    Jag vill bara skriva och säga att jag till fullo delar Pekka Mellergårds invändningar. Det ska bli spännande att läsa ditt svar.

    Allt Gott!
    Joachim Elsander

  • Olov

    Pekka har skrivit ett inlägg som jag tror att många inom EFK kan ställa sig bakom. Och som han helt riktigt påpekar är det inte många av avvikande åsikt som orkar skriva något mer på Stefans blogg – där Stefan drar sin lans för sin förmodade evangelikala renlärighet i diverse spörsmål. Det är mycket problematiskt att Stefan har tagit på sig den här sanningssägarrollen. Men kanske ett ännu större frågetecken bör väl sättas framför EFKs direktor, Anders Blåberg. Han är ju i princip helt osynlig i alla frågor. Inte ens i EFK-direkt framträder han som ledare för EFK, även där är det Stefans tankar som inleder i princip varje nummer. Jag kan inte begripa hur man kan vara missionsdirektor för en rörelse och aldrig någonsin ge signaler, perspektiv, vägledning i centrala frågor, utan konsekvent överlämna denna roll till Ordförande Swärd. Har Blåberg för mycket att göra vid skrivbordet, har han inga övertygelser, orkar han inte, eller vad handlar det om? Det enda inspelet från Blåberg som jag kan minnas var det här han gjorde om Saron och medlemsfrågan för en tid sedan. Och det inlägget var präglat av en djup motsägelsefullhet där han å ena sidan framhöll att man hade förtroende för Saron och att de har utrymme inom EFK att göra som de gör, och å andra sidan starkt varnade för den väg de slagit in på. Ett närmast obegripligt uttalande som bara de mest välvilliga kan uppskatta.

    Jag tycker att EFK-ledningen är skyldig sina medlemmar inte bara ett klargörande av varför Swärd uppträder som en sorts modern ortodoxins försvarare i EFKs namn, vad syftet med detta är, utan också av missionsdirektorns roll som ledare för rEFK. För det är väl inte en osynlig byråkrat vi ville ha på den posten, eller?

  • Christer Roshamn

    Jag har precis läst vad McLaren skriver på sin blogg om att hålla Ramadan med muslimska vänner. Det är att gå för långt. Jag skulle inte kunna göra detta som en kristen.
    Jag citerar lite vad McLaren skriver.

    ”We, as Christians, humbly seek to join Muslims in this observance of Ramadan as a God-honoring expression of peace, fellowship, and neighborliness. Each of us will have at least one Muslim friend who will serve as our partner in the fast. These friends welcome us in the same spirit of peace, fellowship, and neighborliness.”

    Det här känns mycket främmande för mig

  • Nils

    Olov !
    du skrev ”Jag tycker att EFK-ledningen är skyldig sina medlemmar inte bara ett klargörande av varför Swärd uppträder som en sorts modern ortodoxins försvarare i EFKs namn”

    Vad är du ute efter egentligen ?

    Det är väl du som egentligen bör definiera dig & inte insinuera med ovederhäftiga personangrepp.

    Är man en bekännade evangelisk samfundsrörelse, så är det väl högst legitimt att agera med utlåtanden som följer klassiska spår & föregångare till den rörelse man tjänar.

  • Anna-Karin Johansson

    Efter att ha läst detta börjar jag begripa varför vi människor inte kan hålla sams….den förkättade McLaren ska fasta med muslimer men inte överge sin tro…….hu så hemskt eller…..

    Kan ni inte lösa verkliga problem istället?

  • BW

    Det kanske är så att allt inte kan diskuteras och avgöras teoretiskt. Riktlinjer kan man ge men Guds ande kan säga till oss att göra saker som inte verkar så teologiskt riktiga, t.ex. att bära vapen som soldat, att bevista en newage-sammankomst eller att fasta med en muslim under ramadan. Men det krävs ett stort mått av andlig mognad för att klara detta med den ”andliga integriteten” intakt. Syftet är att nå människor med evangelium och det är skönt att veta att vi faktiskt kan följa den tro som Guds ande ger oss även om vi står ensamma i vår övertygelse.

  • http://www.skapelsetro.se Tomas

    Jag växte upp Svenska Missionsförbundet (nu Svenska Missionskyrkan). I 20-årsåldern lämnade jag samfundet. Ett av det viktigaste skälen var en allt mera påträngande ”liberalteologi” i samfundet, främst från samfundsledningen, pastorsutbildning och diverse intellektuella i samfundet. Efter en längre tid på fri fot så har ju för inte så länge sedan gått med i EFK.

    Jag trodde jag gick med i en evangelikal kyrka med Bibeln som bas, och så är det väl också. Kanske. Visst både kan och ska man ha ett öppet samtal om i stort sett allting. Men man kan också ha en klar utgångspunkt när man startar samtalet. Det är så jag uppfattar (och uppskattar) vad Stefan Svärd skriver.

    Pekka Mellergård ifrågasätter lämpligheten av att Stefan Svärd skriver som han gör på sin blogg och insinuerar att Svärd är olämplig som EFK-ordförande. Jag håller med om att det finns en gränsdragningsfråga privat/EFK-ordförande. Men jag undrar hur mycket Mellergård hade oroat sig om Svärd haft ”rätt” uppfattning.

    För mig är Mellergårds inlägg som en olycksbådande eko från Lindgö. Var och en har självfallet rätt att tolka sin kristna tro på sitt sätt. Men om EFK är på väg åt ett mera liberalt håll så vill jag gärna veta det. Jag vill att debatten förs öppen. Det tycker jag Stefan Svärd gör och det uppskattar jag. Och denna uppskattning färgas självfallet delvis av att jag i stort instämmer i vad Stefan skriver.

  • Staffanw

    Instämmer i Tomas kommentar, Pekka M’s inlägg känns nästan lite hotfullt. Varför hans inlägg just i denna fråga? Handlar det om att Stefan så tydligt står upp för en kristen tro där Jesus Kristus är centralperson. Att han varnar för en mer liberal utveckling som bl a B McLaren står för. Tala ur skägget, Pekka. Vad är det Stefan Swärd står för som du inte delar?

  • Kalle T

    Tack till Olov för bra frågor.

    Pekka – det är lönlöst att föra dialog här. Modernismen regerar.

  • Johanna

    Men snälla nån.. vart är vi på väg i frikyrkan i Sverige. Jag blir mörkrädd. Studerar teologi och drömmer om att få tjäna Gud men när man läser såna här inlägg från Pekka så funderar man ju på ifall det är värt det.. Ska man inte som ledare få dela sina åsikter på en blogg? Får man inte anse att det är religionssynkretism när en kristen ledare ska fira ramadan? Detta är ju pinsamt. Vakna upp Pekka. Stefan, du kommer få ta mycket smällar därför att du står upp för sanningen. Men lyssna in Gud, lyssna inte så mycket på människor, var frimodig att fortsätta, vi är många, inklusive jag, som vill tjäna Gud som ledare, som ser dig som en förebild i en väldigt märklig tid där man knappt kan yttra en biblisk sanning utan att någon ska trycka ner en. Nej gott folk, Slappna av lite, låt oss ge varandra lite mer frihet att vara frimodiga och uttrycka våra åsikter.. det är inte så farligt.Stefan, jag tycker du är skarp, som ett Swärdh. Var frimodig! Du kanske kommer bli ensam men det blir alla som står upp för Bibeln i tider av kompromiss. Gud välsigne er alla, och Gud… förbarma dig över vårt land.

  • Kjell

    Nils 21 och Staffanw 25 bra!

    När jag läser vad Pekka skriver så undrar jag vad som kommer från Missionsskolan i framtiden

  • Emil Mattsson

    Hej Stefan och ni andra!

    Jag står helt bakom Pekkas kommentar.

    Och apropå synkretism osv. är det intressant hur olika omvändelsen kan få olika konsekvenser för muslimer i Mellanöstern. Somliga slutar be regelbundet, slutar fasta, förkastar hela sin muslimska och inte så sällan heller sin arabiska identitet, börjar äta gris och sjunga Hillsong-lovsånger. Andra, minst lika omvända, minst lika Jesusälskande, skulle aldrig för sina liv komma sig för att kalla sig kristna utan snarare som Jesus-älskande muslimer eller liknande, stannar kvar i sin muslimska kontext, fortsätter fira Ramadan, fortsätter med sina dagliga böner, fortsätter kanske till och med att hänga i moskén då och då, men allting med en ny herre, inte med en bok utan med en levande frälsare, Jesus.

    Jag känner stor respekt för båda dessa grupper: den första därför att de vågar lämna precis allt, den andra därför att de vägrar släppa sådant i islam som faktiskt är bra (vad än missionärerna säger …) Själv är jag helt övertygad att vi ”rättroende” EFK-are har mycket att lära av våra muslimska bröder och systrar. När det gäller t.ex. sådant som gästfrihet, fasta och regelbunden bön är jag rädd att muslimer slår oss kristna med hästlängder.

    Till sist några profetiska råd som Gandhi gav till missionären Stanley Jones och som jag tycker håller ännu idag:

    ”First, I would suggest that all of you Christians, missionaries and all, must begin to live more like Jesus Christ.

    Second, practice your religion without adulterating it or toning it down.

    Third, emphasize love and make it your working force, for love is central in Christianity.

    Fourth, study the non-Christian religions more sympathetically to find the good that is within them, in order to have a more sympathetic approach to the people.”

  • Ronny

    Hej !Emil Mattson och övriga har bara läst komentarerna .Men vill nämna en sak ändå jag kom att tänka på.Och det är att Kristendomen handlar ju om frälsning och pånyttfödelse av nåd från Gud igenom tro på Gud och Guds Ord . Och att vara i världen ,men inte utav världen. Och ljus och ett salt i världen och ha sin källa i honom och inte i världen eller det skapade .Och att inte gå i ok med de som inte tror 2kor 6 .Och leva i Helgelse och sinnets förnyelse rom 12:1-2 Heb 12 …

    Och det Kristna livet som man födds av Guds Ande till igenom tron har gjort oss till en ny skapelse i Kristus Jesus vår Herre där allt det gammla är förgånget och se nåt nytt har har kommit…. Och Palus säger om detta i Galaterbrevet 3 : Att jag förkastar inte Guds nåd för nu lever inte jag utan kristus i mig och det liv jag lever här i kroppen lever jag i tro på Gud .Och koloserbrvet 3 står det at vi ska ha vårt sinnen vänt till det där ovan. För livet här på Jorden som en Herren Jesus lärjeunge innan Himmlen med liv med Gud och tjänst för Gud . Som vi mognar och växer upp till manlig mognad igenom till Kristi likhet tillslut …

    Det jag vill säga är att vi kristna vi har ju ett liv igenom Gud av nåd igenom tro.Med Jesus som rättfärdighet och försonning med Gud och nästan och oss själva och varandra vi kristna och hela livet och Guds Ord enligt Guds Ord i Gud.På endast Guds vilkor med Kristus som vårt härlighets hopp i oss. Och då kan vi ju inte kompromissa med världen och muslimer och hinduer etz och vanligt köttsligt och värdsligt liv som även djävulen verkar igen Av synd och löng och villolära och ondska och vår egen och nästans och skapelsen kraft och djävulens . Även fast det funkar och kan ge oss frid fred och trygghet och lycka och bildning på världens vis framgång etz. förutom allt elände… Det är ju det som Gud vill frälsa oss ifrån av nåd igenom tro på Honom och hans Ord om .Och avänja oss i från till honom och lära oss vad det innebär .Och fullfölja missions befallningen om .Och det är ju den Helige Ande som ska överbevisa världen om rättfärdighet och dom och synd och hjälpa oss som tror på Gud framtill hela sanningensa ju Jesus . Och då kan vi ju inte kompromissa eller behöver med andra religioner och världen. För dessa religionner som villolärorna är ju drivna av en annan ande djävulen och människan blott som allt av världen som står under syndfallet och dess konskvenser i sin helhet..Och inte av Guds Ande fast han verkar sin nåd och härlighet över allt bland världens människor och med livet i världen .Som i sin församling och livet vårt i världen men inte utav världen. Så idelet måste ju var de stunder då vi bara flödar med liv och övernog i tro hopp och kärlek igenom Gud som Gud vill mellan Gud och oss och vi kristna med varandra och världenigenom Jesus Kristus bara.Och inget av det skapade . Utan igenom Gud och hans välsignelse och under med sin skapelse . Men efter som vi syndar och är okunniga om en del tills vi får upptäcka nya siddor i Gud. Så blir det både från Gud andra och världen och köttet och djävulen .Och för den alltmer trogne Gud alltmer av Gud och allt mindre av det andra .Med så mycket nåd vi var och en behöver under vårtliv på Jorden så vi kan få komma till Gud till Himmlen .Om vi vill tro på Gud hans nåd och sanning enligt Guds Ord om det hela … Guds Frid och Guds välsignelse !!! Ronny

  • wildwest

    Jag är bara till 50% svensk och förvånar mej varenda gång som det i svenska sammanhang, gäller nu inte enbart kyrkan, utkristalliserar sej någon med åsikter och som samtidigt är ledare. Vad finns nu ledare till för om inte för att visa vägen framåt? Eller åtminstone ifrågasätta saker i vår samtid som verkar oroande? Så att vi andra, som varken har tid eller ork att stöka igenom alla kristna trender, får info om vad som är på gång i den akademiska högskolevärlden där tydligen dagens andlighet formas? (Det var mer demokratiskt på den tiden andligheten formades på gemensamma bönemöten…)

    Är inte med i EFK-sammanhang och trots att jag anser det konfereras för mycket i frikyrkan så verkar det ju onekligen som om det fattas samtal i EFK när man kan hetsa upp sej så på en bloggkommentarssida.

    Det känns som för fem minuter sen. När jag frågar kollegorna varför vi har minimjölk till kaffet istället för mellanmjölk och får höra att jag inte ska vara så bråkig… Bråkig?

  • Ronny

    Nu har jag läst artikeln som jag nämde i min tidigare kommentar, till andras kommentarer att jag ännu ej gjort .Ser inget större skäl att uppröras över den .Varken för muslimer eller andra eller Kristna .Stefan Swärd håller ju en god ton igenom hela sitt framförande här ett citat

    2. För att kunna presentera evangeliet om Jesus kan vi inte gå omkring och göra oss ovänner med allt och alla, vi behöver vinna muslimers förtroende och deras vänskap. Och ska detta ske behövs en ödmjukhet från vår sida, och vi behöver bli delaktiga i andras tänkande, ha förståelse för detta, men vi kan aldrig börja förhandla om innehållet i själva evangeliet. En evangelikal kristen tro innebär att frälsningen finns i Jesus Kristus, och alla människor behöver höra detta evangelium, och omvända sig till Kristus, oavsett religiös bakgrund. Mänskligheten har kommit bort ifrån Gud, synden har tagit över greppet om vår planet, Gud har tagit initiativet till att rädda oss, förlåta oss, försona oss, genom att sända sin son Jesus Kristus till världen, som dog för våra synders skull och har uppstått för att vi ska få del av det nya och eviga livet. Denna frälsning är inte förhandlingsbar för mig. Däremot kan jag gärna samtala med och lyssna på vem som helst av vilken tro som helst.

    3. Det innebär inte att människor och kulturer i sin andliga längtan inte har hittat fram till någon del av sanningen om Gud, men enligt kristen tro är Kristus den fulla uppenbarelsen, och Bibeln är Guds ord som uppenbarar sanningen om evangeliet om Jesus. Gud möter oss där vi befinner oss. Helt undebart skrivet tycker jag. Frid Ronny

  • johnny lithell

    Frågan huruvida vilken person/roll som uttalar sig i bloggosfären är oerhört intressant. Den är knappast ny, och här på Swärds blogg har den väl aktualiserats då och då (samma problematik är ju uppenbar på Bilds blogg, för att nämna ett exempel).

    Oavsett var gränsen går för vilken kommentar som är lämplig vill jag ändå uttrycka en glädje för att det finns folk (Swärd i det här fallet) som väljer att tala, och som är generös med tankar och åsikter.

    En besläktad fråga är ju huruvida det är lämpligt för en pastor att blogga på församlingens hemsida. Detta är ju en vanlig företeelse, såväl i som utanför Sveriges gränser. Det vore intressant att höra några pastorers tankar om detta (i synnerhet bloggande pastorer)! Finns det några riktlinjer för var gränsen går mellan en privat åsikt och en församlingsledares vägledning?

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Aletheia skriver om denna debatt:

    http://aletheia.se/2009/08/21/gud-forbarma-dig-over-vart-land/

    Mvh

    Berndt

  • David Sirviö

    Jag känner tyvärr inte troende muslimer personligt, om jag hade gjort det så hade jag nog firat Ramadan-fester med dem.
    Jag är inte rädd för andra religioner.

  • http://aletheia.se Aletheia.se – MyTwoCents

    Gillade inte Pekkas uttalanden när Märsta Pingst var på TV och ser inget större värde i kommentarerna på Swärds blogg heller.

    Karln har ju inte ens läst McLarens bok som diskuteras!!!.

    Nej, det ser ut som en typiskt ”pissing contest” som händer mellan gamla gubbar emellanåt. I detta fall är Swärd den mindre skyldige som var så osvensk & icke religiöst korrekt att han vågar ha en uppfattning.

    TACK STEFAN!

    Till den stackars ÖTH rektorn som verkar svartsjuk på Swärds mediala uppmärksamhet;

    – Den som inte står för något, faller för vad som helst.

    ÖTH föll ett antal snäpp i anseende efter ditt barnsliga påhopp.

    /D

  • Micke

    Det är inte McLarens bok som diskuteras nu Aletheia men om så vore undrar jag varför ni reagerar på det nu. Massor med folk som kommenterat här och på andra ställen och dömt ut honom utan att ha läst något ju.

  • http://www.messiansktforum.blogspot.com Daniel Holmgren

    Stefan skriver att de kristna under nya testamentets tid inte kompromissade med den romerska religiositeten och att Paulus uppmanar de kristna att lämna avgudarna. Detta med tanke på om kristna skall fira Ramadan eller inte. Ett bra resonemang tycker jag även om jag också kan förstå argumentet med den lokala situationen där det gäller att rädda liv för nykristna. Men min fråga är varför kyrkan och i synnerhet frikyrkan har slutat där? Ramadan ligger fortfarande så långt borta för många av oss svenskar att vi borde röja upp lite mer i våra egna led innan vi tar itu med frågan om Ramadan. Kan någon svara mig varför vi fortfarande firar midsommar i Sverige i våra kyrkor och kristna sammankomster? Dansa kring ett könsorgan? Varför har inte EFK (om nu Stefan skall svara på det) och andra frikyrkor gjort upp med det? Varför har vi tomten på jul? Visst säger någon, tomten kommer från ett katolskt helgon som gjorde gott. Håller med, och det är inte lika illa som midsommarstången men alla vet hur mycket uppmärksamhet den tar överallt och inser vi hur många som inte har en susning om varför vi firar jul? Många tror nog att tomten är alla goda gåvors givare men vi vet ju att det är Gud Fader som är alla goda gåvors givare och att Jesus Messias är den stora gåvan. Hur kan detta ha misslyckats så mycket med kyrkans goda minne? Varför tar vi flisen ur andras ögon men inte bjälken ur vårt eget?

    Obs att detta inte var en personlig kritik mot Stefan och denna blogg utan ett allmänt upprop utifrån den aktuella bloggtexten. I övrigt gillar jag dina bloggtexter överlag Stefan och tycker att du står för viktiga frågor på ett bra sätt.

  • Maja

    ”Osvensk”, ”EFK-politiskt korrekt”, underbart… sådana här bloggars kommentarer är en lärobok i projiceringar. Tack Pekka Mellergård för att du uppmärksammade att det finns intellektuellt utrymme också inom EFK (och folk som vågar tala öppet om inomsamfundsliga frågor – det kunde exempelvis SvK lära sig av istället för sin silent treatment-strategi mot Dag Sandahl). Men jag håller nog med Kalle T om att det verkar lite hopplöst att föra dialog här. Modernismen segrar.

  • Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Gud … förbarma dig över vårt land()

  • johnny lithell

    MyTwoCents (#35),

    Foul. Det sitter en människa på andra sidan. Ditt inlägg är osakligt och elakt. Denna typ av retorik gör att man tappar lusten att föra ett meningsfullt samtal för att istället hänge sig åt pajkastning. Låt oss undvika det. (jag vet att ingen bett mig att ta på mig rollen som etikdomare, men jag blir illa berörd av det du skriver. det är möjligt att andra kanske också förtjänar en släng av sleven, men det är när jag läser ditt inlägg jag reagerar som mest)

    Vänligen,

    Johnny Lithell

  • En kristen som visar lite känslor…

    Ärligt talat är så himla trött på den här jantelags smutskastningen inom den svenska frikyrkan..särskilt mot dem som vill föra en debatt och höras i samhällsdebatten..om vi istället hade brytt oss om alla förlorade själar istället för detta så hade vi kommer längre i vår utveckling..enligt mig är det inte så konstigt att kyrkan sjunker i medlemssiffror….Go Stefan go…personligen tycker att denna artikel egentligen är löjlig att kommentera och att en EFK ordförande har sådana åsikter ser jag inte som något att överraskande…denna typen av diskussioner tar bara en massa onödig energi som kunde läggas evangelisation, läs punkt två i Stefans inlägg…inte något personligt mot Pekka men ibland måste vi se verkligheten som den är och inte från några frikyrkoglasögon….Stefan är en av de få som vågar skippa glasögonen och gör det med bravur….

  • Anna

    Ja tack Pekka för ditt inlägg.

    Jag ser väl egentligen inget problem med att Swärd skriver sina åsikter och talar om vad han tycker.
    Men, jag ser ett problem när han faktiskt börjar ge sig på folk. Det senaste har ju varit den sk fancluben till Mc Laren.
    Jag är en av dem som faktiskt kom tillbaka till min Guds tro tack vara boken ”Kristen på Nytt sätt”. Jag tillhör 80-tals generationer som är då fruktansvärt trött på detta pajkastande, syndakataloger och ”herrar på täppan” som talar om vad som är rätt och vad som är fel.
    Mc Larens bok var för mig en aha-upplevelse i att man faktiskt som kristen kan tänka själv.

    Jag tar personligt åt mig när en stor ledare för en rörelse samt alla anhängare till honom hånar och ser ner på oss som boken faktiskt betytt mycket för.
    Men i samma sekund som det knyter sig i magen på mig så känner jag exakt som Pekka skrev om mossiga föräldrar, ”de förstår ändå inte”. Och jag tror inte att vi kan förstå varandra.
    Men vi kan försöka respektera varandra och vara kärleksfulla i våra ord. Inte skräna så högt och försöka leka ”den som kan och vet mest”.

    Jag vet att jag inte är ensam om att känna att utan Kristen på Nytt sätt kanske jag hade lämnat allt vad kyrka heter just på grund av den mentalitet som råder bland annat på denna blogg (både innehavaren men främst kommentarer)

    I kärlek och respekt för varandras olikheter!
    Hälsningar från en svenska i exil.

  • Alexander

    Frågan om andra religioner handlar om Jesus, intet annat.
    Ofta så nyanseras denna bild till något den inte är.
    Genom NT, så gäller orden: ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet”
    Sen om man vill hänga med muslimer, så gör man det, utan något kristligt eller andligt syfte.

  • Alexander

    dock* ska till i sista meningen

  • Pingback: Vart är EFK på väg? « Mikael Karlendal()

  • Johan Kärnbo

    Ankdamm. Hur många kristna är vi i Sverige? Är vi kanske 2-3 % som är aktiva? I det perspektivet så upplevs lätt den kristna bloggsfären som värsta ankdamm. Har vi kristna ingen annat att göra eller? Men med det sagt så är det väl klart att Stefen ska få skriva vad han vill, och se’n får var och en välja om man vill läsa detta eller inte. (jag gillar det jag läst hittills, fast jag läser oftare och hellre en blogg som t.ex. http://www.erixon.com).

  • Josefine

    Jag funderar på om problematiken inte är Swärds talan utan EFK-ledningens tystnad? Inte just i fråga om Stefan Swärd (som i många fall gör i mitt tycke lysande analyser av vår samtid) utan i fråga om allt överhuvudtaget. Vad vill EFK? Vart är man på väg? Hur ser man på sin egen organisation? Vilken personalsyn har man?

    Om Swärds röst är den enda man hör då EFK nämns så blir slutsatsen lätt att Swärd = EFK oavsett om det är hans intention eller inte.

    Personligen känner jag som EFK-medlem en vilsen uppgivenhet inför det jag upplever vara en rörig ledning i mitt samfund.

  • Rasmus

    Orka!

  • http://bengtsjoberg.blogg.se Bengt Sjöberg

    Tack Stefan för alla dina artiklar och de tankeväckande synpunkter du fört fram under det år som jag läst din blogg. Som ordförande i flera föreningar och i Kd i min kommun vet jag att ordföranden har en viktig uppgift att föra fram föreningens visoner, mål och stratgeier m.m. Du har nått ut till media och till den profana världen vid ett flertal tillfällen då man för övrigt har undrat var alla samfundsledare och pastorer håller hus. Fortsätt med detta.
    Jag har flera muslimska vänner och vi skickar ibland kort och hälsningar i samband med jul och ramadan till varandra och upprätthåller en kärleksfull, respektfull och ibland livlig dialog och de vet att vi kristna också fastar i olika sammanhang. Just nu går vi in i en månads förbön för muslimvärlden, men firar inte ramadan.

←  
Newer Comments  →